{"id":144738,"date":"2021-09-28T04:55:48","date_gmt":"2021-09-28T02:55:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=144738"},"modified":"2021-09-29T21:18:49","modified_gmt":"2021-09-29T19:18:49","slug":"tankevackande-lysande-vav-framstalls-i-skiftande-monster-deus-ex-machina-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=144738","title":{"rendered":"Tankev\u00e4ckande lysande framst\u00e4lld v\u00e4v med skiftande m\u00f6nster – Deus Ex Machina p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
David Sperling Bolander – foto Olivia Alf <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: H\u00f6gtrycket Performance & Gorki Glaser-M\u00fcller\/ Katarina A Karlsson\/ K-G Johansson\/ Michele Collins\/ Aiina Aion<\/p>\n\n\n\n

Curator och koreograf: Peter Lloyd<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och teknik \/regi: Ger Olde Monnikhof<\/p>\n\n\n\n

Ljus- och ljuddesign: Miranda Seiborg Wikstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Projektkoordinator och regi: Ingvar \u00d6rner<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Linda Brelin, Vivi Lindberg, M\u00e4rta Jungerfelt\/ Elisabeth G\u00f6ransson\/Madeleine Jonsson\/ Caroline Andreasson & Isabel Evers \/ David Sperling Bolander Filmade sk\u00e5despelare: Arion Javier, Joel Heir\u00e5s, Nicolina Stillb\u00e4ck, Tuva Hildebrand, Eleonora Gr\u00f6ning, Bj\u00f6rn Boson-Lilja och Frida Boson. <\/p>\n\n\n\n

Med st\u00f6d fr\u00e5n Kulturr\u00e5det, G\u00f6teborgs Stad och ABF<\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg till och med 30\/10<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r: 19\/9 2021<\/p>\n\n\n\n

Bevistade premi\u00e4ren. Kom p\u00e5 beg\u00e4ran tillbaka och s\u00e5g fj\u00e4rde f\u00f6rest\u00e4llningen. M\u00e4rkte att man hade finjusterat p\u00e5 \u00f6verg\u00e5ngar och praktiska scenl\u00f6sningar. Intressant detalj att l\u00e4gga m\u00e4rke till.. Anledningen till att jag fick \u00e5teruppleva dessa sex verk (varav ett av dem indelat i tv\u00e5 moment), sex perspektiv sammanfogade till en smart helhet; var att dansaren Madeleine Jonsson tvingats st\u00e4lla in p\u00e5 grund av sjukdom. En vecka senare var den fenomenale dansaren \u00e5terst\u00e4lld. <\/p>\n\n\n\n

Deus Ex Machina <\/em>skickar iv\u00e4g publiken i helt olika riktningar, best\u00e5r av etapper d\u00e4r publiken ledsagas till fyra platser p\u00e5 den intima teatern. Grundl\u00e4ggande fr\u00e5gan teamet g\u00e5tt i clinch med r\u00f6r v\u00e5r alltmer raffinerade teknik. \u00c4r vi f\u00e5ngna i den eller kan datorer och robotar fungera som frig\u00f6rande kraft? Hi Tech som fr\u00e4lsare eller f\u00f6rg\u00f6rare, f\u00f6r att l\u00e5na programfolderns begrepp. Peter Lloyd ber\u00e4ttar f\u00f6r mig att han initialt i h\u00f6gre utstr\u00e4ckning ville spegla farorna med ett system av \u00f6vervakning. Mark Zuckerbergs imperium utifr\u00e5n vikten av integritet och nya maktf\u00f6rh\u00e5llanden verkar ha utgjort en bakgrund. <\/p>\n\n\n\n

Under cirka hundra minuter uts\u00e4tts publiken f\u00f6r enormt f\u00e4ngslande aspekter, i olika h\u00f6g grad kopplade till temat artificiell intelligens. Har personligen aldrig testat virtuella teknologitj\u00e4nster som Alexa och Siri i I-phones. Men f\u00f6rst\u00e5r till hur besatt man kan bli. T\u00e4nker p\u00e5 hur obegripligt avancerad tekniken blivit i och med sensorer, algoritmer och VR. Klokt programmerade robotar borde ju inneb\u00e4ra stor avlastning f\u00f6r m\u00e4nniskan. Sorteringsmaskiner med minneskapacitet och processer \u00f6vervakade av datorer, blev standard \u00e4ven p\u00e5 min arbetsplats. Huruvida superintelligens kan bli irreversibel \u00e4r en skr\u00e4mmande fr\u00e5gest\u00e4llning, vars resonemang \u00e4r centralt i Logik<\/em>, Den scenen tillh\u00f6r de mest rafflande. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Caroline Andreasson och Eleonora Gr\u00f6ning \/ foto Peter Lloyd <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vid ankomst m\u00f6ts man av individer vars vita dr\u00e4kter p\u00e5minner om laboratoriepersonal. Somliga ur v\u00e4lkomstkommitt\u00e9n ing\u00e5r i performance-gruppen H\u00f6gtrycket. Som en f\u00f6ljd av omh\u00e4ndertagandet sker i turordning personlig konsultation kring ett lockande prospekt. Ett virtual reality-verk med grafisk formgivning och animation av Em Isberg som d\u00f6pts till Babymoon. <\/em>Denna lustifikation till preludium f\u00e5r en p\u00e5 gott hum\u00f6r. Visar sig att den omsorgsfullt kostymerade trion ur H\u00f6gtrycket kommer bli v\u00e5ra engelsktalande ledsagare. Trixters allt i allo Ger Olde Monnikhof har regisserat monologen Frida <\/em>av Katarina A Karlsson (undervisar p\u00e5 H\u00f6gskolan f\u00f6r Musik och Scen i G\u00f6teborg). Monologen framf\u00f6rs med bravur av Folkteaterns Elisabeth G\u00f6ransson, vars s\u00e4tt att f\u00f6rkroppsliga l\u00e4ngtan efter isolerad tillvaro i ny exklusiv l\u00e4genhet, gestaltas med p\u00e5taglig espri. Texten \u00e4r proppad med crazy surrealism. Dildostimulans och aktiviteter i brf ventileras i denna bittra 70+ kvinnas konversation med sin ”m\u00e4strande vakt” – en robot, utan humor och irrationalitet. En utflippad monolog som konstigt nog k\u00e4nns meningsfull bjuder p\u00e5 \u00e5tskilliga skratt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Madeleine Jansson – foto Peter Lloyd <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r vi p\u00e5 kommando f\u00f6rflyttat oss till grad\u00e4ngen (l\u00e4ktarplatserna) projiceras p\u00e5 storbildssk\u00e4rm dagboksanteckningar\/ illustrationer fr\u00e5n upps\u00e4ttningens curator. Minns funderingen om hur man b\u00e4st st\u00e4vjar sitt bekr\u00e4ftelsebehov. Efter stillsamt begrundande av utsnitt fr\u00e5n arbetsprocessen, f\u00e5r vi bevittna ett vibrerande danssolo. Beskrivs som fragment om \u00f6vervakning, koreograferade \u00f6gonblick i den t\u00e4nkande maskinens tids\u00e5lder. Balettutbildade Madeleine Johnsson, som studerat fyra \u00e5r i London, har en otrolig kroppskontroll. Ger i detta t\u00e4mligen abstrakta verk prov p\u00e5 osannolik sp\u00e4nst n\u00e4r \u00e5ngest exponeras. R\u00f6relserna har hon tagit fram i samarbete med Lloyd, medan den sist n\u00e4mnde komponerat musiken.<\/p>\n\n\n\n

Vi blir kvar i de bekv\u00e4ma f\u00e5t\u00f6ljerna. Sugs in i dramatik uppg\u00f6relse mellan Caroline Andreasson och Isabel Evers. Den \u00e4ger rum i sjukhusmilj\u00f6 och \u00e4r skriven av KG Johansson. en exceptionellt produktiv skriftst\u00e4llare med tonvikt p\u00e5 sf och musiklitteratur. Konflikten i Logik <\/em>handlar om AINA, AI-maskinen som fattat ett medvetet beslut. Trots att hon utf\u00f6r \u00e5tta sjuksk\u00f6terskors arbete m\u00e5ste situationen skyndsamt hanteras. Ansvarig programmerare blir underr\u00e4ttad om vidden av det uppkomna problemet. Extremt laddat och syrerikt spel mellan Andreasson och Evers. Noterar ett frejdigt gnistregn i deras mer \u00e4n verbala br\u00e5k. Innan n\u00f6dv\u00e4ndig \u00e5tg\u00e4rd vidtas diskuteras sj\u00e4ll\u00f6sa maskiner, organismers eventuella k\u00e4nslor och obotlig sjukdom. Hisnande sp\u00f6rsm\u00e5l utifr\u00e5n det eskalerande br\u00e5ket om AINA.. Klokt manus, genomt\u00e4nkt regi av Ingvar \u00d6rner samt konsekvent och engagerande rollgestaltning. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Elisabeth G\u00f6ransson – foto Peter Lloyd <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ljud- och ljusdesignen \u00e4r en bidragande orsak till att man blir s\u00e5 uppslukad av collaget Deus Ex Machina<\/em>, ofta f\u00f6rs\u00e4tts i tillst\u00e5nd av oro och ovisshet. Miranda Seiborg Wikstr\u00f6m har varit oerh\u00f6rt framg\u00e5ngsrik med ljuss\u00e4ttning, medan Peter Lloyd ligger bakom det mesta av upps\u00e4ttningens soundscape.. Antingen genom att markant betona respektive verks grundackord eller genom att specifikt suggerera.<\/p>\n\n\n\n

Tydliga scener varvas i en sinnrik rytmik med mystiska. Till de senare h\u00f6r onekligen Vardagen anfaller <\/em>av Michelle Collins. Publiken befinner sig p\u00e5 scengolvet, blickandes mot de fyra gigantiska sk\u00e4rmar som omringar oss. En uppkopplad familj rubbas ur sina trygga cirklar. Katastrof(er) hotar. I \u00f6ronbed\u00f6vande ov\u00e4sen r\u00f6r sig intrigen mot ett kusligt crescendo. Mobil vindmaskin som viner bakom publikflocken underbl\u00e5ser k\u00e4nslan av tappad kontroll. Filmkameran sk\u00f6ts av Matilda Friman. Thomas Frank st\u00e5r f\u00f6r ljud medan Sofia S Sj\u00f6gren varit rekvisit\u00f6r. Collins estetik har utg\u00e5tt fr\u00e5n motsatsf\u00f6rh\u00e5llandet m\u00e4nniskors allt l\u00e4ngre fysiska avst\u00e5nd till varandra och n\u00e4tets f\u00f6rm\u00e5ga att krympa v\u00e4rlden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Lloyd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Publikens position f\u00f6r\u00e4ndras inte i och med avslutande monolog. Vi st\u00e5r eller sitter. Riktar blickarna mot vad som kan betecknas som den anspr\u00e5ksl\u00f6sa foaj\u00e9n. Med elegant handlag framf\u00f6r David Sperling Bolander en spacad monolog av Alina Aion i regi av Ingvar \u00d6rner. V\u00e4rldens mest f\u00f6rm\u00f6gna person, Amazon-grundaren Jeff Besoz, klurar i samspr\u00e5k med sin Alexa ut mest f\u00f6rnuftiga l\u00f6sning p\u00e5 f\u00f6rest\u00e5ende apokalyps, m\u00e4nsklighetens predikament baserat p\u00e5 energitillg\u00e5ng. Med dennes vision\u00e4ra kung\u00f6relse g\u00e5r Trixter i m\u00e5l med komisk anstrykning.<\/p>\n\n\n\n

Som f\u00f6rhoppningsvis mer \u00e4n antytts, bildar dessa skenbart disparata verk en full\u00e4ndad fresk. Perspektiven p\u00e5 AI ger ov\u00e4ntade insikter, tillhandah\u00e5ller en k\u00e4nslom\u00e4ssig berg och dalbana. Kvalificerat sk\u00e5despeleri, djupsinniga texter och audiovisuella kittlingar f\u00e5r mig att helhj\u00e4rtat rekommendera ett bes\u00f6k. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: H\u00f6gtrycket Performance & Gorki Glaser-M\u00fcller\/ Katarina A Karlsson\/ K-G Johansson\/ Michele Collins\/ Aiina Aion Curator och koreograf: Peter Lloyd Scenografi och teknik \/regi: Ger Olde Monnikhof Ljus- och ljuddesign: Miranda Seiborg Wikstr\u00f6m Projektkoordinator och regi: Ingvar \u00d6rner Medverkande: Linda Brelin, Vivi Lindberg, M\u00e4rta Jungerfelt\/ Elisabeth G\u00f6ransson\/Madeleine Jonsson\/ Caroline Andreasson & Isabel Evers \/ David […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-144738","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/144738","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=144738"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/144738\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":144826,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/144738\/revisions\/144826"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=144738"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=144738"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=144738"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}