![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/09\/ettlitetland.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ett litet land
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r: 24 september 2021
\nRegi Eric Barbier
\nMedverkande: Jean-Paul Rouve, Isabelle Kabano, Djibril Vancoppenolle<\/p>\n
Ett ber\u00e4ttelse om ett krig betraktat ur ett barns \u00f6gon. Vi f\u00e5r f\u00f6lja Gabriel som \u00e4r tio d\u00e5 oroligheterna i de tv\u00e5 afrikanska grannl\u00e4nderna Rwanda och Burundi \u00f6kade och blossade upp i ett f\u00f6rf\u00e4rligt inb\u00f6rdeskrig d\u00e4r l\u00e4ndernas tv\u00e5 folkslag, hutuer och tutsi, m\u00f6rdade varandra.<\/p>\n
Det kan tyckas som l\u00e5ngt bort, en annan v\u00e4rldens och f\u00f6r drygt trettio \u00e5r sedan. Men det \u00e4r obehagligt skr\u00e4mmande n\u00e4ra oss. Det finns paralleller till hur det kan se ut h\u00e4r i v\u00e5rt land och i Europa idag. Det som kan verka som l\u00e4ttare missf\u00f6rst\u00e5nd mellan olika grupper kan mycket v\u00e4l vara fr\u00f6n som gror och v\u00e4xer till en tornado av krig som inte g\u00e5r att stoppa. N\u00e4r tv\u00e5 grupper b\u00f6rjar se p\u00e5 varandra som grupper och inte individer utan grupptillh\u00f6righeter st\u00e4mplar individen som mindre v\u00e4rd, d\u00e5 \u00e4r n\u00e5got som kan bli farligt: N\u00e4r vi inte l\u00e4ngre ser varandra som individer utan drar alla som tillh\u00f6r en grupp \u00f6ver en kam.<\/p>\n
Litet land\u201d utspelar sig under de blodiga \u00e5ren i b\u00f6rjan av 1990-talet d\u00e5 inb\u00f6rdeskriget i Rwanda ledde till ett av de v\u00e4rsta folkmorden i modern historia. Filmen \u00e4r baserad p\u00e5 Ga\u00ebl Fayes hyllade debutroman med samma namn.<\/p>\n
Gabriel \u00e4r tio \u00e5r i filmens b\u00f6rjan. Han bor i Burundi tillsammans med sin lillasyster och sin pappa som \u00e4r vit fransman och hans mamma som \u00e4r tutsi fr\u00e5n Rwanda. Tutsier \u00e4r i fara i Rwanda, d\u00e4rf\u00f6r har Yvonne, Gabriels mamma, flytt fr\u00e5n Rwanda. Men ocks\u00e5 i Burundi m\u00e4rks det oro mellan de tv\u00e5 grupperna hutuer och tutsi. Gabriels familj \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis v\u00e4lb\u00e4rgad. De har anst\u00e4llda som \u00e4r hutuer. N\u00e4r Gabriels nya cykel blir stulen tar en av familjens anst\u00e4llda med honom till hutuernas omr\u00e5de f\u00f6r att leta upp cykeln. Det \u00e4r ett betydligt fattigare omr\u00e5de \u00e4n d\u00e4r Gabriel bor.<\/p>\n
Vi f\u00e5r f\u00f6lja h\u00e4ndelserna ur barns perspektiv, som hur Gabriel tjuvlyssnar p\u00e5 vad de vuxna pratar om. Han och hans v\u00e4nner \u00e4r barn och de leker som barn g\u00f6r men samtidigt h\u00e4nger ett hot \u00f6ver dem. De blir ocks\u00e5 indragna i oroligheter och i skolan blir det slagsm\u00e5l mellan hutuer och tutsi. Gabriels b\u00e4sta kompis \u00e4r liksom han sj\u00e4lv h\u00e4lften tutsi och h\u00e4lften fransman. N\u00e4r oroligheterna accelerera tvingas de ta st\u00e4llning till vem de \u00e4r: fransman eller tutsi.<\/p>\n
Krig, oavsett om det \u00e4r inb\u00f6rdeskrig som i Rwanda och Burundi eller andra krig, det drabbar alltid barn ocks\u00e5. Ingen kan f\u00f6rbli op\u00e5verkad. Att uppleva krig och v\u00e5ld ger outpl\u00e5nliga sp\u00e5r i m\u00e4nniskor. I Sverige har m\u00e5nga sluppit krig under flera generationer, men det finns ocks\u00e5 m\u00e5nga som flytt till Sverige och som har upplevelser av hur det \u00e4r att leva i krig. Jag t\u00e4nker att en film som denna kan f\u00f6rhoppningsvis ocks\u00e5 \u00f6ppna f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r de som flyr krig.<\/p>\n
Sk\u00e4len och orsakerna till det v\u00e5ldsamma inb\u00f6rdeskriget i Rwanda och Burundi under 1990-talet \u00e4r flera. Men \u00e4nd\u00e5, som n\u00e5gon svarar ett barn som fr\u00e5gar om vad det \u00e4r f\u00f6r skillnad mellan hutuer och tutsi: det \u00e4r egentligen obegripligt att de krigar, de ser egentligen lika ut, ingen stor skillnad. De kommer fr\u00e5n samma l\u00e4nder och har samma religion.<\/p>\n
Det \u00e4r klart att det finns orsaker som b\u00e4ddade f\u00f6r fiendskapen: klasskillnader, arv fr\u00e5n kolonialism, historiska skillnader med mera. Men f\u00f6r ett barn \u00e4r det ingen skillnad och egentligen borde det inte finnas n\u00e5gon urs\u00e4kt till krig och v\u00e5ld.<\/p>\n
Jag tycker s\u00e4llan om filmer om krig, men denna p\u00e5verkade mig och ber\u00f6rde mig starkt. Den ber\u00e4ttar s\u00e5 konsekvent allt ur barnets perspektiv och det k\u00e4nns som att jag \u00e4r med d\u00e4r i filmen, som att jag \u00e4r ett av barnen eller att jag \u00e4r ugglan eller hunden. Filmen \u00e4r en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till barn och deras r\u00e4tt till gl\u00e4dje. Mitt i krig kan barnen \u00e4nd\u00e5 finnas stunder av gl\u00e4dje i att gunga h\u00f6gt eller dansa.<\/p>\n