{"id":144448,"date":"2021-09-20T04:45:37","date_gmt":"2021-09-20T02:45:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=144448"},"modified":"2021-09-20T15:02:48","modified_gmt":"2021-09-20T13:02:48","slug":"musikalisk-och-visuell-inramning-fangar-saltan-i-belysande-bearbetning-kejsarn-av-portugallien-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=144448","title":{"rendered":"Musikalisk och visuell inramning f\u00e5ngar s\u00e4ltan i belysande bearbetning – Kejsarn av Portugallien p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Jonas K\u00fcndig <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter Selma Lagerl\u00f6fs roman<\/p>\n\n\n\n

Regi och dramatisering: Pontus Stensh\u00e4ll<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: Maja Kall<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: Johannes Ferm Winkler<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Max Mitle<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Karin Bloch J\u00f6rgensen<\/p>\n\n\n\n

Mask: Gunnar Lundgren<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Simon Stensland<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5nger (text & musik): Pontus Stensh\u00e4ll<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ngtexter\/ dramaturg: Anna Berg <\/p>\n\n\n\n

Musiker: Anna Malmstr\u00f6m, Boel Mogensen och Daniel Lemma<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ng\/ spelman: Daniel Lemma<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Fredrik Evers, Marie Delleskog, Eline H\u00f6yer, Johan Friberg, Emil Ljungestig, Victoria Olmarker, Johan Hafezi, Liv Greijer\/ Sigrid Petersson.<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 18\/9 2021 <\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 30\/10 p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater, stora scen<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det st\u00e5tliga teaterhuset vid G\u00f6taplatsen \u00e5terinvigdes skedde det med dubbla premi\u00e4rer. Ursprungliga tanken var till och med att beg\u00e5 en trippel. Ombyggnation av interi\u00f6r r\u00e5kade i princip sammanfalla med att Stadsteatern tvingades st\u00e4nga p\u00e5 grund av pandemin. M\u00e4rkligt sammantr\u00e4ffande! Den snitsiga renoveringen har \u00e5stadkommit mycket: exempelvis ny trendig bar, ny restaurang i bottenplan, f\u00f6r\u00e4ndrat utseende p\u00e5 spati\u00f6sa foaj\u00e9baren, f\u00f6rb\u00e4ttrad standard p\u00e5 loger, framtagande av v\u00e4rdefull konst\/ originaltapet. Fr\u00e4msta anledning till att renovering gjordes var att Lilla Scen l\u00e4ngst ner skulle permanentas inklusive logistiken kring publiken. Ska s\u00e4gas att ledningen tagit ansenlig h\u00f6jd f\u00f6r att uppfylla \u00e4nnu g\u00e4llande restriktioner. Tippar att den publikkapacitet som togs i anspr\u00e5k p\u00e5 premi\u00e4ren stannade p\u00e5 10-15%.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 senare \u00e5r har bland andra Riksteatern och V\u00e4sterbottensteatern satt upp Selma Lagerl\u00f6fs lika angel\u00e4gna som s\u00e4llsamma verk. Gripande ber\u00e4ttelsen om torparen, vars k\u00e4rlek till den fr\u00e5nvarande dottern g\u00f6r honom till en on\u00e5bar h\u00f6gmodig tok, har filmatiserats flera g\u00e5nger. P\u00e5 n\u00e4thinnan f\u00f6r oss som fascineras av v\u00e4lgjord svt-drama finns Lars Molins produktion p\u00e5 90-talet. G\u00e5r inte att kringg\u00e5 den fenomenala aura Ingvar Hirdvall f\u00f6rmedlade som stolt, v\u00e4ntande k\u00e4rlekskrank far, drabbad av ohanterlig sorg.<\/p>\n\n\n\n

I versionen levererad av Stadsteaterns konstn\u00e4rlige ledare, ges f\u00f6rtroendet att axla manteln till Fredrik Evers; en grannlaga utmaning genomf\u00f6rd med imponerande ackuratess. Evers vet hur man agerar f\u00f6r att f\u00e5 publiken engagerad, hur g\u00e5 till v\u00e4ga f\u00f6r att \u00e4ga utrymmet p\u00e5 och kring vridscenen. De skiftande tonfallen, mimiken och kroppsh\u00e5llningen kompletterar f\u00f6rn\u00e4mligt repliker. Jan i Skrolycka m\u00e5ste betraktas som en av Evers mest ber\u00f6mv\u00e4rda huvudrollsbedrifter. N\u00e4r dennes rollfigur deklarerar varf\u00f6r han innehar sin titel och dottern sin, d\u00e5 reser sig nackh\u00e5ren. I den monolog Evers h\u00e5ller vid scenkanten utanf\u00f6r sin roll, sker samma sak. D\u00e5 f\u00f6rklaras f\u00f6r oss p\u00e5 detaljniv\u00e5 vad k\u00e4rlek kan vara. Stark text! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Pontus Stensh\u00e4ll \u00e4r en anh\u00e4ngare av multi-media inom scenkonst. I likhet med Hems\u00f6borna <\/em>(f\u00f6rvisso annan regiss\u00f6r) finns Daniel Lemma \u00e5nyo med delvis som guide, men fr\u00e4mst i egenskap av s\u00e5ngare. I Kejsarn av Portugallien <\/em>framf\u00f6r han f\u00f6red\u00f6mligt, p\u00e5 avsp\u00e4nt man\u00e9r, regiss\u00f6rens nyskrivna visor, vars texter definitivt ska harangeras. De f\u00f6rt\u00e4ljer mer om far-dotter relationen, blir som bonus. M\u00f6jligen v\u00e4l m\u00e5nga. Direkt efter paus sjunger Eline H\u00f6yer med \u00f6ppna spj\u00e4ll ( Little Shop Of Horrors) <\/em>om hederligt arbete i huvudstaden, i paritet r\u00f6stm\u00e4ssigt med musikalstj\u00e4rnor. Inte ens Fredrik Evers drar sig f\u00f6r att ge oss ett vokalt prov. P\u00e5 flertalet ”skillingtryck” backas han upp med avsev\u00e4rd framg\u00e5ng av Boel Mogensen (kontrabas) j\u00e4mte Anna Malmstr\u00f6m (klarinett\/ basklarinett). Lemmas lena, lakoniska s\u00e5ng tillsammans med den kvinnliga duon tillf\u00f6r s\u00e5v\u00e4l energi som stunder av f\u00f6rdjupande st\u00e4mningar. N\u00e5gra instrumentala stycken featuring instrument ur klarinettfamiljen utg\u00f6r alldeles extra stor beh\u00e5llning. <\/p>\n\n\n\n

Bakom och bredvid bl\u00e5ses gigantiska projektioner upp som en f\u00f6rl\u00e4ngning av det sceniska rummet, en utvidgning av ber\u00e4ttelsen. Johannes Ferm Winklers videodesign f\u00f6rtj\u00e4nar att lyftas fram. Bakgrundsfilmen, stillbilderna och psykedeliska videokonsten b\u00e5de illustrerar och symboliserar. De visuella inslagen speglar inte bara naturen i V\u00e4rmland p\u00e5 1870-talet, utan naturligtvis ocks\u00e5 Jan I Skrolyckas tilltagande f\u00f6rvirring och romanens dramatiska slut. Den saknade dottern i sin r\u00f6da kl\u00e4nning dyker f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande upp som \u00e5terkommande dr\u00f6msyn. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Scenografin \u00e4r beh\u00e4ndigt utformad p\u00e5 ett sparsmakat vis, med den lilla stugan som en mobil enhet i fokus. D\u00e4rut\u00f6ver med sm\u00e5 effektiva scenl\u00f6sningar milj\u00f6er fr\u00e5n till exempel herrg\u00e5rd och skolsal. Och modern scenteknik firar triumfer n\u00e4r det s\u00e4tts punkt. Visst kunde man ha f\u00f6rt\u00e4tat och sk\u00e4rmat av scenen emellan\u00e5t. De tomma ytorna togs \u00e4nd\u00e5 flitigt i bruk, genom musikerna och anv\u00e4ndandet av visuella uttryck. N\u00e5got som f\u00f6rst\u00e4rkte dramat p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt som musiken. Ljus- och ljuddesignansvariga bidrar \u00e4ven de till en lyckad helhet. Vill framh\u00e5lla de kraxande olyckskorparna.<\/p>\n\n\n\n

Min medf\u00f6ljande mor har l\u00e4st romanen fr\u00e5n 1914 som omedelbart blev en succ\u00e9. Hon menar att upps\u00e4ttningen t\u00e4mligen troget f\u00f6ljer handlingen. Kejsarn av Portugallien <\/em>verkar vara skickligt skriven med enorm m\u00e4nniskok\u00e4nnedom. Selma Lagerl\u00f6f \u00e4r en slug f\u00f6rfattare och epitetet ”sagotant” borde aldrig ha f\u00f6rekommit. Den uppslukande relationen far – dotter driver handlingen fram\u00e5t. Saknaden efter sjutton\u00e5riga Klara Fina Gulleborg – iv\u00e4gskickad p\u00e5 sj\u00e4lvp\u00e5taget uppdrag f\u00f6r att l\u00f6sa f\u00f6r\u00e4ldrarnas knipa – g\u00f6r att Jan i Skrolycka gradvis mister f\u00f6rst\u00e5ndet, K\u00e4rleksbudskapet \u00e4r s\u00e5lunda en kombination av lovs\u00e5ng och varningssignal. Tredje g\u00e5ngen det hugger till i mig av r\u00f6relse, \u00e4r n\u00e4r den duktiga, kavata flicka som spelar Klara Fina som liten, g\u00f6r sorti genom att ta farv\u00e4l av publiken.<\/p>\n\n\n\n

Boken som bearbetats \u00e4r en utomordentlig klasskildring. ( Har till\u00e4gnat mig och skrivit mycket om arbetarlitteratur och haft utst\u00e4llning p\u00e5 Stadsbiblioteket intill, varf\u00f6r p\u00e5st\u00e5endet har b\u00e4ring). Den avt\u00e4cker obarmh\u00e4rtigt ett or\u00e4ttf\u00e4rdigt samh\u00e4lle d\u00e4r en klick livn\u00e4rde sig p\u00e5 ett pl\u00e5gat folk. Nye husbondens cyniska beslut b\u00e4ddar f\u00f6r drastiska konsekvenser. De besuttnas konservativa ideal gick ut p\u00e5 att det gamla skulle best\u00e5, f\u00f6r att inte positionen skulle hotas. Oavsett hur samh\u00e4llsbygget i stort led, kr\u00e4vde \u00f6verklassen lydnad och respekt. I prostens utl\u00e4ggning om att acceptera tingens ordning och med de avl\u00e4gsna sl\u00e4ktingarnas rikemansbeteende, visar nobelpristagaren genialt grymheten \u00f6verklassen utstr\u00e5lade. I Jans och Katrinas prek\u00e4ra l\u00e4ge st\u00e5r fantasin till buds f\u00f6r den som ska vara familjef\u00f6rs\u00f6rjare. ” Gott s\u00e5 l\u00e4nge man kan g\u00f6ra sig kalas i tankarna”. (Ungdomar som hamnar i liknande utsatthet som den avgudade Klara Fina kan man l\u00e4sa om i Apelsinflickan <\/em>av Lena Kallenberg.) <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Eline H\u00f6yer spelar stringent med n\u00f6dv\u00e4ndig auktoritet. Har ganska f\u00e5 scener till f\u00f6rfogande f\u00f6r att pr\u00e4nta in bilden av den sturska kvinna hon portr\u00e4tterar, s\u00e4ttet varp\u00e5 f\u00f6rnedring och f\u00f6rtryck p\u00e5verkat, h\u00e5rda ytan som bildats f\u00f6r att st\u00e5 ut. Lugnet som stiger kring henne n\u00e4r allt kulminerat, draperat i ett f\u00f6rsonande ljus, renderar n\u00e4ra nog i en fj\u00e4rde attack av r\u00f6rande hj\u00e4rtev\u00e4rme. <\/p>\n\n\n\n

Marie Delleskog \u00e4r storartad inom \u00f6verv\u00e4gande l\u00e5gm\u00e4lt register, f\u00f6r att i turbulent uppg\u00f6relse varva upp. Rollfiguren tvingas utvecklas till \u00f6verseende och initiativrik stabilisator. \u00d6vriga i ensemblen alternerar i ett antal omsorgsfullt utmejslade biroller. Emil Ljungestig (sett i fyra produktioner p\u00e5 Stadsteatern) har f\u00f6rmodligen b\u00e5de l\u00e4ngsta och roligaste scen p\u00e5 sin lott. Victoria Olmarker gl\u00e4nser i flera pregnanta sm\u00e5roller, vilka existerar p\u00e5 helt olika niv\u00e5er i hierarkin. Hon tycks ha fallenhet f\u00f6r dialekter. Ibland kryddar sk\u00e5despelarna med bred v\u00e4rml\u00e4ndska, vilket blir en kuriositet. ”Sk\u00e4nker patina” f\u00f6r att plocka en replik ur manus. Den samtrimmade ensemblen (inklusive musikerna) \u00e4r liten, fast naggande god. Ibland sm\u00e4lter de s\u00f6ml\u00f6st samman, diverse tillst\u00e4llningar. Vidare agerar de, med Johan Hafezi i spetsen, handr\u00e4ckning och framf\u00f6r allt kommentatorer. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ellika Henriksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Mannen som \u00f6vertygande dramatiserat tar g\u00e4rna tillf\u00e4llet i akt och refererar till nutid. Mest v\u00e4lfunnet blir det i samband med att ett torftigt brevs inneh\u00e5ll \u00e5terges upprepade g\u00e5nger av Ljungestig. D\u00e5 excellerar Evers. Ett par andra referenser skulle n\u00e4ppeligen t\u00e5la n\u00e4rmare granskning. D\u00e4rf\u00f6r kan de l\u00e4mnas d\u00e4rh\u00e4n. Pontus Stensh\u00e4ll f\u00f6redrar att publiken snarare reflekterar p\u00e5 visst avst\u00e5nd, \u00e4n sugs in och blir kvar i intrigen. En estetik med anor fr\u00e5n bland andra Brecht. <\/p>\n\n\n\n

Efter f\u00f6rsta premi\u00e4ren p\u00e5 drygt halvtannat \u00e5r, infinner sig en behaglig k\u00e4nsla av att x2 fyllt tanken med insiktsfull kultur. Trots regiss\u00f6rens estetik kan absolut h\u00e4vdas att Kejsarn av Portugallien <\/em>v\u00e4cker reaktioner. P\u00e5 jazzklubb senare samma kv\u00e4ll ber\u00f6mde jag en trumslagare, vars b\u00e4sta v\u00e4ninna r\u00e5kar vara Boel Mogensen. Vad tyckte du, fr\u00e5gade trumslagaren? Otvivelaktigt bra, fast hade \u00f6nskat bli mer ber\u00f6rd, svarade jag. Fanns som framg\u00e5tt \u00e4nd\u00e5 osedvanligt mycket att ta med sig. fr\u00e5n en ytterst m\u00e4rkv\u00e4rdig ber\u00e4ttelse om fadersk\u00e4rlek och fattigdom, om uppenbara or\u00e4ttvisor och, okuvlig livsvilja, om magisk realism och underg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

ps F\u00f6rfattaren och estradpoeten Olivia Bergdahl medverkar med en text i Stadsteaterns program. N\u00e4r hon som ton\u00e5ring blivit svensk m\u00e4stare i Poetry Slam, genom att besegra alla manliga konkurrenter, intervjuade jag henne p\u00e5 Kometen. Bokade d\u00e4refter Bergdahl till en slags turn\u00e9 i omg\u00e5ngar p\u00e5 min arbetsplats. Minns att den rimmade inl\u00e4rda ordkonsten uppskattades stort. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Efter Selma Lagerl\u00f6fs roman Regi och dramatisering: Pontus Stensh\u00e4ll Scenografi och kostymdesign: Maja Kall Videodesign: Johannes Ferm Winkler Ljusdesign: Max Mitle Ljuddesign: Karin Bloch J\u00f6rgensen Mask: Gunnar Lundgren Komposit\u00f6r: Simon Stensland S\u00e5nger (text & musik): Pontus Stensh\u00e4ll S\u00e5ngtexter\/ dramaturg: Anna Berg Musiker: Anna Malmstr\u00f6m, Boel Mogensen och Daniel Lemma S\u00e5ng\/ spelman: Daniel Lemma I rollerna: […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-144448","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/144448","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=144448"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/144448\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":144520,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/144448\/revisions\/144520"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=144448"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=144448"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=144448"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}