{"id":144131,"date":"2021-09-13T23:56:20","date_gmt":"2021-09-13T21:56:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=144131"},"modified":"2021-09-14T17:27:10","modified_gmt":"2021-09-14T15:27:10","slug":"gatfullt-judiskt-levnadsode-skildras-i-fangslande-scenkonstverk-alla-vindar-ar-stilla-pa-teater-cinnober","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=144131","title":{"rendered":"G\u00e5tfullt judiskt levnads\u00f6de skildras i f\u00e4ngslande scenkonstverk – Alla vindar \u00e4r stilla p\u00e5 Teater Cinnober"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Alexandra Hopman Lilja <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Dramatiker\/ regiss\u00f6r: Vera Berzak<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r\/ musiker: Ida Gillner<\/p>\n\n\n\n

Scenograf\/ kostym\/ ljusdesign: Diblik Rabia<\/p>\n\n\n\n

Producent: Possiblitas<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Karin Blixt och Anette Sevreus<\/p>\n\n\n\n

I samarbete med f\u00f6reningen jiddischkultur G\u00f6teborg och judiska salongen<\/p>\n\n\n\n

Med st\u00f6d fr\u00e5n G\u00f6teborgs stad, VGR, Kulturr\u00e5det, Katz kulturfond, Svenska f\u00f6rfattarf\u00f6rbundet, Institutet f\u00f6r spr\u00e5k och folkminnen och Folkuniversitetet. <\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 9\/9 2021<\/p>\n\n\n\n

Spelas \u00e4ven i Stockholm p\u00e5 Alias Teatern 2-3\/10<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r ett par \u00e5r sedan s\u00e5g jag konsertf\u00f6rest\u00e4llningen Shtoltse Lider <\/em>av Ida & Louise. Att det intr\u00e4ffade var en lycklig slump. Uppdraget den g\u00e5ngen p\u00e5 Kronhuset i G\u00f6teborg, bestod n\u00e4mligen i att skriva om en bekant folkmusiktrio som spelade efter paus. Sedan dess har jag recenserat upps\u00e4ttning gjord av L\u00e4ngtans Kapell d\u00e4r Ida Gillner ing\u00e5r p\u00e5 sopransaxofon, samt hennes starkt ber\u00f6rande pianoskiva med eget material. Gillner meddelade mig nyligen att hon parallellt med sorgearbetet som resulterade i en magisk solodebut, komponerat till Alla vindar<\/em> \u00e4r stilla, en f\u00f6rest\u00e4llning om en av de fem jiddischtalande poeter hon medverkade till att tons\u00e4tta i ovan n\u00e4mnda program. Upplysningar som f\u00f6rklarar hur jag lockades till ett m\u00e4rkligt scenkonstverk, vars id\u00e9 f\u00f6ddes n\u00e4r den i Sverige bosatta ryska dramatikern Vera Berzak hade sett just Shtoltse Lider<\/em>, varvid hon tog kontakt med Gillner. De b\u00f6rjade planera f\u00f6r ett samarbete. <\/p>\n\n\n\n

Kan parentetiskt n\u00e4mna att jag h\u00e4rom\u00e5ret i uppskattande ordalag recenserade Stolarna<\/em> i regi av Vera Berzak p\u00e5 Teater Trixter, vilket nog ocks\u00e5 fungerat som lockbete. \u00c4ven om dramatikern inte kan jiddisch uppt\u00e4ckte hon flera gemensamma drag med Anna Margolin (1887 – 1952), en judisk poet av rysk b\u00f6rd som flyttade till USA och v\u00e4ckte stor uppst\u00e5ndelse i jiddisch-kulturella kretsar i Warszawa f\u00f6r sin debutsamling p\u00e5 1920-talet. Det \u00e4r hennes liv och dikt som upps\u00e4ttningen avhandlar. B\u00e5de Berzak och Margolin \u00e4r uppv\u00e4xta i judiska familjer i ryskt imperium, har bott i Israel, och rest i v\u00e4rlden. Dessutom studerade Margolin hebreiska och ryska, regiss\u00f6rens modersm\u00e5l. Vidare kunde vid research en sl\u00e4ktskap sk\u00f6njas med diktarens passionerade och kompromissl\u00f6sa natur. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Pressbild Anna Berzak – privat foto <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Likt Rimbaud gav hon inte ut fler diktsamlingar, f\u00f6rbj\u00f6d till och med publicering av senare material. Hon anst\u00e4lldes p\u00e5 en jiddischspr\u00e5klig dagstidning i New York, skrev under pseudonymen Anna Margolin (ett namn hon valde att g\u00f6ra till sitt eget) kr\u00f6nikor Det mesta av omst\u00e4ndigheterna i hennes anm\u00e4rkningsv\u00e4rda biografi, har offentliggjorts i bok av Margolins sista livskamrat och spreds vidare p\u00e5 80-talet. Men hennes poetiska g\u00e4rning har fram tills f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan negligerats, varit i princip ok\u00e4nd. F\u00f6rst 2018 \u00f6versattes hon till svenska och i \u00e5r har hon varit M\u00e5nadens poet i p1. <\/p>\n\n\n\n

Berzak\u00b4s research har omvandlats till ett fascinerande scenkonstverk. Inblickar i en egensinnig kvinnas trauman och drivkrafter \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs genom Karin Blixts ( setts i upps\u00e4ttningar hos Teater Trixter) rapsodiska, aningen mystifierande ber\u00e4ttande. I pressmeddelande avsl\u00f6jas att metoden varit omv\u00e4nd kronologi. Oftast f\u00f6refaller hon vara ett alter ego till regiss\u00f6ren, redovisar och st\u00e4ller fr\u00e5gor till sitt ”unders\u00f6kningsobjekt” om vartannat. Den reflekterande pianomusiken av Ida Gillner kompletterar bilden, draperar sinnrikt f\u00f6rest\u00e4llningen i skiftande st\u00e4mningar.<\/p>\n\n\n\n

En tredje mer ov\u00e4ntat uttryck \u00e4r videokameran som p\u00e5 storbildssk\u00e4rm projicerar f\u00f6rkroppsligandet av huvudpersonen sj\u00e4lv, i form av Anette Sevreus. Hon agerar l\u00e5ngt om l\u00e4nge ordl\u00f6st. Inledningsvis \u00e4r hon avsk\u00e4rmad publiken, liggandes dold i vinr\u00f6d stoppad f\u00e5t\u00f6lj. Kameran f\u00e5ngar hennes r\u00f6relser. En visuell teknisk finess \u00e5stadkommer en slags gulaktig hinna, f\u00f6rmedlar en aura av \u00e5ldrande och onaturlighet. Kanske ett led i att framh\u00e4va Anna Margolins dunkla motiv? Ska po\u00e4ngteras att videokameran (som vid ett tillf\u00e4lle beh\u00f6ver justeras) inte konstant f\u00f6ljer Sevreus i hennes komplicerade gestaltning,. Som omv\u00e4xling f\u00e5r vi se fotografier p\u00e5 exempelvis den fr\u00e5n filmer ikoniska trappan i Odessa, atlant\u00e5ngare och brev p\u00e5 jiddisch. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Alexander Hopman Lilja <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ser en angel\u00e4gen och anm\u00e4rkningsv\u00e4rd historia om att dra sig undan, inte forts\u00e4tta p\u00e5 den inslagna v\u00e4gen. Skamk\u00e4nslor efter att ha \u00f6vergivit sitt barn, \u00e5tskilliga uppbrott och trassliga relationer med sina skilda f\u00f6r\u00e4ldrar, tas fram som mentala hinder. K\u00e4nslan av uppgivenhet och ensamhet tar \u00f6ver . Dikterna speglar, enligt dramatikern, en sp\u00e4nning mellan stolt fasad och inre kaos. T\u00e4nker p\u00e5 ett par filmer jag ber\u00f6rts av p\u00e5 G\u00f6teborgs filmfestival. Spelfilmer fr\u00e5n Israel som utifr\u00e5n ortodox judendom skildrar sj\u00e4lvst\u00e4ndighetst\u00f6rstande kvinnors marginalisering. Deras utsatthet i sina \u00e4ktenskap. Berzak l\u00e4gger in det motst\u00e5nd och f\u00f6rtryck som drabbade den postumt \u00e5teruppr\u00e4ttade Anna Achmatova, som l\u00e4mplig referens. <\/p>\n\n\n\n

Att under sjuttio minuter i vissa sekvenser vara os\u00e4ker p\u00e5 vem som f\u00f6r ordet blir ibland t f\u00f6rvirrande, on\u00f6digt r\u00f6rigt. Skulle f\u00f6rvisso kunna tolkas som medvetet mystifierande estetik. F\u00f6rsv\u00e5rar att h\u00e4nga med g\u00f6r ocks\u00e5 avsaknaden av mygga p\u00e5 den animerade ciceronen Blixt., hon som v\u00e4cker publikens intresse. Medf\u00f6r problem att uppfatta manus, \u00e4ven om sk\u00e5despelaren h\u00f6jer r\u00f6sten. Blir besv\u00e4rligt n\u00e4r Gillner samtidigt musicerar. Och d\u00e5 inte i form av f\u00f6rsynt, atmosf\u00e4risk bakgrund. Ska noteras att komposit\u00f6ren inte bara framf\u00f6r sina kongeniala melodier p\u00e5 ett avskalat s\u00e4tt, som \u00f6verlag gav mig Roger Hodgson-.vibbar. Hon l\u00e4ser d\u00e4rtill Anna Margolins ovan omtalade brev skrivet p\u00e5 jiddisch. <\/p>\n\n\n\n

Lika mycket ber\u00f6m utdelas till Anette Sevreus, vars kroppsliga reaktioner till en del ger oss svaret p\u00e5 varf\u00f6r den portr\u00e4tterade tog sina beslut eller sedermera undvek att f\u00f6rs\u00f6ka p\u00e5verka sin tillvaro. M\u00e5lmedvetenhet med hatt p\u00e5 huvudet och brun resv\u00e4ska i handen, f\u00f6rvandlas till frustrerat hopknycklade pappersark. En sv\u00e5r roll som riskerar att hamna i bakvattnet, fast det \u00e4r hon som har blickarna p\u00e5 sig.<\/p>\n\n\n\n

Har inget specifikt f\u00f6rh\u00e5llande till judiskt kulturarv, dess imponerande inflytande i Europa under mellankrigstiden. Det n\u00e4rmaste jag kommer \u00e4r att med stor beh\u00e5llning l\u00e4st ett antal judisk-amerikanska f\u00f6rfattare., vars svarta humor genomsyrar m\u00e5nga framst\u00e5ende verk. T\u00e4nker p\u00e5 bland andra E. L Doctorow, Jersy Kosinski, Philip Roth, Saul Bellow, Josef Brodsky, Joseph Heller och f\u00f6rst\u00e5s Isaac B. Singer som ju ursprungligen skrev sina romaner p\u00e5 jiddisch. Ett antal f\u00f6rstklassiga Israeliska jazzmusiker, troligtvis judar, har under 2000-talet flyttat till New York. Flera av dem har jag lyssnat p\u00e5, recenserat och i ett fall intervjuat. <\/p>\n\n\n\n

Somliga ur publiken, p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen jag var p\u00e5 10\/9, tillh\u00f6r de som f\u00f6rvaltar sitt judiska arv. De kanske talar eller f\u00f6rst\u00e5r jiddisch. Flera dr\u00f6jde sig kvar efter\u00e5t, ville delge synpunkter och erfarenheter. Antisemitismen \u00f6kar orov\u00e4ckande i Sverige, s\u00e4rskilt i Malm\u00f6. Och det beror inte, som det utm\u00e5las, p\u00e5 att det nazistiska hotet v\u00e4xt i omr\u00e5det. Skr\u00e4mmande nog f\u00f6rtigs eller f\u00f6rringas den verkliga orsaken av media och ansvariga politiker. Blir gripande att reflektera \u00f6ver hur o\u00e4ndligt mycket en s\u00e5dan h\u00e4r v\u00e4lgjord produktion betyder f\u00f6r det judiska kulturarvet. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dramatiker\/ regiss\u00f6r: Vera Berzak Komposit\u00f6r\/ musiker: Ida Gillner Scenograf\/ kostym\/ ljusdesign: Diblik Rabia Producent: Possiblitas Sk\u00e5despelare: Karin Blixt och Anette Sevreus I samarbete med f\u00f6reningen jiddischkultur G\u00f6teborg och judiska salongen Med st\u00f6d fr\u00e5n G\u00f6teborgs stad, VGR, Kulturr\u00e5det, Katz kulturfond, Svenska f\u00f6rfattarf\u00f6rbundet, Institutet f\u00f6r spr\u00e5k och folkminnen och Folkuniversitetet. Urpremi\u00e4r 9\/9 2021 Spelas \u00e4ven i Stockholm […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[],"class_list":["post-144131","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/144131","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=144131"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/144131\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":144206,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/144131\/revisions\/144206"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=144131"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=144131"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=144131"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}