{"id":143858,"date":"2021-09-05T16:18:49","date_gmt":"2021-09-05T14:18:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=143858"},"modified":"2021-09-05T16:18:51","modified_gmt":"2021-09-05T14:18:51","slug":"svindlade-ljuvt-mote-uppstar-live-into-the-night-av-lundgren-danielsson-parisien","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=143858","title":{"rendered":"Svindlade ljuvt m\u00f6te uppst\u00e5r live – Into the Night av Lundgren – Danielsson – Parisien"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lundgren – Danielsson -Parisien<\/p>\n\n\n\n

Into the Night<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad under konsert p\u00e5 Ystad Teater 1\/8 2020 <\/p>\n\n\n\n

Mixad i Tia Dia Studios i M\u00f6lnlycke<\/p>\n\n\n\n

Producerad av Jan Lundgren & Lars Danielsson (exekutiv producent Siggi Loch)<\/p>\n\n\n\n

ACT<\/p>\n\n\n\n

45:12<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 27\/8 2021<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 nyligen arrangerade Ystad Jazzfestival spelade f\u00f6rsta kv\u00e4llen en trio best\u00e5ende av pianisten Jan Lundgren, basisten Lars Danielsson och den en generation yngre sopransaxofonisten Emile Parisien. Antog i min recension h\u00e4r i Kulturbloggen, att konserten kommer bli ett minne f\u00f6r livet. Ifjol sammanstr\u00e5lade dessa \u00f6dmjuka herrar f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, vilket berodde p\u00e5 att festivalens konstn\u00e4rlige ledare (Lundgren) tog kontakt med fransmannen n\u00e4r pianistens tillt\u00e4nkte trumslagare drabbats av covid 19. Trion f\u00f6rberedde sig f\u00f6r sitt premi\u00e4rgig genom att repa dagen f\u00f6re och ha med sig noter p\u00e5 egna l\u00e5tar. <\/p>\n\n\n\n

Konstn\u00e4rligt f\u00f6ll allt p\u00e5 plats under streamade konserten inf\u00f6r exklusivt f\u00e5talig publik, varf\u00f6r ansedda ACT s\u00e5g ett v\u00e4rde i att sprida resultatet genom att ge ut materialet p\u00e5 skiva. Efter ett \u00e5r i princip utan publika konserter, m\u00e4rktes att trion var extra taggade att upprepa sin fusion p\u00e5 scen. \u00c5nyo infann sig kemin dem emellan, vilket innebar att ofattbart lyh\u00f6rda musiker med total tillit, kunde ge varandra maximal frihet Sannolikt hade somliga improvisationer tillkommit i stundens inspirerade ingivelse Konserten som i perfekt akustik gav mig rysningar av v\u00e4lbehag sittandes n\u00e4rmast scen, repriserade i princip l\u00e5tlistan p\u00e5 Into the Night. <\/em>Dock inte i samma ordning.<\/p>\n\n\n\n

Lundgren- Danielsson och fransmannen Parisien tillh\u00f6r toppskiktet p\u00e5 den europeiska musikscenen. De har f\u00f6rst\u00e5s erh\u00e5llit flera tunga priser. Ingen garanti f\u00f6r att de p\u00e5 scen, med minimala gemensamma f\u00f6rberedelser, skulle klicka med varandra. Into the Night <\/em>bevisar dock att deras n\u00e4ra nog telepatiska kommunikation bar frukt, mer \u00e4n man rimligen kunnat f\u00f6rest\u00e4lla sig. Albumet vidgar kammarjazzens horisont med makal\u00f6s innerlighet, och en air av fridfullhet.<\/p>\n\n\n\n

Jag har lyssnat en hel del p\u00e5 svenskarna, s\u00e4rskilt live. Lars Danielsson spelade f\u00f6rr ofta i G\u00f6teborg eftersom han bodde strax utanf\u00f6r staden (huset finns kvar i hans \u00e4go \u00e4ven om han huvudsakligen bor i K\u00f6penhamn). Jan Lundgren har jag ganska ofta h\u00f6rt live p\u00e5 senare \u00e5r, inte minst f\u00f6r att han g\u00f6r tv\u00e5 konserter p\u00e5 ”sin” festival i Ystad varje \u00e5r. Emilie Parisien, som ocks\u00e5 framtr\u00e4dde med sin avantgardistiskt inriktade kvartett p\u00e5 YSJF, hade jag tidigare enbart h\u00f6rt som sideman hos accordeonisten Vincent Peirani. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Lundgren – Danielsson – Parisien Ystad Teater 2021 – foto Marianne Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lite f\u00f6renklat kan h\u00e4vdas att en uts\u00f6kt vemodsvariant av kammarmusik korsas med kontempor\u00e4r jazz, mestadels impressionistisk s\u00e5dan. Med en sopransax i olika l\u00e4gen som fr\u00e4msta melodib\u00e4rare blir det ocks\u00e5 utrymme f\u00f6r expressiva inslag. Min enda kritik inskr\u00e4nker sig till att p\u00e5peka att instrumentet bitvis dominerar ljudbilden, st\u00f6r j\u00e4mvikten en smula. T\u00e4nker s\u00e4rskilt p\u00e5 de intensiva formuleringarna i Pr\u00e9ambule. <\/em> Noterar ocks\u00e5 att det var f\u00f6rst efter genomlyssning i h\u00f6rlurar som f\u00f6rv\u00e4ntad magi uppstod f\u00f6r recensenten.<\/p>\n\n\n\n

Lundgrens superba arrangemang p\u00e5 Gl\u00e4djens blomster <\/em>anger omg\u00e5ende inriktning. En dr\u00f6jande vemodig spelstil som trion \u00e5terkommer till flera g\u00e5nger. Det doftar inledningsvis b\u00e5de Jan Johansson och Nils Lindberg. Temat i den l\u00e5t som basisten d\u00f6pt efter sin dotter Asta <\/em>\u00e4r n\u00e5got av det vackraste som mina \u00f6ron h\u00f6rt p\u00e5 2000-talet \u00f6verhuvudtaget. Maximalt vemod, maximal sk\u00f6nhet! Lundgren accentuerar m\u00e4sterligt medan Parisien tillf\u00f6r melodin \u00e5tskilliga pregnanta kommentarer, f\u00f6r att i sluttonerna l\u00e5ta lika nordisk som exempelvis Jonas Knutsson. Av skivans \u00e5tta l\u00e5tar \u00e4r samtliga utom n\u00e4mnda folkvisa original, varav tv\u00e5 signerade Danielsson och tv\u00e5 Parisien. <\/p>\n\n\n\n

Skivans l\u00e4ngsta l\u00e5t, komponerad av den franske g\u00e4sten, inneh\u00e5ller ett uttrycksfullt basintro. Jan Lundgrens I Do <\/em>\u00e4r n\u00e4stan lika h\u00e4nf\u00f6rande vacker som Asta<\/em> och absolut lika vilsam. Musikernas tekniska briljans och hisnande samspel kompletteras av en avg\u00f6rande ingrediens, n\u00e4mligen f\u00f6rstklassiga melodier. Att de trenne musikanterna var f\u00f6r sig \u00e4r s\u00e5 extremt beg\u00e5vade l\u00e5tskrivare, \u00e4r vad som imponerar mest, f\u00f6rutom det svindlande samspelet ”out of nowhere”. Samtliga framf\u00f6rs otroligt h\u00e4ngivet i trygg f\u00f6rvissning om att deras sound g\u00f6r kolossalt avtryck.. Ska betonas att all musik inte formats i exakt samma textur. Ist\u00e4llet kryddas med eggande eruptioner i ett par passager. <\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ljuvligt att h\u00f6ra hur trion fullkomligt beh\u00e4rskar \u00e4ven det konstmusikaliska arvet, i en sm\u00e5sv\u00e4ngig parafras p\u00e5 Schubert p\u00e5 sitt mest hurtiga hum\u00f6r. En annan h\u00f6jdpunkt betitlas A Dog Named Jazze <\/em>(Lundgren) Utan att kantra infaller h\u00f6gsta niv\u00e5n av ekvilibristisk praktik, i ett sprudlande \u00e4ventyr byggt p\u00e5 bl\u00e5a b\u00e5gar. <\/p>\n\n\n\n

Delikata soloutflykter ramar in detta b\u00e5de st\u00e5tliga och finstilta projekt. Ytterligare en meditativ, fram\u00e5tskridande och exceptionellt harmonisk fulltr\u00e4ff avrundar. Balladen Ystad <\/em>av den sm\u00e5l\u00e4ndske basisten, v\u00e4rldsber\u00f6md f\u00f6r sin sjungande ton, s\u00e4tter punkt f\u00f6r kammarjazz, vars osannolikt h\u00f6ga kvalitet trions musa m\u00e5ste ha varit delaktig i. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lundgren – Danielsson -Parisien Into the Night 5 Inspelad under konsert p\u00e5 Ystad Teater 1\/8 2020 Mixad i Tia Dia Studios i M\u00f6lnlycke Producerad av Jan Lundgren & Lars Danielsson (exekutiv producent Siggi Loch) ACT 45:12 Releasedatum: 27\/8 2021 P\u00e5 nyligen arrangerade Ystad Jazzfestival spelade f\u00f6rsta kv\u00e4llen en trio best\u00e5ende av pianisten Jan Lundgren, basisten […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-143858","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/143858","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=143858"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/143858\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":143981,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/143858\/revisions\/143981"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=143858"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=143858"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=143858"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}