{"id":143174,"date":"2021-08-17T17:49:15","date_gmt":"2021-08-17T15:49:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=143174"},"modified":"2021-08-18T00:38:28","modified_gmt":"2021-08-17T22:38:28","slug":"valsjungna-standards-ackompanjeras-med-finess-on-a-sunny-side-av-lilleva-berglund-rolf-jardemark","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=143174","title":{"rendered":"V\u00e4lsjungna standards ackompanjeras med finess – On a Sunny Side av Lilleva Berglund \/ Rolf Jardemark"},"content":{"rendered":"\n
\"\"

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lilleva Berglund\/ Rolf Jardemark<\/p>\n\n\n\n

On a Sunny Side<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

inspelad och mixad i Slowfoot studio G\u00f6teborg april-juni 2021 <\/p>\n\n\n\n

Mastrad av \u00c5ke Linton<\/p>\n\n\n\n

Producerad av Rolf Jardemark och Lilleva Berglund<\/p>\n\n\n\n

Guitarlandrecords<\/p>\n\n\n\n

19:59<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 8\/8 2021<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgsbaserade gitarristen Rolf Jardemark har f\u00f6rekommit tidigare i dessa spalter senaste \u00e5ren. Har ansett det v\u00e4rt att tipsa om fonogram d\u00e4r han medverkar och utg\u00f6r en framtr\u00e4dande best\u00e5ndsdel. I detta fall ges skivan ut p\u00e5 eget bolag. Finns numera inga tr\u00f6sklar till hans musik och ganska s\u00e4llan till hans gig. Vad betr\u00e4ffar hans person har s\u00e5dana aldrig funnits. Beskrivningen syftar p\u00e5 att musiken i b\u00e4sta mening \u00e4r av det tillg\u00e4ngliga slaget och att han live n\u00e5r ut, genom att p\u00e5fallande ofta spela i krogmilj\u00f6 – har h\u00e4nt att konserten till och med haft fri entr\u00e9 – eller f\u00f6re jam p\u00e5 jazzklubb. Releasen f\u00f6r denna ep skedde s\u00e5lunda vid en kanal intill \u00d6nnereds b\u00e5tf\u00f6rening sydv\u00e4st om G\u00f6teborg. Missade releasen. \u00c5 andra sidan h\u00f6rde jag f\u00f6rmodligen instrumentalvarianten av n\u00e5gon av dessa sex standards p\u00e5 Unity f\u00f6r ett veckor sedan. Jardemark omgav sig d\u00e5 med den f\u00f6r kv\u00e4llen synnerligen inspirerade Matz Nilsson p\u00e5 kontrabas j\u00e4mte Michael Andersson bakom trumsetet. D\u00e5 apostroferades n\u00e5gra av den hattf\u00f6rsedde mannens hj\u00e4ltar: Barney Kessel, Wes Montgomery, Pat Metheny med flera. \u00c4r alltid trevligt och berikande att h\u00f6ra erfarne Jardemark spela, vars karri\u00e4r str\u00e4cker sig omkring trettiofem \u00e5r tillbaka och publicitetsm\u00e4ssigt m\u00f6jligen kr\u00f6ntes n\u00e4r han syntes i orkestrar p\u00e5 SVT. <\/p>\n\n\n\n

Kan inte erinra att jag f\u00f6rut h\u00f6rt s\u00e5ngerskan Lilleva Berglund, vilket f\u00f6rv\u00e5nar en smula. 48-\u00e5ringen har frontat i storband och ner till duoformat. Hon r\u00f6r sig enligt uppgift ledigt mellan swing, blues och latin. P\u00e5 senare \u00e5r har jazzen tagit en allt st\u00f6rre plats i hennes g\u00e4rning, vilket visar sig i samarbeten med Erik Gullbransson & The Orchestra Big Band och med B\u00e4ck Brothers.<\/p>\n\n\n\n

Ep:n \u00f6ppnar i avslappnad, luftig anda med Devil May Care <\/em>vars ursprung leder oss tillbaka \u00e4nda till 1929, i form av en musikalfilm. Som om duon befann sig p\u00e5 stillsam promenad, obekymrade och p\u00e5 gr\u00e4nsen till stoltserande. Berglunds skickligt rytmiserade s\u00e5ng sveper fram. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Matz Jannsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jardemark skiftar p\u00e5 skivan mellan elektrisk och akustisk gitarr. I deras mest nutida l\u00e5t – Miss Celie\u00b4s Blues <\/em>av Quincy Jones och Lionel Richie fr\u00e5n Steven Spielbergs film Purpurf\u00e4rgen fr\u00e5n -85 – tycker jag mig h\u00f6ra att gitarristen spelar nylonstr\u00e4ngad gitarr. Tvekl\u00f6st l\u00e4ckert sound. Och Jardemark stoppar in n\u00e5gra snygga, aptitliga stick i flera tolkningar. P\u00e5 sluttampen i Quincy Jones-kompositionen tillf\u00f6rs f\u00f6ljdriktigt utlovad bluesfeeling. Some Other Time <\/em>\u00e4r ju en raffinerad ballad signerad den store Leonard Bernstein. Den tar sig Berglund & Jardemark an genom att smakfullt ta ut sv\u00e4ngarna. <\/p>\n\n\n\n

Vokalistens st\u00e4mma l\u00e5ter paradoxalt nog b\u00e5de stark och spr\u00f6d, vilket absolut \u00e4r en kvalitet i sig. Som om hon blottar en i somliga melodier inbyggd s\u00e5rbarhet. I ett bitterljuvt soundtrack fr\u00e5n Paraplyerna i Cherbourg (1964) \u00e5terger Berglund kongenialt den h\u00e4rskande st\u00e4mningen. I just I Will Wait For You <\/em>av Michel Legrand triumferar hon n\u00e4r balladen str\u00e4cks ut i lyh\u00f6rt ackompanjemang. Den vokala halvan exponeras f\u00f6rtr\u00e4ffligt i framkant. Riktar ett tack till ljuddesignern \u00c5ke Linton.<\/p>\n\n\n\n

Resterande tv\u00e5 l\u00e5tar har samma upphovsmakare, kommer fr\u00e5n samma Broadway-show som sattes upp redan 1930. Dels en l\u00e4ttviktig l\u00e5t som f\u00f6revigats av exempelvis Frank Sinatra. vars titel \u00e4r Exactly Like You. <\/em>En gl\u00e4ttig sak med schlager-vibbar som \u00e4r skivans svagaste inslag. F\u00f6rvisso uppst\u00e5r kontrastverkan. Dels duons version av titell\u00e5ten, \u00e4ven den l\u00e4ttsam, men inte lika \u00f6verdrivet hurtfrisk som hos Louis Armstrong. Min uppm\u00e4rksamhet bibeh\u00e5lls medelst sofistikerat sv\u00e4ng, \u00e4ven om l\u00e5ten som vetter \u00e5t dixie i \u00e4rlighetens namn inte g\u00f6r n\u00e5got v\u00e4sentligt avtryck. <\/p>\n\n\n\n

Duon samarbetar s\u00f6ml\u00f6st och snitsigt och beg\u00e5vade Berglund fraserar str\u00e5lande! <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lilleva Berglund\/ Rolf Jardemark On a Sunny Side 4 inspelad och mixad i Slowfoot studio G\u00f6teborg april-juni 2021 Mastrad av \u00c5ke Linton Producerad av Rolf Jardemark och Lilleva Berglund Guitarlandrecords 19:59 Releasedatum: 8\/8 2021 G\u00f6teborgsbaserade gitarristen Rolf Jardemark har f\u00f6rekommit tidigare i dessa spalter senaste \u00e5ren. Har ansett det v\u00e4rt att tipsa om fonogram d\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-143174","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/143174","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=143174"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/143174\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":143203,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/143174\/revisions\/143203"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=143174"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=143174"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=143174"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}