{"id":143005,"date":"2021-08-12T16:14:04","date_gmt":"2021-08-12T14:14:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=143005"},"modified":"2021-08-13T17:49:50","modified_gmt":"2021-08-13T15:49:50","slug":"ystad-sweden-jazzfestival-2021-del-2-fokus-pa-internationella-akter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=143005","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazzfestival 2021 del 2 – Fokus p\u00e5 internationella akter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Markus F\u00e4gersten
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

SOFIA 4 signalerar k\u00f6nstillh\u00f6righet. F\u00f6rkortningen utl\u00e4ses Support of female improvising artists, ett globalt n\u00e4tverk bildat 2014 vars initiativtagare heter Nicole Joh\u00e4nntgen (g\u00e4stat YSJF flera g\u00e5nger) fr\u00e5n Schweiz. \u00c5nyo var alt- och sopransaxofonisten ledare f\u00f6r detta stimulerande projekt. Till \u00e5rets upplaga hade hon v\u00e4rvat en tysk gitarrist som f\u00f6rtj\u00e4nstfullt ersattes av Susanna Risberg. Vidare syntes Stina Andersdotter (recenserade hennes debutrelease p\u00e5 Nef) p\u00e5 kontrabas och fr\u00e5n Rom, den periodvis i Sverige verksamme trumslagaren Cecilia Sanchietti. M\u00e5let f\u00f6r SOFIA \u00e4r att \u00f6ka antalet kvinnor p\u00e5 jazzscenen. Prisade saxofonisten – sl\u00e4ppt hela sjutton album – lyckades i f\u00f6rening med sina v\u00e4nner med precis allt de f\u00f6retog sig under sitt bejublade premi\u00e4rframtr\u00e4dande i Saluhallen. I f\u00f6rstklassig akustik inleder den pianol\u00f6sa kvartetten med M\u00f6rka skogen <\/em>(Risberg). Det trevande sida vid sida med attack. L\u00e5ter luftigt. Blir f\u00f6rtjust i alster av italienskan som fint praktiserar vispspel. Nicoles vackra toner p\u00e5 sopran f\u00f6r tankarna till Wayne Shorter. Ett par g\u00e5nger fr\u00e5gar en spjuveraktig anf\u00f6rare ”are you ready f\u00f6r some action?” Dessa grooviga beatbaserade sekvenser bidrog till min och \u00f6vrig publiks upprymdhet, liksom inhopp av r\u00f6stakrobaten och landsmannen Andreas Schaerer. D\u00e5 utbryter rytmfest! H\u00f6r licks snyggt broderas av Risberg och trummande i baktakt. Rytmsektionen ser till att det stundom sv\u00e4nger kopi\u00f6st, p\u00e5 ett ber\u00e4knande oftast beh\u00e4rskat vis. Ov\u00e4ntat rockig vibe noteras, vilket enbart k\u00e4nns fr\u00e4ckt. Sprakar och gnistrar om altsaxspelet. Behagligt sm\u00e5puttrig l\u00e5t av Andersdotter \u00e4r influerad av resa till Ghana. <\/p>\n\n\n\n

Presentat\u00f6ren f\u00f6r denna harmoniska fulltr\u00e4ff f\u00f6rt\u00e4ljer att hon i SOFIA 4 vill l\u00e4mna sin trygghetszon. F\u00f6rutom vad som ovan ber\u00f6mts sjunger Nicole ber\u00f6rande vid flera tillf\u00e4llen. Som f\u00e5gelsk\u00e5dare kan hon inte motst\u00e5 Blackbird <\/em> (McCartney). H\u00f6r dessutom sv\u00e4vande s\u00e5ng \u00e1 la Neil Young i Ystad II <\/em>vars melodi avrundas likt ett vokalt mantra. Den komponent i tillf\u00e4lliga konstellationen som jag var minst bekant med blev en ny favorit, n\u00e4mligen lyh\u00f6rt, metodiskt spelande Cecilia Sanchietti. Inalles en pyramidal konstn\u00e4rlig triumf vars ordinarie program avslutas i seren stil. D\u00e4refter vidtar smittsamt beat med pumpande bas och allra sist smeksam ballad i form av betagande vaggvisa. Cirka sjuttiofem minuter sound och samspel alstrar stort leende inombords, kommer sannolikt omvandlas till ett ljust minne att blicka tillbaka p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Blev inbjuden till exklusiv solokonsert i Klosterkyrkan med NICOLE JOH\u00c4NNTGEN, ett extrainsatt event \u00e4mnat f\u00f6r festivalens sponsorer. P\u00e5 artistens beg\u00e4ran saknas livefoton fr\u00e5n denna andaktsfulla stund, varf\u00f6r jag illustrerar med saxofonisten fr\u00e5n jamsession under festivalen (\u00f6vriga p\u00e5 bilden basisten Johnny \u00c5hman och Gustav Nilsson Kotte). 80-talisten trakterar i kyrkan altsaxofon, med en f\u00e4bless f\u00f6r l\u00e5nga, svepande linjer i en slags cirkul\u00e4r teknik. En h\u00e5llning som accentueras genom att m\u00e5lmedvetna Joh\u00e4nntgen r\u00f6r sig l\u00e5ngsamt i cirklar, i den upplysta salen medan hon formulerar sitt tonspr\u00e5k. Vid introducerandet av sitt improviserade stycke s\u00e4gs att vi tas med p\u00e5 en resa. Inledningsvis v\u00e4sande bl\u00e5sljud. Den meditativt organiserade konserten f\u00f6rsigg\u00e5r i ett kontinuum med inlagda rytmiska finesser ( speciell klaffteknik eller loopar). Kvardr\u00f6jande klang likt ett subtilt eko utg\u00f6r fascinerande signum. H\u00f6r ECM-konturer, sj\u00e4lvfallet renons p\u00e5 uptempo.. Hade stort utbyte av en vilsam, meditativ soloakt, som f\u00f6r otr\u00e4nade \u00f6ron nog kunde te sig en smula s\u00f6mnig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

EMILE PARISIEN QUARTET fr\u00e5n Frankrike st\u00e5r p\u00e5 Ystad Saltsj\u00f6bads scen vid lunchtid. Milj\u00f6n precis vid havsstranden \u00e4r minst sagt inbjudande. \u00c5rets Tornv\u00e4ktare framf\u00f6rde med sin kvartett material ur senaste albumet Double Screening<\/em>. Sopransaxofonisten som jag h\u00f6rt p\u00e5 album med accordionisten Vincent Peirani betraktas som ett vision\u00e4rt nytillskott. Han har musicerat med flera l\u00e4nda namn och tilldelats tungt v\u00e4gande utm\u00e4rkelser. Gruppens line-up \u00e4r f\u00f6rutom dess frontman pianisten Julien Tou\u00e9ry, basisten Ivan G\u00e9lugne samt trumslagare Julien Loutelier. Vi h\u00f6r enbart original skrivna av kvartettens medlemmar, intelligenta och raffinerade l\u00e5tar med utrymme f\u00f6r avantgardistiska utflykter, vilket inkluderar parti med preparerad flygel (l\u00e4t som att hacka is). Det \u00e4r lika omtumlande som intressant, n\u00e4ppeligen n\u00e5got jag skulle roa mig med i skivv\u00e4g. Utm\u00e4rkande drag \u00e4r bland annat exceptionellt elastiska l\u00e5tar som tenderar att tillf\u00f6ra fladdrig profil. Vidare den uppiggande lusten att stoppa in fragment av s\u00e5ngbara melodier i fri form-avsnitt. Att sopransaxens ton inte \u00e4r lika g\u00e4ll som jag f\u00f6rutsett underl\u00e4ttar lyssnandet. Ocks\u00e5 f\u00f6rdelaktigt att man g\u00e4rna botaniserar i meditativa tillst\u00e5nd, l\u00e5gm\u00e4lda linjer. <\/p>\n\n\n\n

Basisten \u00e4r st\u00e4ndigt sysselsatt, f\u00e5r ligga i. Och bakom trumsetet identifieras en skicklig trumslagare, f\u00e5r mig att utbrista: ”Brian Blade-light”. Pianisten p\u00e5minner stundom om den utmanande Cecil Taylor. Vill p\u00e5st\u00e5 att batterist Loutelier j\u00e4mte Parisien \u00e4r m\u00e4stare p\u00e5 sina instrument. Eftersom albumet har titlar som #Hashtag<\/em> och Spam<\/em> indelade i sektioner, meddelar Parisien att man jobbat tematiskt. Kompositionsm\u00e4ssigt vimlar det av taktbyten och osmidigt utbuktande harmonier. Registrerar sk\u00f6na kontraster med nya m\u00f6nster som uppst\u00e5r i en sp\u00e4nnvidd fr\u00e5n meditativa passager och \u00f6sterl\u00e4ndskt beat till skrynkliga eruptioner. H\u00e4ndelserika musiken kan ett par g\u00e5nger j\u00e4mf\u00f6ras med upphetsade dialoger, p\u00e5 v\u00e4g att urarta. Som framg\u00e5r uts\u00e4tts publiken av fabul\u00f6s kreativitet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Invigningskonserten f\u00f6rl\u00e4nades ett udda, glatt g\u00e4ng, n\u00e4mligen WONDER BRASS BAND fr\u00e5n Frankrike. De best\u00e5r av Sarah Meguellati (sopransaxofon), Eline Groulier (trombon), Caroline Marceillac (sousaphone) samt Wilma Ambrosio (percussion). Samtliga sjunger medan Marceillac i sk\u00e4mtsam stil dessutom presenterar p\u00e5 knapph\u00e4ndig engelska. Frank Zappa formulerade sitt credo som en fr\u00e5ga: ”H\u00f6r humor hemma i musik”? Wonder Brass Band svarar obetingat JA. Fr\u00e5n olika musikalisk bakgrund v\u00e4ver de samman allehanda influenser – latin, funk, karneval, vals, swing etc. Allt f\u00f6rpackat i ironiskt h\u00e5llna framtr\u00e4danden. Inspiration h\u00e4mtas fr\u00e5n bland andra Boris Kovacs tangor, Ces\u00e1ria \u00c9vora, Mongo Santamaria och Dirty Dozen Brass Band. Synkad koreografi, sv\u00e4ng och sentiment, egna kompositioner och arr samt duktiga solister \u00e4r deras koncept. De bildades 2001, d\u00e5 som gatumusiker. En syssla det h\u00e4nder att de fortfarande praktiserar (skedde exempelvis i Ystad). Har kvartetten kollegor p\u00e5 samma h\u00f6ga niv\u00e5, eller \u00e4r de unika i Europa som mini-brassband kan man undra? <\/p>\n\n\n\n

S\u00e4ttningen t\u00e4cker registret fr\u00e5n bas till diskant, vilket utg\u00f6r en v\u00e4sentlig byggsten i deras l\u00e5tskrivande. Den otympliga sousaphonen l\u00e5ter snarlikt tuban medan cymbal, kosk\u00e4lla(?) och andra tillbeh\u00f6r fiffigt monterats p\u00e5 bastrumman. Bortsett fr\u00e5n enstaka insatser i framkant st\u00e5r instrumenten f\u00f6r grunden och ackompanjerar \u00f6vriga bl\u00e5sare. Raffinerat utformat! Man \u00f6ppnar med tranceliknande groove f\u00f6r att \u00f6verg\u00e5 till exempelvis bitterljuv cirkusmusik, Carmen-vibbar, Piazzolla, cha cha,, jam-betonat funkigt beat (publiken reagerar genom att klappa takten), vals. Snacka om skiftande stilar! Noterar hur finurligt st\u00e4mmor korresponderar med varann. F\u00f6r att \u00f6ka graden av variation h\u00f6rs ocks\u00e5 fin st\u00e4ms\u00e5ng. Glimtvis g\u00e5r mina associationsbanor till filmmusik ( La Strada<\/em>, Zigenarnas tid<\/em>). Konserten med sin obestridliga charm blir emellan\u00e5t b\u00e5ngstyrig, utan att kakafoni uppst\u00e5r. Sv\u00e4ng och sk\u00f6nhet premieras. Och Meguelatti \u00e4r en fena p\u00e5 sopransax. \u00c4nd\u00e5 blir jag inte j\u00e4ttebegeistrad efter\u00e5t. K\u00e4nns som att fransyskornas id\u00e9er h\u00e5ller i ungef\u00e4r en trekvart, vilket f\u00e5r anses vara ett mer \u00e4n godk\u00e4nt. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

SOFIA 4 signalerar k\u00f6nstillh\u00f6righet. F\u00f6rkortningen utl\u00e4ses Support of female improvising artists, ett globalt n\u00e4tverk bildat 2014 vars initiativtagare heter Nicole Joh\u00e4nntgen (g\u00e4stat YSJF flera g\u00e5nger) fr\u00e5n Schweiz. \u00c5nyo var alt- och sopransaxofonisten ledare f\u00f6r detta stimulerande projekt. Till \u00e5rets upplaga hade hon v\u00e4rvat en tysk gitarrist som f\u00f6rtj\u00e4nstfullt ersattes av Susanna Risberg. Vidare syntes Stina […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-143005","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/143005","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=143005"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/143005\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":143061,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/143005\/revisions\/143061"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=143005"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=143005"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=143005"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}