{"id":142714,"date":"2021-08-03T16:51:03","date_gmt":"2021-08-03T14:51:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142714"},"modified":"2021-08-03T16:51:05","modified_gmt":"2021-08-03T14:51:05","slug":"ur-det-subtila-och-svangiga-uppstar-ren-magi-bill-ohrstrom-blues-into-jazz-i-ljungskile","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142714","title":{"rendered":"Ur det subtila och sv\u00e4ngiga uppst\u00e5r ren magi – Bill \u00d6hrstr\u00f6m Blues Into Jazz i Ljungskile"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Pressbild <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Var: Laxbutiken i Ljungskile (konsert ing\u00e5ende i L\u00b4Jazz Sommarjazzvecka)<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r: 30\/7 2021<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6rde f\u00f6reg\u00e5ende vecka flera lyckade konserter p\u00e5 samma st\u00e4lle. B\u00f6rjar s\u00e5 sm\u00e5tt v\u00e4nja mig vid den svindlande livek\u00e4nslan efter den m\u00f6rka perioden av uppskjutna publika evenemang. Inte helt l\u00e4tt att sortera alla intryck. Var med om b\u00e5de v\u00e4lbekanta tong\u00e5ngar och nya upplevelser. En kv\u00e4ll tangerade n\u00e4stan succ\u00e9n samma grupp ”st\u00e4llde till med” f\u00f6r fem \u00e5r sedan. Inledande konsert kommer s\u00e4kerligen definieras som en av \u00e5rets fr\u00e4msta. Och aftonen efter Bohusl\u00e4ns omfattande \u00f6versv\u00e4mningar, arrangerades en spelning med Bill \u00d6hrstr\u00f6ms band vars genomslag var av den magnitud, att vad de utr\u00e4ttade b\u00e4st b\u00f6r v\u00e4rderas som magiskt. N\u00e5gra of\u00f6rgl\u00f6mliga timmar som g\u00e5r vid sidan om futtiga rankinglistor. Tacksam n\u00e4r det h\u00e4nder. <\/p>\n\n\n\n

Bill \u00d6hrstr\u00f6m \u00e4r vid 78 \u00e5rs \u00e5lder en institution i svensk musikliv v\u00e4rd en biografi. S\u00e5ngare och munspelare som frontat olika upplagor av gl\u00f6dheta bluesbaserade band. I Bill\u00b4s Boogie Band, det mest ber\u00f6mda, lirade tre storheter: Bosse Skoglund, Kenny H\u00e5kansson och Jukka Tolonen. D\u00e4rut\u00f6ver anst\u00e4lld p\u00e5 skivbolag, slagverkare (exempelvis p\u00e5 Beatwave <\/em>av Per Cussion, vinyl i min \u00e4go) och p\u00e5 60-talet startade han mytomspunna klubben Filips. Som om det inte vore nog har han jobbat som modell samt ing\u00e5tt \u00e4ktenskap med tv\u00e5 kvinnor i kulturbranschen, varav han musicerat med en av dem (Lisa Ekdahl). S\u00e5g hans eminenta Boogie Band p\u00e5 80-talet b\u00e5de p\u00e5 Skeppsholmen och klassiska haket Dojan. I nutid har jag med stort n\u00f6je bevistat konserter i hans namn p\u00e5 Nef och i Falkenberg. Och Live \u00b4n\u00b4Lively In Helsinki <\/em>snurrade p\u00e5 skivtallriken f\u00f6r inte l\u00e4nge sedan. Tidigare i sommar uppm\u00e4rksammade Kulturbloggen en duett han sjungit in med Monica T\u00f6rnell. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vilka ing\u00e5r i BILL \u00d6HRSTR\u00d6MS BLUES INTO JAZZ? Jo trumslagaren Andr\u00e9 Borgstr\u00f6m, gitarristen Max Schultz, p\u00e5 piano finns Stefan Nilsson och basar i dubbel mening g\u00f6r Patrik Boman. Sist n\u00e4mnde doldis h\u00e5ller n\u00e4mligen reda p\u00e5 alla akustiska basg\u00e5ngar f\u00f6rutom att han arrangerat gruppens material; vilket inneb\u00e4r att han tituleras kapellm\u00e4stare. Lite tveksam till om jag tidigare lyssnat p\u00e5 trumslagaren, vars framtoning \u00e4r \u00f6verraskande diskret.. I \u00f6vrigt \u00e4r manskapet stj\u00e4rnsp\u00e4ckat s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r med otroligt m\u00e5ngsidiga musikanter. Har h\u00f6rt dem ett antal g\u00e5nger live, i synnerhet Max Schultz i b\u00e5de st\u00f6rre s\u00e4ttningar och sm\u00e5grupper. Lustigt att alla i kvintetten \u00e4r hemmah\u00f6rande i de fem f\u00f6rsamlingarna p\u00e5 S\u00f6dermalm, vilket vi upplyses om av herr \u00d6hrstr\u00f6m. <\/p>\n\n\n\n

I underh\u00e5llande mellansnack kommenterar \u00e5ldermannen i s\u00e4llskapet bandets ringrostighet, luftar vissa farh\u00e5gor f\u00f6r ”halvsenilitet” och h\u00e4nvisar till v\u00e4sentligt \u00e4ldre fenomenet Owe Th\u00f6rnqvist. D\u00e4rut\u00f6ver n\u00e5gra intressanta anekdoter. Han \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r sin raspigt uttrycksfulla s\u00e5ng, vilken numera har en patina som g\u00f6r att han stundom f\u00f6rvandlar sig till angen\u00e4m crooner. Samtliga l\u00e5tar framf\u00f6rs f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande p\u00e5 engelska.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lotta Jarl <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sv\u00e4ngfaktorn \u00e4r ofta p\u00e5 kokpunkten. Det l\u00e5ter sansl\u00f6st tajt. Att kapaciteten till kopi\u00f6st grooviga passager fanns, visste troligen den entusiastiska publiken p\u00e5 f\u00f6rhand.. Fast s\u00e4ttet varp\u00e5 det skedde noterade v\u00e5ra trumhinnor med oreserverad gl\u00e4dje. Ist\u00e4llet f\u00f6r att \u00f6versk\u00f6lja oss i volymstarkt beat \u00e1 la Bill\u00b4s Boogie Band f\u00f6r drygt trettio \u00e5r sedan, spelas det finf\u00f6rdelat akustiskt, bortsett fr\u00e5n den f\u00f6r genren omistliga elgitarren. Ljudteknikern bem\u00e4strar lika utm\u00e4rkt som musikerna att lyfta fram spektrat av skiftande val\u00f6rer. Tack vare sin smarta strategi, m\u00f6jligen enligt anvisningar fr\u00e5n bandledare och kapellm\u00e4stare, ikl\u00e4der sig rytmdompt\u00f6ren bakom sitt trumset en nyckelroll. Utan att n\u00e5gonsin tumma p\u00e5 sitt uppdrag fril\u00e4gger Borgstr\u00f6m utrymme f\u00f6r medmusikanterna. Ett intelligent grepp att mejsla fram s\u00e5dan h\u00e4r emotionell musik p\u00e5 denna detaljniv\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Kombinationen av sofistikerat sound och en p\u00e5drivande \u00f6ppna-spj\u00e4ll-attityd, renderade i \u00f6gonblick av st\u00e5p\u00e4ls, n\u00e5got som f\u00f6rst\u00e4rktes genom ett knippe underbara solon. Repertoaren bestod \u00f6verlag av en mix av gammal hederlig rythm & blues, alternativt standards fr\u00e5n f\u00f6rra seklets f\u00f6rsta decennier j\u00e4mte besl\u00e4ktade original signerade \u00d6hrstr\u00f6m. Temperaturh\u00f6jaren Let The Good Times Roll <\/em>inleder medan en tidl\u00f6s, smeksam standardl\u00e5t om Sweet Sue<\/em> avrundade om jag har ordning p\u00e5 anteckningarna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En anledning till att konserten blev fantastisk m\u00e5ste po\u00e4ngteras. Syftar p\u00e5 kapellm\u00e4starens betydelse. Fick efter\u00e5t reda p\u00e5 att skivbolagsdirekt\u00f6r (pb 7) Boman spelat med \u00d6hrstr\u00f6m i omg\u00e5ngar sedan 90-talet. Dels skriver han f\u00f6r denna grupp fullkomligt delikata arr, dels fogar han l\u00e4ckert in sitt basspel i deras sound och tilldelar sig sj\u00e4lva \u00e5tskilliga l\u00e4ckra solon – flera i fruktbart samarbete med trumslagare Bergstr\u00f6m. Patrik Boman tilldrar sig publikens odelade uppm\u00e4rksamhet utan att \u00e4gna sig \u00e5t i\u00f6gonfallande, smattrande st\u00e5bas-teknik, praktiserar ist\u00e4llet finlir \u00e1 la Ron Carter n\u00e4r blickarna v\u00e4nds mot honom. Dessutom bidrar han till det infernaliskt pulserande sv\u00e4nget utan antydan till att showa, varf\u00f6r jag vill relatera till legendaren John Entwistle (inga j\u00e4mf\u00f6relser i \u00f6vrigt). Har alltid blivit enormt tillfredsst\u00e4lld av konstellationer han varit ledare f\u00f6r, varf\u00f6r genist\u00e4mpeln k\u00e4nns naturlig.. En v\u00e4rdering som accentueras efter aftonen i Bohusl\u00e4n. I What\u00b4s New <\/em>noteras str\u00e5lande tr\u00e4ffs\u00e4kra kommentarer fr\u00e5n basisten. <\/p>\n\n\n\n

\u00b4Den f\u00e4ngslande resa de tar oss med p\u00e5 inneh\u00e5ller inga som helst svackor. \u00d6verg\u00e5ngen mellan Spoosin\u00b4 <\/em>och I Chose To Sing The Blues <\/em>blir till en hisnande sk\u00f6n kontrast. I sist n\u00e4mnda m\u00e4sterverk briljerar Schultz med snyggt riffande. Associerar hans stilistiskt full\u00e4ndade spel i denna konsert till exempelvis Robert Cray. En annat helgjutet Ray Charles-nummer d\u00e4r bandet t\u00e4nder p\u00e5 alla cylindrar \u00e4r boogie woogie-influerade, snabbfotade Mess Around <\/em>med Schultz som anf\u00f6rare. Skenbart okomplicerat och makal\u00f6st \u00f6sigt! <\/p>\n\n\n\n

\u00d6hrstr\u00f6m betonar p\u00e5 ett \u00f6vertygande s\u00e4tt \u00e5tskilliga l\u00e5tars karakt\u00e4r med sitt munspel. V\u00e4rt att upprepa hur framg\u00e5ngsrikt konceptet att varva ner fungerar. Deras f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r maximalt sl\u00e4piga konturer \u00f6kar beh\u00e5llningen, underl\u00e4ttar f\u00f6r solisterna och sk\u00e4nker publiken rysningar. Min tes illustreras perfekt av den l\u00e5gm\u00e4lda tolkningen av Willow Weep For Me<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stefan Nilsson har jag haft viss koll p\u00e5 \u00e4nda sedan 1978 d\u00e5 jag s\u00e5g Kornet p\u00e5 klassiska klubben Errols. Mest k\u00e4nd f\u00f6r bredare publik \u00e4r pianisten med sitt osvikliga melodisinne f\u00f6r alla omtyckta soundtrack och Brel-skivan med Tommy K\u00f6rberg. Att p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll studera hur hans fingrar beslutsamt r\u00f6r sig snabbt \u00f6ver klaviaturen och i samma moment h\u00f6ra resultatet, \u00e4r en sagolik ynnest. Andra set som p\u00e5g\u00e5r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt l\u00e4nge, \u00f6ppnar med en Ellington-komposition som Nilsson utvunnit bluesigt tema ur. Oavsett stil eller tempo \u00e4r l\u00f6pningarna formidabla fr\u00e5n denne uppenbara injektion. M\u00e4rkts att Nilsson stortrivs som solist. Han s\u00e4tta en hisnande h\u00f6g standard p\u00e5 musik som vetter \u00e5t sj\u00e4lfull blues, boogie, shuffle, tidig jazz, gr\u00e4nstrakterna av rockabilly och dylikt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Inf\u00f6r konserten omtalas Max Schultz som en av Europas fr\u00e4msta gitarrister. T\u00e4nker inte p\u00e5 honom p\u00e5 det s\u00e4ttet, \u00e5 andra sidan visar det sig att omd\u00f6met n\u00e4ppeligen b\u00f6r ifr\u00e5gas\u00e4ttas efter hans insatser i Laxbutiken vid havet. Handlar inte om att bevisa att man blixtsnabbt kan g\u00e5 loss, \u00e4gna sig \u00e5t ”shredding”, vilket kan f\u00f6refalla vara meningsl\u00f6s syssels\u00e4ttning. Handlar om sp\u00e4nnande ackordf\u00f6ljder, r\u00e4tt toner, hur str\u00e4ngar b\u00f6js och volym avpassas efter r\u00e5dande omst\u00e4ndigheter. Rutinerade gitarristen vet exakt hur han ska f\u00f6rmedla starka k\u00e4nslor, utveckla ett tema solistiskt eller f\u00f6rst\u00e4rka narrativet i en l\u00e5t. \u00c5tminstone vid ett tillf\u00e4lle n\u00e4r samtliga p\u00e5 scen har flow stakar han ut riktningen. <\/p>\n\n\n\n

Sammanfattningsvis en p\u00e5 alla vis gener\u00f6s och glimrande spelning i ett mycket n\u00e4ringsrikt ljudlandskap. Bill \u00d6hrstr\u00f6m och det stj\u00e4rngarnityr som utg\u00f6r BLUES INTO JAZZ visar s\u00e4llsynt god dagsform. Lusten till att f\u00e5 lira inf\u00f6r publik igen var p\u00e5taglig. Tror konserten kommer bli ett minne f\u00f6r livet. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Var: Laxbutiken i Ljungskile (konsert ing\u00e5ende i L\u00b4Jazz Sommarjazzvecka) N\u00e4r: 30\/7 2021 H\u00f6rde f\u00f6reg\u00e5ende vecka flera lyckade konserter p\u00e5 samma st\u00e4lle. B\u00f6rjar s\u00e5 sm\u00e5tt v\u00e4nja mig vid den svindlande livek\u00e4nslan efter den m\u00f6rka perioden av uppskjutna publika evenemang. Inte helt l\u00e4tt att sortera alla intryck. Var med om b\u00e5de v\u00e4lbekanta tong\u00e5ngar och nya upplevelser. En […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-142714","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142714","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=142714"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142714\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":142744,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142714\/revisions\/142744"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=142714"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=142714"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=142714"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}