{"id":142667,"date":"2021-08-02T02:12:45","date_gmt":"2021-08-02T00:12:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142667"},"modified":"2021-08-02T12:09:27","modified_gmt":"2021-08-02T10:09:27","slug":"passionerad-vokal-attack-med-energitillforsel-en-masse-sister-soul-i-ljungskile","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142667","title":{"rendered":"Passionerad vokal attack med energitillf\u00f6rsel en masse &#8211; Sister Soul i Ljungskile"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/08\/225430578_10158498026419397_1430003926264050486_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-142678\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/08\/225430578_10158498026419397_1430003926264050486_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/08\/225430578_10158498026419397_1430003926264050486_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Foto Bitte Sj\u00f6holm                                                                   <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Var: Laxbutiken i Ljungskile under L\u00b4Jazz Sommarjazzvecka<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r: 28\/7 2021<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Sommarjazzveckan i Ljungskile har funnits i \u00f6ver trettio \u00e5r. Bilade dit en g\u00e5ng p\u00e5 90-talet. \u00c5terupptog 2016 mina resor till orten vid kusten s\u00f6der om Uddevalla. Nu med det sj\u00e4lvp\u00e5tagna uppdraget att i skrift bevaka konserterna. F\u00f6rra \u00e5ret kunde evenemanget f\u00f6rst\u00e5s inte genomf\u00f6ras. I \u00e5r funkade det f\u00f6rtr\u00e4ffligt med vissa Corona-justeringar.  Det varierade programmet var identiskt med det som hade planerats till ifjol. Fullsatt inneb\u00e4r under r\u00e5dande omst\u00e4ndigheter att publiken uppgick till n\u00e4rmare nittio personer. Minst en av kv\u00e4llarna viks av h\u00e4vd till annat \u00e4n jazz, oftast beatbaserad afrikansk-amerikansk musik.  <\/p>\n\n\n\n<p>Klaviaturspelaren och erfarne arrang\u00f6ren Dan Lind\u00e9n bildade SISTER SOUL 2018 till ett gig p\u00e5 temat tribut till Stevie Wonder. Ska flika in att jag har positiva minnen av Lind\u00e9n som kapellm\u00e4stare x 3 (Taubespelen utlokaliserat till G\u00f6teborgs Kulturkalas, musikalerna Little Shop of Horrors p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater samt HAIR p\u00e5 G\u00f6teborgs-Operan, musikalerna recenserade i Kulturbloggen) Projektet var planerat som en eng\u00e5ngsf\u00f6reteelse. Tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet: knyta till sig fyra kvinnor vars r\u00f6ster tillh\u00f6rde favoriterna av alla  han jobbat med. Och som framg\u00e5r p\u00e5 hemsida har han ackompanjerat v\u00e4ldigt m\u00e5nga folkk\u00e4ra underh\u00e5llare, fr\u00e5n Helen Sj\u00f6holm och Sarah Dawn Finer till Bj\u00f6rn Skifs och Sven-Bertil Taube. <\/p>\n\n\n\n<p>  Med fysiskt minimalt  sv\u00e4ngrum frontar tv\u00e5 av de fyra ursprungliga inkl\u00e4mda p\u00e5 scen, Lollo Gardtman och Kirsti Lucena, kompletterade av norska Jessica Berge j\u00e4mte Jennifer Jaarnek. Kan t\u00e4nka mig att Lind\u00e9n rekryterat vokalisterna efter att ha anlitat dem i musikaler och allehanda shower. Deras r\u00f6stomf\u00e5ng tyder p\u00e5 det.  Gardtman som sk\u00f6ter merparten presentationer och h\u00e5ller  ordning p\u00e5 k\u00f6rschemat, hade jag h\u00f6rt tidigare, inte minst streamade frejdigt sv\u00e4ngiga tillst\u00e4llningar med eget band. Var i \u00f6vrigt ovetande om kvinnornas meriter.. Deras musikaliska uppbackning best\u00e5r av f\u00f6rutom n\u00e4mnd initiativtagare hans spelkamrater, det vill s\u00e4ga gitarristen Richard Hauer, uts\u00f6kte elbasisten Martin Olsson (som jag tr\u00e4ffat p\u00e5 i m\u00e5nga skilda sammanhang, framf\u00f6r allt jazziga) samt bakom trummorna Jacob Linde.<\/p>\n\n\n\n<p>Repertoaren sp\u00e4nner \u00f6ver vidstr\u00e4ckta omr\u00e5den. N\u00e4stan alltid f\u00f6rknippas originalen med svarta artister. Ett par undantag utg\u00f6r Joss Stone och Doobie Brothers.  Man inleder och avslutar unisont med Stevie Wonders tidiga fartfyllda d\u00e4nga <em>Signed, Sealed, Delivered I\u00b4m Yours (1970). <\/em>I \u00f6vrigt n\u00e4stan ingen st\u00e4ms\u00e5ng, utan tjejerna turas om att framf\u00f6ra l\u00e5tar de valt ut.. Gl\u00e4djen att \u00e4ntligen f\u00e5 st\u00e5 framf\u00f6r publik gick n\u00e4stan att ta p\u00e5. Ska skjuta in att jag \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00f6rtrogen med \u00e5tskilliga av de covers vi h\u00f6r, har flera av dem i originalversion.  Sannolikt huvudf\u00f6rklaringen till att jag rankar konserten som oj\u00e4mn, samtidigt som den upprepade g\u00e5nger f\u00f6rs\u00e4tter mig i igenk\u00e4nnandets gl\u00e4djerus. Men n\u00e4r det g\u00e4ller genrer som soul, gospel, disco och funk \u00e4r er recensent kr\u00e4sen. Bara att erk\u00e4nna! Av de namn som hyllas har flera h\u00f6rts live och finns v\u00e4l representerade  i skivsamlingen.    <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"399\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/08\/thumbnail__20210731_211807.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-142679\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/08\/thumbnail__20210731_211807.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/08\/thumbnail__20210731_211807-300x184.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lotta Jarl                                                          <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>\u00d6verlag  ett rakt pumpande beat med alltf\u00f6r markerad och uppskruvad bas, vilket medf\u00f6r att musiken inte l\u00e4mpar sig vidare v\u00e4l att till\u00e4gna sig sittandes och dessutom f\u00f6rsvinner nyanserna. Publiken  tyckte i alla fall om den euforiska utlevelsen, trots  att medel\u00e5ldern uppskattningsvis var 20-30 \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n n\u00e4r de framtr\u00e4dde p\u00e5 Nef i b\u00f6rjan av fjol\u00e5ret. Rytmsektion \u00e4r helt avg\u00f6rande f\u00f6r att s\u00e5dana h\u00e4r projekt ska funka. Martin Olsson \u00e4r en klippa och helt ov\u00e4rderlig, men hade \u00f6nskat mer utsmyckningar, \u00e4nnu mer slapbass och liknande finesser. Trumslagaren har tekniskt l\u00e4rt sig r\u00e4tt chops, de m\u00f6nster och \u00f6verg\u00e5ngar som driver exempelvis medleyn (SISTER SOUL \u00f6ser p\u00e5 med kavalkad av hits signerade The king of pop plus Earth, Wind &amp; Fire). F\u00f6rvisso kompetent, men i mina \u00f6ron t\u00e4mligen tr\u00e5kig och l\u00e5ngt ifr\u00e5n lika slagkraftig groovemaster som Blacknuss-grundaren Martin Jonsson., eller f\u00f6r den delen en mycket funkig, underskattad  batterist som &#8221;Lade&#8221; K\u00e4llfelt. <\/p>\n\n\n\n<p>Gitarristen har p\u00e5 s\u00e4tt och vis en otacksam roll eftersom han inte till\u00e5ts kopiera storheter inom soulmusikens fundament som kollegorna George Benson eller Ernie Isley. Antingen kommer kompgitarrsoundet i skymundan f\u00f6r kvinnornas m\u00e4ktiga r\u00f6stresurser, eller s\u00e5 solar han och drar p\u00e5 med  on\u00f6digt mycket effekt. Sk\u00f6nt nog h\u00f6rdes ocks\u00e5 ett par trevliga licks. Blir kanske f\u00f6r sn\u00e5l i bed\u00f6mningen. Men ibland l\u00e5ter det f\u00f6r kompakt utan \u00f6nskv\u00e4rd sv\u00e4ngfaktor. (Den\/ det man \u00e4lskar agar man heter det ju.)  En annan v\u00e4sentlig inv\u00e4ndning \u00e4r att tempot emellan\u00e5t \u00e4r f\u00f6r h\u00f6gt j\u00e4mf\u00f6rt med originalen. Bandet \u00e4r f\u00f6rvisso i gott s\u00e4llskap. Besv\u00e4rades av att till och med James Brown p\u00e5 \u00e4ldre dar begick samma f\u00f6rsyndelse n\u00e4r hits &#8221;tr\u00f6skades&#8221; igenom (s\u00e4rskilt p\u00e5 Rondo 1993)..<\/p>\n\n\n\n<p>Omd\u00f6met oj\u00e4mnt indikerar att konserten inneh\u00f6ll sekvenser d\u00e4r beg\u00e4rliga kr\u00f6n n\u00e5ddes. Vill framh\u00e5lla <em>What Cha Gonna Do For Me<\/em>, skriven till Chaka Khan av tv\u00e5 medlemmar ur Average White Band med s\u00e5ng av Gardtman, otroligt intensiva <em>Somebody Else\u00b4s G<\/em>uy av Jocelyn Brown med Lind\u00e9ns egentillverkade keyboardintro, en hit av Bruno Mars sv\u00e4ngde fett och sticket och passagen efter\u00e5t i <em>Sounds And Stuff Like That <\/em>av universalgeniet Quincy Jones. Den absoluta vokala h\u00f6jdpunkten stod Kirsti Lucena f\u00f6r n\u00e4r hon framf\u00f6rde doo-wop klassikern <em>All I Could Do Was Cry <\/em>skriven 1960 av bland andra legendaren Berry Gordy f\u00f6r Etta James (vars Roots Band tillsammans med med den kolossalt kraftfulla kvinnan gjorde en makal\u00f6s konsert p\u00e5 utomhusfestival i G\u00f6teborg 1990).  Annars \u00f6verlastades somliga medryckande melodier, tyngdes av over-the-top syndromet. R\u00f6stfantomerna best\u00e4mde sig f\u00f6r ofta f\u00f6r att visa  allt som fanns i verktygsl\u00e5dan. <\/p>\n\n\n\n<p>Blev kanske f\u00f6r gn\u00e4llig. F\u00e5r skylla p\u00e5 att musiken de framf\u00f6r har intresserat mig mycket. St\u00f6rs till och med av att <em>I Can\u00b4t Stand The Rain <\/em>introduceras som Tina Turners l\u00e5t. F\u00f6r mig \u00e4r det tidiga 70-talets original p\u00e5 HI Records med Ann Peebles som g\u00e4ller. Egentligen beundransv\u00e4rt att SISTER SOUL gick hem hos en mogen, sittande jazzpublik.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>   <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>     <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Var: Laxbutiken i Ljungskile under L\u00b4Jazz Sommarjazzvecka N\u00e4r: 28\/7 2021 Sommarjazzveckan i Ljungskile har funnits i \u00f6ver trettio \u00e5r. Bilade dit en g\u00e5ng p\u00e5 90-talet. \u00c5terupptog 2016 mina resor till orten vid kusten s\u00f6der om Uddevalla. Nu med det sj\u00e4lvp\u00e5tagna uppdraget att i skrift bevaka konserterna. F\u00f6rra \u00e5ret kunde evenemanget f\u00f6rst\u00e5s inte genomf\u00f6ras. I \u00e5r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-142667","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142667","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=142667"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142667\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":142690,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142667\/revisions\/142690"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=142667"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=142667"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=142667"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}