{"id":142386,"date":"2021-08-09T02:46:10","date_gmt":"2021-08-09T00:46:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142386"},"modified":"2021-08-09T02:46:11","modified_gmt":"2021-08-09T00:46:11","slug":"det-stillsamt-poetiska-korsas-med-suggestivt-modernt-sound-oh-everything-av-annie-gallup","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142386","title":{"rendered":"Det stillsamt poetiska korsas med suggestivt modernt sound – Oh Everything av Annie Gallup"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Annie Gallup<\/p>\n\n\n\n

Oh Everything<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Maine och New York<\/p>\n\n\n\n

Mixning Peter Gallway<\/p>\n\n\n\n

Producerad av Peter Gallway, Annie Gallup och Harvey Jones<\/p>\n\n\n\n

Gallway Bay Music<\/p>\n\n\n\n

42:36<\/p>\n\n\n\n

Release: 6\/8 2021<\/p>\n\n\n\n

En f\u00f6r mig ny bekantskap som visar sig ha varit v\u00e4ldigt produktiv. Nya skivan inr\u00e4knat har Annie Gallup gjort hela tretton album i eget namn plus sju med sin make Peter Gallway som Hat Check Girl. Samtliga tretton l\u00e5tar p\u00e5 Oh Everything<\/em> \u00e4r skrivna av Gallup utom I Dreamed <\/em>(musik Harvey Jones). F\u00f6rsta framtr\u00e4dandet p\u00e5 scen skedde 1988. F\u00f6re sin artistkarri\u00e4r hade l\u00e5tskrivaren flera ”civila” jobb. Hon har g\u00e5tt konstskola och framg\u00e5ngsrikt \u00e4gnat sig \u00e5t teater (tilldelats priser). F\u00f6dd i Michigan bor hon idag p\u00e5 USA:s \u00f6stkust i Maine i natursk\u00f6n trakt, fast mycket tid har spenderats p\u00e5 resande fot. Under \u00e5ren har hon kunnat inkassera en hel del priser f\u00f6r sitt l\u00e5tskrivande och beviljats anslag till diverse projekt. Margret Atwood (en f\u00f6rfattare jag l\u00e4ste redan p\u00e5 80-talet p\u00e5 universitetskurs) utg\u00f6r tydligen en inspirationsk\u00e4lla i likhet med Paul Simon., I sin utveckling som gitarrist har hon som en grund, l\u00e4rt genom att f\u00f6rs\u00f6ka kopiera licks fr\u00e5n Mississippi John Hurt och Dave Van Ronk.<\/p>\n\n\n\n

Inom vilken genre h\u00f6r detta ambiti\u00f6sa album hemma? Spontant skulle jag svara americana med ansenliga doser folkmusik. Den term som Gallup f\u00f6rknippas med verkar vara country-blues. Eftersom en hel del teknologiska finesser varsamt inf\u00f6rlivats i form av loopar och trumprogrammering, beh\u00f6ver genrebeskrivningen ut\u00f6kas med begreppet electronica. Vidare ska det litter\u00e4ra anslaget betonas, d\u00e5 \u00e5tskilliga l\u00e5tar best\u00e5r av vindlande, ordrika ber\u00e4ttelser\/ betraktelser.<\/p>\n\n\n\n

Annie Gallup \u00f6verl\u00e5ter som sagt inte allt musicerande till sina manliga medarbetare. Utan i olika omfattning spelas elektrisk gitarr, akustisk dito p\u00e5 Sleeplessness, <\/em>baryton elgitarr p\u00e5 Forget Me Not, <\/em>nylonstr\u00e4ngad gitarr i Nothing\/ Everything, <\/em>lap steel, dobro, fot-percussion, rytm-loop samt i finalnumret vissling. Peter Gallway lirar f\u00f6rutom elgitarr baryton dito, bas som antingen \u00e4r bandl\u00f6s, akustisk eller elektrisk, synthesizer, loopar, trumprogrammering, percussion samt triangel. Multiinstrumentalisten Harvey Jones jobbade med paret p\u00e5 distans. Tillf\u00f6rde smakfulla p\u00e5l\u00e4gg p\u00e5 synt, piano (\u00e4ven elpiano), clavinet, beat box, cello-arrangemang, s\u00e5g och triangel. M\u00e5nga av instrumenten \u00e4r s\u00e5 raffinerat inkorporerade att de inte var f\u00f6r sig \u00e4r urskiljbara f\u00f6r mina \u00f6ron. Trion har som sagt mycket att st\u00e5 i utan att det g\u00f6r albumet \u00f6verlastat. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
fr\u00e5n artistens hemsida <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Alla l\u00e5tar har inte guldkant, vilket inte kan beg\u00e4ras fr\u00e5n en l\u00e5tskrivare som regelbundet ”spottar ur sig” ny musik. Uppskattningsvis h\u00e4lften av materialet p\u00e5 Oh Everything – vars tema \u00e4r paradoxer – \u00e4r st\u00f6pt i snarlik form, d\u00e4r Gallups intellektuella \u00e5tb\u00f6rder blir uppenbara. Inte s\u00e5 konstigt kanske att n\u00e4mnda Atwood och Joan Didion (s\u00e5g hennes Ett \u00e5r av magiskt t\u00e4nkande <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater) tillh\u00f6r hennes litter\u00e4ra favoriter och att Sam Shephard dyker upp i ett par textrader. Dessa varsamt fram\u00e5tskridande l\u00e5tar ges en genomarbetad relief som f\u00f6r tankarna till Leonard Cohen. Om man inte s\u00e4tter sig in i vad denna typ av s\u00e5nger f\u00f6rt\u00e4ljer, blir de \u00f6msinta alstren en smula enformiga trots en poetisk, dr\u00f6msk infallsvinkel.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rvisso \u00e4r l\u00e5tarna ganska korta. Hade g\u00e4rna sett att somliga f\u00f6rl\u00e4ngts med fler instrumentala passager, exempelvis de l\u00e4ckert suggestiva tong\u00e5ngarna i Rockabye.<\/em> Noterar \u00e4nd\u00e5 avsev\u00e4rt kreativitet p\u00e5 den andra halvan l\u00e5tar, l\u00e5tar som bryter m\u00f6nstret, infaller p\u00e5 ov\u00e4ntade st\u00e4llen och d\u00e4rmed vidgar upplevelsen. I en l\u00e5t f\u00f6rekommer f\u00f6rekommer fascinerande exempel p\u00e5 rapp. I Dreamed <\/em>framf\u00f6rs i reciterande stil \u00f6ver en fr\u00e4ck melodi p\u00e5minnande om Laurie Andersson spejsade sound. Helt klart en suggestiv fulltr\u00e4ff! En melodi betitlad Make No Misstake <\/em>inramas av ett sensationellt catchigt gung d\u00e4r Gallways barytongitarr firar triumfer. Ska ocks\u00e5 framh\u00e5lla ett sn\u00e4rtigt stycke d\u00f6pt till Everybody Wants To Take Her Home<\/em>. Man avslutar fint genom att \u00e5terknyta till ett l\u00e5ngsamt ber\u00e4ttande i ord och ton med ett uts\u00f6kt gitarrsolo inkorporerat. <\/p>\n\n\n\n

En oavvislig styrka med produktionen \u00e4r s\u00e4ttet varp\u00e5 str\u00e4nginstrument, effektfullt uppbackande klaviaturer och varsamt p\u00e5lagda rytmer f\u00f6renas med den angel\u00e4gna, kvinnliga r\u00f6sten. Sp\u00e4nnande kontrast uppst\u00e5r mellan det sparsmakat, vibrerande ackompanjemanget och de tillf\u00e4llen man kastar loss med rockigt, distinkt rullande beat som f\u00f6ljd. Vokalt har Annie Gallup flera uttryck utan att \u00e4gna sig \u00e5t ber\u00f6rande sk\u00f6ns\u00e5ng \u00e1 la Gillian Welch. Ofta v\u00e4ser hon fram texten lite hest. En light-version av den klassiska comebacken fr\u00e5n Marianne Faithful. Gallup artikulerar v\u00e4l och styr med sina chosefria st\u00e4mma. <\/p>\n\n\n\n

Ett rikhaltigt och m\u00e5ngskiftande album, om \u00e4n en smula oj\u00e4mnt. Det sv\u00e4var inkonsekvent fram i en dr\u00f6msk americana-atmosf\u00e4r, \u00f6verg\u00e5r flera g\u00e5nger till suggestiva sensationer. Som om komposit\u00f6ren st\u00e4llt sig utanf\u00f6r en omskakande och polariserad samtid. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Annie Gallup Oh Everything 4 Inspelad i Maine och New York Mixning Peter Gallway Producerad av Peter Gallway, Annie Gallup och Harvey Jones Gallway Bay Music 42:36 Release: 6\/8 2021 En f\u00f6r mig ny bekantskap som visar sig ha varit v\u00e4ldigt produktiv. Nya skivan inr\u00e4knat har Annie Gallup gjort hela tretton album i eget namn […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-142386","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142386","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=142386"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142386\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":142919,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142386\/revisions\/142919"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=142386"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=142386"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=142386"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}