{"id":142351,"date":"2021-07-16T17:22:44","date_gmt":"2021-07-16T15:22:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142351"},"modified":"2021-07-16T17:22:45","modified_gmt":"2021-07-16T15:22:45","slug":"ur-oansenligt-sammanhang-uppstar-varldsklass-back-jazz-tivoli-goes-brazil","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142351","title":{"rendered":"Ur oansenligt sammanhang uppst\u00e5r v\u00e4rldsklass &#8211; B\u00e4ck Jazz Tivoli goes Brazil"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/216997420_1720314718165734_4079027730081024004_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-142352\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/216997420_1720314718165734_4079027730081024004_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/216997420_1720314718165734_4079027730081024004_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/216997420_1720314718165734_4079027730081024004_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Var: Unity Jazzbar i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r: 14-15\/7 2021<\/p>\n\n\n\n<p>B\u00e4ck Brothers kommer fr\u00e5n Hjo, \u00e4r sedan l\u00e5ng tid etablerade i G\u00f6teborg och har i regi av SIDA och andra turnerat med g\u00e4startister p\u00e5 exempelvis den afrikanska kontinenten. I G\u00f6teborg har de p\u00e5 kvartett plus g\u00e4ster h\u00e5llit hov med sin gl\u00e4djebubblande g\u00e4rning p\u00e5 diverse krogar.  Denna g\u00e5ng satt saxofonisten Anders B\u00e4ck i publiken, medan broder David sk\u00f6tte v\u00e4rdskapet fr\u00e5n sin pianostol. Vad jag kan erinra mig har trumpetaren\/ basisten Samuel Olsson och trumslagare G\u00f6ran Kroon (b\u00e5da heltidsanst\u00e4llda musiker i renommerade Bohusl\u00e4n Big Band) medverkat i tidigare upplagor av B\u00e4ck Brothers Jazz Tivoli.  De hade s\u00e4llskap av ytterligare medlem ur BBB, n\u00e4mligen Martin Bjurek Svanstr\u00f6m som p\u00e5 denna upplyftande tillst\u00e4llning lirade tenorsax. Elbasisten vars pumpande basg\u00e5ngar manade p\u00e5 \u00f6vriga, utgjorde den autentiska l\u00e4nken till det brasilianska temat. Rubem Farias har haft eget storband och spelat med storheter som Gilberto Gil. Sedan ett antal \u00e5r tillbaka bor han i Stockholm. Har tidigare h\u00f6rt honom live p\u00e5 Sthlm Jazzfestival i en magisk konsert som frontade Magnus Lindgren &amp; Malena Ernman samt med den internationella fusion-kvartetten Derupeto vars album jag recenserade f\u00f6r Jazz\/ OJ. Grundaren till Derupeto, Tobias Grim, tillh\u00f6rde ocks\u00e5 den exklusiva skaran \u00e5h\u00f6rare. <\/p>\n\n\n\n<p>Varje kv\u00e4ll genomf\u00f6rdes tv\u00e5 sittningar, tv\u00e5 konserter. M\u00e5ste vara otacksamt att locka med inomhusaktivitet mitt i veckan, n\u00e4r n\u00e4rmast olidlig v\u00e4rmeb\u00f6lja r\u00e5der och n\u00e4tterna betecknas som tropiska. Och den uppskattande publikens numer\u00e4r var inte st\u00f6rre \u00e4n att det fanns lediga platser. N\u00e4r jag begrundar vad jag lycklig kunde uppleva blir jag varm in i hj\u00e4rtat. Hur kan m\u00e4nnen i totalt samf\u00f6rst\u00e5nd med notl\u00e4sning prestera p\u00e5 absolut toppniv\u00e5,  som vore de ett stj\u00e4rng\u00e4ng p\u00e5  p\u00e5 hetaste jazzklubben i New York, f\u00f6r s\u00e5d\u00e4r trettio-fyrtio \u00e5r sedan. Om konserten som p\u00e5gick omkring hundra minuter skulle spelats upp f\u00f6r k\u00e4nnare, skulle dessa f\u00f6rmodligen ha tippat p\u00e5 att de h\u00f6rde top notch, typ  grupp ledd av Randy Brecker och Bill Evans.  Sanningen b\u00f6r  rimligen vara den,  att musikerna p\u00e5 Unity ska ses som ett stj\u00e4rng\u00e4ng som i sina mest inspirerade stunder kan p\u00e5minna om sina mer ber\u00f6mda kollegor over there. Detta var definitivt ett s\u00e5dant exklusivt tillf\u00e4lle.<\/p>\n\n\n\n<p>Man \u00f6ppnar med karnevalisk hardbop \u00e1 la 50-tal, en urladdning d\u00e4r solistutrymmet demokratiskt vandrade runt. I n\u00e4sta l\u00e5t k\u00e4nde jag mig f\u00f6rflyttad till Nef,  det sound som ibland f\u00f6rmedlades n\u00e4r ber\u00f6mda namn kom p\u00e5 bes\u00f6k under 90-talet, grupper anf\u00f6rda av Bob Berg och dylikt stuk. M\u00e4rks att samtliga p\u00e5 scen p\u00e5 gemytliga Unity \u00e4r otroligt p\u00e5slagna, enormt fokuserade. Ljudet var ypperligt, elbasen f\u00e4rgade utan att ta \u00f6ver fr\u00e5n andra instrument. Att pianots akustik ter sig klent i mindre lokaler n\u00e4r \u00f6vriga \u00f6ser p\u00e5, verkar vara ett ol\u00f6sligt problem. Dock, f\u00f6ruts\u00e4ttningar fanns f\u00f6r  att kunna tillverka en fantastisk liveskiva. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/216138044_10159612274418117_383742967527091915_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-142359\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/216138044_10159612274418117_383742967527091915_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/216138044_10159612274418117_383742967527091915_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/216138044_10159612274418117_383742967527091915_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>fr\u00e5n David B\u00e4cks facebooksida                                                 <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Blev inte den uttalade brasilianska pr\u00e4gel jag hade f\u00f6rest\u00e4llt mig, vilket inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00f6rtog beh\u00e5llningen av konserten.  Svensk folkton skymtade i David B\u00e4cks vackra <em>Visa fr\u00e5n \u00d6stbj\u00f6rka, <\/em>d\u00e4r han lagt in blinkningar till Jan Johansson och lagt till influenser fr\u00e5n Mellan \u00d6stern. Ett boppigt, intensivt alster som avvek fr\u00e5n temat var komponerat av Jackie McLean (1931-2006). H\u00e4nf\u00f6rdes av Svanstr\u00f6m n\u00e4r han levererade ett par eldf\u00e4ngda chorus, medan Farias svarade med ett superfett ekvilibristiskt solo. Aprop\u00e5 fenomenalt spel \u00e4r det korrekt att kalla samtliga virtuoser. <\/p>\n\n\n\n<p>Har tappat r\u00e4kningen p\u00e5 hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag live h\u00f6rt Samuel Olsson och G\u00f6ran Kroon. Denna g\u00e5ng klev de \u00e5terigen upp p\u00e5 h\u00f6gsta trappsteget, visade att de p\u00e5hejade av brasilianske basfantomen presterade p\u00e5 personb\u00e4sta-niv\u00e5, vilket betyder i paritet med v\u00e4rldsklass.  B\u00e5de solistiskt och i ensemblespel spelade de ots\u00e4gligt str\u00e5lande.<\/p>\n\n\n\n<p>Vi fick ett par original signerade sympatiske Farias plus ytterligare n\u00e5gra snyggt ljudande kompositioner fr\u00e5n Brasilien.  Catchiga finurliga melodier, som ibland vette \u00e5t det grroviga, ibland \u00e5t det fr\u00e4ckt gungande h\u00e5llet. P\u00e5 sluttampen kom en skimrande bossa,  ganska stillsam sak med Farias mjuka r\u00f6st. <em>Sky of Brasilia<\/em> gjordes i jazztappning.  Och i <em>Misolta(?) <\/em>kryddade bl\u00e5sarna h\u00f6gst f\u00f6rdelaktigt  harmoniken. P\u00e5 k\u00e4nt Jazz Tivoli-man\u00e9r avslutades konserten genom v\u00e4nliga \u00e5terkommande fraser och lite alls\u00e5ng, likt ett utstr\u00e4ckt crescendo av ren gl\u00e4dje (v\u00e4lkommet i dessa oroliga tider).   <\/p>\n\n\n\n<p>   <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Var: Unity Jazzbar i G\u00f6teborg N\u00e4r: 14-15\/7 2021 B\u00e4ck Brothers kommer fr\u00e5n Hjo, \u00e4r sedan l\u00e5ng tid etablerade i G\u00f6teborg och har i regi av SIDA och andra turnerat med g\u00e4startister p\u00e5 exempelvis den afrikanska kontinenten. I G\u00f6teborg har de p\u00e5 kvartett plus g\u00e4ster h\u00e5llit hov med sin gl\u00e4djebubblande g\u00e4rning p\u00e5 diverse krogar. Denna g\u00e5ng [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-142351","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142351","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=142351"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142351\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":142360,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142351\/revisions\/142360"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=142351"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=142351"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=142351"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}