{"id":142277,"date":"2021-07-15T02:36:43","date_gmt":"2021-07-15T00:36:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142277"},"modified":"2021-07-15T02:36:44","modified_gmt":"2021-07-15T00:36:44","slug":"dromskt-och-fuzzigt-sound-med-egen-identitet-castaway-av-tashaki-miyaki","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142277","title":{"rendered":"Dr\u00f6mskt och fuzzigt sound med egen identitet &#8211; Castaway av Tashaki Miyaki"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/a0922390404_10.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-142278\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/a0922390404_10.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/a0922390404_10-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/a0922390404_10-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tashaki Miyaki<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Castaway<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i Los Angeles 2020 (m\u00f6jligen ocks\u00e5 2019)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producerad av Paige Stark<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Metropolis Records<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">47:37<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Release: 2\/7 2021<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En sm\u00e5tt avantgardistisk trio sl\u00e4pper andra full\u00e4ngdaren. Man har funnits i tio \u00e5r, r\u00f6nt \u00e5tskillig uppskattning fr\u00e5n kritiker, spelat p\u00e5 festivaler och gjort ett flertal singlar och ep:s. Det japanskklingande namnet ska tydligen ses som en bugning till en filmregiss\u00f6r.  Tashiaki Miyaki best\u00e5r av Paige Stark -s\u00e5ng, trummor och  textf\u00f6rfattare &#8211; Luke Paquin (gitarr) samt Sandi Denton p\u00e5 bas.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> P\u00e5 detta album g\u00e4star n\u00e5gra renommerade musiker, inte minst Benmont Tench (Bob Dylan, Stevie Nicks, Don Henley m.fl) fr\u00e5n Heartbreakers p\u00e5 keyboards. Dessutom Joel Jerome, en \u00e5terkommande kollaborat\u00f6r vars studio man spelat in en del av materialet i samt multiinstrumentalisten Jon Brion. Str\u00e5karrangemangen ansvarar Paul Cartwright f\u00f6r. Den Grammy-bel\u00f6nade ljudteknikern Cassidy Turbin har ocks\u00e5 bidragit till en fascinerande produktion.  Saknar specifik info om s\u00e4ttning p\u00e5 skivans elva l\u00e5tar, vilka det verkar som trion skrivit gemensamt under ledning av Stark. Enligt henne \u00f6ser de ur strida str\u00f6mmar av inspirationsk\u00e4llor: Nick Cave, doo wop, filmscore, legendariska Sun-inspelningar, hip hop, Portishead, Brian Eno, bossa nova, punk och American Songbook f\u00f6r att n\u00e4mna deras referensramar; flera av dem  t\u00e4mligen otippade. Oklarheten om hur de l\u00e5ter skingras m\u00f6jligen n\u00e5got n\u00e4r jag avsl\u00f6jar att idolen heter Neil Young.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">TM associeras med subgenrer som Paisley Underground\/ dream-pop, shoegaze (trend k\u00e4nnetecknande av malande, larmiga gitarrfigurer fr\u00e5n allvarliga unga m\u00e4n  utan lust att etablera publikkontakt, ett s\u00e5dant band var Ride som jag s\u00e5g p\u00e5 90-talet) och noise pop. <em>Castaway <\/em>bekr\u00e4ftar ryktet som omg\u00e4rdar dem om dr\u00f6msk, disig distortion. Indierockarna mixar p\u00e5 ett egenartat s\u00e4tt  g\u00e5-ner-i-varv ljudbild med fuzzigt osk\u00f6na sound.  B\u00e4rande stommen glider fram  i en tradition besl\u00e4ktad med sophisto pop, men framf\u00f6r allt i en anda h\u00e4mtad fr\u00e5n  4AD-akter med kvinnliga vokalister, ofta genom reverb och feedback  korsbefruktade med gnissliga dekorationer. \u00d6verv\u00e4gda utflykter  fr\u00e5n, f\u00e5r man anta, Luke Paquin influerad av kolleger som My Bloody Valentine, Jesus &amp; Mary Chain j\u00e4mte  erk\u00e4nda art-rockiga  Sonic Youth (vilka jag s\u00e5g p\u00e5 Vattenfestivalen 1997), v\u00e4vs fram med st\u00f6kig auktoritet.  Ett karakt\u00e4ristisk band fr\u00e5n 60-talet \u00e4r relevanta att inkludera i uppr\u00e4kningen. Syftar p\u00e5 The Byrds.   En m\u00e5ls\u00e4ttning ska ha varit att sparsamt anv\u00e4nda reverb, vilket \u00e4nd\u00e5 letar sig in h\u00e4r och var. Ytterligare en teknisk detalj \u00e4r slopandet av wah wah pedal. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"636\" height=\"470\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/0023234990_10.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-142344\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/0023234990_10.jpg 636w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/07\/0023234990_10-300x222.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 636px) 100vw, 636px\" \/><figcaption>foto fr\u00e5n bandets hemsida                                                        <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Titell\u00e5ten utg\u00f6r \u00f6ppningssp\u00e5r, glider fram suggestivt och klangrikt. Avl\u00f6ses av en skir melodi fuzzigt utsmyckad. Str\u00e5kar och s\u00e4rskilt elf\u00f6rst\u00e4rkt violin \u00e4r ett centralt inslag, f\u00e4rgar flera l\u00e5tar. Stark m\u00e5nar genom uts\u00f6kt intonation  om att  texterna ska g\u00e5 fram. Texter om  relationer, f\u00f6rest\u00e4llningar om romantik och en gnagande k\u00e4nsla av att ha fastnat samlas upp i en flod av frustration. Har inte \u00e4gnat mig \u00e5t textanalys, f\u00f6rmedlar bara textf\u00f6rfattarens intentioner.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">\u00d6dsligt mollbetonat beat dominerar. Grundackordet \u00e4r  vackert, ofta ganska sorgligt. Vissa st\u00e4mningar p\u00e5minner  om  kultf\u00f6rklarade soundtracket till <em>Twin Peaks. <\/em>S\u00e5ledes fungerar <em>Castaway <\/em>illa i samband med fest eller uppladdning inf\u00f6r glada tillst\u00e4llningar.  En l\u00e5t tar sig fram i mediumhastighet, medan <em>Waisting Time <\/em> levererar chockverkan genom  uptempo-beat marinerat i feedback, fr\u00e4ckt gitarrmangel.  I <em>U <\/em>uppst\u00e5r n\u00e4rmast brutal effekt n\u00e4r skir sn\u00e4ll pop attackeras av styggt, skitigt gitarrsolo Kul \u00f6verraskning! <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Urskiljer upprepade g\u00e5nger parallella st\u00e4mmor och som n\u00e4mnts bryter dj\u00e4rva inslag m\u00f6nstret. Bonussp\u00e5ret <em>Good Times <\/em>utmynnar i anm\u00e4rkningsv\u00e4rda excesser p\u00e5 \u00f6verstyrd gura, demonstrerar hur vilt de l\u00e5ter n\u00e4r de vill bjuda p\u00e5 uppfriskande tuggmotst\u00e5nd.  M\u00f6jligen hade man \u00f6nskat att rytmsektionen f\u00e5tt glimra. Dock, kvinnorna beh\u00f6ver inte f\u00f6reta sig m\u00e4rkv\u00e4rdiga prestationer i sin underst\u00f6djande roll. Paige Stark och Sandi Denton funkar ypperligt i helheten.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Har f\u00f6rhoppningsvis framg\u00e5tt att plattan \u00e4r speciell, f\u00f6rh\u00e5llandevis komplex och genomsyrad av karismatiska melodier. Ofta naket ljuvt klingande  sound, ibland full kr\u00e4m med dissonanta, fr\u00e4cka utbrott. Och i mellanrummen uppst\u00e5r dynamiska gr\u00e5skalor. Den kontrastfyllda musiken kan liknas vid en konsert med gruppens hj\u00e4lte Neil Young. I ena v\u00e5gsk\u00e5len f\u00f6rsynt bris, i den andra dramatisk sj\u00f6g\u00e5ng. K\u00e4nns bra att ha f\u00e5tt uppt\u00e4ckta Tashaki Miyaki.  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Tashaki Miyaki Castaway 4 Inspelad i Los Angeles 2020 (m\u00f6jligen ocks\u00e5 2019) Producerad av Paige Stark Metropolis Records 47:37 Release: 2\/7 2021 En sm\u00e5tt avantgardistisk trio sl\u00e4pper andra full\u00e4ngdaren. Man har funnits i tio \u00e5r, r\u00f6nt \u00e5tskillig uppskattning fr\u00e5n kritiker, spelat p\u00e5 festivaler och gjort ett flertal singlar och ep:s. Det japanskklingande namnet ska tydligen [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-142277","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142277","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=142277"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142277\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":142348,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142277\/revisions\/142348"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=142277"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=142277"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=142277"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}