{"id":142224,"date":"2021-07-10T22:06:41","date_gmt":"2021-07-10T20:06:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142224"},"modified":"2021-07-14T01:27:07","modified_gmt":"2021-07-13T23:27:07","slug":"utatriktad-visformel-sitter-som-en-smack-amanda-andreas-erik-bjorksten-i-molnlycke","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=142224","title":{"rendered":"Ut\u00e5triktad visformel sitter som en sm\u00e4ck – Amanda Andreas & Erik Bj\u00f6rksten i M\u00f6lnlycke"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Erik och Amanda backstage – foto Malin Wennergren <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Cr\u00eape et Ciel vid R\u00e5da S\u00e4teri M\u00f6lnlycke (i samarbete med MTA Production)<\/p>\n\n\n\n

9\/7 2021<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r f\u00e5 f\u00f6runnat att tilldelas epitetet stilbildare. David Bowie, Joni Mitchell och Jan Johansson kan definitivt betraktas som just stilbildare. Vi som \u00e4r i spannet fr\u00e5n intresserade till besatta av att tillgodog\u00f6ra oss kvalitetsmusik, identifierar omedelbart n\u00e4mnda f\u00f6reg\u00e5ngsgestalter. Och en innovat\u00f6r som Miles Davis f\u00f6r\u00e4ndrade efterkrigstidens musik till och med flera g\u00e5nger, \u00e4ven om hans ber\u00f6rande, genomtr\u00e4ngande sound f\u00f6rblev intakt. F\u00f6r alla, som det brukar heta, vanliga d\u00f6dliga inom branschen som g\u00f6r egentillverkad musik, g\u00e4ller att ta fram och f\u00f6rfina sitt uttryck f\u00f6r att kunna lansera sig, i b\u00e4sta fall f\u00f6rs\u00f6rja sig. <\/p>\n\n\n\n

Metoderna f\u00f6r att n\u00e5 potentiell publik \u00e4r en utmaning i sig, vilket den ber\u00f6mde a & r-mannen p\u00e5 EMI, Kjell Andersson, ber\u00e4ttat om enormt engagerat i f\u00f6rh\u00e5llandevis nyutkomna memoarer. Om man varken hittar eller lyckas v\u00e4ssa sitt uttryck trots ansenlig vokal f\u00f6rm\u00e5ga, \u00e5terst\u00e5r att konkurrera om musikalroller eller k\u00f6ruppdrag. (Kan flika in att jag i \u00e5r recenserat egna projekt av s\u00e5ngerskor som har antingen musikalbakgrund, eller ing\u00e5r i etablerad vokalgrupp. Tycker mig m\u00e4rka att de slitit h\u00e5rt f\u00f6r att finna sin unika r\u00f6st, vilket de i vissa fall grejat.)<\/p>\n\n\n\n

Amanda Andreas \u00e4r en m\u00e5ngsysslare som, lyckligtvis funnit sin k\u00e4lla, sitt igenk\u00e4nnbara egna uttryck. . \u00c4r Anlitad fotograf, gett ut b\u00f6cker tillsammans med sin skrivande morfar Gunnar Arnborg, regisserat och varit sk\u00e5despelare p\u00e5 flera scener och p\u00e5 film, medverkar i ett program om Barbro H\u00f6rberg och n\u00e4r hon presenterade en f\u00f6rest\u00e4llning i ambiti\u00f6sa amat\u00f6rteater-projektet R\u00d6ST p\u00e5 Folkteatern, kunde hon ses steppa. F\u00f6r ett par \u00e5r sedan sl\u00e4ppte hon sin full\u00e4ngdsdebut producerad av Simon Ljungman. Den hyllades av bland andra Per Sinding Larsen p\u00e5 SVT och l\u00e5tarna har framf\u00f6rts live i n\u00e4rvaro av Kung Karl XVI Gustaf. N\u00e4r Andreas med band ”h\u00f6ll hov” p\u00e5 hemmaplan i Lerum resulterade det i fyllig recension h\u00e4r i Kulturbloggen. Inf\u00f6r release av jull\u00e5t f\u00f6retog undertecknad dessutom en mejlintervju, ocks\u00e5 publicerad h\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Karin Bj\u00f6rksten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

R\u00e5dande mycket goda yttre betingelser underl\u00e4ttade att frammana en k\u00e4nsla av ynnest att ha f\u00e5tt vara med. Risken f\u00f6r regn avv\u00e4rjdes. Blev en sagolik kv\u00e4ll i en natursk\u00f6n trakt intill R\u00e5dasj\u00f6n, halvannan kilometer fr\u00e5n d\u00e4r jag gick i skolan under mellan- och h\u00f6gstadiet. Sj\u00e4lvklart var mitt f\u00e4rdmedel denna g\u00e5ng cykel. Kom alldeles lagom med folk i blandade \u00e5ldrar, majoriteten avsev\u00e4rt \u00e4ldre \u00e4n radarparet p\u00e5 scen. N\u00e5gon egentlig scen fanns inte att tillg\u00e5, utan det hade r\u00f6jts undan p\u00e5 ena kortsidan i vad som nog off-season fungerar som v\u00e4xthus. Enda lilla anm\u00e4rkning att rikta mot en annars perfekt tillst\u00e4llning, vars cirka 65 minuter kan anses som h\u00f6gst rimligt l\u00e5ngt program. Satt alldeles utanf\u00f6r ena \u00f6ppningen. H\u00f6rde skapligt minus mellansnacket, vilket uppenbarligen var underh\u00e5llande. Vad som inte uppfattades av mina \u00f6ron, genererade \u00e5tskilliga skratt i v\u00e4xelverkan emellan publik och Amanda Andreas. Fanns f\u00f6rst\u00e5s ett visst m\u00e5tt av befrielse fr\u00e5n b\u00e5de s\u00e4ndare och mottagare, att tillvaron b\u00f6rjar n\u00e4rma sig normaltillst\u00e5nd efter en pl\u00e5gsam tid. Amanda talade om att de h\u00e5llit ig\u00e5ng konsertverksamheten under den l\u00e5ngdragna pandemin, fast givetvis i digital form utan publik i samma rum.<\/p>\n\n\n\n

Ett extraordin\u00e4rt event (om man f\u00e5r t\u00e4nka bort p\u00e5g\u00e5ende pandemi) skulle vara en visfestival p\u00e5 samma plats med scenbygge. I lokaltidningen uttalar sig en av arrang\u00f6rerna vars dr\u00f6mbokningar innefattar b\u00e5de Pernilla Andersson och Lill Lindfors. Sist n\u00e4mnda storhet recenserade jag i lyriska ordalag 2018 d\u00e5 hon bes\u00f6kte R\u00e5da Rum i n\u00e4rheten. Minnesgoda l\u00e4sare vet ocks\u00e5 att jag flera g\u00e5nger recenserat Pernilla Andersson. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Karin Bj\u00f6rksten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Andreas och den f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let kongeniale ackompanjat\u00f6ren Erik Bj\u00f6rksten hade satt rubriken chansons, vilket kan f\u00f6refalla lustigt d\u00e5 ingen fransk folkvisa f\u00f6rekom. Vad som kommer n\u00e4rmast \u00e4r m\u00f6jligen att Barbara omn\u00e4mns och att Erik i Sommar\u00f6 <\/em>(B. H\u00f6rberg) fint trakterar dragspel. N\u00e4r de kommer tillbaka 20\/8 utlovade den profilerade l\u00e5tskrivaren att de ska ha repat in en Piaf-melodi. F\u00f6rsta halvan best\u00e5r fr\u00e4mst av nytt material, delvis inspelat. Noterar ocks\u00e5 Tankens \u00e5rsringar <\/em>med text av Gunnar Arnborg, tv\u00e5 hits (en p\u00e5 beg\u00e4ran) fr\u00e5n skivan ”Som havet”<\/em> samt ett par bitterljuva p\u00e4rlor fr\u00e5n den alltf\u00f6r tidigt bortg\u00e5ngne Barbro H\u00f6rbergs repertoar. <\/p>\n\n\n\n

Artisten med det genuina tilltalet har beskrivits som en oas n\u00e4r v\u00e4rlden virvlar f\u00f6rbi, n\u00e5gon som f\u00e5r oss att stanna upp och k\u00e4nna efter, kanske g\u00f6ra bokslut och reflektera. Texterna saknar \u00f6verlag tidsmark\u00f6rer eller referenser till en turbulent samtid. Ist\u00e4llet lyfts gemensamma villkor fram, villkor f\u00f6r oss som vill v\u00e4l. Vi som b\u00e5de str\u00e4var och f\u00f6rhoppningsvis f\u00e5r njuta. Observationer blandar gl\u00e4dje\u00e4mnen med besvikelser, lycka med vemod. H\u00f6rde henne formulera f\u00f6ljande visdomsord: ”Livet blir inte alltid som man t\u00e4nkt sig, men det kan bli bra \u00e4nd\u00e5.” Det h\u00e4nde att hon kom av sig, vilket inte blev n\u00e5got st\u00f6rningsmoment. Hennes vibrerande, tons\u00e4kra s\u00e5ng lever h\u00f6gt p\u00e5 charm, schwung och nyanseringar. Som synes p\u00e5 bilderna ovan spelar hon i ett par nummer klaviatur alternativt akustisk gitarr. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Jesper Johansson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att prisa gitarristen Erik Bj\u00f6rksten vars s\u00e4tt att konstant r\u00e4tt avl\u00e4sa varje situation musikaliskt, smart framkalla varje \u00f6nskad st\u00e4mning f\u00f6rtj\u00e4nar stora ovationer. Akustiska gitarrspelet gifter sig f\u00f6red\u00f6mligt med Amandas viskonst. Mest f\u00f6runderligt \u00e4r \u00e4nd\u00e5 hur f\u00f6red\u00f6mligt avpassat hans sound p\u00e5 elgitarr passar in i och utvidgar kontexten. Hans id\u00e9 om val av gitarr, f\u00f6rst\u00e4rkare och pedaler oms\u00e4tts praktiskt p\u00e5 ett hisnande sk\u00f6nt s\u00e4tt genom exempelvis smakfullt bruk av vibrato.. Bj\u00f6rksten hade g\u00e4rna f\u00e5tt fylla i \u00e4nnu mer. Vilket v\u00e4lbehag att h\u00f6ra hur ackordf\u00f6ljder konstruerar \u00f6verg\u00e5ngar, betonar refr\u00e4nger och ges utrymme att f\u00e4rgl\u00e4gga i ett par stick.<\/p>\n\n\n\n

En underbart trevlig konsert med massvis av substans och genommusikalisk inramning. Harmoniken, rytmiska finesserna och s\u00e4ttet varp\u00e5 meningsfulla, underfundiga texter framf\u00f6rs motiverar min f\u00f6rtjusning. F\u00e4ster mig vid uts\u00f6kta pendlingar fr\u00e5n det sprittande uppsluppna till inslag av lyrisk, melankolisk pr\u00e4gel. Avsl\u00f6jade efter\u00e5t f\u00f6r duon att vad de utr\u00e4ttat rimligen b\u00f6r klassificeras som nationell toppklass. Duons samarbete \u00e4r precis s\u00e5 raffinerat som man p\u00e5 f\u00f6rhand hade f\u00f6rmodat. Att de k\u00e4nns autentiska \u00e4r uppenbarligen en framg\u00e5ngsfaktor.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Cr\u00eape et Ciel vid R\u00e5da S\u00e4teri M\u00f6lnlycke (i samarbete med MTA Production) 9\/7 2021 Det \u00e4r f\u00e5 f\u00f6runnat att tilldelas epitetet stilbildare. David Bowie, Joni Mitchell och Jan Johansson kan definitivt betraktas som just stilbildare. Vi som \u00e4r i spannet fr\u00e5n intresserade till besatta av att tillgodog\u00f6ra oss kvalitetsmusik, identifierar omedelbart n\u00e4mnda f\u00f6reg\u00e5ngsgestalter. Och en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-142224","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142224","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=142224"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142224\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":142272,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/142224\/revisions\/142272"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=142224"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=142224"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=142224"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}