![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/unnamed-25.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ikoniska kultbandet Lustans Lakejer har sl\u00e4ppt en singel fr\u00e5n sitt kommande album.<\/p>\n
Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar kring singeln och albumet och Lustans Lakejer:
\nDet \u00e4r f\u00e5 svenska band som har ber\u00f6rt s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor som new wave-pionj\u00e4rerna Lustans Lakejer. N\u00e4r de sl\u00e4ppte sitt debutalbum 1981 var det m\u00e5nga som f\u00f6rundrades \u00f6ver den v\u00e4rld de m\u00e5lade upp med sina texter och sin musik. Lustans Lakejer m\u00e5 ha startat som ett punkband 1978, men de valde snabbt en annan v\u00e4g och gjorde en egen sorts uppror d\u00e4r de skildrade en glamor\u00f6s tillvaro av dekadent sk\u00f6rlevnad p\u00e5 eleganta nattklubbar. Deras image stod i stark kontrast till b\u00e5de punkens aggressivitet och proggens politiserade pekpinnar och bandets fam\u00f6sa uttalande om att \u201dkl\u00e4derna \u00e4r viktigare \u00e4n musiken\u201d retade gallfeber p\u00e5 musiksverige. Kanske bidrog det till att Lustans Lakejer 1981 uts\u00e5gs till Sveriges b\u00e4st kl\u00e4dda band, men med tiden kom uttalandet att \u00f6verskugga den allvarligare sidan av bandets texter, den som handlade om f\u00f6rlorad k\u00e4rlek, alienation och glamourens pris.<\/p>\n
Lustans Lakejer best\u00e5r idag av Johan Kinde, Christer Hellman, Anders Ericson, Julian Brandt och Fredrik Hermansson. 2021 \u00e4r det 40-\u00e5rsjubileum f\u00f6r deras numera ikoniska debutplatta och under h\u00f6sten \u00e4r de tillbaka med ett nytt album. I vintras sl\u00e4pptes den f\u00f6rsta singeln \u201dLyx\u201d fr\u00e5n den nya skivan och 18 juni kommer den andra: \u201dEn g\u00e5ng n\u00e4r jag var 17\u201d, en s\u00e5ng d\u00e4r Johan minnas Lustans Lakejers f\u00f6rsta steg mot framg\u00e5ng och sin f\u00f6rsta k\u00e4rlek, allt utspelat i en ungdom som tycktes evig.<\/p>\n
Kinde ber\u00e4ttar om den nya singeln: ”Jag skrev ”En g\u00e5ng n\u00e4r jag var 17″ en augustikv\u00e4ll f\u00f6rra sommaren. Jag var ute med n\u00e5gra v\u00e4nner n\u00e4r jag fick melodislingan i huvudet. Jag k\u00e4nde direkt att den hade n\u00e5got speciellt, s\u00e5 jag var tvungen att g\u00e5 hem och skriva klart l\u00e5ten. Det gick p\u00e5 kanske en timme och sedan dess har l\u00e5ten haft en speciell plats i mitt hj\u00e4rta. Dessutom har jag faktiskt st\u00f6rre delen av processen inspelad i realtid p\u00e5 min mobiltelefon, f\u00f6r jag var r\u00e4dd att jag skulle gl\u00f6mma bort den n\u00e4r jag sedan m\u00f6tte upp med mina v\u00e4nner igen…. ”<\/p>\n
Johan Kinde v\u00e4xte upp i \u00c5kersberga, norr om Stockholm och redan som 14-\u00e5ring blev han medlem i Lustans Lakejer d\u00e4r han snabbt tog plats som s\u00e5ngare och f\u00f6rgrundsfigur. N\u00e4r bandet debuterade 1981 med sitt sj\u00e4lvbetitlade album hade Johan, d\u00e5 17 \u00e5r gammal, skrivit all text och musik. V\u00e5ren 1982 gav bandet ut en nyinspelning av debutsingeln ”Diamanter (\u00e4r en flickas b\u00e4sta v\u00e4n)” fr\u00e5n 1980. Den versionen \u00e4r en av 80-talets st\u00f6rsta svenska hits och spelas fortfarande frekvent p\u00e5 b\u00e5de radio och klubbar.<\/p>\n