{"id":141783,"date":"2021-06-15T17:29:28","date_gmt":"2021-06-15T15:29:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141783"},"modified":"2021-06-15T23:53:19","modified_gmt":"2021-06-15T21:53:19","slug":"gorfrack-groovig-psykedelisk-cocktail-the-boo-boo-bama-orchestra","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141783","title":{"rendered":"”G\u00f6rfr\u00e4ck” groovig psykedelisk cocktail – The Boo Boo Bama Orchestra"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

The Boo Boo Bama Orchestra<\/p>\n\n\n\n

The Boo Boo Bama Orchestra (namnl\u00f6s ep betitlad som gruppen)<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Studio Kvastis i Stockholm<\/p>\n\n\n\n

Green Bus Productions<\/p>\n\n\n\n

Release: 12\/6 2021 (p\u00e5 alla digitala plattformar)<\/p>\n\n\n\n

Kreativt kollektiv fr\u00e5n G\u00f6teborg vars medlemmar skiftat. H\u00f6rde dem i k\u00e4llaren p\u00e5 HPKSM f\u00f6r ett par \u00e5r sedan, d\u00e5 de \u00f6vertrumfade den amerikanska huvudakten. The Boo Boo Bama Orchestra kan nog p\u00e5st\u00e5s ha varit ett undergroundfenomen. Men beh\u00f6ver inte vara s\u00e5 l\u00e4ngre, efter denna deras alldeles ljuvliga debut-ep best\u00e5ende av tre l\u00e5tar som tar lyssnare i besittning. Har d\u00e4rmed blivit dags att kliva ut i rampljuset och ta emot folkets jubel. Ska po\u00e4ngteras att det \u00e4r s\u00e4llan jag recenserar digitala utgivningar, s\u00e4rskilt fr\u00e5n debutanter. Dock, denna ep \u00e4r s\u00e4llsynt h\u00f6gklassig. Finns n\u00e5got befriande jam-betonat \u00f6ver de tre, smart strukturerade l\u00e5tar vi serveras. Minns 70-talet n\u00e4r man kunde \u00e5ka med p\u00e5 flummiga imagin\u00e4ra resor, bli h\u00f6g p\u00e5 musik. I mitt fall helt utan tillf\u00f6rsel av droger. Enligt dem sj\u00e4lva \u00e4r deras musik en cocktail av psykedelisk boogie d\u00e4r t\u00e5rna doppats i afrobeat, reggae och \u00f6sterl\u00e4ndsk funk. <\/p>\n\n\n\n

Bandet sp\u00f6kar g\u00e4rna ut sig i hippieutstyrsel och driver med machoideal. I video \u00e4r de lika hemliga som Residents. Har \u00e4nd\u00e5 f\u00e5tt reda p\u00e5 vilka eminenta musiker som medverkar p\u00e5 inspelningen. Sjunger g\u00f6r Jack \u00d6hman (Jack and the Will Horses). Gitarristen (\u00e4ven strups\u00e5ng\/ k\u00f6r) heter Markus Bertilsson (Machetes). Hur kommer det sig att jag inte k\u00e4nt till denne angen\u00e4mt riffande, otroligt duktige str\u00e4ngb\u00e4ndare? P\u00e5 bas h\u00f6rs den sammanh\u00e5llande kuggen Simon Andermo, gatumusiker som lirat en hel del med Albin Lee Meldau. Johan Johansson ( publicerats l\u00e4ngre intervju med honom i Kulturbloggen) g\u00f6r h\u00f6gst f\u00f6rdelaktiga avtryck p\u00e5 klaviatur och j\u00e4garharpa. Kompletterande clou i detta inspirerade g\u00e4ng utg\u00f6rs av trumslagare Christopher Cantillo (f\u00f6rekommer p\u00e5 massvis av skivor varav jag recenserat n\u00e5gra). Numera \u00e4r han v\u00e4l mest k\u00e4nd som medlem i Nils Berg Cinemascope, Viva Black och inte minst Franska Trion.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kan inte erinra mig p\u00e5 rak arm n\u00e4r jag senast h\u00f6rde en lika mogen och sj\u00e4lvklar debut av en svensk konstellation. Man blir lycklig, om\u00f6jligt att gl\u00f6mma deras lika charmerande som personliga sound n\u00e4r man v\u00e4l getts chansen att uts\u00e4ttas f\u00f6r avigt grooviga melodier. The Heat, Young Boy <\/em>samt Take A Hit <\/em>visar att de i studion fabul\u00f6st tajta m\u00e4nnen, \u00e4r f\u00f6rm\u00f6gna att visa upp olika rytmiska schatteringar, olika uttrycksfulla ansikten. L\u00e5tarnas grunder har skissats fram av Jack \u00d6hman och Markus Bertilsson. <\/p>\n\n\n\n

Sv\u00e4ng och r\u00e4tlinjiga, ibland lite mer intrikata, rytmer premieras. Dessutom odlar Boo Boo Mama Orchestra en humoristisk approach, vilket k\u00e4nns helt r\u00e4tt Den dansanta aspekten framh\u00e5lls genom att framh\u00e4va Patrick Swayzes h\u00f6fter och hur livet blir s\u00e5 mycket enklare att leva f\u00f6r oss som uppt\u00e4ckt deras oemotst\u00e5ndliga beat. <\/p>\n\n\n\n

Massvis av influenser poppar upp i skallen n\u00e4r jag suger \u00e5t mig l\u00e5tarnas karakt\u00e4r. I ett intro Love Shack <\/em>av B-52`s. I \u00f6vrigt Cramps, Devo, My Life In The Bush Of Ghosts, Highlife \u00e1 la King Sunny Ad\u00e9, Material, Talking Heads, Per Cussion \/ Archimedes badkar, indisk raga, Manu Dibango med mera I deras sk\u00f6nt malande m\u00e4sterverk Young Boy <\/em>f\u00e4rgar j\u00e4garharpan, Cantillos hypnotiska trummande och slingor fr\u00e5n gitarr och keyboard i en anda av Fela Kuti (jo jag har ett par av hans epokg\u00f6rande plattor). Resterande l\u00e5tar stoltserar ocks\u00e5 med ett underbart egensinnigt beat. Take A Hit <\/em>exploderar i upprymda \u00f6verg\u00e5ngar och utskott. H\u00e4r firar Bertilssons Jimmy Nolen-aktiga riffande triumferar. Han \u00e4r verkligen on fire j\u00e4mte Cantillo, som definitivt befinner sig i zonen. Och Johan Johansson \u00e4r i praktslag, vilket jag kan uttala mig om d\u00e5 jag h\u00f6rt honom s\u00e4kert 20-30 g\u00e5nger live. Suggestiv s\u00e5ng och oantastligt basspel kompletterar \u00f6vertygande. <\/p>\n\n\n\n

Hoppas f\u00e5 h\u00f6ra bandet live igen och att de f\u00e5r resurser nog att sl\u00e4ppa fysisk full\u00e4ngdare. Boo Boo Mama Orchestra har lyckats \u00e5stadkomma en uppseendev\u00e4ckande debut, som b\u00f6r ge eko inom och utanf\u00f6r Sveriges gr\u00e4nser. Deras ofattbart sv\u00e4ngiga och energifyllda musik \u00e4r ju gr\u00e4nsl\u00f6s. Blir som sagt s\u00e5 euforisk att det kan tillst\u00e5s att jag \u00e4lskar deras sound och samspel. J\u00e4garharpan g\u00f6r att de sticker ut extra mycket. En odiskutabel fullpo\u00e4ngare! <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The Boo Boo Bama Orchestra The Boo Boo Bama Orchestra (namnl\u00f6s ep betitlad som gruppen) 5 Inspelad i Studio Kvastis i Stockholm Green Bus Productions Release: 12\/6 2021 (p\u00e5 alla digitala plattformar) Kreativt kollektiv fr\u00e5n G\u00f6teborg vars medlemmar skiftat. H\u00f6rde dem i k\u00e4llaren p\u00e5 HPKSM f\u00f6r ett par \u00e5r sedan, d\u00e5 de \u00f6vertrumfade den amerikanska […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-141783","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141783","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=141783"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141783\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":141796,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141783\/revisions\/141796"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=141783"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=141783"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=141783"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}