{"id":141689,"date":"2021-06-15T00:34:43","date_gmt":"2021-06-14T22:34:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141689"},"modified":"2023-10-02T11:39:20","modified_gmt":"2023-10-02T10:39:20","slug":"fangslande-avskalade-tolkningar-ger-fordjupat-perspektiv-blonde-on-the-tracks-av-emma-swift","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141689","title":{"rendered":"F\u00e4ngslande avskalade tolkningar ger f\u00f6rdjupat perspektiv – Blonde On The Tracks av Emma Swift"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Danielle Holbert \/ collage Mariano Peccinetti<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Emma Swift<\/p>\n\n\n\n

Blonde On The Tracks <\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Nashville USA<\/p>\n\n\n\n

Producent: Patrick Sansone<\/p>\n\n\n\n

Tiny Ghost Records<\/p>\n\n\n\n

44:47<\/p>\n\n\n\n

Release: 9\/12 2020 (digitalt, skivan sl\u00e4pptes fysiskt tidigare)<\/p>\n\n\n\n

Kan anklagas f\u00f6r att vara v\u00e4ldigt sen p\u00e5 bollen. Men fick tillg\u00e5ng till recensionsex f\u00f6rst f\u00f6r n\u00e4rmare fyra veckor sedan. Ser ett v\u00e4rde i at dokumentera reflektioner, sprida vetskapen om ett projekt som f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6st hyllats av bland andra v\u00e4rldsledande auktoriteten Greil Marcus. G\u00e5r liksom inte att negligera eller avf\u00e4rda den vitsigt d\u00f6pta skivan med hedern i beh\u00e5ll. Titeln alluderar f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 tv\u00e5 skilda skivor av Bob Dylan. Blonde On The Tracks <\/em>best\u00e5r av \u00e5tta l\u00e5tar signerade Polar- och Nobelpristagaren. Patrick Sansone fr\u00e5n Wilco har elegant producerat. (i min \u00e4go finns Summerteeth <\/em>gjord under den period Sansone inte tillh\u00f6rde bandet). <\/p>\n\n\n\n

Mitt f\u00f6rh\u00e5llande till den avgudade l\u00e5tskrivaren som s\u00e5 m\u00e5nga gjort covers p\u00e5? Vill beskriva det som ambivalent. Har bara ett halvdussin album p\u00e5 vinyl, cd eller kassett, videon Don\u00b4t Look Back<\/em> samt h\u00f6rt honom tv\u00e5 g\u00e5nger live – Ullevi 1984 och Scandinavium 2019 (den senare att beteckna som en vital nyt\u00e4ndning, b\u00e5da g\u00e5ngerna r\u00e5dde k\u00f6parens marknad vid sent biljettk\u00f6p). Har i perioder haft problem med att tillgodog\u00f6ra mig den firade 80-\u00e5ringens nasala r\u00f6st. Men som l\u00e5tskrivare har han haft o\u00f6vertr\u00e4ffad p\u00e5verkan p\u00e5 seri\u00f6s popul\u00e4rmusik inriktad p\u00e5 intelligenta texter. Och de excellenta musiker han valt att samarbeta med f\u00f6rh\u00f6jer ofta beh\u00e5llningen p\u00e5 t\u00e4ta produktioner, vars skiftande stilar och faser blivit till uppiggande utmaningar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
fr\u00e5n Emma Swifts facebooksida <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hade roligt \u00e5t hur den manliga v\u00e4nskapens n\u00f6rderi manifesterades i Dylans\u00e4llskapet <\/em>p\u00e5 Stockholms Stadsteater. L\u00e4ste i fjol memoarerna, d\u00e4rtill l\u00e4st Dylan: En k\u00e4rlekshistoria <\/em>av H\u00e5kan Lagher och Stig Hans\u00e9ns Bobby Boy. <\/em>F\u00f6r tio \u00e5r sedan var jag p\u00e5 svensk Dylan-gala p\u00e5 Stora Teatern d\u00e5 ett tajt band under ledning av Nikke Str\u00f6m och ett radband av g\u00e4ster lirade ett antal av amerikanens od\u00f6dliga alster. Minns ocks\u00e5 med v\u00e4rme en avskalad konsert med uteslutande material av m\u00e4staren framf\u00f6rt av Mikael Wiehe ( fantastisk p\u00e5 svenska bearbetningar) & Ebba Forsberg. Lyckligtvis hann Totta N\u00e4slund slutf\u00f6ra sitt eminenta samarbete med Mikael Wiehe p\u00e5 den makal\u00f6sa skivan Dylan<\/em> som jag g\u00e4rna lyssnar p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ledes intr\u00e4ffar d\u00e5 och d\u00e5 att fascinationen f\u00f6r ett l\u00e5tskrivargeni (som av outgrundlig anledning och h\u00f6gst motvilligt, uts\u00e5gs till nobelpristagare i litteratur, p\u00e5 bekostnad av en rad v\u00e4rdiga amerikanska f\u00f6rfattare) infunnit sig, trots att jag bara \u00e4gnat mig en br\u00e5kdel \u00e5t herr Zimmerman j\u00e4mf\u00f6rt med alla besatta Dylanologer. Dessa skulle direkt kunna rabbla varifr\u00e5n Emma Swift h\u00e4mtat sina covers. Tv\u00e5 av l\u00e5tarna finns p\u00e5 Blonde On Blonde<\/em>, inledande Queen Jane Approximately <\/em>hittas p\u00e5 Highway 61 Revisted<\/em>, tv\u00e5 bitterljuva ballader kommer fr\u00e5n Blood On The Tracks<\/em> medan New Morning <\/em>och Planet Waves <\/em>fr\u00e5n samma tidsperiod representeras med ett bidrag. Den sista l\u00e4nken i kedjan \u00e4r I Contain Multitudes<\/em>, en l\u00e5t fr\u00e5n Bob Dylans senaste album fr\u00e5n i fjol, det trettionionde(!) i ordningen. <\/p>\n\n\n\n

Produktionen fr\u00e5n Nashville \u00e4r f\u00f6rdelaktigt luftig med v\u00e4rmande tilltal. Patrick Sansone betonar det avskalade i melodierna, antagligen f\u00f6r att lyfta fram texternas betydelse. B\u00e5de klassiskt vindlande texter och de mer r\u00e4ttframma som kretsar kring eviga temat k\u00e4rleken. Finf\u00f6rdelade str\u00e4nginstrument, kongeniala arr och mjukt komp accentuerar hur alt country kan te sig n\u00e4r den l\u00e5ter som b\u00e4st Originalens eventuella frenesi har lakats ur, vilket g\u00f6r att vi inte uppt\u00e4cker n\u00e5got som liknar vad Neil Young, the Band och Manfred Mann\u00b4s Earth Band gjort. Greil Marcus h\u00e4nvisar ist\u00e4llet till Joan Baez och Cat Power (tv\u00e5 artister jag sett p\u00e5 Skeppsholmen f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan). Kan skjuta in att Blonde On The Tracks <\/em>\u00e4r den australiensiska kvinnans full\u00e4ngdsdebut. Den forna programledaren har tidigare sl\u00e4ppt ep och singel. Hon s\u00e4ger att Dylan-s\u00e5ngerna tillkom som ett botemedel mot depression, fr\u00e4mst orsakad av pandemins effekter och Trump-administrationen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6r i f\u00e4rska Dylan-kompositionen I Contain Multitudes <\/em>underbar mix av akustiska och elektriska instrument. Mest markant h\u00e4r \u00e4ven om fusionen f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rekommer i fler l\u00e5tar. S\u00e4ttningen p\u00e5 skivan? Patrick Serrano har fullt upp. Proddar inte bara utan lirar gitarr, keyboards, bas samt slagverk. Hennes tjugo\u00e5tta \u00e5r \u00e4ldre livspartner Robyn Hitchcock (Soft Boys, The Egypitians) medverkar ocks\u00e5 i egenskap av gitarrist, en h\u00f6gst respekterad artist vars f\u00f6rsta live-cd jag \u00e4ger. Pedal steel spelar multiinstrumentalisten Thayer Serrano med m\u00e5nga samarbeten och en handfull skivor p\u00e5 sitt cv. En ofta anlitad studiomusiker vid namn Jon Estes (Duane Eddy, Bela Fleck, Robyn Hitchcock…) tar hand om basen. Nashvillebaserade Jon Radford ( Steelism, Justin Townes Earle, Luella and the Sun) sitter bakom trumsetet, spelar d\u00e4rtill percussion. m\u00e4rks att en ber\u00f6mdhet som Hal Blaine utg\u00f6r ett ideal f\u00f6r honom. \u00c4ven om producent Sansone eliminerat mycket av originalens intensiva energi, kan visst sound h\u00e4rledas till klangen hos Tom Petty & The Heartbreakers.<\/p>\n\n\n\n

I One Of Us Must Know (Sooner Or Later) <\/em>g\u00f6r vackert organiserade toner fr\u00e5n pedal steel sig g\u00e4llande. The Man In Me <\/em>karakt\u00e4riseras av \u00e5terh\u00e5llsamt behagligt sv\u00e4ng., s\u00e4nder ut vibbar p\u00e5minnande om gospelaktiga I Shall Be Released<\/em>. En favoritmelodi som Simple Twist Of Fate <\/em>genomsyras av ett otroligt vackert arr. Njuter kopi\u00f6st av hur l\u00e4ckert l\u00e5ten flyter fram genom musikernas k\u00e4nsliga h\u00e4nder. Deras samspel serverar ideligen attraktiva klanger. I motsats till n\u00e4r den trulige 80-\u00e5ringen best\u00e4mmer (\u00e5tminstone live), till\u00e5ts de brodera ut uttrycksfulla solon. I You\u00b4re a Big Girl Now <\/em>levererar Hitchcock lysande solon g\u00e5nger tv\u00e5. F\u00f6rtjust i hur snyggt instrumentalisterna exekverar, exempelvis slutskedet i Sad Eyed Lady Of The Lowlands.<\/em> Det \u00f6ver elva minuter l\u00e5nga narrativ som konstituerar detta epos, \u00e4r, f\u00f6r att vara \u00e4rlig, f\u00f6rvisso p\u00e5 gr\u00e4nsen till tradigt. Ett sk\u00e4l till att det trubbiga betygsutf\u00e4rdandet stannar vid 4+, f\u00f6r i \u00f6vrigt finns INGET att inv\u00e4nda mot, tv\u00e4rtom. <\/p>\n\n\n\n

Emma Swift besitter en innerlig, ren r\u00f6st och sjunger fram orden p\u00e5 en helt annan niv\u00e5 \u00e4n upphovsmannen. Oundvikligt att man inom sig i flertalet refr\u00e4nger \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rnimmer hans nasala frasering. Parallell till tv\u00e5 ber\u00f6rande inrikes Dylan-tolkare kan absolut dras. Syftar p\u00e5 n\u00e4mnda Ebba Forsberg och den suver\u00e4ne interpreten Isabella Lundgren. Ibland drar Swift ut p\u00e5 stavelser, ibland f\u00e5r hon anv\u00e4nda en reciterande stil. V\u00e5gar h\u00e4vda att artisten tillf\u00f6r dimensioner som saknas p\u00e5 originalen. Albumet inneh\u00e5ller lika vilsamma som f\u00f6rsiktigt medryckande best\u00e5ndsdelar. H\u00e4vdar best\u00e4mt att albumet passar illa att ha p\u00e5 i bakgrunden. D\u00e4remot blir man rikligt bel\u00f6nad vid koncentrerat lyssnande i h\u00f6rlurar. Blonde On The Tracks <\/em>tar fasta p\u00e5 och framh\u00e4ver harmonierna i Bob Dylans l\u00e5tskatt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Emma Swift Blonde On The Tracks 4 Inspelad i Nashville USA Producent: Patrick Sansone Tiny Ghost Records 44:47 Release: 9\/12 2020 (digitalt, skivan sl\u00e4pptes fysiskt tidigare) Kan anklagas f\u00f6r att vara v\u00e4ldigt sen p\u00e5 bollen. Men fick tillg\u00e5ng till recensionsex f\u00f6rst f\u00f6r n\u00e4rmare fyra veckor sedan. Ser ett v\u00e4rde i at dokumentera reflektioner, sprida vetskapen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-141689","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141689","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=141689"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141689\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":172112,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141689\/revisions\/172112"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=141689"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=141689"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=141689"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}