{"id":141586,"date":"2021-06-10T02:04:23","date_gmt":"2021-06-10T00:04:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141586"},"modified":"2021-06-10T02:04:24","modified_gmt":"2021-06-10T00:04:24","slug":"suggestiv-folk-noir-i-karismatiskt-utforande-solitary-company-av-son-of-the-velvet-rat","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141586","title":{"rendered":"Suggestiv folk noir i karismatiskt utf\u00f6rande &#8211; Solitary Company av Son of the Velvet Rat"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"599\" height=\"613\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/R-18464629-1619420226-5156.jpeg.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-141587\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/R-18464629-1619420226-5156.jpeg.jpg 599w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/R-18464629-1619420226-5156.jpeg-293x300.jpg 293w\" sizes=\"auto, (max-width: 599px) 100vw, 599px\" \/><figcaption>foto Valerie Fritsch                                                                                <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Son of the Velvet Rat<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Solitary Company<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i Morongo Valley i Kalifornien, (kompletterande inspelning  Graz \u00d6sterrike och  Franklin Tennesse)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producenter: Gar Robertson och Georg Altziebler<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fluff and Gravy<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">42:20<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Internationell release: 9\/3 2021<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lika hyllade som kultf\u00f6rklarade duon Son of the Velvet Rat kom tidigare \u00e5r med sin artonde skiva, inklusive ett par samlingar och ett antal ep. Den senaste i raden uts\u00e5gs av  skribent med f\u00f6rflutet p\u00e5 Melody Maker till \u00e5rets hittills b\u00e4sta. Duon som bildades 2003 best\u00e5r av ett par med ursprung i \u00d6sterrike, d\u00e4r de erh\u00e5llit flera priser. 2016 flyttade de till USA. Efter visst kringflackande blev \u00f6kenomr\u00e5det Joshua Tree i Kalifornien deras nya hem, vars scen de numera tillh\u00f6r. Flera omfattande turn\u00e9er i USA och Europa har genomf\u00f6rts.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Gitarristen (ocks\u00e5 munspel, melodica, percussion med mera)  och s\u00e5ngaren Georg Altziebler skriver s\u00e5 gott som all musik, medan Heike Binder spelar fr\u00e4mst orgel. Vidare sjunger hon bakgrunder, trakterar autoharpa, theremin och p\u00e5 tv\u00e5 sp\u00e5r dragspel. Avseende s\u00e4ttning \u00e4r det notabelt att en stor skara m\u00e4nniskor involverats p\u00e5 de tio l\u00e5tar som utg\u00f6r <em>Solitary Company. <\/em>F\u00f6r m\u00e5nga f\u00f6r att listas i en recension. P\u00e5 titell\u00e5ten g\u00f6r en str\u00e5kkvartett fint avtryck, medan \u00e5tskilliga l\u00e5tar beg\u00e5vats med ett antal bakgrundss\u00e5ngare. Producenten Gar Robertson lirar r\u00f6jigt taggig gitarr p\u00e5 ett par sp\u00e5r. Andra f\u00f6rekommande instrumentalister \u00e4r exempelvis basist, trumslagare, klaviaturspelare, slagverkare och personer som spelar hammondorgel (b3), vevlira och adderar handklapp.  Produktionen \u00e4r s\u00e5ledes inte alls avskalad, tv\u00e4rtom. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Alla dessa komponenter bidrar till ett \u00f6verv\u00e4gande magiskt sound. Hemifr\u00e5n, A &amp; R och promotor som marknadsf\u00f6r duon i Sverige plus en dr\u00f6s andra indieband med  \u00f6vergripande rootsy-etikett, kallar den diffusa genre de saluf\u00f6r f\u00f6r &#8221;gut-music&#8221;. I brist p\u00e5 b\u00e4ttre en beskrivning s\u00e5 god som n\u00e5gon. Emotionell autentisk musik vars syfte \u00e4r att ge positiva vibbar fr\u00e5n magtrakten.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Det brukar heta att Son of the Velvet Rat \u00e4gnar sig \u00e5t folk noir. Vidare att Altziebler \u00e4r svaret p\u00e5 vem man f\u00e5r om man korsar George Brassens med Townes Van Zandt. Andra influenser som kan ringa in hans musikaliska universum \u00e4r Nick Cave, Bob Dylan, Leonard Cohen, Tom Waits samt Radiohead. Lucinda Williams (som jag sett p\u00e5 Pustervik) \u00e4r ett av deras st\u00f6rsta fans.  Initierade bed\u00f6mare menar att duon \u00e4r hemmah\u00f6rande i en kabar\u00e9tradition med andlig mystik. Vidare att tv\u00e5 motstridiga koncept samverkar. Dels Wall of sound-estetik, dels principen om less is more. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"343\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/107497697_10158532853294168_3132964330288614977_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-141628\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/107497697_10158532853294168_3132964330288614977_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/107497697_10158532853294168_3132964330288614977_n-300x158.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto 2020 fr\u00e5n gruppens fb-sida                                                              <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad de g\u00f6r m\u00e5ste betecknas som otroligt f\u00e4ngslande, som om de karvar fram en hemlig parallell v\u00e4rld byggd p\u00e5 ovan n\u00e4mnda referenser. Att jag inte tar det allra sista steget utan &#8221;n\u00f6jer&#8221; mig med 4+ beror p\u00e5 l\u00e5tskrivarens vokala f\u00e4rdigheter. R\u00f6sten m\u00e5 vara charmigt knarrig och Altziebler textar tydligt, ligger l\u00e4ngst fram i mixen.  Men rent tekniskt har han en p\u00e5tagligt begr\u00e4nsad kapacitet, \u00e4ven om s\u00e5ngen f\u00f6rvisso \u00e4r st\u00e4mningsskapande. Ett sm\u00e4rre  sk\u00f6nhetsfel f\u00f6r \u00e5tminstone mig, som teamet antagligen \u00e4r medvetna om eftersom s\u00e5 m\u00e5nga  k\u00f6rar p\u00e5 flertalet l\u00e5tar. F\u00f6rutom redan angivna referenser vill jag avseende det s\u00e5ngliga, l\u00e4gga till n\u00e5gra resterande namn: Steve Earle, T Bone Burnett och Warren Zevon. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Skivan g\u00e5r inte att rycka p\u00e5 axlarna \u00e5t, ist\u00e4llet f\u00e4rdas man in i storslagen \u00f6desm\u00e4ttad atmosf\u00e4r. Dock ska framh\u00e5llas att det typiskt dova och dystra, bryts upp i sprittande tong\u00e5ngar vid n\u00e5gra sekvenser. Blir f\u00f6rtjust i ett brett spektrum av intelligenta pendlingar.  Den framtagna ljudbilden avviker fr\u00e5n g\u00e4ngse norm, fast \u00e4r i och f\u00f6r sig inte fr\u00e4mmande i exempelvis Nick Cave &#8211; land. <em>Solitary Company <\/em>har mestadels ett raspigt, opolerat sound. S\u00e4rskilt i en l\u00e5t s\u00e5 smutsigt ljud i h\u00f6rlurar, att jag var \u00f6vertygad om att stereo eller cd hade f\u00e5tt n\u00e5gon defekt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><em>Stardust <\/em>studsar fram oemotst\u00e5ndligt gungande, avl\u00f6ses av en stark sak vars sl\u00e4piga melodi formas till en total konstrast. Utan att det blir \u00f6verlastat f\u00e4rgar olika slags gitarrer m\u00e5nga kompositioner. F\u00f6rutom sj\u00e4lvklara ospecificerade kategorin elgitarr listas fuzz -, akustisk-, slide -,  nylonstr\u00e4ngad gitarr j\u00e4mte e-bow. Slide och det udda instrumentet theremin h\u00f6rs i s\u00f6ml\u00f6s f\u00f6rening i en passage. Titell\u00e5ten med preparerat piano har en refr\u00e4ng som t\u00e5l att n\u00f6tas p\u00e5, s\u00e4tter sig till och med i huvudet. Ett finst\u00e4mt akustiskt stycke &#8211; <em>The Waterlily And the Dragonfly,<\/em> signerat frontmannen har stoppats in som ett passande avbrott mitt i fl\u00f6det. Introt till <em>The Only Child <\/em>har drag av ikoniska <em>Hey Joe <\/em>\u00f6ver sig. En str\u00e5lande l\u00e5t som gradvis vecklar ut sig, ges sp\u00e4nnande inramning via fender rhodes, orgel och e-bow. Trevliga <em>The Ferris Wheel <\/em>genomsyras av en yster folkmusikalisk k\u00e4nsla. Finalnumret  <em>Remeber Me <\/em>l\u00e5ter fantastiskt vackert i sin viskande, l\u00e5ngsamma framtoning.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Texth\u00e4fte inkluderas i denna genomarbetade  produktion. Obegripligt att Son of the Velvet Rat varit helt ok\u00e4nda f\u00f6r mig, att de kunnat bedriva ett enormt produktivt konstn\u00e4rskap med ena foton i europeisk tradition och den andra i mer eller mindre rockig americana. Plattan \u00e4r tvekl\u00f6st v\u00e4rd 4+<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Son of the Velvet Rat Solitary Company 4 Inspelad i Morongo Valley i Kalifornien, (kompletterande inspelning Graz \u00d6sterrike och Franklin Tennesse) Producenter: Gar Robertson och Georg Altziebler Fluff and Gravy 42:20 Internationell release: 9\/3 2021 Lika hyllade som kultf\u00f6rklarade duon Son of the Velvet Rat kom tidigare \u00e5r med sin artonde skiva, inklusive ett par [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-141586","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141586","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=141586"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141586\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":141631,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141586\/revisions\/141631"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=141586"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=141586"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=141586"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}