{"id":141513,"date":"2021-06-07T05:05:12","date_gmt":"2021-06-07T03:05:12","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141513"},"modified":"2021-06-07T14:18:07","modified_gmt":"2021-06-07T12:18:07","slug":"gycklande-humor-och-upplysning-formulerar-trauma-aldrig-glomd-av-adas-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141513","title":{"rendered":"Gycklande humor och upplysning formulerar trauma p\u00e5 fruktbart s\u00e4tt  &#8211; Aldrig gl\u00f6md av ADAS teater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"432\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/Glomd_0564-scaled-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-141514\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/Glomd_0564-scaled-1.jpg 432w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/Glomd_0564-scaled-1-199x300.jpg 199w\" sizes=\"auto, (max-width: 432px) 100vw, 432px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye                                                                                                               <br>Av och med: Fia Adler Sandblad<br>Regi: Bortas Josefine Andersson<br>Scenografi, Kostym &amp; Mask: Nonno Nordqvist<br>Ljuddesign: Jonas Franke-Blom<br>Ljusdesign &amp; Projektioner: Christofer W Fogelberg<br>Producent: Andreas Luukinen<br>Spelas p\u00e5 Konstepidemin Paviljong 8 i G\u00f6teborg till och med 24\/6 2021<br>Urpremi\u00e4r: 4\/6 2021<br>Med st\u00f6d av G\u00f6teborgs stad, V\u00e4stra G\u00f6talandsregionen, Wilhelm och Martina Lundgrens Stiftelser samt ABF<br><br><br>Till\u00e5ter mig en inledande avvikelse med viss anknytning till producentens  v\u00e4lkomstanf\u00f6rande. Premi\u00e4ren skedde n\u00e4mligen samma dag som staden G\u00f6teborg fyllde 400 \u00e5r. De sedan m\u00e5nga \u00e5r tillbaka planerade jubileumsaktiviteterna, \u00e4r framflyttade till 2023. Men en del pompa och st\u00e5t intr\u00e4ffade \u00e4nd\u00e5. P\u00e5 kv\u00e4llen vid J\u00e4rntorget efter att ha varit p\u00e5 jazzkonsert, kunde tv\u00e5 maffiga fyrverkerier besk\u00e5das. Under eftermiddagen bes\u00f6kte jag det s\u00e5 kallade Amerikaskjulet (som inte \u00e4r n\u00e5got skjul  utan bland annat hamnkontor). D\u00e4r hade arbetsgruppen f\u00f6r V\u00e4stsvenskt Industrihistoriskt Center \u00f6ppet hus. (Kan upplysa paratentetiskt att V.I.C \u00e4r en slags lobbyorganisation vars m\u00e5ls\u00e4ttning \u00e4r att f\u00e5 till st\u00e5nd ett museum eller motsvarande, d\u00e4r stadens imponerande varvshistorik utg\u00f6r en viktig komponent.) Bes\u00f6ket berodde uteslutande p\u00e5 att min f\u00f6rfattarv\u00e4n Aino Trosell fanns p\u00e5 plats, f\u00f6r att marknadsf\u00f6ra och signera sin senaste bok &#8221;Varvsslammer&#8221;. Aprop\u00e5 jubileumsfirande betraktade vi 16:21 p\u00e5 verandan vid G\u00f6ta \u00e4lv  ett l\u00e5gt flygande Herkules-plan ackompanjerat av kanonmuller. Att befinna sig h\u00e4r n\u00e5gra timmar f\u00f6re premi\u00e4ren av <strong>Aldrig gl\u00f6md <\/strong>&#8211; en skr\u00f6na om min mamma i en akt, framst\u00e5r efter\u00e5t som ett m\u00e4rkligt sammantr\u00e4ffande. Fia Adlers Sandblads mamma, f\u00e5r vi veta i hennes monolog,  gick ombord just h\u00e4r p\u00e5 en av Amerikab\u00e5tarna som en ur den stora personalstyrkan (jobbade som tv\u00e4tterska).<br><br>ADAS Teater sysslar med feministisk dokumentation i dramatiserad form, genom att s\u00f6ka sig till de m\u00f6rka och bortstoppade sidorna av livet. Fokus ligger enligt dem sj\u00e4lva, p\u00e5 kvinnors kroppar och ber\u00e4ttelser, inte s\u00e4llan anv\u00e4nder man sig av \u00f6verdrifter och magisk realism som stilgrepp. I sin programf\u00f6rklaring st\u00e4ller man den retoriska fr\u00e5gan om samh\u00e4llet v\u00e5gar se och st\u00e5 ut med att hantera de sv\u00e5ra (och d\u00e4rmed obehagliga, t\u00e4nker jag) fr\u00e5gorna. Har blivit ett  credo att blottl\u00e4gga, och synligg\u00f6ra vad som i f\u00f6rstone kan g\u00f6ra ont att konfronteras med.  Att anpassa uttryck efter \u00e4mne och att jobba med arkivmaterial, g\u00e5 i clinch med framtagen fakta, har ing\u00e5tt i ADAS policy. Vad betr\u00e4ffar inneh\u00e5llet i <em>Aldrig gl\u00f6md<\/em>, har Teaterns konstn\u00e4rliga ledare Fia Adler Sandblad gjort flera upps\u00e4ttningar tidigare utifr\u00e5n samma sj\u00e4lvbiografiska \u00e4mne, omtalade upps\u00e4ttningar jag inte sett. Baserat p\u00e5 k\u00e4llor, inklusive m\u00e5nga intervjuer, har manusf\u00f6rfattaren lagt pussel utifr\u00e5n de sk\u00e4rvor hon samlat p\u00e5 sig. Detta beskrivs som att f\u00f6ra samtal med det inh\u00e4mtade materialet.<br><br><br>En v\u00e4sentlig framg\u00e5ngsfaktor till denna lyckade upps\u00e4ttning heter Bortas Josefine Andersson, en av f\u00f6rgrundsfigurerna i scenkollektivet 123 Schtunk som ocks\u00e5 synts i upps\u00e4ttningar p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Utan att rucka p\u00e5 allvaret i det f\u00f6rmedlade budskapet om \u00f6vergivenhet och skambel\u00e4ggande, f\u00f6r regiss\u00f6ren in befriande drag.  Tendenser till den  enorma erfarenhet Andersson h\u00e4rb\u00e4rgerar av  publikkontakt, groteskeri och komik fr\u00e5n impro-teater, kan i n\u00e5gra scener sk\u00f6njas. J\u00e4mf\u00f6rt med den frist\u00e5ende trilogin om utsatthet som ADAS p\u00e5 senare \u00e5r producerat ,m\u00e4rks  delvis annan,  estetik. Mer sammansatt och kanske ocks\u00e5 mer sofistikerad, trots att det didaktiska perspektivet kvarst\u00e5r.<br><br><br><br><br> <br><br>   <br>                                                                                                    <br><br>                                                                                                                   <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/Glomd_9024-scaled-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-141567\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/Glomd_9024-scaled-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/Glomd_9024-scaled-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye       <br>F\u00f6r att kunna h\u00e5lla Corona-avst\u00e5nd har man tillf\u00e4lligt bytt lokal p\u00e5 Konstepidemin. Den exklusiva premi\u00e4rpubliken uppg\u00e5r till ett dussintal personer utspridda i det rum jag ett antal g\u00e5nger h\u00f6rt intima konserter i. Nonno Nordqvist som ansvarar f\u00f6r scenografi och kostym, har valt att l\u00e5ta vad vi ser bada i vitt, oskuldens f\u00e4rg. Det rid\u00e5liknande draperiet i fonden anv\u00e4nds som projektionsyta f\u00f6r framtagna foton. P\u00e5 scenens flanker \u00e4r tv\u00e5 tv\u00e4ttkorgar placerade, varur Sandblad tar fram rekvisita. Den \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r och f\u00f6rst\u00e4rker vad som \u00f6msom redovisas, \u00f6msom gestaltas. Att l\u00e5ta en kudde symbolisera ett inlindat sp\u00e4dbarn, \u00e4r en lika enkel som genial l\u00f6sning.  <br>Sin f\u00f6rsta tid i livet spenderade Fia, f\u00f6dd Ann-Sofie, p\u00e5 Gullbergsbrohemmet vid Stampen\/ Gullbergsvass, 1700-tals hus som idag \u00e4r byggnadsminne. Hemmet f\u00f6r ogifta m\u00f6drar med sp\u00e4dbarn var i drift \u00e5ren 1909 &#8211; 1967. Sandblad uppeh\u00e5ller sig vid de tv\u00e5 byggnadernas historik, ett arv som m\u00f6jligen satt i v\u00e4ggarna. H\u00e4r fanns tidigare  tukt- och spinnhus. Att jag f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan recenserade en \u00f6verv\u00e4ldigande dansf\u00f6rest\u00e4llning som utspelades i det forna kvinnof\u00e4ngelset, \u00e4r \u00e5nyo en m\u00e4rklig slump.    <br><br>Sandblad ber\u00e4ttar att hon \u00e4r ett resultat av en passion mellan en styrman och en ambiti\u00f6s yrkeskvinna. Han blev sjuk i Tasmanien och fick inte kontakt med sin gravida partner.  Bar sig inte b\u00e4ttre \u00e4n att hans \u00e4lskade Marianne ist\u00e4llet blev k\u00e4r i en tysk matros, tillika katolik. Kanske inte direkt uppseendev\u00e4ckande att Marianne en vecka efter f\u00f6dseln 1959, l\u00e4mnar bort barnet. D\u00e4remot of\u00f6rklarligt att hon inte bem\u00f6dar sig om att senare ta kontakt med dottern, som ist\u00e4llet l\u00e4r k\u00e4nna sin mormor, sl\u00e4kt och halvsyskon. Ett enda m\u00f6te emellan mor och dotter sker i en mindre stad i V\u00e4sterg\u00f6tland, d\u00e5 Sandblad \u00e4r en ung vuxen. Detta m\u00f6te utg\u00f6r monologens fundament, blir till en finurlig dramaturgisk b\u00e5ge. P\u00e5 temat anm\u00e4rkningsv\u00e4rd slump, visar det sig att b\u00e5da varit framg\u00e5ngsrika inom sporten terr\u00e4ngritt. <br>                                                  <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/Glomd_8973-scaled-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-141569\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/Glomd_8973-scaled-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/Glomd_8973-scaled-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fia Adler Sandblad har i <em>Aldrig gl\u00f6md<\/em> gett sig ut p\u00e5 jakt efter  mammans rytm, f\u00f6rs\u00f6kt skildra hennes villkor. Det \u00e4r vad hon skriver i programh\u00e4ftet. Hennes beslut och \u00f6de s\u00e4tts i en vidare kontext, blir till en p\u00e5minnelse och kortfattad historielektion om ogifta m\u00f6drars bel\u00e4genhet f\u00f6rr. Vi tas med \u00e4nda till Gustav III.  F\u00e5r reda p\u00e5 vanligaste d\u00f6dsorsaken f\u00f6r kvinnor fem generationer tillbaka. N\u00e4r det borras i problematiken, undg\u00e5r mamma Marianne, denna g\u00e5ng till stor del f\u00f6rv\u00e4ntad anklagelseakt fr\u00e5n dottern.  Kommer n\u00e4rmast n\u00e4r hon uttalar hennes l\u00e4tt skr\u00e4mmande replik, om att modersk\u00e4rlek \u00e4r \u00f6verskattat, vilka varma k\u00e4nslor hon hyser f\u00f6r djur. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00e5r f\u00f6rdjupad insikt om  erfarenheter man knappt kan f\u00f6rest\u00e4lla sig, \u00e4n mindre k\u00e4nna igen sig i som man. Dock, bra teater ger publiken inte bara m\u00f6jlighet att f\u00f6rst\u00e5, utan ocks\u00e5 tillf\u00e4lle till identifikation. Vad som utspelas i cirka femtio minuter b\u00f6r definitivt betecknas som god teaterkonst. Tilltalet \u00e4r f\u00f6rtroligt. Regiss\u00f6r och sk\u00e5despelare ger utrymme \u00e5t komiska inslag som en ventil, hittar gemensamt fram till avsedd f\u00f6red\u00f6mlig tontr\u00e4ff.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/193651667_3525980870959527_7446338698703934357_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-141574\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/193651667_3525980870959527_7446338698703934357_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/193651667_3525980870959527_7446338698703934357_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/06\/193651667_3525980870959527_7446338698703934357_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto fr\u00e5n ADAS teaters facebooksida                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Sk\u00e5despelaren Sandblad odlar skickligt ett ombytligt spels\u00e4tt, agerar likt en clown med  rikt register av tonfall, antar olika skepnader med livliga gester. I  intelligent samarbete med anlitad regiss\u00f6r tas ett mustigt persongalleri fram i spetsiga sekvenser. Parets valda arbetsmetod har utformat en minnesv\u00e4rd monolog:  Armar, ansikte och en mun  som med elegant tajming, tacksamt excellerar i fingerade imitationer, ofta s\u00e5 yvigt tillgjorda. att de framkallar stor munterhet. Karismatiskt s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r! Inledningsvis n\u00e4mns Shakespeare och grekiska trag\u00f6der n\u00e4r hon relaterar till sin egen biografi.. Inte utan att tankarna g\u00e5r till  katharsis-begreppet.  T\u00e4nker p\u00e5 att det \u00e4r antagligen lika lustfyllt f\u00f6r den p\u00e5 scen som  publiken, att  \u00f6verhet och myndighetspersoner parodieras. Briljant agerat n\u00e4r det lustm\u00f6rdas!  Som effektiv kontrast fastsl\u00e5s sanningar i de odramatiska  glipor <em>Aldrig gl\u00f6md <\/em>f\u00f6rsetts med..  Ljudl\u00e4ggningen, inklusive proggiga tong\u00e5ngar och annan passande musik ramar in, bidrar sensibelt till upplevelsen av stor scenkonst.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fia Adler Sandblad har i Aldrig gl\u00f6md gett sig ut p\u00e5 jakt efter mammans rytm, f\u00f6rs\u00f6kt skildra hennes villkor. Det \u00e4r vad hon skriver i programh\u00e4ftet. Hennes beslut och \u00f6de s\u00e4tts i en vidare kontext, blir till en p\u00e5minnelse och kortfattad historielektion om ogifta m\u00f6drars bel\u00e4genhet f\u00f6rr. Vi tas med \u00e4nda till Gustav III. F\u00e5r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-141513","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141513","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=141513"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141513\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":141575,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141513\/revisions\/141575"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=141513"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=141513"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=141513"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}