{"id":141435,"date":"2021-06-02T05:06:53","date_gmt":"2021-06-02T03:06:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141435"},"modified":"2021-06-02T13:45:20","modified_gmt":"2021-06-02T11:45:20","slug":"bitterljuv-pop-radikalt-omvandlad-singled-out-by-fate-av-milder-ps","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141435","title":{"rendered":"Bitterljuv pop radikalt och raffinerat omvandlad – Singled Out By Fate av Milder PS"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
design Johannes Lundberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Milder PS<\/p>\n\n\n\n

Singled Out By Fate<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelning, mix och master: Johannes Lundberg p\u00e5 Studio Epidemin i G\u00f6teborg 2014 – 2020 \/ kompletterande inspelningar: Arvid Ingberg, Johan S\u00f6derqvist och P\u00e5l Svenre<\/p>\n\n\n\n

Produktion: Koakim Milder och Johannes Lundberg<\/p>\n\n\n\n

apart Records<\/p>\n\n\n\n

48:03<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 2\/4 2021<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 80-talet etablerade sig flera betydande band fr\u00e5n de Brittiska \u00f6arna, vars ledare utgjorde sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r deras framg\u00e5ngar och kreativitet. Syftar p\u00e5 grupper som skotska Orange Juice med Edwyn Collins i spetsen, irl\u00e4ndska The Waterboys med centralgestalten Mike Scott, Kevin Rowland som var musikalisk motor i Dexys Midnight Runners, Aztec Camera med sin frontman Roddy Frame samt Paddy McAloon, hj\u00e4rnan bakom Prefab Sprout. De n\u00e5dde samtliga s\u00e5dan niv\u00e5 att jag givetvis lyssnat p\u00e5 dem, har n\u00e5gra av deras skivor. F\u00f6r enkelhets skull kan vi definiera kvintetten som arty pop med influenser fr\u00e5n folk och soul. F\u00f6rkortningen PS ska, som kanske somliga av er visste, utl\u00e4sas Prefab Sprout, en grupp jag h\u00f6rde live p\u00e5 rockklubb i G\u00f6teborg strax efter genombrottet med albumet Steve McQueen<\/em> 1985. Sedan l\u00e5ng tid tillbaka \u00e4r melankoliskt lagda Prefab Sprout synonymt med Paddy McAloon, en 63-\u00e5rig mycket respekterad l\u00e5tskrivare. Ett ansenligt antal artister\/ grupper har gjort covers p\u00e5 hans kompositioner. Er recensent \u00e4ger minst tre album, maxin Cars And Girls<\/em>, ett par singlar och har en skiva inspelad p\u00e5 kassett av gruppen fr\u00e5n Newcastle, som n\u00e5dde b\u00e5de publik och kritikerk\u00e5r. Att de oftast anlitade syntpionj\u00e4ren Thomas Dolby som producent kan betecknas som ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt faktum.<\/p>\n\n\n\n

Saxofonisten och professorn Joakim Milder f\u00f6rklarar inte varf\u00f6r han f\u00e4st sig s\u00e5 starkt vid Paddy McAloons melodier, vilka han likst\u00e4ller med verk fr\u00e5n genierna Schubert, Bacharach samt Paul McCartney. Tons\u00e4ttare\/ l\u00e5tskrivare som s\u00e4kerligen p\u00e5verkat McAloon, numera drabbad av sv\u00e5r tinnitus och \u00f6gonsjukdom. Redan 1996 tolkade jazzmusikern Joakim Milder vemodiga Desire As, <\/em>en l\u00e5t som l\u00e4tt slinker in och s\u00e4tter sig i huvudet. 2012 kom albumet Quoted Out of Context <\/em>av Milder PS f\u00f6rst\u00e4rkta av bl\u00e5sare och str\u00e5kmusiker. N\u00e5gra \u00e5r senare arrangerade Milder sina \u00f6ppensinnade tolkningar f\u00f6r storbandsformat. Konsert med kvartett + Norrbotten Big Band finns att se p\u00e5 n\u00e4tet. Och nu sl\u00e4pps s\u00e5ledes uppf\u00f6ljaren. <\/p>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r elva l\u00e5tar signerade McAloon, varav jag endast \u00e4r familj\u00e4r med tre, fast tycker mig k\u00e4nna igen ytterligare refr\u00e4nger. Har roat mig med att sp\u00e5ra h\u00e4rkomst. Ett par melodier h\u00e4mtas fr\u00e5n albumet Andromedia Heights<\/em>, enstaka val hittas p\u00e5 Crimson\/ Red <\/em>fr\u00e5n 2014, Jordan, the Comeback <\/em>och Steve McQueen. <\/em> \u00c5tskilligt av materialet \u00e5terfinns emellertid p\u00e5 B-sidor av singlar eller maxi singlar. Obskyrt s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r. Vissa av l\u00e5tarna har varit sv\u00e5rtillg\u00e4ngliga rariteter. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Joakim Milder – Nils-Olov Johansen – Johannes Lundberg – Lisbeth Diers \/ foto Kjell Oscarsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Joakim Milder befinner sig g\u00e4rna i sk\u00e4rningspunkten mellan mainstream och experimentella uttryck (exempelvis varit med och sammanst\u00e4llt tribut-plattor med musik av Miles, Mingus respektive Monk). Han har erh\u00e5llit Grammis och Gyllene Skivan, \u00e4r ledamot i Kungliga Musikaliska Akademin samt konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r renommerade Norrbotten Big Band. \u00c4r flitigt f\u00f6rekommande p\u00e5 sociala medier som en slags (sj\u00e4lv) ironisk, l\u00e4sv\u00e4rd bloggare. Tveksamt om jag har n\u00e5gon av skivorna utgivna i hans namn, d\u00e4remot sett honom p\u00e5 scen ett antal g\u00e5nger. Medverkar p\u00e5 cirka nittio skivor (n\u00e5gra \u00e4ger jag). P\u00e5 Singled Out By Fate <\/em>har han f\u00f6rdelat sina insatser ganska j\u00e4mt mellan sopran- och tenorsaxofon. P\u00e5 Oh, The Swiss <\/em>h\u00f6rs han v\u00e4sentligt mindre framtr\u00e4dande p\u00e5 piano. I PS ing\u00e5r norske elektroniskt inriktade gitarristen Nils-Olov Johansen (f\u00f6r mig ok\u00e4nd fast kan ha h\u00f6rt med Frode Fjellheim)), influerad av musik fr\u00e5n jojk, Balkan, Hawaii och Indien. Den eminenta rytmsektionen best\u00e5r av danska Lisbeth Diers j\u00e4mte projektledarens partner Johannes Lundberg p\u00e5 kontrabas (akustisk gitarr ett sp\u00e5r). Basist och slagverkare har jag njutit av flera g\u00e5nger live, antingen p\u00e5 skilda h\u00e5ll eller i Anders Hagbergs Melodic Melange. <\/p>\n\n\n\n

Bl\u00e5s var extremt s\u00e4llsynt hos Prefab Sprout. P\u00e5 detta jazzigt utforskande alster h\u00f6rs f\u00f6rst\u00e5s mycket av den varan. I n\u00e5gra l\u00e5tar kompletteras Milder av g\u00e4ster som trumpetaren Staffan Svensson, Dan Johansson p\u00e5 flygelhorn och trombonisten Arvid Ingberg. Lisa L\u00e5ngbackas dragspel ger sofistikerat kontur \u00e5t ett par melodier. D\u00e4rtill f\u00f6rekommer anlitade str\u00e5kmusiker, alternerande str\u00e5kkvartetter. P\u00e5 sju melodier i olika grad pr\u00e4glar de sinnrika, ibland excentriska arr som Milder ansvarar f\u00f6r. Dj\u00e4rvt infallsrika arrangemang vars utfall McAloon prisat. Kammarmusikerna \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga f\u00f6r att r\u00e4knas upp. En av dem – cellisten Petra Lundin i G\u00f6teborgs symfoniker – r\u00e5kar jag ha tr\u00e4ffat n\u00e5gra g\u00e5nger. (hennes mamma \u00e4r en fantastisk kulturarrang\u00f6r). Skulle tippa p\u00e5 att fler \u00e4n henne har sin hemvist i GSO, en orkester van vid samarbeten med kvalitativ popul\u00e4rmusik.<\/p>\n\n\n\n

Milder lyckas i sitt upps\u00e5t att str\u00e4va efter sammanh\u00e5llen men \u00e4nd\u00e5 varierad ljudbild. Han hoppas att uppskattningen inf\u00f6r upphovsmannens original tr\u00e4nger igenom, ocks\u00e5 letar sig fram till ny publik. Lyssnare som f\u00f6rhoppningsvis vill upps\u00f6ka k\u00e4llan f\u00f6r vidare musikaliskt v\u00e4lbefinnande. Tror f\u00f6r egen del att de mottagare som inte \u00e4r f\u00f6rtrogen med f\u00f6rlagans text & musik, kan ha l\u00e4ttare att ta till sig dessa interpretationer \u00f6verlag. F\u00f6r mig handlar det mycket om hur jag lyssnar och om det sker via h\u00f6rlurar eller h\u00f6gtalare. Pendlar fr\u00e5n att bli uppslukad till att anse att somligt of\u00f6rdelaktigt hamnar utanf\u00f6r ramarna , uppl\u00f6ser f\u00f6rlagans struktur och m\u00f6nster. Merparten g\u00f6r mig euforisk. Dock, Milders f\u00f6rk\u00e4rlek till impro g\u00f6r det t\u00e5lmodigt framarbetade resultatet h\u00e4r och var lite oj\u00e4mnt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Andra full\u00e4ngdaren , min personliga favoritskiva med d\u00e5 sk\u00f6r pop-romantik i egen oefterh\u00e4rmlig stil <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Seriositeten och egensinnet m\u00e4rks direkt. I \u00f6ppningssp\u00e5ret genom i tur och ordning pizzicato p\u00e5 cello, gitarr som plockar ackord, den g\u00e4llt inbrytande (alltf\u00f6r g\u00e4ll just h\u00e4r) sopransaxen presenterar temat, varp\u00e5 rytmsektionen intelligent kompletterar. S\u00e5 f\u00f6ljsamt och snyggt! Den febriga \u00f6ppensinnade st\u00e4mningen signalerar verkligen seriositet. Avl\u00f6ses av mjukt m\u00e4sterverk vars original ligger n\u00e4rmast i tiden. Adolescence <\/em>\u00e4r s\u00e4llsynt i s\u00e5 m\u00e5tto att den idag utseendem\u00e4ssigt (j\u00e4mf\u00f6rt med skivomslaget ovan) f\u00f6r\u00e4ndrade Paddy McAloon haft medf\u00f6rfattare. Milders tenor, str\u00e5karna och det underliggande kompet s\u00f6ker sig fram\u00e5t. Lisa L\u00e5ngbackas accordeon adderar himmelsk skinande rymd. Otroligt vackert motiv penslas fram i ett full\u00f6digt arr av Dandy of The Danube <\/em>vars improvisatoriska inslag berikar. Oj, vilken full\u00e4ndad transformation av intrikat pops\u00e5ng. Romantik i kubik n\u00e4r Milders snillrika ingrepp sk\u00e4nker ny tolkning, kanske rent av ny inneb\u00f6rd (Paddy McAloon h\u00e4vdar att i n\u00e5gra fall \u00e4r Milders versioner b\u00e4ttre). H\u00f6r ett ljuvligt tema broderas ut enligt bepr\u00f6vade mallen ”call and response” teknik, det vill s\u00e4ga \u00f6vriga musiker svarar p\u00e5 sopransaxens inl\u00e4gg. D\u00e5 den instrumentala konversationen p\u00e5g\u00e5r fyller Diers\/ Lundberg elegant i.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rvisso fascinerande och stimulerande grepp att l\u00e5ta en saxofon styra p\u00e5 flertalet l\u00e5tar. \u00c4nd\u00e5 vill jag g\u00f6ra g\u00e4llande att mannen som innehar en professur i improvisation och ensemblespel, emellan\u00e5t tilldelat sig sj\u00e4lv en alltf\u00f6r dominerande st\u00e4llning, \u00e4ven om han \u00e4r en fena p\u00e5 b\u00e5de sopran och tenor. V\u00e4lkomnar fokusf\u00f6rflyttningen i Radio Love. <\/em>Underbart trumpetspel av Staffan Svensson och str\u00e5kkvartett ger kontur innan sk\u00f6nt avslappnat tenorsaxsolo tar vid. Noterar d\u00e4rut\u00f6ver snygga slingor fr\u00e5n Johansen p\u00e5 elgitarr. Hans twang-sound f\u00e4rgar l\u00e4ckert i flera passager. H\u00e4r och p\u00e5 flera andra st\u00e4llen rycks man med av ensemblens spel plus laborerandet med ett smutsigt sound. Just Because I Can <\/em>framst\u00e5r som en av flera obskyra p\u00e4rlor som Milder PS f\u00f6rm\u00e5r att f\u00f6rvalta v\u00e4l, omformulera p\u00e5 ett sp\u00e4nnande vis. Vidunderlig instrumentering, bed\u00e5rande melodi framf\u00f6rd i minimalistisk anda d\u00e4r Philip Glass och Blue Nile korsas. Diers och Milder utf\u00f6r extra minnesv\u00e4rda bedrifter. Ocks\u00e5 ett lysande exempel p\u00e5 hur s\u00f6ml\u00f6st kammarmusiker och frisinnade jazzm\u00e4nniskor kan umg\u00e5s i konsten. I Prefab Sprouts listm\u00e4ssigt st\u00f6rsta hit – The King Of Rock\u00b4n Roll – <\/em> h\u00f6rs basintro och musiker som lirar f\u00f6r h\u00f6gtryck. Trots rakt osedvanligt okomplicerat beat, serveras l\u00e5ten delvis i nedtonat skick. S\u00e4cken knyts ihop f\u00f6rsynt utan vassa kanter i Swans. <\/em>K\u00e4nns som en ynnest att f\u00e5 svepas iv\u00e4g n\u00e4r det \u00f6msinta temat konstant g\u00f6r sig p\u00e5mint.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Joakim Milder – pressfoto <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Minns ni att jag skrev oj\u00e4mnt? Beroende p\u00e5 hum\u00f6r existerar p\u00e5 Singled Out By Fate <\/em>ett par omtolkningar det kan vara en utmaning att till\u00e4gna sig. Intr\u00e4ffar n\u00e4r det experimenteras till den grad med udda instrument och s\u00e4regna klanger, att man tappar kontakt med originalen. Anser att n\u00e5gon av dessa versioner skulle ha slopats. Enda g\u00e4ster p\u00e5 n\u00e5got av dessa kr\u00e4vande sp\u00e5r \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt Dan Johansson j\u00e4mte Arvid Ingberg, b\u00e5de medlemmar i Norrbotten Big Band. Dissonans, distortion och melodibyggen som n\u00e4ra nog r\u00e4mnar f\u00f6rekommer vid ett par sekvenser. Scarlet Nights<\/em>, ett av sp\u00e5ren i denna flytande kategori, kommer i en senare fas gl\u00e4djande nog ut i det fria. <\/p>\n\n\n\n

Hav \u00f6verseende med alldeles f\u00f6r utf\u00f6rlig recension. Helheten f\u00f6rtj\u00e4nar som framg\u00e5r smattrande appl\u00e5der och r\u00e5gade portioner uppskattning. Och vissa lyssningstillf\u00e4llen st\u00f6rs jag inte s\u00e4rdeles av ett par tillkr\u00e5nglade arrangemang. Mycket av musiken l\u00e5ter v\u00e4ldigt vacker, inneh\u00e5ller egen ton och lyster. V\u00e4rt att betona att den garvade arrang\u00f6ren Joakim Milder tillsammans alla musiker, genomg\u00e5ende f\u00e5tt ut det b\u00e4sta av tre v\u00e4rdar, tre genrer: Frihetligt nyfiken jazz, interfolierande konstmusik – inklusive Lisa L\u00e5ngbackas underbara bidrag – samt h\u00f6gklassig popestetik fr\u00e5n v\u00f6rdad l\u00e5tskrivare. Notabelt att Wendy Smith fr\u00e5n Prefab Sprout p\u00e5 cd:n tackas f\u00f6r inspiration och uppmuntran. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Milder PS Singled Out By Fate 4 Inspelning, mix och master: Johannes Lundberg p\u00e5 Studio Epidemin i G\u00f6teborg 2014 – 2020 \/ kompletterande inspelningar: Arvid Ingberg, Johan S\u00f6derqvist och P\u00e5l Svenre Produktion: Koakim Milder och Johannes Lundberg apart Records 48:03 Releasedatum: 2\/4 2021 P\u00e5 80-talet etablerade sig flera betydande band fr\u00e5n de Brittiska \u00f6arna, vars […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-141435","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141435","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=141435"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141435\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":141447,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141435\/revisions\/141447"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=141435"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=141435"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=141435"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}