{"id":141191,"date":"2021-05-24T14:26:26","date_gmt":"2021-05-24T12:26:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141191"},"modified":"2021-05-24T14:26:28","modified_gmt":"2021-05-24T12:26:28","slug":"proscenium-danspremiar-i-skulpturparken-wanas-konst","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141191","title":{"rendered":"Proscenium – danspremi\u00e4r i skulpturparken Wan\u00e5s Konst"},"content":{"rendered":"
\"\"
Fotograf: Thomas Zamolo<\/figcaption><\/figure>\n

Med en ny solof\u00f6rest\u00e4llning av dansaren och koreografen Fr\u00e9d\u00e9ric Gies i sommar, forts\u00e4tter Wan\u00e5s Konst sin l\u00e5ngsiktiga satsning p\u00e5 samtida dans och koreografi. Torsdag till s\u00f6ndag den 10\u201313 juni blir platser i skulpturparken scener och f\u00e5r sin egen koreografi n\u00e4r Gies unders\u00f6ker relationen mellan dansare, publik och scen. Bes\u00f6kare kan antingen se de enskilda delarna eller helheten, som en enda l\u00e5ng dansf\u00f6rest\u00e4llning i r\u00f6relse, ber\u00e4ttar ett pressmeddelande:<\/p>\n

Dansens historia och presentationsformer \u00e4r n\u00e4rvarande i Gies koreografier, som unders\u00f6ker v\u00e5r uppfattning om tid, queerpolitik, technomusik och spiritualitet. I Proscenium m\u00f6ter vi sp\u00e5r och influenser fr\u00e5n klubbkultur, klassisk balett och rytmisk gymnastik:<\/p>\n

\u2013 Min relation till danshistorien \u00e4r ganska promisku\u00f6s! Mina verk reflekterar b\u00e5de min egen historia som dansare och danshistorien i stort. Att \u00e5tervinna material blir alltmer n\u00e4rvarande, mina egna och andras koreografier fungerar som ett slags r\u00e5material som kan transformeras och f\u00e5 nya skepnader.<\/p>\n

Fr\u00e9d\u00e9ric Gies beskriver det som att hen \u00e4r utbildad f\u00f6r att arbeta med relationen mellan dansare och publik utifr\u00e5n prosceniet, scen\u00f6ppningen, men samtidigt \u00e4r det s\u00e4llan den typen av konventionella scener hen arbetar med utan p\u00e5 gallerior s\u00e5v\u00e4l som klubbar. P\u00e5 Wan\u00e5s f\u00f6rdjupar Gies sig i hur dansen blir en handling som f\u00f6resl\u00e5r n\u00e4rvaron av en scen som inte finns d\u00e4r.<\/p>\n

\u2013 Jag utg\u00e5r fr\u00e5n platser och konstverk i parken som ger en antydan om en scen. Det handlar inte om hur konstverken i sig utan om hur platserna ser ut. Hur jag upplever dem och att de f\u00e5ngar mitt intresse, s\u00e4ger Gies som kommer att arbeta i parken fr\u00e5n och med 31 maj f\u00f6r att f\u00e4rdigst\u00e4lla koreografin.<\/p>\n

Fr\u00e9d\u00e9ric Gies, f\u00f6dd 1973 i Frankrike. Verksam i Malm\u00f6.
\nSom dansare har Gies arbetat tillsammans med koreografer som Cristina Caprioli, Alice Chauchat, Jefta van Dinther och Isabelle Schad. Hen samarbetar \u00e5terkommande med dj Fiedel och har presenterat sina koreografier i Sverige och utomlands, bl.a. p\u00e5 Berghain (Berlin), DanceWeb (Wien) och Inkonst (Malm\u00f6). Mellan 2012 och 2018 var Gies programansvarig f\u00f6r masterprogrammet i koreografi vid Stockholms konstn\u00e4rliga h\u00f6gskola.<\/p>\n

Proscenium
\nDans och koreografi: Fr\u00e9d\u00e9ric Gies
\nI samarbete med MARC \u2013 Milvus Artistic Research Center och affilierad curator dans Rachel Tess
\nDatum: 10\u201313 juni
\nPlats: utomhus i skulpturparken
\nInformation om tider och platser publiceras fr\u00e5n och med 7 juni p\u00e5 wanaskonst.se.
\nIngen f\u00f6ranm\u00e4lan, ing\u00e5r i entr\u00e9n till skulpturparken<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Med en ny solof\u00f6rest\u00e4llning av dansaren och koreografen Fr\u00e9d\u00e9ric Gies i sommar, forts\u00e4tter Wan\u00e5s Konst sin l\u00e5ngsiktiga satsning p\u00e5 samtida dans och koreografi. Torsdag till s\u00f6ndag den 10\u201313 juni blir platser i skulpturparken scener och f\u00e5r sin egen koreografi n\u00e4r Gies unders\u00f6ker relationen mellan dansare, publik och scen. Bes\u00f6kare kan antingen se de enskilda delarna […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13750],"tags":[],"class_list":["post-141191","post","type-post","status-publish","format-standard","category-dans","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141191","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=141191"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141191\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":141198,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141191\/revisions\/141198"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=141191"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=141191"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=141191"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}