{"id":141085,"date":"2021-05-19T19:26:10","date_gmt":"2021-05-19T17:26:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141085"},"modified":"2021-05-19T19:26:12","modified_gmt":"2021-05-19T17:26:12","slug":"nar-bergen-sjunger-av-nguyen-phan-que-mai","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=141085","title":{"rendered":"N\u00e4r bergen sjunger av Nguy\u1ec5n Phan Qu\u1ebf Mai"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r bergen sjunger<\/a>
Utgivningsdatum\u00a02020<\/a>
F\u00f6rlag\u00a0Historiska media\u00a0\u00a0
F\u00f6rfattare\u00a0Nguy\u1ec5n Phan Qu\u1ebf Mai \u00d6vers\u00e4ttning Annika Sundberg
ISBN\u00a09789177894469 <\/a><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r sitter jag med sida \u00e5tta ur \u201dN\u00e4r bergen sjunger\u201d uppslagen framf\u00f6r mig. Jag ser ett stort tr\u00e4d med svarta bl\u00e4ckgrenar som str\u00e4cker sig fr\u00e5n den \u00f6versta delen av sidobladet till den nedersta. Uppenbarligen inte en bild p\u00e5 ett tr\u00e4d; p\u00e5 sida \u00e5tta st\u00e5r det med stora bokst\u00e4ver \u201dFamiljen Tr\u1ea7ns sl\u00e4kttr\u00e4d\u201d. Liknande f\u00f6rekommer ofta i ryska \u00e4ldre romaner (med varje karakt\u00e4r som har ungef\u00e4r tre till fem smeknamn eller diminutiver \u00e4r det nog inte l\u00e4tt att komma ih\u00e5g alla dessa namn) men \u00e4ven i en hel del andra lite l\u00e4ngre verk med m\u00e5nga karakt\u00e4rer att h\u00e5lla koll p\u00e5. Ofta t\u00e4nker jag n\u00e5got i stil med \u201dhur ska det g\u00e5 med att komma ih\u00e5g alla dessa karakt\u00e4rer, alla dessa namn?\u201d Jag har alltid undrat ifall det finns s\u00e5dana l\u00e4sare som studerar dessa sl\u00e4kttr\u00e4d eller familjetr\u00e4d innan de l\u00e4ser en bok och klarar av att memorera alla namn. H\u00f6r g\u00e4rna av er! Sj\u00e4lv f\u00f6rs\u00f6ker jag till en b\u00f6rjan att memorera all dessa namn, utan n\u00e5gra vidare resultat vilket leder till att ger upp r\u00e4tt enkelt och tar mig vidare till handlingen. D\u00e4remot brukar jag ofta ta mig tillbaka till sl\u00e4kttr\u00e4dssidan (sida \u00e5tta, som sagt) efter att ha l\u00e4st ut en bok, och pl\u00f6tsligt \u00e4r alla dessa f\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan nya (ofta utl\u00e4ndska namn) n\u00e5gonting s\u00e5 mycket mer \u00e4n bara namn. D\u00e4r p\u00e5 sidan \u00e5tta finns pl\u00f6tsligt en hel v\u00e4rld, en v\u00e4rld med namn som s\u00e4tter liv p\u00e5 ber\u00e4ttelser, k\u00e4nslor, tankar och livs\u00f6den. Dessa namn \u00e4r inte l\u00e4ngre bara namn. De \u00e4r ansikten, ansikten som tillh\u00f6r m\u00e4nniskor som g\u00e5tt igenom allt fr\u00e5n gl\u00e4dje till sorg, krig till fred, liv till d\u00f6d. Det finns inte l\u00e4ngre n\u00e5gon anledning att memorera sidan \u00e5tta – den har redan kommit till liv efter att ha l\u00e4st de 376 resterande sidorna.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 vilka ansikten, vilka k\u00e4nslor, vilka livs\u00f6den f\u00e5r vi m\u00f6ta p\u00e5 i Nguy\u1ec5n Phan Qu\u1ebf Mais bok \u201dN\u00e4r bergen sjunger\u201d? Utseendem\u00e4ssigt blir det kanske sv\u00e5rt att beskriva dessa ansikten, men jag ser i alla fall framf\u00f6r mig personer som har mod, styrka, gl\u00e4dje, sorg, f\u00f6rtvivlan och till slut hopp i sina ansiktsuttryck. Kanske syns det inte s\u00e5 tydligt om man skulle f\u00e5 tr\u00e4ffa p\u00e5 dessa personer, men dessa k\u00e4nslor finns definitivt d\u00e4r. \u201dN\u00e4r bergen sjunger\u201d \u00e4r en sk\u00f6nlitter\u00e4r roman med l\u00e5ngt ifr\u00e5n en av de lyckligare kapitlen i v\u00e5r (och d\u00e5 menar jag v\u00e5r som i m\u00e4nniskornas, ekosystemets, jordens) historia som dess historiska grund – Vietnamkriget. Men s\u00e5som en hel del historia \u00e4r det inte enkelt att best\u00e4mma sig var b\u00f6rjan och slut finns, om n\u00e5got s\u00e5dant \u00f6verhuvudtaget finns. \u201dN\u00e4r bergen sjunger\u201d \u00e4r p\u00e5 s\u00e5 vis inte endast ett sk\u00f6nlitter\u00e4rt verk som g\u00e4ller Vietnamkriget utan det som kommer f\u00f6re och efter, och d\u00e4remellan – Vietnam som Frankrikes koloni, Vietnam ockuperat av Japan, Vietnam under jordreformen, ett enat Vietnam, ett Vietnam i nutid. Men det \u00e4r inte Vietnam som \u00e4r huvudpersonen h\u00e4r heller, utan det \u00e4r alla dessa namn i sl\u00e4kttr\u00e4det, vars \u00f6den v\u00e4vs samman med ober\u00e4kneliga alla sorters faktorer – med historien sj\u00e4lvklart, med andra m\u00e4nniskors \u00f6den, med krig och fred framf\u00f6r allt. Och s\u00e5 finns det \u00e4ven en m\u00f6rk skugga som vilar \u00f6ver detta verk – agent orange. Agent orange som dyker upp d\u00e5 och d\u00e5 i ber\u00e4ttelsen och p\u00e5minner om hur kriget aldrig riktigt \u00e4r \u00f6ver, hur dess skugga lever vidare, hur det d\u00f6dar den som nyss f\u00f6tts. <\/p>\n\n\n\n

\u201d\u00c5h, Guava, innan dess trodde jag att vi sj\u00e4lva var herrar \u00f6ver v\u00e5ra \u00f6den, men d\u00e5 l\u00e4rde jag mig att vanliga medborgare i krigstid liknar de l\u00f6v som faller i tusenden eller miljoner under en enda storm.\u201d (Ur boken) <\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4r bergen sjunger\u201d \u00e4r egentligen inte s\u00e4rskilt dramatisk, och de m\u00f6rka sorgliga kapitlen i detta verk skriker inte – n\u00e4stan lite subtilt gr\u00e5ter de mycket k\u00e4nslom\u00e4ssigt men tyst i ett h\u00f6rn. Genom att byta fr\u00e5n skildringar av framf\u00f6rallt huvudkarakt\u00e4ren H\u01b0\u01a1ng och hennes mormors \u201dvardag\u201d under Vietnamkriget, till H\u01b0\u01a1ng mormors ber\u00e4ttelser om sitt liv skapas det en sorts allm\u00e4n balans mellan m\u00f6rker och ljus, d\u00e5tid och nutid i romanen. Det g\u00f6r inte det hemska mindre hemskt, b\u00f6r det nog n\u00e4mnas. Ungef\u00e4r samma sak g\u00e4ller skildringarna som h\u00e5ller sig n\u00e5gonstans p\u00e5 en gr\u00e5skala mellan det realistiska och det poetiska. Allt som allt \u00e4r detta en roman som f\u00f6rtj\u00e4nar att f\u00e5 l\u00e4sas – inte f\u00f6r att det \u00e4r en historisk roman, inte f\u00f6r att det \u00e4r en sl\u00e4ktsaga, inte f\u00f6r att den behandlar Vietnamkriget, utan snarare just f\u00f6r att den behandlar m\u00e4nnisko\u00f6den i en sorts omst\u00e4ndigheter; och trots att det kanske inte blir enkelt att f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5 dessa omst\u00e4ndigheter g\u00e5r det att relatera sig till dessa m\u00e4nniskor, att k\u00e4nna empati f\u00f6r allt de g\u00e5tt igenom. Delvis \u00e4r det kanske s\u00e5 f\u00f6r att krig och fred och allt det andra denna bok erbjuder p\u00e5verkat (och p\u00e5verkar) oss alla, vare sig direkt eller indirekt. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r bergen sjungerUtgivningsdatum\u00a02020F\u00f6rlag\u00a0Historiska media\u00a0\u00a0F\u00f6rfattare\u00a0Nguy\u1ec5n Phan Qu\u1ebf Mai \u00d6vers\u00e4ttning Annika SundbergISBN\u00a09789177894469 H\u00e4r sitter jag med sida \u00e5tta ur \u201dN\u00e4r bergen sjunger\u201d uppslagen framf\u00f6r mig. Jag ser ett stort tr\u00e4d med svarta bl\u00e4ckgrenar som str\u00e4cker sig fr\u00e5n den \u00f6versta delen av sidobladet till den nedersta. Uppenbarligen inte en bild p\u00e5 ett tr\u00e4d; p\u00e5 sida \u00e5tta st\u00e5r det […]<\/p>\n","protected":false},"author":74,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,16,13624],"tags":[14110],"class_list":["post-141085","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-recension","category-toppnytt","tag-nar-bergen-sjunger","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141085","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/74"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=141085"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141085\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":141091,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/141085\/revisions\/141091"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=141085"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=141085"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=141085"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}