{"id":140964,"date":"2021-05-28T11:59:50","date_gmt":"2021-05-28T09:59:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140964"},"modified":"2021-05-28T14:31:16","modified_gmt":"2021-05-28T12:31:16","slug":"slar-gnistor-om-hogoktanigt-samkvam-parkers-mood-av-hans-backenroth-q","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140964","title":{"rendered":"Sl\u00e5r gnistor om h\u00f6goktanigt samkv\u00e4m – Parker\u00b4s Mood av Hans Backenroth Q"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Illustration Martin Ehrling<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hans Backenroth Q’<\/p>\n\n\n\n

Parker\u00b4s Mood<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 20\/10 2020 i Yardhouse Studio, Tullinge<\/p>\n\n\n\n

Mixning: P\u00e5l Svenre \/ Unit 7<\/p>\n\n\n\n

Producent: Hans Backenroth och Prophone Records<\/p>\n\n\n\n

Prophone Records (distr.; Naxos)<\/p>\n\n\n\n

57:50<\/p>\n\n\n\n

Release 28\/5 2021<\/p>\n\n\n\n

I h\u00f6stas var det hundra \u00e5r sedan Charlie Parker f\u00f6ddes. Som bekant dog han redan 1955 d\u00e5 han tillh\u00f6rde den sorgliga skara musiker, vars omfattande drogmissbruk gjorde att kroppen kollapsade. Brutaliteten i detta okontrollerbara tillst\u00e5nd skildras skoningsl\u00f6st i spelfilmen Bird. <\/em>regisserad av jazz\u00e4lskaren Clint Eastwood. Jag lyssnar inte varje m\u00e5nad p\u00e5 denne stilbildare, en man som s\u00e4gs ha uppfunnit bebop tillsammans med fr\u00e4mst Dizzy Gillespie. Har i alla fall fyra skivor med altsaxofonisten inklusive Greatest Jazz Concert Ever <\/em>(insp.1953 i Kanada) plus ett par sp\u00e5r fr\u00e5n italienska serien Jazz Giants. <\/p>\n\n\n\n

Nu h\u00f6gtidligh\u00e5ller Hans Backenroth innovat\u00f6rens minne genom att ge ut Parker\u00b4s Mood<\/em>, andra albumet i eget namn. Han spelade tribut-konsert med delvis annan s\u00e4ttning under Stockholm Jazzfestival i fjol. I den kolossalt produktive (medverkat p\u00e5 \u00f6ver 200 album) basistens kvartett ing\u00e5r Klas Lindquist p\u00e5 altsaxofon och klarinett, Erik S\u00f6derlind p\u00e5 gitarr samt trumslagare Karl-Henrik Ousb\u00e4ck. Tre musiker som har egna grupper. Kvartettens medlemmar har jag plattor med, h\u00f6rt live p\u00e5 skilda h\u00e5ll och i n\u00e5gra fall ocks\u00e5 recenserat. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kenth W\u00e5ngklev<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Parallellt med studier p\u00e5 Kungliga Musikh\u00f6gskolan \u00e4gnade s\u00e5v\u00e4l \u00e5t jazz som klassisk musik, spelade Backenroth med Fredrik Nor\u00e9ns band. Under drygt trettio \u00e5r har han framtr\u00e4tt med en m\u00e4ngd stj\u00e4rnor, b\u00e5de internationella och inhemska. P\u00e5 senare \u00e5r har jag sett honom med exempelvis Scott Hamilton, Jacob Fischer, Houston Pearson, Bernt Rosengren (spelat med denne gigant i cirka 25 \u00e5r) samt i flera framg\u00e5ngsrika samarbeten med Jan Lundgren.. Varit med n\u00e4r han f\u00f6rel\u00e4st om jazzbasens historik. Kapellm\u00e4stare f\u00f6r jazzserien Blue Monday p\u00e5 Skansen, engagerad i Skinnarspelet, turnerar \u00e5terkommande i Japan och undervisat. Tillh\u00f6r s\u00e5ledes en av landets mest respekterade (jazz) basister. <\/p>\n\n\n\n

Med risk f\u00f6r att flika in n\u00e5got som mer h\u00f6r hemma i en kr\u00f6nika, har jag l\u00e5tit ett bollplank bed\u00f6ma huruvida en utvikning kan inkluderas, ha relevans f\u00f6r helhetsbilden. Att gl\u00e4djekicken \u00f6ver Charlie Parker-tolkningarna \u00e4r s\u00e5 stark, musiken f\u00f6rm\u00e5r g\u00f6ra mig p\u00e5tagligt upprymd, kan m\u00f6jligen ha f\u00f6rst\u00e4rkts av att det \u00e4r just den 55-\u00e5rige, numera stockholmaren, som haft huvudansvar f\u00f6r detta full\u00f6digt verk. Han och gitarristen Erik S\u00f6derlind utg\u00f6r i mina \u00f6gon tv\u00e5 av musik-Sveriges mest \u00f6dmjuka yrkesm\u00e4n. Fast vi inte bor i samma region har vi m\u00f6tts ett antal g\u00e5nger off stage. Min po\u00e4ng \u00e4r att vissa m\u00e4nniskor klickar man med.. Ibland, som med ovan n\u00e4mnda, r\u00e5kar de vara receptiva musiker med uppdrag och f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rmedla stor musik. (inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis synonymt med storslagen musik). P\u00e5 cd:n riktar Backenroth ett tack till n\u00e4ra och k\u00e4ra. Hans tv\u00e5 \u00e4ldre syskon tillh\u00f6r klicken kringfarande passionerad publik, inte minst d\u00e5 deras bror st\u00e5r p\u00e5 scen. Tv\u00e5 st\u00f6ttande syskon jag tr\u00e4ffat ett flertal g\u00e5nger. B\u00f6r kraftfullt betonas att jag hade varit lika lyrisk om musikerna varit ok\u00e4nda f\u00f6r mig, \u00d6ronen, mina viktigaste arbetsredskap tillsammans med eventuell spr\u00e5kf\u00f6rm\u00e5ga, skulle skickat ut samma signaler till hj\u00e4rna och hj\u00e4rta. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kenth W\u00e5ngklev<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Har f\u00e5tt veta att Backenroth gjort enkla arrangemang till tolv kompositioner, varav sju signerade Charlie Parker. Utg\u00e5ngspunkten var att undvika de mest uppenbara l\u00e5tarna. d\u00e4rf\u00f6r ingen Now\u00b4s The Time <\/em>eller Donna Lee. <\/em> En annan utg\u00e5ngspunkt r\u00f6r vikten av arr f\u00f6r f\u00e5 fram ett eget sound, komma bort fr\u00e5n viljan att kopiera. Med denna plattform i bagaget tillkom id\u00e9n att stundom dela upp ”de fyras g\u00e4ng” i mindre best\u00e5ndsdelar, f\u00f6r att utmana varandra och f\u00e5 till st\u00e5nd mer variation. Variationsrikedomen yttrar sig p\u00e5 m\u00e5nga v\u00e4lg\u00f6rande vis och konkretiseras perfekt av hisnande \u00f6verg\u00e5ngen mellan Cheryl <\/em>och Repetition. <\/em> Recensenten vill l\u00e4gga till en annan omst\u00e4ndighet, n\u00e4mligen det udda tilltaget att komplettera med gitarr p\u00e5 bekostnad av piano. Samtliga ing\u00e5ngsv\u00e4rden i projektet utfaller lyckligtvis till stor bel\u00e5tenhet.<\/p>\n\n\n\n

De pulserande urladdningarna, lyh\u00f6rda samspelet, den rogivande andningen i ballader j\u00e4mte dynamiken; \u00e4r faktorer som samverkar sofistikerat. Argument f\u00f6r att Hans Backenroth Q f\u00e5tt till en n\u00e4rmast full\u00e4ndad produktion. Som indikeras ovan var jag medveten om samtligas kapacitet. Att gemensamma slutresultatet skulle bli s\u00e5 h\u00e4r lyckat fanns d\u00e4remot ingen garanti f\u00f6r. Parker\u00b4s Mood <\/em>b\u00f6r definitivt klassificeras som absoluta motsatsen till hafsverk. Ist\u00e4llet lyser respekten gentemot originalen igenom. Vill ocks\u00e5 ber\u00f6mma den fantastiska mixningen. En synnerligen positiv effekt fr\u00e5n inspelningen, \u00e4r att skivan ”tillfogats” rymd och densitet p\u00e5 samma g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kenth W\u00e5ngklev<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Interaktionen emellan musikerna m\u00e5ste betraktas som superb, ocks\u00e5 de utbroderade dialogerna. Det tidigare underbarnet bakom trumsetet \u00e4r formidabel, konstant aktiv och sk\u00f6nt polyrytmiskt p\u00e5drivande n\u00e4r tillf\u00e4lle uppst\u00e5r. Ousb\u00e4ck har jag inte lyssnat p\u00e5 i samma utstr\u00e4ckning som \u00f6vriga, varf\u00f6r hans spel \u00e4nd\u00e5 blev n\u00e5got av en gl\u00e4djechock i Jack DeJohnette\u00b4s anda. Elegant spelande gitarristen Erik S\u00f6derlind besitter en osviklig tajming, utvinner melodiska riff med otrolig finess. P\u00e5 de l\u00e5tar han medverkar g\u00f6r han avtryck genom att leverera ursnygga ackord. H\u00f6rs att basisten f\u00f6r bef\u00e4let. som en smidig fyrb\u00e5k. Utan att rubba j\u00e4mvikten befinner sig hans instrument volymm\u00e4ssigt i en t\u00e4tposition under ensemblespel. D\u00e4rtill intar kontrabasen i flera sekvenser en huvudroll. I Lover Man <\/em>spelar Backenroth melodist\u00e4mman i omg\u00e5ngar, avl\u00f6st av underbart solo fr\u00e5n S\u00f6derlind. <\/p>\n\n\n\n

Hur skulle Klas Lindquists instrumentkollegor ironiskt ha kommenterat hans insats? Jo, de hade troligen sagt ”on\u00f6digt bra”. Som yrkesman befinner han sig p\u00e5 svindlande professionell niv\u00e5, beh\u00e4rskar totalt vad som kr\u00e4vs, verkar inte som om han n\u00e5gonsin anstr\u00e4nger sig rent tekniskt. F\u00f6rvisso minns jag ett r\u00e5d en person i n\u00e4mnden f\u00f6r fonogramst\u00f6d h\u00e4rom\u00e5ret riktade till musikh\u00f6gskolestudent: ”Gl\u00f6m inte att skita ner dig n\u00e4r du musicerar”. I motsats till exempelvis Tomas Franck och Per Texas Johansson (f\u00f6rvisso inte altsaxofonister) saknar Lindquist den l\u00e4ggningen, vilket medf\u00f6r att hans toner ibland blir motst\u00e5ndsl\u00f6sa, sv\u00e4vande vackra. Sett ur den aspekten \u00e4r han kanske inte den ultimata Bird-uttolkaren. <\/p>\n\n\n\n

Kemin hos kvartetten m\u00e4rks omg\u00e5ende liksom den individuella skickligheten manifesterad inte minst i f\u00f6rn\u00e4mliga solon. Energiniv\u00e5n och ett bl\u00e4ndande sinne f\u00f6r melodi och rytm, i l\u00e5tar man aldrig beh\u00f6ver oroa sig f\u00f6r att de inte ska h\u00e5lla m\u00e5ttet; f\u00f6rl\u00e4nar albumet status nog f\u00f6r att hamna v\u00e4ldigt h\u00f6gt p\u00e5 \u00e5rsb\u00e4stalistor. Som sagt, \u00e4ven om jag haft ganska god koll p\u00e5 dessa herrars f\u00f6rehavanden, m\u00e5ste \u00e5nyo understrykas hur sensationellt magnifik Parker\u00b4s Mood <\/em>l\u00e5ter.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hans Backenroth Q’ Parker\u00b4s Mood 5 Inspelad 20\/10 2020 i Yardhouse Studio, Tullinge Mixning: P\u00e5l Svenre \/ Unit 7 Producent: Hans Backenroth och Prophone Records Prophone Records (distr.; Naxos) 57:50 Release 28\/5 2021 I h\u00f6stas var det hundra \u00e5r sedan Charlie Parker f\u00f6ddes. Som bekant dog han redan 1955 d\u00e5 han tillh\u00f6rde den sorgliga skara […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-140964","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140964","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=140964"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140964\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":141315,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140964\/revisions\/141315"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=140964"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=140964"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=140964"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}