{"id":140801,"date":"2021-05-07T23:09:00","date_gmt":"2021-05-07T21:09:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140801"},"modified":"2021-05-10T13:54:24","modified_gmt":"2021-05-10T11:54:24","slug":"surrealistiskt-horspel-i-mobil-form-finurligt-gestaltat-c-o-n-t-a-c-t-av-gest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140801","title":{"rendered":"Surrealistiskt h\u00f6rspel i mobil form finurligt gestaltat &#8211; C-O-N-T-A-C-T av GEST"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/KIwpIO9Q.jpeg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140802\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/KIwpIO9Q.jpeg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/KIwpIO9Q-300x200.jpeg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Elin Smeder\u00f6d<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus: Eric Chantelauze (originalid\u00e9: Gabrielle Jourdain)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fransk originalproduktion: Musidrama och Burreau Sauvage<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Koncept och regi: Samuel Sen\u00e9<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Resident regiss\u00f6r: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Anpassat till engelska: Quentin Bruno<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Apputveckling: jean-Philippe Marie de Chastenay, Touaregs<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sk\u00e5despelare: Hannah Boqvist  (ers\u00e4ttare: Amanda Harde) \/ Gary Whitaker (ers\u00e4ttare: James Hogg)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas med covid 19-restriktioner till och med 15\/5 2021 p\u00e5 Gustav Adolfs torg och kvarteren kring Kronhusbodarna i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Svensk premi\u00e4r: 6\/5 2021<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tredje g\u00e5ngen p\u00e5 relativt kort tid jag \u00e4r med om h\u00f6rspel vars lokalisering rent fysiskt placerats utanf\u00f6r g\u00e4ngse teaterrum.  Denna g\u00e5ng g\u00f6rs inga anspelningar p\u00e5 omr\u00e5det vi i den f\u00e5taliga till\u00e5tna publikskaran befinner oss i. Tv\u00e5 sk\u00e5despelare tar oss stationsvis runt i ett par centrala kvarter i G\u00f6teborg under cirka 50 minuter, varav den unga kvinnan utg\u00f6r den huvudperson vi \u00e4r tillsagda att ta rygg p\u00e5, f\u00f6rst\u00e5s med n\u00e5de corona-avst\u00e5nd j\u00e4mte l\u00e4mpligt avst\u00e5nd till imagin\u00e4r scen. Pj\u00e4sens intrig inklusive huvudpersonen Sarahs tankar, f\u00f6rmedlas dels via en sinnrik applikation  avlyssnad med h\u00f6rlurar, dels genom beteenden hos Sarah och den fr\u00e4mling som konfronterar henne. Kommunala tj\u00e4nstem\u00e4n p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e4n jobbet korsar stundom platserna dramat \u00e4ger rum. De var h\u00e4nsynsfulla nog att inte st\u00f6ra eller fr\u00e5ga vad som p\u00e5gick.  Hade tagit p\u00e5 mig varma kl\u00e4der plus regnst\u00e4ll d\u00e5 man kunde frukta ostadig v\u00e4derlek. \u00c4ven  denna avg\u00f6rande aspekt slapp arrang\u00f6ren att hantera.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">GEST ska utl\u00e4sas Gothenburg English Studio Theatre.  Svenska skolungdomar som bedriver studier i spr\u00e5ket utg\u00f6r fr\u00e4msta m\u00e5lgrupp. De enormt erfarna personerna bakom teaterkompaniet v\u00e4ljer alltid att s\u00e4tta upp engagerande pj\u00e4ser. Nu har de f\u00e5tt tillg\u00e5ng till en fransk originalid\u00e9 utvecklad i fjol, vars syfte varit att problematisera m\u00e4nniskors  isolering under pandemin. och beakta dess konsekvenser. P\u00e5 k\u00f6pet har vidh\u00e4ngande sp\u00f6rsm\u00e5l bakats in . En komplikation att ta med i ber\u00e4kningen, \u00e4r att \u00e4ven om jag f\u00f6r trettio-fyrtio \u00e5r sedan uppn\u00e5dde ansenlig f\u00e4rdighet i engelska, \u00e4r statusen numera betydligt beskedligare, s\u00e4rskilt vid forcerat tal. Min po\u00e4ng \u00e4r att \u00f6ronen  varken uppfattade eller hajade allt som sades i h\u00f6rlurarna. Ska fastsl\u00e5s att ljudet som s\u00e5dant var fantastiskt. Gav publiken p\u00e5 ett magnifikt s\u00e4tt  tankar, repliker, reaktioner, adekvata ljudeffekter och dito musikillustrationer.  Denna 3-d \/ surround-k\u00e4nsla gjorde att man aldrig var n\u00e4ra att tappa fokus.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/dgDCdzSh.jpeg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140808\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/dgDCdzSh.jpeg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/dgDCdzSh-300x200.jpeg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Elin Smeder\u00f6d<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi kliver in i handlingen n\u00e4r en ung kvinna sitter och m\u00e5r d\u00e5ligt. P\u00e5st\u00e5r att hon inte b\u00e4r p\u00e5 n\u00e5gra trauman, fast p\u00e5 den punkten \u00e4r hon inte \u00e4rlig visar det sig. Ett husdjurs d\u00f6d  viktas mot f\u00f6rlusten av en motorcykel\u00e5kande pappa.  Huruvida Sarah lider av hypokondri eller pl\u00e5gas av psykosomatiska besv\u00e4r \u00e4r inte  sj\u00e4lvklart inledningsvis.  Exempelvis tas migr\u00e4n, magknip, ont i revbenen samt \u00e5ngest upp<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">. Att spela upp n\u00e5got fiktivt d\u00e4r verkligheten p\u00e5g\u00e5r runt om, har ju ett moment av of\u00f6ruts\u00e4gbarhet \u00f6ver sig. N\u00e4r Hannah Boqvist demonstrerar att hennes rollfigur f\u00e5r yrsel av f\u00f6r mycket oarbetade intryck, d\u00e5  blir en f\u00f6rbipasserande konfys f\u00f6r en sekund, fullt begripligt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> En p\u00e5flugen man med h\u00f6rlurar s\u00e4tter sig intill rollfiguren, g\u00f6r henne obekv\u00e4m. En snuskgubbe som v\u00e4nligen vill erbjuda n\u00e5got, s\u00e5 kan hon rimligen ha spekulerat. Mannen r\u00f6jer sin identitet, avsl\u00f6jar att han \u00e4r hennes skydds\u00e4ngel. D\u00e4refter vidtar en s\u00e4llsam interaktion dem emellan, under f\u00f6rflyttning eller vid \u00f6verenskomna platser. Sarah  ber\u00e4ttar om sig sj\u00e4lv, sina bekymmer och \u00f6nskningar. D\u00e4rtill kommenterar hon  tankel\u00e4sande \u00e4ngeln Gabriels mystiska utsagor.  G\u00e5r inte att undvika associationer till s\u00e5v\u00e4l <em>Himmel \u00f6ver Berlin <\/em>som <em>Matrix. <\/em>Den franske manusf\u00f6rfattaren verkar ha tagit fasta ordentligt p\u00e5 katharsis-begreppet. Vill h\u00e4vda att den framv\u00e4llande svadan fr\u00e5n Gabriel, pendlar mellan <em>Himmel \u00f6ver Berlins <\/em>kluriga filosoferande och &#8221;over-the-top&#8221;- excesser \u00e1 la <em>Matrix. <\/em>Ibland kan man inte annat \u00e4n le \u00e5t dennes d\u00f6dsallvarliga, orimliga utl\u00e4ggningar. Gabriel p\u00e5verkar, f\u00f6r\u00e4ndrar Sarahs inst\u00e4llning. Utan att n\u00f6dv\u00e4ndigtvis g\u00f6ra avsteg fr\u00e5n integritetsanspr\u00e5k s\u00f6ker hon sig ut\u00e5t, l\u00e4ngtar efter omt\u00e4nksamhet, inklusive kramar.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/wjaUeBg9.jpeg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140813\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/wjaUeBg9.jpeg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/wjaUeBg9-300x200.jpeg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Elin Smeder\u00f6d<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hannah Boqvist som g\u00f6r Sarah \u00e4r utbildad p\u00e5 Balettakademin. Hennes cv \u00e4r redan omfattande. Jag kan ha sett henne p\u00e5 showrestaurangen Oakley\u00b4s, d\u00e5 hon ocks\u00e5 \u00e4r dansare och s\u00e5ngerska, dessutom producerat egna upps\u00e4ttningar. Funderar p\u00e5 om det \u00e4r henne vi h\u00f6r framf\u00f6ra l\u00e5t med Cindy Lauper som f\u00f6rekommer i h\u00f6rspelet. Eftersom den unga kvinnans tankar och repliker l\u00e4sts in i f\u00f6rv\u00e4g, st\u00e4lls hiskeliga krav p\u00e5 att Hannah synkar exakt genom r\u00e4tt mimik alternativt kroppsr\u00f6relser. H\u00e4rvidlag lyckas hon f\u00f6rtr\u00e4ffligt. Sk\u00e5despelaren g\u00f6r det enkelt f\u00f6r publiken att f\u00f6lja Sarahs resa, hennes \u00f6vernaturliga  omv\u00e4lvande m\u00f6te.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Motspelaren Gary Whitaker njuter av att ta ut sv\u00e4ngarna, i den f\u00f6r teater icke avpassade milj\u00f6n. Hans meritlista \u00e4r otroligt l\u00e5ng, vilket medf\u00f6r att han obehindrat kan v\u00e4xla mellan att varva upp och att ta ett steg tillbaka, (f\u00f6r att l\u00e5ta motparten komma till insikt). S\u00e5 \u00e4r v\u00e4xelspelet duon emellan uppbyggt. Att b\u00e5da agerar antingen med finkalibrig mimik eller yviga gester kr\u00e4ver sannolikt stora f\u00e4rdigheter, vilket de besitter. Rutinerade  regiss\u00f6r Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker har sett till att balansen uppr\u00e4tth\u00e5lls, jobbats in perfekt. . Att skydds\u00e4ngeln han gestaltar har ett headset ger Whitaker en dimension till att \u00f6verraska med. Vad \u00e4r denna varelse i st\u00e5nd till? Vi i publiken blir angen\u00e4mt f\u00f6rbryllade. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/183439230_6161221810569908_1370412919070770974_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140817\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/183439230_6161221810569908_1370412919070770974_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/183439230_6161221810569908_1370412919070770974_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/183439230_6161221810569908_1370412919070770974_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Elin Smeder\u00f6d<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Summasummarum en lika mystisk som minnesv\u00e4rd f\u00f6rest\u00e4llning utan tillagd scenografi i en h\u00f6gst ov\u00e4ntad milj\u00f6. . Som  utlovats sannerligen en gl\u00e4djande, poetisk och hoppfull pj\u00e4s som lutar sig mot hypermodern teknik. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Manus: Eric Chantelauze (originalid\u00e9: Gabrielle Jourdain) Fransk originalproduktion: Musidrama och Burreau Sauvage Koncept och regi: Samuel Sen\u00e9 Resident regiss\u00f6r: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker Anpassat till engelska: Quentin Bruno Apputveckling: jean-Philippe Marie de Chastenay, Touaregs Sk\u00e5despelare: Hannah Boqvist (ers\u00e4ttare: Amanda Harde) \/ Gary Whitaker (ers\u00e4ttare: James Hogg) Spelas med covid 19-restriktioner till och med 15\/5 2021 p\u00e5 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-140801","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140801","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=140801"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140801\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":140876,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140801\/revisions\/140876"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=140801"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=140801"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=140801"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}