{"id":140715,"date":"2021-05-07T00:20:56","date_gmt":"2021-05-06T22:20:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140715"},"modified":"2021-05-07T00:20:57","modified_gmt":"2021-05-06T22:20:57","slug":"komedi-pa-mork-botten-baktung-av-flams-arvet-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140715","title":{"rendered":"Komedi p\u00e5 m\u00f6rk botten baktung av flams &#8211; Arvet p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"439\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/Arvet_210223_446-4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140716\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/Arvet_210223_446-4.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/Arvet_210223_446-4-300x203.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Magnus Skogl\u00f6f<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">av Alejandro Leiva Wenger<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Frida R\u00f6hl<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljusdesign: Carina Persson Backman<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Komposit\u00f6r: &#8221;Californiaman&#8221; Joel Igor Hammad  Magnusson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Medverkande: Ing-Marie Carlsson, Niklas Falk, Nina Haber och Emma Mehonic<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas p\u00e5 stora scen, Folkteatern i G\u00f6teborg med p\u00e5bjudna Corona-restriktioner<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till 21\/5 2021<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Urpremi\u00e4r april 2021  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Folkteatern i samarbete med Riksteatern<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4ren sk\u00f6ts upp p\u00e5 grund av sjukdomssymptom i teamet. (Urpremi\u00e4ren var ursprungligen t\u00e4nkt att h\u00e5llas i Sk\u00f6vde f\u00f6r att d\u00e4rifr\u00e5n g\u00e5 p\u00e5 turn\u00e9.) N\u00e4r klartecken kunde ges k\u00e4ndes  hela situationen r\u00f6rande, tillika ytterst exklusiv. Som en ynnest att v\u00e4lkomnas tillbaka efter cirka ett halv\u00e5rs p\u00e5tvingad fr\u00e5nvaro. M\u00e5ste vara en pr\u00f6vning att spela inf\u00f6r en publik p\u00e5 futtiga \u00e5tta personer, som att bjuda oss till hemma hos &#8211; fest. T\u00e4nker p\u00e5 personalen i tj\u00e4nst p\u00e5 Folkteatern och framf\u00f6r allt p\u00e5 hur mycket tillskott av energi det fordras av sk\u00e5despelarna under dessa extraordin\u00e4ra f\u00f6rh\u00e5llanden. Grad\u00e4ngen \u00e4r undanstuvad. Vi sitter utspridda p\u00e5 betryggande avst\u00e5nd till den cirkelformade scenen, vars vita inredning m\u00f6jligen symbolisera begreppet vita l\u00f6gner. Placerad aningen bak\u00e5tlutad i f\u00e5t\u00f6lj sitter jag i princip i niv\u00e5 med scen,  bekv\u00e4mare \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare p\u00e5 teater.  Intill har man tillg\u00e5ng till eget vatten, program med mera. Och i paus mellan de b\u00e5da akterna kan man k\u00f6pa sig ett glas fr\u00e5n baren.  Vi lyckliga f\u00e5 bes\u00f6kare slussas in, liksom i h\u00f6stas under Don Quijote-variationerna, via personaling\u00e5ngen.  Vid betraktandet av scenen inf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen uppstod en n\u00e4stan naiv upprymdhet. Efter \u00e5ren p\u00e5 2000-talet som ombud och d\u00e4refter recensent har man definitivt inf\u00f6rlivat &#8221;scenkonst-genen&#8221; i ens system.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dramatikern, f\u00f6rfattaren och sociologen Alejandro Leiva Wenger kom som barn p\u00e5 80-talet till Stockholm fr\u00e5n Chile. Av honom har jag tidigare sett musikalen <em>Folkbokf\u00f6rarna<\/em>. Nyligen tilldelades han Karin Boye-pris av Huddinge kommun och svenska Ibsens\u00e4llskapets litter\u00e4ra pris. Han har i flera produktioner samarbetat med regiss\u00f6r Frida R\u00f6hl (Folkteaterns konstn\u00e4rlige ledare). <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Denna g\u00e5ng har han laborerat p\u00e5 temat \u00e4rftliga sjukdomar, vars f\u00f6rlopp resulterar i best\u00e5ende men och f\u00f6rkortar liv. <em>Arvet <\/em>handlar om Huntingtons sjukdom &#8211;  kallad danssjuka. Vad g\u00f6r r\u00e4dslan f\u00f6r  att drabbas med en familj, vars make och far nyligen avlidit efter att ha pl\u00e5gats av Huntingtons i arton \u00e5r? Intrigen simmar runt i ett hav av hemlighetsmakeri, missf\u00f6rst\u00e5nd och dessutom en ovilja till att f\u00e5 bekr\u00e4ftelse. Risken att den sjuka genen \u00f6verf\u00f6rs, \u00e4r n\u00e4mligen skr\u00e4mmande h\u00f6g,  femtio procent. F\u00f6redrar man att hellre sv\u00e4va i ovisshet \u00e4n att f\u00e5  definitivt besked? <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Dramatiken inleds med att den maniska dottern, (Nina Haber) best\u00e4mmer sig f\u00f6r att bryta ett f\u00f6rh\u00e5llande och flytta hem till sin  ensamst\u00e5ende pensionerade mamma (Ing-Marie Carlsson). I v\u00e4rsta fall utg\u00f6r s\u00e5ledes n\u00e4mnda fatala tillst\u00e5nd ett slags  &#8221;arvegods&#8221;. Ett konkret s\u00e5dant, ett osorterat sk\u00e5p m\u00f6jligt att g\u00f6mma sig i,  \u00e4r placerat som scenens mittpunkt. Detta sk\u00e5p blir till den f\u00f6rsta av en lavin av missh\u00e4lligheter mellan mamman och dottern. Replikskiftet om f\u00f6rvaringssk\u00e5pets framtid, signalerar fram\u00e5tr\u00f6relse \u00e0 la Tjechovs symbolik, om att f\u00e4ster man publikens uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 ett h\u00e4ngande gev\u00e4r, pockar en s\u00e5dan markering p\u00e5 f\u00f6ljdverkan enligt vedertagen estetik.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/Arvet_210223_502.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140731\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/Arvet_210223_502.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/Arvet_210223_502-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Magnus Skogl\u00f6f<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  S\u00e5ledes upplagt f\u00f6r virvlande dramatik, genom anv\u00e4ndandet av flera bottnar och skiftande  st\u00e4mning. M\u00e4rker avsev\u00e4rd diskrepans mellan temperament fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningens foton och  m\u00e5nga replikskiften. Vi hamnar aldrig i Nor\u00e9nska uppslitande uppg\u00f6relser, \u00e4ven om Nina Haber som kr\u00e4nkt dotter blir svalosande i andra akten. F\u00f6re paus l\u00e4nkades mina tankar i flera sekvenser ist\u00e4llet till f\u00e5niga Stefan &amp; Krister revyer. Ing-Marie Carlsson har i mina \u00f6gon vanligtvis blivit typcastatad. Minns henne fr\u00e5n m\u00e4klarfarsen <em>Liljebrinks. <\/em>Folkk\u00e4r blev hon i s\u00e5pan <em>Tre Kronor <\/em>och i viss m\u00e5n i <em>Bert<\/em> och d\u00e4rut\u00f6ver ofta f\u00f6rekommit i filmdeckare som <em>Wallander <\/em>och liknande. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   Att pj\u00e4sen styrs upp i andra halvan \u00e4r inte nog.  Manusets egentligen entydigt allvarliga \u00e4mne, lyckas inte balanserar p\u00e5 r\u00e4tt sida gr\u00e4nsen.  Somliga karakt\u00e4rers reaktioner, framst\u00e5r efterhand  som mindre trov\u00e4rdiga. Gillar f\u00f6rvisso n\u00e4r Nina Haber (sett som del i  feministsluggande Gruppen, i monolog, h\u00e4rom\u00e5ret i Misantroperna med mera), som den orosanstuckne fl\u00e4ngiga dottern konfronterar omgivningen. Men den skickligt utf\u00f6rda konfrontativa dominansen r\u00e4cker inte f\u00f6r att blidka mig. Inte heller att dramatikern raffinerat planterat tecken p\u00e5 sjukdomssymptom b\u00e5de hos modern och dottern, eller att filosofiska diskussioner om testningens konsekvenser kan knytas till smittsp\u00e5rningen av covid 19.  Kommer svaret bli en  dom alternativt frisedel, \u00e4r n\u00e5got som Wenger uppeh\u00e5ller sig vid. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/Arvet_210223_440-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140760\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/Arvet_210223_440-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/Arvet_210223_440-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Magnus Skogl\u00f6f<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Tv\u00e5 personer \u00e5terst\u00e5r att introducera. Dels den avlidnes b\u00e4sta v\u00e4n som g\u00f6r sig m\u00e5nga \u00e4renden till Ir\u00e9nes (?) bostad. I rollen ser vi Niklas Falk i ett s\u00e4llsynt g\u00e4stspel p\u00e5 hemmaplan.  En mycket erfaren sk\u00e5despelare k\u00e4nd fr\u00e5n film, teve och  scen. Har sett honom p\u00e5 Stockholms Stadsteater och f\u00f6rmodligen  Angereds Teater under 80-talet. I <em>Arvet <\/em>blir Falks uppgift att framst\u00e4lla en lismande, krumbuktande figur, vars f\u00f6rehavanden med \u00e4nkan f\u00f6rst\u00e5s \u00e4r fler \u00e4n dottern haft vetskap om. F\u00f6rvisso utstr\u00e5las  n\u00e4rvaro med besked, men figuren blir f\u00f6r endimensionell. Vidare sk\u00e5das en tillkn\u00e4ppt yrkeskvinna som p\u00e5minner om en psykolog, en gestalt huvudperson konsulterar f\u00f6r v\u00e4gledning. Visar sig att de har gemensam historik fr\u00e5n ton\u00e5rstiden.  Den antydda relationen utvecklas p\u00e5 ett h\u00f6gst f\u00f6rv\u00e4ntat sett. Rollen g\u00f6rs av Emma Mehonic, en sk\u00e5despelare jag kan ha sett agera p\u00e5 Dramaten i just en Tjechov-upps\u00e4ttning.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Visserligen noteras fascinerande pendlingar mellan r\u00e4dslans r\u00e5dvillhet och ambitionen att b\u00e5de vara uppriktig och ta kontroll. Men helheten gick inte hem hos mig, trots habila insatser fr\u00e5n sk\u00e5despelarna. Hade \u00f6nskat att  manusf\u00f6rfattare och regiss\u00f6r strukit somliga humoristiska inslag.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>av Alejandro Leiva Wenger Regi: Frida R\u00f6hl Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund Ljusdesign: Carina Persson Backman Komposit\u00f6r: &#8221;Californiaman&#8221; Joel Igor Hammad Magnusson Medverkande: Ing-Marie Carlsson, Niklas Falk, Nina Haber och Emma Mehonic Spelas p\u00e5 stora scen, Folkteatern i G\u00f6teborg med p\u00e5bjudna Corona-restriktioner Spelas till 21\/5 2021 Urpremi\u00e4r april 2021 Folkteatern i samarbete med Riksteatern Premi\u00e4ren [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-140715","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140715","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=140715"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140715\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":140763,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140715\/revisions\/140763"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=140715"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=140715"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=140715"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}