{"id":140619,"date":"2021-05-05T14:26:09","date_gmt":"2021-05-05T12:26:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140619"},"modified":"2021-05-05T14:26:11","modified_gmt":"2021-05-05T12:26:11","slug":"sofistikerad-soulig-pop-med-angenama-tillagg-do-you-hear-me-ida-sand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140619","title":{"rendered":"Sofistikerad soulig pop med angen\u00e4ma till\u00e4gg &#8211; Do You Hear Me? &#8211; Ida Sand"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/172186019_234907294974018_7053709030666299734_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140620\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/172186019_234907294974018_7053709030666299734_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/172186019_234907294974018_7053709030666299734_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/172186019_234907294974018_7053709030666299734_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Cover art Petrus Wandrey \/ VG Bildkunst<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ida Sand<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Do You Hear Me?<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad maj &#8211; juni 2020 i Stureparken Studio, Stockholm <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mixning: P\u00e5l Svenre<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producent: Ida Sand<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">ACT<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">49:37<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: 30\/4 2021<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Har en handfull g\u00e5nger h\u00f6rt s\u00e5ngerskan och klaviaturspelaren Ida Sand, antingen som huvudakt eller i egenskap av g\u00e4stsolist\/ k\u00f6r. N\u00e4r hon f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan var dragpl\u00e5ster i \u00e5rliga evenemanget Musik p\u00e5 vattnet i min hemkommun M\u00f6lndal, hade jag tyv\u00e4rr antecknat fel datum. \u00c5 andra sidan kunde jag uppleva en underbar tillst\u00e4llning i Lerum (orten utanf\u00f6r G\u00f6teborg  hon bes\u00f6kt vid flera tillf\u00e4llen), vars l\u00e5tlista d\u00e5 dominerades av material fr\u00e5n <em>My Soul Kitchen<\/em> &#8211; troligen kr\u00f6net hittills i Sands karri\u00e4r. D\u00e5 skrev jag  en entusiastisk recension som fick stor respons i sociala medier.  R\u00e4knar jag r\u00e4tt sl\u00e4pps nu sj\u00e4tte full\u00e4ngdaren.  \u00c4ven om Ida Sand obestridligen st\u00e5r p\u00e5 egna ben, hade ursprungligen Nils Landgren  positiv inverkan.  Artisten medverkar i dennes, s\u00e4rskilt i Tyskland, framg\u00e5ngsrika tillika storstilade Julmusik-koncept,  g\u00e4stat n\u00e4r han var konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Bohusl\u00e4n Big Band och han proddade uts\u00f6kta tema-plattan <em>Young At Heart <\/em>fr\u00e5n 2015 (som jag \u00e4ger). <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Blir brydd av att s\u00e5v\u00e4l  \u00e4rev\u00f6rdiga tyska bolaget ACT som Wikipedia sl\u00e5r fast att 43-\u00e5ringen \u00e4gnar sig \u00e5t jazz.  I min v\u00e4rld en missvisande klassificering. F\u00f6rvisso r\u00f6r  hon sig obehindrat i s\u00e5dana kretsar. Men musikaliskt befinner hon sig vanligtvis n\u00e4rmare soul, gospel och arty pop\/ rock. Sv\u00e4ng, ornamenterat rakt beat och sj\u00e4lfulla ballader utg\u00f6r ryggraden, vilket m\u00e4rks p\u00e5 aktuella plattan. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> I klar kontrast till n\u00e4mnda <em>My Soul Kitchen <\/em>\u00e4r samtliga tio sp\u00e5r p\u00e5 <em>Do You Hear Me? <\/em>original signerade Ida Sand.  Skivan tillkom p\u00e5 initiativ av Jesper Nordenstr\u00f6m i ett l\u00e4ge d\u00e4r konsekvenserna av covid 19 orsakade rej\u00e4l frustration, hos en musiker vars m\u00f6ten med publiken \u00e4r hennes livsluft.. Ida tog med sig n\u00e5gra nyskrivna l\u00e5tar till keyboard-fantomen Jespers studio. En skara h\u00f6gprofilerade kollegor kontaktades. I f\u00f6rsta v\u00e4ndan spelade de fyra-fem l\u00e5tar tillsammans.  Ida skrev fler l\u00e5tar utifr\u00e5n den r\u00e5dande isolation pandemin gett upphov till. Resultatet lanseras som Ida Sands mest personliga album. De engelskspr\u00e5kiga texterna har genomg\u00e5ende en elegisk grundton. Inom spektrat ryms dock inte bara saknad och problem, utan ocks\u00e5 en v\u00e4lbeh\u00f6vlig dos kampvilja.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/165862795_10158151794801645_4117074461485755151_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140625\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/165862795_10158151794801645_4117074461485755151_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/165862795_10158151794801645_4117074461485755151_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Lindvall &#8211; Nordenstr\u00f6m &#8211; Sandlund &#8211; Gustafsson &#8211; Berglund foto Josefine B\u00e4ckstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6r mig \u00e4r det, i motsats till allt f\u00f6r m\u00e5nga recensenter, superviktigt att framh\u00e5lla vad hennes kollegor g\u00f6r p\u00e5 plattan och vilka de \u00e4r. Det \u00e4r s\u00e5ledes uppenbart att Jesper Nordenstr\u00f6m (h\u00f6rt live med exempelvis Jojje Wadenius, Lisa Nilsson och Goran Kajfes) har om inte en s\u00e4rst\u00e4llning, s\u00e5 i alla fall en nyckelroll.  Den &#8221;konkurrerande&#8221; melodiexekut\u00f6en heter  Ola Gustafsson, en av landets mest ansedda gitarrister och producenter som \u00e4r mer \u00e4n v\u00e4n till artisten ifr\u00e5ga. De \u00e4r n\u00e4mligen gifta. Rytmsektionen best\u00e5r av trumslagare Per Lindvall (h\u00f6rt med H\u00f6rselmat, Cleo-bandet, Lisa Nilsson, Bronk med flera och p\u00e5 en dr\u00f6s plattor) och Dan Berglund (k\u00e4nd fr\u00e5n konstellationer som E.S.T, Tonbruket och Rymden vilka jag kunnat h\u00f6ra live) p\u00e5 kontrabas och H\u00f6fner dito.  Har inte kollat upp i vilken utstr\u00e4ckning, men man kan utg\u00e5 ifr\u00e5n att det uppr\u00e4knade j\u00e4rng\u00e4nget har lirat tidigare med artisten. Bl\u00e5sarna fr\u00e5n synnerligen prisade Oddjob &#8211; trumpetaren Goran Kajfes j\u00e4mte Per &#8221;Rusktr\u00e4sk&#8221; Johansson p\u00e5 saxofon medverkar p\u00e5 enstaka l\u00e5t.  Mats \u00d6berg spelar munspel p\u00e5 <em>Waiting <\/em>medan Anders Von Hofsten har desto mer att st\u00e5 i i egenskap av sjungande backup. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sand och all star &#8211; bandet som omger henne trivs tillsammans i studion. Det l\u00e5ter  l\u00e4ckert och hur tajt som helst utan att n\u00e5gonsin bli stelt. Finns gott om tonartsh\u00f6jningar (om mina \u00f6ron inte sviker mig ) och divergerande stilar. Och den m\u00e4rgfulla r\u00f6sten b\u00e4rs fram av patos n\u00e4r Ida f\u00f6rmedlar sina varierade alster .  <em>Do You Hear Me? <\/em>inneh\u00e5ller frapperande m\u00e5nga refr\u00e4nger, vilket \u00e4nd\u00e5 inte ger slagsida. Ska absolut inte anklaga l\u00e5tskrivaren f\u00f6r l\u00e5nta fj\u00e4drar. Huruvida slumpen inverkat eller originalen p\u00e5verkats av tydliga influenser \u00e4r om\u00f6jligt att avg\u00f6ra. P\u00e5 denna v\u00e4lproducerade skiva l\u00e5ter somligt sound v\u00e4ldigt v\u00e4lbekant. Ibland klarar jag inte att h\u00e4rleda till n\u00e5gon\/ n\u00e5got specifikt. Associerar till Poco anno 1978, Doobie Brothers\/ Michael McDonald, Bee Gees, Rebecka T\u00f6rnqvists 90-tal, Eagles, Alan Touissaint, ett lika slickat som perfekt verk = <em>Sounds And Stuff Like That<\/em> (Quincy Jones), Joni Mitchell, Phyllis Hyman, Delbert Mc Clinton, Stevie Wonder\u00b4s s\u00e4tt att spela munspel, Anna Christoffersson&#8230;<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"520\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/174226218_223760119422069_1515984881860262305_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140629\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/174226218_223760119422069_1515984881860262305_n.jpg 520w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/174226218_223760119422069_1515984881860262305_n-240x300.jpg 240w\" sizes=\"auto, (max-width: 520px) 100vw, 520px\" \/><figcaption>foto Josefine B\u00e4ckstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Har samlat p\u00e5 mig intryck p\u00e5 detaljniv\u00e5 efter flera givande genomlyssningar i h\u00f6rlurar. Kalaset inleds med trevlig, sprudlande pop. Efterf\u00f6ljande <em>Burning <\/em>har ett suggestivt fram\u00e5tlutat riff i sig,  borde utn\u00e4mnas till en av Ida Sands b\u00e4sta melodier n\u00e5gonsin. Det pulserande groovet tillverkat av en taggad enhet  leder tankarna till FAME Studio i Muscle Shoals. Jesper h\u00e5ller grytan kokande och Ola levererar till den grad att man vill utbrista &#8221;han \u00e4r grym p\u00e5 det d\u00e4r smakfullt eleganta viset f\u00e5 beh\u00e4rskar &#8221;. Symbiosen dem emellan \u00e4r  enormt fruktbar, prim\u00e4rt en anledning till v\u00e4llusten som sk\u00f6ljer \u00f6ver mig. De kommer aldrig i v\u00e4gen f\u00f6r varandra n\u00e4r de f\u00e4rgl\u00e4gger.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> M\u00e4rks ocks\u00e5 omg\u00e5ende hur f\u00f6rtjust Ida Sand \u00e4r i att f\u00f6rl\u00e4nga sina l\u00e5tar,  str\u00e4cka ut genom att tillf\u00f6ra ny energi till potenta fraser. Vad som rimligen b\u00f6r betraktas som titell\u00e5t pr\u00e4glas av en excellent prestation vokalm\u00e4ssigt. G\u00f6rs till en bevekande ballad marinerad i soulreferenser. I <em>Waiting <\/em>med sin helsk\u00f6na \u00f6verg\u00e5ng mitt i, f\u00e5r Per Lindvall visa framf\u00f6tterna. Otroligt snyggt utf\u00f6rt arbete av bandet och dess r\u00f6ststarka ledare.  Rytmen p\u00e5minner ett tag om Neville Brothers.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Rytmsektionen regerar i <em>Now It\u00b4s Not The Time. <\/em>Basspelet \u00e4r fantastiskt i en gl\u00e4djerusig komposition. Funderar p\u00e5 Dan Berglunds roll och hur l\u00e5ngt ifr\u00e5n han befinner sig fr\u00e5n den musikaliskt avancerade hemtrakt han normalt f\u00f6rknippas med. Fast p\u00e5 vissa st\u00e4llen erbjuds han mer utmanande uppgifter och jag har ju faktiskt sett honom p\u00e5 scen med Pernilla Andersson. I samma polerade d\u00e4nga av internationell toppklass h\u00f6rs avg\u00f6rande insats fr\u00e5n Anders Von Hofsten med f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt k\u00f6nsneutral st\u00e4mma.  Akustiska instrument och Jaco-liknande bas utkristalliserar sig h\u00e4rligt i en sp\u00e4nnande sak  vars atmosf\u00e4r k\u00e4nns igen fr\u00e5n  <em>Hejira, <\/em>det ikoniska albumet fr\u00e5n 1976.  <em>Too Close For Comfort <\/em> sammanfaller med ypperlig alt country fr\u00e5n samma era., l\u00e4s Eagles. Gitarrist Ola Gustafsson f\u00f6rl\u00e4nar melodin extra finess. New Orleans-artat gung h\u00f6rs i den l\u00e5t d\u00e4r bl\u00e5sarna diskret f\u00f6rst\u00e4rker, Lindvall utvinner flera lager av kittlande rytmer medan Ida Sands r\u00f6st briljerar. G\u00e5r inte att ta miste p\u00e5 att man  gemensamt roar sig, vilket smittar av sig till oss mottagare.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Albumet avrundas med emotionell tyngd. F\u00f6rst en fin ballad pr\u00e4glad av fighting spirit- k\u00e4nsla. K\u00e4nnetecknas vidare av en, upplyftande slinga p\u00e5 keyboard och Berglunds fr\u00e4cka spel med str\u00e5ke. Allra sist bryter artisten m\u00f6nstret genom att framf\u00f6ra en visa som inger hopp till eget delikat ackompanjemang. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Att uteslutande f\u00f6rlita sig p\u00e5 egen kreativitet \u00e4r modigt, s\u00e4rskilt f\u00f6r n\u00e5gon som till fullo beh\u00e4rskar konsten att g\u00f6ra covers r\u00e4ttvisa. <em>Do You Hear Me? <\/em>tillh\u00f6r inte den mest nyskapande musik jag h\u00f6rt i \u00e5r. D\u00e4remot hoppas jag det framg\u00e5r med \u00f6nskv\u00e4rd emfas att vi har att f\u00f6rh\u00e5lla oss till ett album av exceptionellt  h\u00f6g standard,  som verkar v\u00e4xa f\u00f6r varje lyssning.  Teman tenderar  att s\u00e4tta sig p\u00e5 repeat i huvudet. Det \u00e4r snyggt, groovigt, varierat samt tekniskt drivet hantverk och i f\u00f6rgrunden tronar ljuvlig s\u00e5ng.  Dessutom uppt\u00e4cktes uppskattningsvis tre-fyra sp\u00e5r med hit-potential.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ida Sand Do You Hear Me? 4 Inspelad maj &#8211; juni 2020 i Stureparken Studio, Stockholm Mixning: P\u00e5l Svenre Producent: Ida Sand ACT 49:37 Releasedatum: 30\/4 2021 Har en handfull g\u00e5nger h\u00f6rt s\u00e5ngerskan och klaviaturspelaren Ida Sand, antingen som huvudakt eller i egenskap av g\u00e4stsolist\/ k\u00f6r. N\u00e4r hon f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan var dragpl\u00e5ster i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-140619","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140619","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=140619"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140619\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":140686,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140619\/revisions\/140686"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=140619"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=140619"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=140619"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}