{"id":140532,"date":"2021-04-28T16:12:13","date_gmt":"2021-04-28T14:12:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140532"},"modified":"2021-04-30T00:12:05","modified_gmt":"2021-04-29T22:12:05","slug":"grandiost-samarbete-over-genrer-two-roses-av-avishai-cohen-och-goteborgs-symfoniorkester","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140532","title":{"rendered":"Grandiost samarbete \u00f6ver genrer – Two Roses av Avishai Cohen och G\u00f6teborgs symfoniorkester"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Avishai Cohen<\/p>\n\n\n\n

Two Roses<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i G\u00f6teborgs Konserthus januari 2020<\/p>\n\n\n\n

Producenter: Avishai Cohen, Lars Nilsson och Ben Basat<\/p>\n\n\n\n

Naive – Believe<\/p>\n\n\n\n

62:30<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 16\/4 2021 – dubbel-vinyl\/ cd\/ digitalt<\/p>\n\n\n\n

Avishai Cohen \u00e4r i f\u00f6rsta hand jazzbasist och komposit\u00f6r. Som ung vuxen flyttade den israeliske musikern med v\u00e4rldsmusik-ambitioner till New York. Efter en k\u00e4mpig f\u00f6rsta tid i the Big Apple v\u00e4rvades han till Danilo Perez latininfluerade band. Andrahalvan av 90-talet erbj\u00f6ds basisten kontrakt med sj\u00e4lvaste Chick Corea. Finns f\u00f6rst\u00e5s fler ber\u00f6mdheter han spelat med. Det mest anm\u00e4rkningsv\u00e4rda \u00e4r att han gett ut n\u00e4rmare tjugo(!) album i eget namn. Har h\u00f6rt vision\u00e4rens trio p\u00e5 Nef och f\u00f6r ett par \u00e5r sedan recenserades Arvoles <\/em>– en platta som efter viss tvekan inkasserade 4\/5 i Kulturbloggen. Avishai Cohen ska inte f\u00f6rv\u00e4xlas med sin landsman p\u00e5 trumpet med identiskt namn (som jag r\u00e5kat ha recenserat p\u00e5 Ystad Jazzfestival). Bas-Cohen – rankad som en av de hundra mest inflytelserika p\u00e5 sitt instrument under f\u00f6rra seklet – har uppr\u00e4ttat n\u00e4ra f\u00f6rbindelse till Sverige. \u00c5tskilliga skivor har spelats in p\u00e5 Nilento studio bel\u00e4gen i min hemkommun. Och Nilento har ocks\u00e5 haft huvudansvaret f\u00f6r maffiga Two Roses. <\/em>Fast jag ”bara” haft tillg\u00e5ng till cd:n, ska framh\u00e5llas att ljudet lever upp till kr\u00e4sna audiofilers f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 standard. Tack vare exceptionell akustik i huset p\u00e5 G\u00f6taplatsen r\u00e5der goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar.<\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 g\u00e5nger har jag h\u00f6rt 51-\u00e5ringen live. F\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 jazzklubben Nefertiti p\u00e5 trio. Andra g\u00e5ngen i G\u00f6teborgs Konserthus 23 januari ifjol. Under rubriken 50\/50\/50 fick vi i ett fullsatt konserthus h\u00f6ra f\u00f6religgande albums material med samma musiker. Siffrorna ska uttydas utstr\u00e4ckt femtio\u00e5rsfirande genom arrangerandet av femtio konserter i femtio l\u00e4nder. Pandemin kullkastade projektet. Cirka tio konserter kunde genomf\u00f6ras. Lars Nilsson p\u00e5 Nilento ombes\u00f6rjde att enda tillst\u00e4llningen p\u00e5 svensk mark, blev den som lyckligtvis dokumenterade projektet, vars storstilade tanke handlade om att f\u00f6rena m\u00e4nniskor oavsett h\u00e4rkomst och erfarenheter genom tonernas gemensamma spr\u00e5k. Till slut best\u00e4mdes att Two Roses <\/em>inte skulle produceras som en liveutgivning. Ist\u00e4llet utformades tv\u00e5timmars-konserten till en slags generalrepetition, otvetydigt den st\u00e5tligaste och mest sofistikerade jag varit med om. Skivan skiljer sig \u00e5t p\u00e5 n\u00e5gra avg\u00f6rande punkter. Fr\u00e5nvaron av publik, m\u00f6jligheten till omtagningar och p\u00e5l\u00e4gg. Dessutom adderas fler instrument fr\u00e5n frontmannen: elbas, minimoog och synthesizer. <\/p>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att avsl\u00f6ja, \u00e5tminstone f\u00f6r mig, en kittlande omst\u00e4ndighet. Skrev recension fr\u00e5n ovan n\u00e4mnda konsert i euforins tecken. Den publicerades i jazzmagasinet Orkesterjournalen. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt hittade den fram till artisten i fr\u00e5ga. \u00d6versatt till engelska hamnade min text p\u00e5 Cohens hemsida. Hedrande publicering som f\u00f6rpliktigar! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Shirinov-Cohen-Guiliana\/ pressfoto fr\u00e5n Elchin Shirinovs hemsida – fotograf ok\u00e4nd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e5gra ord om \u00f6vriga medverkande. Pianisten Elchin Sirinov fr\u00e5n Azerbajdzjan var f\u00f6r mig obekant. Han har l\u00e4rt sig spela genom privatlektioner, turnerat p\u00e5 festivaler i Europa och haft egen trio.. En av hans tillskyndare \u00e4r ingen mindre \u00e4n Brad Mehldau. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande levereras flest solon p\u00e5 skivan fr\u00e5n Shirinov, vars briljans ger mig den enskilt st\u00f6rsta beh\u00e5llningen. Trumslagaren Mark Guiliana b\u00f6rdig fr\u00e5n New Jersey, intar en mer diskret position \u00f6verlag, fast han erh\u00e5llit k\u00e4ndisstatus. Spelar otroligt raffinerat och som gr\u00e4dde p\u00e5 moset ett par sansl\u00f6st l\u00e4ckra eruptioner. Han \u00e4r bandledare, komposit\u00f6r och anlitats av m\u00e5nga storheter, inklusive David Bowie. B\u00e5de pianist och batterist har tidigare ing\u00e5tt i Avishai Cohen trio. G\u00f6teborgs symfoniker, h\u00e4r under ledning av Alexander Hansson (ordinarie dirigent i nedl\u00e4ggningshotade Gothenburg Wind Orchestra) best\u00e5r av nittiotv\u00e5 personer. Orkesterns grundmurade renomm\u00e9 har att g\u00f6ra med deras extraordin\u00e4ra klang samt m\u00e5ngsidighet. Sedan m\u00e5nga \u00e4r de h\u00f6gt rankade globalt och innehar beteckningen Sveriges Nationalorkester. De \u00e4r allt annat \u00e4n fr\u00e4mmande inf\u00f6r samarbeten \u00f6ver skranket. De har varit stommen i serien Popical. Jag har h\u00f6rt dem tillsammans med exempelvis Roger Waters, Bob Hund, Ane Brun, Laleh, Weeping Willows och Lena Willemark. Under \u00e5ren 2004-2010 s\u00e5g jag dem in action p\u00e5 deras hemmaplan i m\u00e5n av plats som publikombud. <\/p>\n\n\n\n

Albumets titel skulle kunna syfta p\u00e5 m\u00f6tet mellan tv\u00e5 v\u00e4rldar, \u00e4ven om den klassiskt symfoniska delen och tong\u00e5ngar pr\u00e4glade av jazz och folkmusik snarare h\u00f6rs i b\u00f6ljande separata sjok. S\u00e5ledes stundtals m\u00e4ktig fusion, ibland h\u00f6rs de skilda delarna sida vid sida. ”Avt\u00e4ckandet” av arrangemangen ( f\u00f6rutom Cohen sj\u00e4lv gjorda av bland andra Robert Sadin och Jonathan Keren) och musikens temperament, liknar upphovsmannen ett soundtrack till en episk film. L\u00e4tt att inst\u00e4mma i den tankefiguren. Arren \u00e4r uts\u00f6kta, oemotst\u00e5ndligt charmerande! <\/p>\n\n\n\n

Avishai Cohen sjunger f\u00f6runderligt bra och i f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt h\u00f6g utstr\u00e4ckning, vid flera tillf\u00e4llen p\u00e5 ladino (judisk spanska). S\u00e4llar sig d\u00e4rmed till en exklusiv skara sjungande jazzbasister, av vilka jag live h\u00f6rt exempelvis Richard Bona, Esperanza Spalding och Ellen Andrea Wang. Hans s\u00e4tt att ta sig an Nature Boy <\/em>k\u00e4nns en aning udda, fast det funkar fint. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Pampigt anslag signaleras omg\u00e5ende genom en symfonisk ouvertyr, som har finst\u00e4mda glipor i sig. Personal- och kostnadskr\u00e4vande processens upprinnelse dateras p\u00e5 s\u00e4tt och vis till 2013. D\u00e5 spelade superbasisten in ett album p\u00e5 trio och liten kammarensemble. Two Roses <\/em>utmynnar ofta i ett \u00e5terkommande tonspr\u00e5k, lika medryckande som gripande. Artisten Cohens ideal g\u00e5r inte ta miste p\u00e5. \u00d6ppna svepande klanger, rakt beat bortom den afro-amerikanska traditionen, lyriskt romantiska tong\u00e5ngar samt mer eller mindre virtuosa element fr\u00e5n jazz. Med fabul\u00f6sa GSO blir f\u00f6rst\u00e5s musikaliska kostymen \u00e4n rymligare. H\u00e4ndelserikt soundtrack med extra allt lanseras.. Enda som m\u00f6jligen saknas \u00e4r en sprakande gitarrist p\u00e5 str\u00f6vt\u00e5g. Ist\u00e4llet f\u00e5r vi minst ett l\u00e4ngre solo fr\u00e5n den str\u00e4ngb\u00e4ndande virtuose frontmannen. <\/p>\n\n\n\n

When I\u00b4m Falling <\/em>\u00e4r ett original h\u00e4mtat fr\u00e5n Mellan\u00f6stern med hypnotiskt driv, en sj\u00e4lvklar hit med f\u00f6rf\u00f6risk s\u00e5ng och fr\u00e4ckt sound genom bruket av minimoog. Orkestern f\u00f6renas med jazztrion p\u00e5 ett underbart vis. F\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 liveskivan Bring On The Night<\/em>. I den efterf\u00f6ljande virvlande kompositionen av Cohen infinner sig inte samma framg\u00e5ngsrika fusion, utan stycket hamnar mellan stolarna, kan liknas vid en skvader. Israeliske basisten nynnar fram titell\u00e5ten, vars intrikata fulltr\u00e4ff antar hisnande proportioner. Guiliana \u00e4r makal\u00f6s!<\/p>\n\n\n\n

\u00d6rh\u00e4nget Nature Boy <\/em>framf\u00f6rs sagolikt vackert. R\u00f6st + pianist + orkesterns medlemmar utvinner temat med glimrande resultat. Emotional Storm <\/em> (arr Per Ekdahl) avslutade konserten. H\u00e4r kommer det otroligt medryckande numret med sin \u00e5terkommande slinga mitt i. Fantastiskt fint pianosolo \u00f6verg\u00e5r i suggestivt spel i v\u00e4rldsklass fr\u00e5n rytml\u00e4ggaren bakom trumsetet. Ryser av v\u00e4lbehag! Str\u00e5kar och tr\u00e4bl\u00e5ssektionen firar triumfer. H\u00f6r symfonisk ballad d\u00e4r GSO str\u00e5lar ikapp med den med vemodiga r\u00f6sten. Fenomenal pianopassage i Bill Evans tappning i ett stycke med anstrykning av Zigenarnas tid. <\/em>Avl\u00f6ses av ett arabiskt medley d\u00e4r jazztrion g\u00e5r loss. Yster extas \u00e4r bara f\u00f6rnamnet. Ekvilibristiskt spel utan att kantra, v\u00e4ldigt visuell musik. I Thad Jones ljuvliga A Child Is Born <\/em>till\u00e5ts lyssnaren pusta ut n\u00e4r intensiteten f\u00e5r vika f\u00f6r sk\u00f6nheten. Shirinov g\u00f6r det igen och Cohen levererar ett eldigt, fingerf\u00e4rdigt solo. Str\u00e5karna \u00e4lskar att ta ut sv\u00e4ngarna.. En enormt sprudlande melodi betitlad Alon Basela<\/em> utm\u00e4rks av optimistiskt anlagda crescendon, toppas av lysande bedrift fr\u00e5n en ruggigt taggad Mark Guiliana, liksom hela GSO. Extra eloge till ljudteknikern. Morenika <\/em>dryper av sentimentalitet med en betagande s\u00e5nginsats i framkant. Orkestern har initiativet som vore de en enda kropp. Mer marinerat i moll kan det inte bli. Som en hyllning till livets ljusa stunder, trots all ondska och sm\u00e4rta. Finalen p\u00e5 cd-versionen utg\u00f6rs av ett \u00e5terh\u00e5llsamt, andaktsfullt orkesterverk, sammansatt av b\u00e5de sorgliga och \u00f6ppet optimistiska inslag.<\/p>\n\n\n\n

Mycket att sm\u00e4lta p\u00e5 en fyrverkeriartad produktion som definitivt \u00e4r 4+. Investering i vinylutg\u00e5van rekommenderas. D\u00e5 f\u00e5r man ytterligare tv\u00e5 l\u00e5tar j\u00e4mte s\u00e5 perfekt ljudkvalitet det \u00e4r m\u00f6jligt att frambringa, f\u00f6r att f\u00e5nga alla nyanser. Sammanfattningsvis som att \u00e5teruppleva den s\u00e4llsamma energin i ett kokande G\u00f6teborgs Konserthus f\u00f6r drygt femton m\u00e5nader sedan. Undrar n\u00e4r man \u00e5nyo kan f\u00e5 uppleva n\u00e5got liknande?<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Avishai Cohen Two Roses 4 Inspelad i G\u00f6teborgs Konserthus januari 2020 Producenter: Avishai Cohen, Lars Nilsson och Ben Basat Naive – Believe 62:30 Releasedatum: 16\/4 2021 – dubbel-vinyl\/ cd\/ digitalt Avishai Cohen \u00e4r i f\u00f6rsta hand jazzbasist och komposit\u00f6r. Som ung vuxen flyttade den israeliske musikern med v\u00e4rldsmusik-ambitioner till New York. Efter en k\u00e4mpig f\u00f6rsta […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-140532","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140532","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=140532"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140532\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":140558,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140532\/revisions\/140558"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=140532"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=140532"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=140532"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}