{"id":140340,"date":"2021-05-03T12:37:00","date_gmt":"2021-05-03T10:37:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140340"},"modified":"2021-05-03T12:37:01","modified_gmt":"2021-05-03T10:37:01","slug":"pianojazz-i-folkton-med-forbluffande-dignitet-jamtlandssangerna-av-maria-kvist-trio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140340","title":{"rendered":"Pianojazz i folkton med f\u00f6rbluffande dignitet &#8211; J\u00e4mtlandss\u00e5ngerna av Maria Kvist trio"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"500\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/555725.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140341\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/555725.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/555725-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/555725-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Maria Kvist trio<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">J\u00e4mtlandss\u00e5ngerna<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">5<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad 6-7\/11 2020 i Brison Studios av Linus K\u00e5se<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Prophone<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">33:39<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Release: 3\/5 2021<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad jag kan erinra mig har jag f\u00f6rmodligen bara h\u00f6rt Maria Kvist live en g\u00e5ng. Det var n\u00e4r pianisten agerade kapellm\u00e4stare f\u00f6r en kvinnligt dominerad orkester i musikalen Chicago p\u00e5 Stockholms Stadsteater. F\u00f6r senaste skivan erh\u00f6ll hon i Kulturbloggen (4\/5). Och denna g\u00e5ng \u00e4r det p\u00e5 sin plats, att vara \u00e4nnu mer gener\u00f6s i den samlade bed\u00f6mningen. Finns absolut inget att anm\u00e4rka p\u00e5, tv\u00e4rtom.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Komposit\u00f6ren, pianisten och s\u00e5ngerskan \u00e4r v\u00e4lutbildat. Har genomg\u00e5tt Musikh\u00f6gskolan liksom hennes spelkamrater, Robert Erlandsson p\u00e5 bas j\u00e4mte trumslagaren Isak Andersson. D\u00e4rtill har hon studerat vid Berklee i Bosten f\u00f6r bland andra Joanne Bracken, vars platta <em>Keyed Up <\/em>finns i min samling. Kvist v\u00e4xte upp K\u00e4larne i J\u00e4mtland med musikaliska f\u00f6r\u00e4ldrar. Pappa var dragspelare, sj\u00e4lv b\u00f6rjade hon ta pianolektioner vid sex \u00e5rs \u00e5lder och nu sl\u00e4pps femte albumet i eget namn, en forts\u00e4ttning p\u00e5 ep:n <em>S\u00e5nger fr\u00e5n \u00c4ngersj\u00f6. <\/em>Hon har f\u00e5tt stipendium och utm\u00e4rkelse f\u00f6r sin talang som komposit\u00f6r plus nominering till Jazzkatten.  70-talisten leder b\u00e5de  trio och kvartett.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><em>J\u00e4mtlandss\u00e5ngerna <\/em>best\u00e5r av nio l\u00e5tar, samtliga skrivna av Kvist. Porlande toner i positivt mood inleder, i form av vokal g\u00e5ngl\u00e5t med ekon fr\u00e5n Merit Hemmingsson och Jan Johansson.  Tv\u00e5 musikaliska pionj\u00e4rer fr\u00e5n J\u00e4mtland respektive H\u00e4lsingland. Har l\u00e4st att Kvist haft Oscar Peterson som en av sina l\u00e4rom\u00e4stare. Trots omissk\u00e4nnlig touch av lokalt traditionell musik m\u00e4rks ocks\u00e5 att somliga harmonier utg\u00e5r fr\u00e5n honom. Denna remarkabla fulltr\u00e4ff pr\u00e4glas av jazzstuk marinerad i det nordiska idiom som g\u00e4rna h\u00e4mtar id\u00e9er  fr\u00e5n geografiskt best\u00e4md folkmusik.  L\u00e5tarnas beskaffenhet \u00e4ger anm\u00e4rkningsv\u00e4rd kvalitet. Hur \u00e4r det m\u00f6jligt att kunna pl\u00f6ja tillr\u00e4cklig ny mark i en s\u00e5dan upptrampad f\u00e5ra?  Andra storheter som framg\u00e5ngsrikt h\u00e4mtat ur motsvarande k\u00e4lla \u00e4r exempelvis Lars Gullin, Nils Lindberg, Bengt-Arne Wallin,  Jonas Knutsson och Oskar Stenmark.. Klokt av Kvist att designa delvis igenk\u00e4nnbart sound  utifr\u00e5n egna musikaliska r\u00f6tter. Dessutom \u00e4r mixen mellan ystert och reflekterande  f\u00f6red\u00f6mligt utformad. Av titlarna att d\u00f6ma bjuds p\u00e5 exempelvis polska, g\u00e5ngl\u00e5t, snoa och visa.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Frambringaren av starka melodier styr f\u00f6rst\u00e5s skeendet med t\u00e4mligen sj\u00e4lvst\u00e4ndigt anslag. Successivt blandar sig de underst\u00f6djande m\u00e4nnen mer aktivt in i &#8221;hetluften&#8221;. Maria s\u00e4tter ig\u00e5ng vital duell med trumslagare Isak i <em>Ansj\u00f6rodd i femfyra. <\/em>Med Robert p\u00e5 kontrabas uppr\u00e4ttar hon pigga dialoger  som bryter m\u00f6nstret ett par g\u00e5nger.  Ett sk\u00e4l till att jag skarpt gillar vad jag h\u00f6r, \u00e4r att inget h\u00f6viskt bugande inf\u00f6r den stolta traditionen f\u00f6rekommer. Ist\u00e4llet framst\u00e5r noterna och hur de oms\u00e4tts praktiskt som ett styrkebesked p\u00e5 egna ben, \u00f6msom lekfullt, \u00f6msom elegant.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"443\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/50333856_10216514887179175_8688213592740200448_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-140345\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/50333856_10216514887179175_8688213592740200448_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/50333856_10216514887179175_8688213592740200448_n-300x204.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Kenth W\u00e5ngklev<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> I ett kvillrande gl\u00e4djerusigt stycke betitlat <em>Hemsj\u00f6snoa till Merit <\/em>firar onekligen trion triumfer tillsammans. Vill flika in att nyligen recenserade jag Robert Erlandsson i s\u00e4llskap med gitarrvirtuosen Gustav Lundgren. Basisten har egen kvartett, lirat med Norrbotten Big Band, Svante Thuresson, Jonas Kullhammar och Jacob Karlzon f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra prominenta namn. Batterist Isak Andersson har \u00e5tskilliga l\u00e5ngvariga samarbeten i andra genrer p\u00e5 meritlistan, gjort globala turn\u00e9er med Abba-tribute band, backat upp artister som Sven Bertil Taube, Pernilla Andersson och Samuel Ljungblad. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En h\u00f6jdarl\u00e5t vars aviga harmonik p\u00e5minner om excentrikern Monk m\u00e5ste framh\u00e5llas s\u00e4rskilt. Med sin oemotst\u00e5ndliga hook tar <em>Kovika <\/em>med mig in i en gungande struktur. Sannolikheten att mottagaren genomstr\u00f6mmas av extas \u00e4r p\u00e5taglig. Akustiska pianotrion levererar superb musik! Kvist och hennes musikaliska partners avrundar p\u00e5 ett synnerligen trevligt s\u00e4tt. L\u00e5tskrivaren vars r\u00f6st f\u00f6rvisso inte \u00e4r hennes allra fr\u00e4msta tillg\u00e5ng, sjunger en eftert\u00e4nksam visa om tidens g\u00e5ng.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">\u00c5tminstone sex g\u00e5nger i min ungdom har jag vistats i J\u00e4mtland, ett par av dem i landskapets natursk\u00f6na fj\u00e4llv\u00e4rld. L\u00e4ngre upp i landet har jag inte  kommit. &#8221;Carried away&#8221; p\u00e5 grund av den lockelse som fusionen  jazziga toner + geografiskt bunden folkmusik ut\u00f6var p\u00e5 mig? Kanske, men dessa ljuvliga musikstycken, det \u00f6vertygande pianospelet och trions raffinerade samf\u00f6rst\u00e5nd f\u00f6rtj\u00e4nar en fullpo\u00e4ngare.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Maria Kvist trio J\u00e4mtlandss\u00e5ngerna 5 Inspelad 6-7\/11 2020 i Brison Studios av Linus K\u00e5se Prophone 33:39 Release: 3\/5 2021 Vad jag kan erinra mig har jag f\u00f6rmodligen bara h\u00f6rt Maria Kvist live en g\u00e5ng. Det var n\u00e4r pianisten agerade kapellm\u00e4stare f\u00f6r en kvinnligt dominerad orkester i musikalen Chicago p\u00e5 Stockholms Stadsteater. F\u00f6r senaste skivan erh\u00f6ll [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-140340","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140340","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=140340"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140340\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":140603,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140340\/revisions\/140603"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=140340"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=140340"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=140340"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}