{"id":140314,"date":"2021-04-20T02:20:04","date_gmt":"2021-04-20T00:20:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140314"},"modified":"2021-04-20T21:33:25","modified_gmt":"2021-04-20T19:33:25","slug":"bosse-skoglund-1936-2011-in-memoriam","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140314","title":{"rendered":"Bosse Skoglund (1936-2021) – In memoriam"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Jan Sigurd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Trumslagaren Bosse Skoglund avled p\u00e5 sin 85-\u00e5rs dag f\u00f6rra helgen. Han hade en aura kring sig som en musikernas musiker, vars insatser varit avsev\u00e4rt mer omfattande \u00e4n vad som varit allm\u00e4nt k\u00e4nt. Tr\u00e4ffade honom aldrig, d\u00e4remot hade jag honom som v\u00e4n p\u00e5 facebook och \u00e4r bekant med m\u00e4nniskor som publicerat foton poserandes tillsammans med ”Skogis”. Live vet jag att jag diggat hans spel med Peps Persson, Bill\u00b4s Boogie Band och Varmare \u00e4n k\u00f6rv. Sannolikt har det funnits fler sammanhang \u00e4ven om jag inte kan erinra mig p\u00e5 rak arm. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 webben hos Sveriges Radio finns en radiodokument\u00e4r tillg\u00e4nglig (P2 2013) betitlad ”Groovearbetare i sex decennier”. Soloplattan fr\u00e5n 2006 heter typiskt nog Groove sopor. <\/em>Googlar man f\u00f6rst n\u00e4mnda vitsiga begrepp, syns \u00f6verst l\u00e4nk till tio miniportr\u00e4tt av undertecknad publicerade i LO-tidningen f\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan. D\u00e4rf\u00f6r har p\u00e5st\u00e5endet att trummisar, inte minst live, gett mig stora doser eufori t\u00e4ckning. Skoglund f\u00f6rknippas med ett karakt\u00e4ristiskt ”h\u00e4ng” , kan inte beskriva den unika spelstilen p\u00e5 ett mer adekvat s\u00e4tt. Vad jag p\u00e5 ett kanske diffust s\u00e4tt famlar efter handlar f\u00f6rst\u00e5s om osviklig tajming, tajming som gjorde honom idealisk som radarpartner till Peps i hans Blodsband, n\u00e4r sk\u00e5nska varianter av blues och reggae utforskades. <\/p>\n\n\n\n

Vid l\u00e4sandet av minnesord baxnar jag av somligt ur den allsidige musikerns cv, samr\u00f6re jag inte k\u00e4nt till. G\u00e4ller dels hans n\u00e4rvaro p\u00e5 folkk\u00e4ra hits som v\u00e4ger f\u00f6rh\u00e5llandevis l\u00e4tt. T\u00e4nker p\u00e5 l\u00e5tar som Varm korv boogie, S\u00e5nt \u00e4r livet, Tunna skivor, Blommig falukorv <\/em> samt \u00c4r du k\u00e4r i mej \u00e4nnu, Klas-G\u00f6ran? <\/em>Under samma epok satte han v\u00e4sentligt djupare avtryck i jazzv\u00e4rlden, vilket jag skam till s\u00e4gandes inte varit underkunnig om. Att han lirar p\u00e5 ljuva Gyllene Skivan-bel\u00f6nade Portraits of My Pals <\/em> med Lars Gullin borde jag lagt p\u00e5 minnet. F\u00f6rutom m\u00e5nga samarbeten med den legendariske barytonsaxofonisten och komposit\u00f6ren, kan spel med Nannie Porres, Lars F\u00e4rnl\u00f6f, Monica Z och till och med giganten Ben Webster framh\u00e5llas, liksom samarbeten med kultf\u00f6rklarade B\u00f6rje Fredriksson och Staffan Abeleen. <\/p>\n\n\n\n

Alla studiojobb parallellt med den fruktbara tiden hos Peps kan enkelt googlas fram. Det \u00e4r imponerande m\u00e5nga i olika genrer. Av n\u00e5gon m\u00e4rklig anledning har jag sparsamt med pulserande inspelningar signerade ”Skogis”. Vad jag vet med best\u00e4mdhet \u00e4r ovan n\u00e4mnda Portraits of My Pals, <\/em>liveplatta med Bill\u00b4s Boogie Band, samlingsskivan Bitar <\/em>med Peps, Bo Hanssons El-ahrairah <\/em>samt (In) Chet Baker Land <\/em>av Sigurd & Brundin. Under sista \u00e5ren satte h\u00e4lsan stopp f\u00f6r kontinuerligt musicerande. 2016 kom ett indiskt inspirerat album med Johan Zachrisson och \u00e5ret efter angivna tributen till Chet Baker ( recenserade i OJ) som blev sista skivinspelning.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Sigurd- Skoglund – Brundin \/ foto Jan Sigurd <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kulturbloggen har exklusivt f\u00e5tt tillg\u00e5ng till Jan Sigurds redog\u00f6relse f\u00f6r samarbetet med Bosse Skoglund. F\u00f6rslaget att minnas den enormt respekterade musikern p\u00e5 detta vis kom fr\u00e5n pianisten Mattias Nilsson, ansvarig f\u00f6r de fina arren p\u00e5 skivan. Vill flika in att trumslagaren i motsats till \u00e5terkommande urladdningar med Peps och motsvarande rockelit, p\u00e5 Chet Baker Land<\/em> f\u00f6retr\u00e4desvis intog en diskret position genom att flyta in i efterstr\u00e4vat sound. Jan Sigurd s\u00e4ger att bekantskapen utg\u00e5r fr\u00e5n att b\u00e5da spelat med Monica Zetterlund och att han alltid varit en beundrare. N\u00e4r Bosse fick f\u00f6rfr\u00e5gan om att vara med i projektet kommenterade han: ”Chet var den tidens popul\u00e4rmusik n\u00e4r jag v\u00e4xte upp. \/ N\u00e4r jag var i Paris med Monica tidigt 60-tal gick vi ner p\u00e5 en klubb i Quartier Latin och d\u00e4r upptr\u00e4dde Chet. P\u00e5 piano lirade svensken Lalle Svensson som jag k\u00e4nde, s\u00e5 jag fick sitta in p\u00e5 n\u00e5gra nummer. Det var en sk\u00f6n grej att spela med Chet. Det var magiskt.”<\/p>\n\n\n\n

Tillbaka till 2017. Bosse var inte vid tillr\u00e4cklig vig\u00f6r f\u00f6r att f\u00f6reta l\u00e4ngre resor. D\u00e4rf\u00f6r bokades studio i Stockholm. Han aviserade att reservplan beh\u00f6vdes, eftersom han hade hj\u00e4rtflimmer och p\u00e5se p\u00e5 magen. Han kunde inte heller transportera eget trumset, endast cymbaler och virveltrumma med skinn han hittat i k\u00e4llaren, en virveltrumma senast anv\u00e4nt p\u00e5 50-talet(!). Bosse kom till studion f\u00f6rst av alla, l\u00e4mnade sist. Under fem timmar spelades sjutton l\u00e5tar in, varav merparten hamnade p\u00e5 cd:n. F\u00f6rfattaren, l\u00e5tskrivaren och artisten Sigurd ber\u00e4ttar: ”Han hade aldrig spelat med de musiker jag tagit med mig (Johnny \u00c5man, Mattias Nilsson och S\u00e9bastien Charlier). Och inf\u00f6r repetitionen av f\u00f6rsta numret kallade han till sig mig. Sigge, jag vet inte hur vi sv\u00e4nger ihop, vet inte om vi har ettan p\u00e5 samma st\u00e4lle.” <\/em>(vi icke-musiker kan inte riktigt relatera till en s\u00e5dan central term<\/em>, \u00e4ven om jag minns att on the one var superviktigt f\u00f6r funkmaster James Brown<\/em>) ”N\u00e4r f\u00f6rsta provinspelningen var gjord kom han ut ur trumb\u00e5set, meddelade att vi har ettan p\u00e5 samma st\u00e4lle. Sedan var det bara att s\u00e4tta ig\u00e5ng.”<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Skoglund – Charlier \/ foto Jan Sigurd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jan och Anna-Lena v\u00e4xlade om vid s\u00e5ngmikrofonen. F\u00f6rutom l\u00e5tarna f\u00f6rknippade med Chet Baker hade Jan Sigurd komponerat tv\u00e5 original i samma anda, l\u00e5tar som hade med Chet att g\u00f6ra. Bosse Skoglund var extremt vig f\u00f6r sin \u00e5lder. Enligt min sagesman liknade han en indianh\u00f6vding med en l\u00e5ng tofs i nacken \u00e1 la Sitting Bull, vilket han fick h\u00f6ra. ”Vi \u00e4r din stam!” S\u00e9bastien Charlier, den franske munspelaren med v\u00e4rldsrykte, kommenterade efter\u00e5t att han sett en metamorfos: ” En gammal man hade g\u00e5tt in i trumb\u00e5set, men n\u00e4r han spelade f\u00f6rvandlades han – som en fj\u00e4ril. Jan Sigurd sammanfattar trumslagarikonens prestation. ”Och Gud vad han sv\u00e4ngde, l\u00e4t fantastiskt och han trivdes. Efter\u00e5t, l\u00e5ngt senare n\u00e4r cd:n kommit ut ringde han n\u00e4r vi satt i taxi i Montpellier. Han ber\u00e4ttade att han \u00e4lskade Anna-Lenas s\u00e4tt att sjunga, sa till henne att hon l\u00e5ter som en ny Nannie Porres” (i min liverecension fr\u00e5n Nef mars 2020 framh\u00f6ll ocks\u00e5 jag den r\u00f6stm\u00e4ssiga likheten) <\/em>”Han var mycket glad och entusiastisk \u00f6ver att ha spelat med en munspelare till i v\u00e4rldsklass. Den andre han avs\u00e5g var f\u00f6rst\u00e5s Peps.” <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Trumslagaren Bosse Skoglund avled p\u00e5 sin 85-\u00e5rs dag f\u00f6rra helgen. Han hade en aura kring sig som en musikernas musiker, vars insatser varit avsev\u00e4rt mer omfattande \u00e4n vad som varit allm\u00e4nt k\u00e4nt. Tr\u00e4ffade honom aldrig, d\u00e4remot hade jag honom som v\u00e4n p\u00e5 facebook och \u00e4r bekant med m\u00e4nniskor som publicerat foton poserandes tillsammans med ”Skogis”. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-140314","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140314","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=140314"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140314\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":140332,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140314\/revisions\/140332"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=140314"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=140314"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=140314"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}