{"id":140279,"date":"2021-04-19T04:17:00","date_gmt":"2021-04-19T02:17:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140279"},"modified":"2021-04-22T19:50:04","modified_gmt":"2021-04-22T17:50:04","slug":"engagerande-lovsang-till-formagan-att-fantisera-kafka-och-dockan-av-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=140279","title":{"rendered":"Engagerande lovs\u00e5ng till fantasins frig\u00f6rande kraft – Kafka och dockan av G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Nylund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Hans Blomqvist och Robin Pohlstrand Bj\u00f6rkman (fritt baserad p\u00e5 h\u00e4ndelse \u00e5tergiven av Dora Diamant)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Lasse Beischer<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Fianna Robijn<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Fianna Robijn och Nicklas J\u00f6rgner<\/p>\n\n\n\n

Ljud och komposition: Ludvig Sj\u00f6strand<\/p>\n\n\n\n

Producent: Robin Pohlstrand Bj\u00f6rkman<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Erik \u00c5kerlind och Hanna Ullerstam<\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 f\u00f6rskolor och l\u00e5gstadium v\u00e5ren 2021 samt i Teaterns lokal p\u00e5 Stigbergsliden med g\u00e4llande restriktioner.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Vore onaturligt att inte inleda med omn\u00e4mnandet av den sprakande injektion som uppstod, n\u00e4r jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 n\u00e4rmare fem m\u00e5nader kunde bevista en sammankomst, f\u00f6rvisso starkt reglerad. M\u00e4rktes efter\u00e5t hur mycket detta evenemang piggade upp mig, vilket inkluderar m\u00f6jligheten att tr\u00e4ffa sk\u00e5despelarna efter\u00e5t. Uppdraget genomf\u00f6rdes tidigt en l\u00f6rdagseftermiddag. S\u00e5g teater d\u00e4r m\u00e5lgruppen utgjordes av barn i \u00e5ldrarna fem till tio \u00e5r, vilket inte varit fallet tidigare tillf\u00e4llen GDT recenserats. Av ”dysterkvisten” med den svarta humorn har jag l\u00e4st Processen samt Amerika. Minns fr\u00e5n tv f\u00e4ngslande dramatiseringar av F\u00f6rvandlingen. Den or\u00e4ttf\u00e4rdiga behandling Josef K uts\u00e4tts f\u00f6r har jag sett utspelas p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l G\u00f6teborgs Stadsteater som Folkteatern.<\/p>\n\n\n\n

Kafka och dockan handlar om ett lika apart som givande m\u00f6te 1923 i en park i Berlin. Franz Kafkas sista flickv\u00e4n har intygat att det \u00e4gde rum. Hon bevittnade hur hennes lungsjuka Franz f\u00f6rbarmade sig \u00f6ver en liten flicka. Sittandes p\u00e5 en b\u00e4nk gr\u00e4t hon f\u00f6r att hennes k\u00e4ra docka var borta. Den ber\u00f6mde f\u00f6rfattaren best\u00e4mmer sig f\u00f6r att tr\u00f6sta, genom att p\u00e5st\u00e5 att dockan gett sig ut i v\u00e4rlden p\u00e5 egen hand. F\u00f6r att bekr\u00e4fta sin tes tar han sig f\u00f6r att skriva ett antal brev till flickan och d\u00e5 ange dockan som avs\u00e4ndare. <\/p>\n\n\n\n

Pj\u00e4sen binds samman av Hanna Ullerstam med hatt, kappa och handv\u00e4ska i rollen som \u00e4ldre dam, tillbakablickande p\u00e5 de livsavg\u00f6rande episoderna med den medel\u00e5lders mannen 1923 i parken, en man som uppenbarligen f\u00e5r energi av att h\u00e4nge sig \u00e5t att hitta p\u00e5 storartade ber\u00e4ttelser. Paret som st\u00e5r f\u00f6r manus har sp\u00e4nt en fin b\u00e5ge, vars tidsperspektiv s\u00e4kerligen inbjuder en ung publik till att fundera. Likt Astrid Lindgrens Karlsson p\u00e5 taket<\/em> har man lagt in en del fr\u00e5gor riktade till barnen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Nylund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kafkas fejkade brev fungerar som entr\u00e9biljett till resor ut i vida v\u00e4rlden, resor som det omaka paret f\u00f6rest\u00e4ller sig att de upplever tillsammans. De hamnar i Eiffeltornet, sk\u00e5dar Golden Gate-bron och tar m\u00f6nstring p\u00e5 en lastb\u00e5t. Knappt n\u00e5gon rekvisita anv\u00e4nds. D\u00e4remot f\u00f6rst\u00e4rker ljudl\u00e4ggaren och framf\u00f6r allt scenograferna genom projektioner p\u00e5 fonden bakom scen. Dessa illustrationer g\u00f6r det f\u00f6rmodligen s\u00e5 mycket l\u00e4ttare att f\u00f6lja skeendet f\u00f6r de minsta.. Ska po\u00e4ngteras att texten best\u00e5r av en hel del blinkningar till vuxna. Newton tyngdlagsfilosoferande flimrar f\u00f6rbi, n\u00e5gra data om Kafkas verk och person tangeras. Fanns flera roliga repliker. Den som kanske ocks\u00e5 speglar upps\u00e4ttningens regiss\u00f6r b\u00e4st: ”Barn \u00e4r farliga varelser, de gr\u00e5ter och skrattar om vartannat.” Allvaret ger sig till k\u00e4nna allra sist d\u00e5 den \u00e4ldre damen avsl\u00f6jar att Franz Kafka dog \u00e5ret efter ber\u00e4ttelserna han sk\u00e4nkte som tr\u00f6st.<\/p>\n\n\n\n

I barnteater chansar man inte. Sm\u00e5 barns koncentration m\u00e5ste bibeh\u00e5llas i minst 35 minuter. Audiovisuella hj\u00e4lpmedel underl\u00e4ttar. Hur man dramatiserar \u00e4r av lika stor vikt som vad man vill ber\u00e4tta, f\u00f6r att n\u00e5 framg\u00e5ng hos kr\u00e4vande \u00e5sk\u00e5dare. Ing\u00e5r i f\u00f6ruts\u00e4ttningarna att akt\u00f6rerna p\u00e5 scen uppmuntras att vara \u00f6vertydliga. D\u00e4rf\u00f6r anv\u00e4nds till buds st\u00e5ende medel, s\u00e5som utstuderad mimik, kroppar som visar skiftningar i k\u00e4nslor, r\u00f6relser \u00e1 la mim. Det samtrimmade paret \u00c5kerlind & Ullerstam blir karismatiska genom att variera sitt tal. Man roar genom att praktisera diberse dialekter och prata med olika brytning. Regiss\u00f6r Lasse Beischer – k\u00e4nd f\u00f6r att vara b\u00e5de drastisk och dr\u00e5plig – uppn\u00e5r h\u00e4r god balans i sitt tilltal. Hanna Ullerstam med tre h\u00e4stsvansar i h\u00e5ret g\u00f6r den lilla flickan med frejdig bravur. Tontr\u00e4ffen k\u00e4nns \u00e4kta. Vet inte om hon tidigare haft Erik \u00c5kerlind som enda motspelare. \u00c5kerlind \u00e4r lysande! F\u00f6rmedlar ett gripande portr\u00e4tt av en upplivad f\u00f6rfattare f\u00f6rundrad \u00f6ver sin ov\u00e4ntade v\u00e4nskap, vars oundvikliga slut blir en smula problematiskt. M\u00e4rks sannerligen att sk\u00e5despelarna vet precis var de har varandra. <\/p>\n\n\n\n

Kafka och dockan \u00e4r delvis en all\u00e5ldersf\u00f6rest\u00e4llning, Oavsett hur l\u00e5ngt man hunnit i livet, kan man ha utbyte av inneh\u00e5llet och hur det framf\u00f6rs. Det v\u00e5dliga och skojiga kombineras med en sensmoral, som blir en viktig uppmaning till pj\u00e4sens prim\u00e4ra m\u00e5lgrupp. T\u00e4nk p\u00e5 att r\u00e4dsla begr\u00e4nsar. Samla mod, v\u00e5ga \u00e4ventyret och se om du kan f\u00f6rverkliga dina dr\u00f6mmar!!! (Barnen f\u00e5r efter f\u00f6rest\u00e4llningen ta med sig poster och en slags handledning).<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Hans Blomqvist och Robin Pohlstrand Bj\u00f6rkman (fritt baserad p\u00e5 h\u00e4ndelse \u00e5tergiven av Dora Diamant) Regi: Lasse Beischer Kostym: Fianna Robijn Scenografi: Fianna Robijn och Nicklas J\u00f6rgner Ljud och komposition: Ludvig Sj\u00f6strand Producent: Robin Pohlstrand Bj\u00f6rkman P\u00e5 scen: Erik \u00c5kerlind och Hanna Ullerstam Spelas p\u00e5 f\u00f6rskolor och l\u00e5gstadium v\u00e5ren 2021 samt i Teaterns lokal p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-140279","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140279","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=140279"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140279\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":140382,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/140279\/revisions\/140382"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=140279"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=140279"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=140279"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}