{"id":139712,"date":"2021-03-13T19:02:49","date_gmt":"2021-03-13T17:02:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=139712"},"modified":"2021-03-13T19:02:50","modified_gmt":"2021-03-13T17:02:50","slug":"sorgearbete-kanaliseras-ytterst-berorande-pa-soloprojekt-anna-av-ida-gillner","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=139712","title":{"rendered":"Sorgearbete kanaliseras ytterst ber\u00f6rande p\u00e5 soloprojekt – Anna av Ida Gillner"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ida Gillner<\/p>\n\n\n\n

Anna<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Elementstudion i G\u00f6teborg h\u00f6sten 2020 av Joel Bille<\/p>\n\n\n\n

Mastrad i Svenska Grammofonstudion av Hans Olsson<\/p>\n\n\n\n

Egen utgivning (endast digitalt)<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 10\/3 2021 (digital releasekonsert detta datum)<\/p>\n\n\n\n

Ida Gillner \u00e4r frilansare i yngre medel\u00e5ldern bosatt i G\u00f6teborg, vars H\u00f6gskola f\u00f6r scen och musik hon examinerades fr\u00e5n f\u00f6r ett tiotal \u00e5r sedan. Hon har jobbat p\u00e5 El Sistema, med teaterf\u00f6rest\u00e4llningar och gjort upps\u00e4ttningar f\u00f6r barn, ing\u00e5r i konstellationer som L\u00e4ngtans Kapell, Ida & Louise och Flocken, \u00e4r f\u00f6retr\u00e4desvis verksam inom i icke-anglosaxiska sammanhang. Bevarandet av judisk kultur har blivit ett specialomr\u00e5de. I Kulturbloggen har hon f\u00f6rekommit minst tv\u00e5 g\u00e5nger, n\u00e4r hon medverkat i program p\u00e5 Stadsteatern respektive Kronhuset. Gillners huvudinstrument \u00e4r sopransaxofon. P\u00e5 nya soloskivan spelar hon emellertid piano,. Omg\u00e5ende kommer f\u00f6rklaras varf\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r drygt ett \u00e5r sedan, samma dag Ida genomf\u00f6rde f\u00f6rest\u00e4llning med Anna Heikkinen & L\u00e4ngtans kapell ( Sagolandet – Satumaa som recenserats h\u00e4r), dog hennes yngre syster. P\u00e5 de \u00e5tta n\u00e4rmast f\u00f6ljande m\u00e5naderna klarade hon inte, varken fysiskt eller mentalt, att plocka upp instrumentet. R\u00e4ddningen i den outh\u00e4rdliga sorgen blev att pr\u00f6va sig fram \u00f6ver klaviaturen, se om musikern i henne kunde f\u00e5 utlopp f\u00f6r sina k\u00e4nslor. F\u00f6rtvivlan \u00f6ver den or\u00e4ttvisa d\u00f6den hade samtidigt en motpol i form av en ljusbringare, en nyf\u00f6dd son. ”Lugn och tr\u00f6st, lust och kraft” och en v\u00e4g ut ur den f\u00f6rlamande sm\u00e4rtan fann hon genom att s\u00f6ka sig fram i pianots klangv\u00e4rld. ”Har tagit ett steg i taget och varsamt f\u00f6ljt min intuition, blev till detta knippe musik som kommer fr\u00e5n mitt innersta.”<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mia Redemo<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

”Musiken har kommit till ur t\u00e5rar, ur ljus, hopp och l\u00e4ngtan, i morgonstund med min lila bebis jollrande\/ , i meditation, som toner i hj\u00e4rnan och l\u00e4ngtan i hj\u00e4rtat. Den spelades in bland levande ljus.” Gillner skriver att hon g\u00e5r p\u00e5 sin nya v\u00e4g, f\u00f6ljer stegen och ser fram emot att musiken f\u00e5r vingar, landar hos en publik. Och att musiken d\u00e4rmed inte l\u00e4ngre bara tillh\u00f6r henne och systern som tvingats l\u00e4mna jordelivet. Ni som l\u00e4ser denna introduktion inser f\u00f6rst\u00e5s, att det k\u00e4nns f\u00f6rm\u00e4tet att ge sig p\u00e5 att v\u00e4rdera Anna.<\/em>, en blandning av nya kompositioner och material \u00e4nda fr\u00e5n ungdomen. Den polske pianisten Hania Rani har varit en viktig influens i skapelseprocessen. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r man med \u00f6ronen p\u00e5 vid gavel tar emot, g\u00e5r det ju inte att undg\u00e5 m\u00e4rka de om\u00e4tbara sinnesr\u00f6relser som lagrats och g\u00f6r sig p\u00e5minda, bubblar upp i teman och st\u00e4mningar. Verksh\u00f6jden \u00e4r odiskutabelt h\u00f6g! Jag blir onekligen r\u00f6rd, men sk\u00f6nt nog inte nedslagen av de nio stycken skivan best\u00e5r av. Det hemska \u00e4mnet till trots \u00e4r det inte alls enbart tungt att till sig musiken. Antar att upplevelsen kan vara mer t\u00e5rfylld f\u00f6r Gillners v\u00e4nner och kollegor. H\u00f6r vackert, avskalat tonspr\u00e5k med strimmor av hopp, kanske ocks\u00e5 tacksamhet f\u00f6r tiden systrarna fick tillsammans. Ett par g\u00e5nger \u00e4r jag i en fas n\u00e4r magen vill dra ihop sig. Ett osvikligt tecken p\u00e5 att tons\u00e4ttaren t n\u00e5r fram, kommunicerar budskapet om sin saknad.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rs\u00f6k till virtuosa l\u00f6pningar \u00e4r sj\u00e4lvfallet bannlysta. Ist\u00e4llet betonas det eftert\u00e4nksamt avv\u00e4gda, samlade moment av kontemplation och begrundan. Ett marginellt aber \u00e4r att vara h\u00e4nvisad till att lyssna via datorn, d\u00e4rmed utan tillg\u00e5ng till idealisk ljud\u00e5tergivning. S\u00e5dan h\u00e4r stillsamt vidunderlig musik borde bli utgiven fysiskt.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 senare \u00e5r har jag i hemkommunen varit p\u00e5 genrefria pianokonserter med Elise Einarsdottir, Lars Jansson och Monica Dominique. Och d\u00e4rtill bed\u00f6mt pianisters soloalbum s\u00e5som Tommy Kotter, Mattias Nilsson, Hans Loelv och Anders Teglund. Ida Gillner \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd en plats i detta s\u00e4llskap, \u00e5tminstone n\u00e4r avsikten \u00e4r att ber\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mia Redemo<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Skivan b\u00f6rjar med en hyllning till uppv\u00e4xten p\u00e5 Asper\u00f6. Melodins betydelse blir uppenbar n\u00e4r man f\u00e5r veta att den inledde begravningsceremonin. Den \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n debuten med Ida & Louise, nu inspelad i ny version. Flyga <\/em>\u00e4r enda vokala inslag som kom med, d\u00e4r Gillner f\u00f6r ovanlighets skull sjunger sk\u00f6rt p\u00e5 svenska. Som av en \u00f6desdiger slump skriven bara dagar f\u00f6re d\u00f6den ryckte systern ifr\u00e5n henne. <\/p>\n\n\n\n

H\u00f6r porlande struktur i Vilande <\/em>som k\u00e4nns bekant p\u00e5 n\u00e5got m\u00e4rkligt vis. B\u00e4rs fram av en minimalistisk touch \u00e1 la Michael Nyman. \u00c4nnu mer av visuellt d\u00e8j\u00e1 vu intr\u00e4ffar i n\u00e4sta stycke som har n\u00e4stan tjugo \u00e5r p\u00e5 nacken. Outs\u00e4gligt vackra ackordf\u00f6ljder pr\u00e4glar ocks\u00e5 F\u00f6rnimmelser. <\/em>Sm\u00e4rtan och sorgen p\u00e5taglig, greppar oss, g\u00f6r oss k\u00e4nslovarelser utsatta. \u00c4nd\u00e5 anas en gnutta \u00f6verlevnadsinstinkt. i den f\u00f6rsta l\u00e5t som skrevs efter den akuta chocken. Tre toppnoteringar som kompletterar varandra och f\u00f6renas av stor sk\u00f6nhet! <\/p>\n\n\n\n

Musikern och l\u00e5tskrivaren Gillner knyter ihop s\u00e4cken med Efter\u00e5t, <\/em>ett stycke hon framf\u00f6rt p\u00e5 begravning tidigare. Ofattbart nog tillkom melodin redan n\u00e4r hon gick p\u00e5 h\u00f6gstadiet. L\u00e5ten ger enligt egen utsago ”ro, hopp och ljus fram\u00e5t”, vilket man inst\u00e4mmer i. Genom fingrars sublima anslag f\u00e5r denna milda stegring, denna antydan till positiv f\u00f6r\u00e4ndring sitt \u00f6verv\u00e4ldigande utlopp. Avslutningsvis m\u00e5ste n\u00e5got viktigt po\u00e4ngteras, n\u00e5got som framskymtat. Kvinnan bakom verket Anna <\/em>ska definitivs betraktas som ett tidigare underbarn. Hur \u00e4r det ens m\u00f6jligt att g\u00f6ra s\u00e5 g\u00e5ngbar, br\u00e5dmogen musik, vars inneh\u00e5ll skenbart pr\u00e4glas av stor livsvisdom? Vad blir denna sm\u00e5tt geniala komposit\u00f6rs n\u00e4sta steg? Albumet f\u00f6rtj\u00e4nar absolut 4+. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ida Gillner Anna 4 Inspelad i Elementstudion i G\u00f6teborg h\u00f6sten 2020 av Joel Bille Mastrad i Svenska Grammofonstudion av Hans Olsson Egen utgivning (endast digitalt) Releasedatum: 10\/3 2021 (digital releasekonsert detta datum) Ida Gillner \u00e4r frilansare i yngre medel\u00e5ldern bosatt i G\u00f6teborg, vars H\u00f6gskola f\u00f6r scen och musik hon examinerades fr\u00e5n f\u00f6r ett tiotal \u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-139712","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139712","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=139712"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139712\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":139731,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139712\/revisions\/139731"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=139712"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=139712"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=139712"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}