{"id":139700,"date":"2021-03-13T01:06:14","date_gmt":"2021-03-12T23:06:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=139700"},"modified":"2021-03-13T01:06:15","modified_gmt":"2021-03-12T23:06:15","slug":"gitarrbaserade-poem-i-langsam-klanglig-skrud-tone-poem-av-tre-oar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=139700","title":{"rendered":"Gitarrbaserade poem i l\u00e5ngsam klanglig skrud – Tone poem av Tre \u00d6ar"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto XATAVIA<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tre \u00d6ar<\/p>\n\n\n\n

tone poem<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

Inspelad p\u00e5 Kungliga Musikh\u00f6gskolan 2019<\/p>\n\n\n\n

Solters Records<\/p>\n\n\n\n

37:28<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 27\/11 2020<\/p>\n\n\n\n

Den drivande kraften i detta egensinniga projekt heter Sebastian Persson. Kontaktades av honom efter att han l\u00e4st recension jag skrivit om en musikerv\u00e4n. Fridhems fhs \u00e4r en gemensam n\u00e4mnare. Den bandledaren har engagerat en gitarrist, som jag f\u00f6rst trodde var identisk med Tre \u00d6ars. (b\u00e5da heter Persson). Innan jag accepterade uppdraget lyssnade jag p\u00e5 Open Spotify, vilket nu kompletterats med n\u00e4rstudier av cd i h\u00f6rlurar och fr\u00e5n h\u00f6gtalare. Sebastian Persson har f\u00f6rutom tiden p\u00e5 Fridhem, genomg\u00e5tt studier i musik p\u00e5 Bolln\u00e4s folh\u00f6gskola och Musikh\u00f6gskolan i Malm\u00f6. Han ing\u00e5r i konstellationer som Amarilla, Ormbunken och Mieli.<\/p>\n\n\n\n

Tre \u00d6ar bildades p\u00e5 just Fridhem 2015. Ut\u00f6ver initiativtagaren – komposit\u00f6r till samtliga stycken p\u00e5 tone poem<\/em> – best\u00e5r den skandinaviska trion av kontrabasisten Erik Gr\u00f6nnesby och Arild Wahl p\u00e5 trummor. Skivan har en lite kryptisk undertitel: ”Bl\u00e4ndande nostalgi, dr\u00f6mmar om m\u00f6rkr\u00f6d romans och en vilsen l\u00e4ngtan.” <\/p>\n\n\n\n

I pressutskick st\u00e5r att l\u00e4sa om t\u00e5lmodigt gitarrspel som v\u00e4ver in lyssnaren i Perssons tondikter, tillsammans med telepatiskt samspel. Ur dessa omst\u00e4ndigheter s\u00e4gs en djup st\u00e4mning uppst\u00e5; kontinuerligt brinnande s\u00e5dan. Vad som efterstr\u00e4vas anges vara innerlighet. Musiken ska f\u00f6rmedla en resonans p\u00e5minnande om undermedveten impuls. Vi f\u00e5r ocks\u00e5 reda p\u00e5 att trion delar passionen f\u00f6r atmosf\u00e4riska landskap, j\u00e4mte musik renons p\u00e5 puls. <\/p>\n\n\n\n

Inslag av improvisation har haft stor betydelse, vilket f\u00e5r mig att undra hur mycket noter man utg\u00e5tt fr\u00e5n. H\u00f6r klanger och underliggande gnissel framf\u00f6ras i vad man vill beskriva som ultrarapid. N\u00e4rhet och avst\u00e5nd v\u00e4xlar i en skissartad ljudbild, experimentellt utformade toner. Att framkalla specifika tillst\u00e5nd som symboliserar de ordl\u00f6sa dikterna har varit centralt. Tondikterna verkar ha olikartad karakt\u00e4r, varf\u00f6r produktionen undviker ambient-fl\u00f6de \u00e1 la Brian Eno eller Ry Cooders drabbande sound (Paris, Texas)<\/em>, vilket jag n\u00e4stan hade f\u00f6rutsatt skulle finnas med som avg\u00f6rande komponent. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Tre \u00d6ar 2017 – fr\u00e5n Sebastian Perssons facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r albumet fungerar som b\u00e4st \u00e4r klanger och rytmer ouppl\u00f6sligt f\u00f6renade i ett minimalistiskt, stundom dissonant tassande. Hade g\u00e4rna sett att trumslagare och s\u00e4rskilt basist varit mer involverade \u00f6verlag. Vid s\u00e5d\u00e4r fj\u00e4rde genomlyssningen f\u00e5r jag f\u00f6rvisso problem att styrka min \u00e5sikt. De g\u00f6r faktiskt avtryck p\u00e5 merparten av l\u00e5tarna, eller r\u00e4ttare sagt de tonala dikterna. I sista sp\u00e5ret, Vintersol II, <\/em>samverkar instrumenten lysande och Gr\u00f6nnesby f\u00e5r agera i framkant vilket han ocks\u00e5 g\u00f6r p\u00e5 ett annat st\u00e4lle. <\/p>\n\n\n\n

Man undrar hur detta s\u00e4rpr\u00e4glade, utbroderade tonspr\u00e5k tas emot live. Albumet l\u00e5ter \u00f6msom meditativt, \u00f6msom fragmentariskt. Extremt v\u00e4l avv\u00e4gda ackords\u00e4ttningar, stundom kan de nog ben\u00e4mnas licks, genomsyrar plattan l\u00e4tt knixiga cirklar. Tycker mig h\u00f6ra en hel del vibrato j\u00e4mte smakfullt bruk av pedaler. \u00d6ppningen l\u00e5ter mystiskt vacker, drar in mig i ett st\u00e4mningsm\u00e4ttat, of\u00f6ruts\u00e4gbart universum. Be Silent<\/em> blir en av de g\u00e5nger trion uppn\u00e5r j\u00e4mvikt. F\u00f6rsta halvan av Stj\u00e4rnklart <\/em>best\u00e5r av f\u00f6rsynt organiserade ljud vilka f\u00f6reg\u00e5r musiken. Impressionistiska skivan avrundas i dur i \u00f6ppensinnad anda.<\/p>\n\n\n\n

Trots ambiti\u00f6sa ansatser, totalt annorlunda approach – avsaknad av tempo och puls – och sp\u00e4nnande sekvenser som stundom trollbinder, hamnar bed\u00f6mningen p\u00e5 3+, vilket beror p\u00e5 att det efterhand blir alltf\u00f6r h\u00e4ndelsel\u00f6st. Blir n\u00e4stan besviken p\u00e5 mig sj\u00e4lv f\u00f6r att Tone Poem <\/em>inte riktigt fastnar i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning, delvis laddar ur sig efter idogt lyssnande. Sk\u00f6njbar id\u00e9fattigdom f\u00f6rhindrar att magiskt tillst\u00e5nd uppst\u00e5r i st\u00f6rre omfattning. Nu finns det d\u00e4r glimtvis. Och f\u00f6r stressade individer som tr\u00e4ngtar efter stillhet, kan detta speciella projekt vara perfekt som reningsbad.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tre \u00d6ar tone poem 3 Inspelad p\u00e5 Kungliga Musikh\u00f6gskolan 2019 Solters Records 37:28 Releasedatum: 27\/11 2020 Den drivande kraften i detta egensinniga projekt heter Sebastian Persson. Kontaktades av honom efter att han l\u00e4st recension jag skrivit om en musikerv\u00e4n. Fridhems fhs \u00e4r en gemensam n\u00e4mnare. Den bandledaren har engagerat en gitarrist, som jag f\u00f6rst trodde […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-139700","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139700","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=139700"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139700\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":139711,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139700\/revisions\/139711"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=139700"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=139700"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=139700"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}