{"id":139620,"date":"2021-03-12T15:28:41","date_gmt":"2021-03-12T13:28:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=139620"},"modified":"2021-03-12T15:28:42","modified_gmt":"2021-03-12T13:28:42","slug":"enhetligt-dromskt-sound-omsluter-expressiva-forskjutningar-the-whale-av-stina-agustsdottir-trio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=139620","title":{"rendered":"Enhetligt dr\u00f6mskt sound omsluter expressiva f\u00f6rskjutningar – The Whale av St\u00edna \u00c1g\u00fastsd\u00f3ttir trio"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Artwork Anna Maggy<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

St\u00edna \u00c1g\u00fastsd\u00f3ttir trio<\/p>\n\n\n\n

The Whale<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 10\/1 2020 i studio Sundlaugin Reykjavik<\/p>\n\n\n\n

Skivbolag: Smekkleysa<\/p>\n\n\n\n

28:07<\/p>\n\n\n\n

Svensk release: 26\/3 2021<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ngerskan Stina Augustsdottir (rationaliserar genom att skippa accent forts\u00e4ttningsvis) har bildat intim trio med pianisten Anna Gr\u00e9ta Sigurdardottir ( H\u00e5kan Brostr\u00f6ms New Places, Terese Lien Evenstad, Max Schultz mm) och gitarristen Mikael M\u00e1ni \u00c1smundsson. Samtliga har nominerats till diverse priser hemma i Island. Isl\u00e4nningarna har anknytning till Sverige. Kvinnorna som jag tr\u00e4ffat vid separata tillf\u00e4llen bor i Stockholm. Sl\u00e4kt till Stina har tj\u00e4nstgjort som rektor p\u00e5 Nordiska Folkh\u00f6gskolan, medan Anna Greta examinerats fr\u00e5n Kungliga Musikh\u00f6gskolan och p\u00e5 svensk mark blivit stipendiat x tv\u00e5. Mikael betraktar Sverige och Nederl\u00e4nderna som sina andra heml\u00e4nder.<\/p>\n\n\n\n

Stinas diskografi inneh\u00e5ller ett halvdussin alster plus flera ep. 44-\u00e5ringen l\u00e5ter sig inte begr\u00e4nsas, varf\u00f6r hon undandrar sig etikett musikaliskt. Musiken kan vara akustisk eller elektronisk, trivs lika bra med storband som i intimt format, upptr\u00e4der f\u00f6r tusenh\u00f6vdad publik och p\u00e5 skohornstr\u00e5nga Glenn Miller Caf\u00e9. Har en s\u00e5v\u00e4l gedigen som brokig bakgrund: Ingenj\u00f6r i flera \u00e5r (den mansdominerade v\u00e4rlden f\u00f6rekom i mitt samtal med henne). Vidare har hon studerat klassisk s\u00e5ng p\u00e5 Island, pop i London och jazzs\u00e5ng i Montreal. Snacka om internationell utblick och bredd i sitt konstn\u00e4rliga uttryck!<\/p>\n\n\n\n

M\u00e5ste vara f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag recenserar en produktion fr\u00e5n den karga \u00f6n. Genom kulturella v\u00e4nner finns kopplingar indirekt till Island. En god v\u00e4n och f\u00f6re detta kulturredakt\u00f6r (John Swedenmark) \u00f6vers\u00e4tter p\u00e5 Nordiska R\u00e5det pris – niv\u00e5 sk\u00f6nlitteratur fr\u00e5n Isl\u00e4ndska, vilket medf\u00f6rt att jag introducerats f\u00f6r flera framst\u00e5ende f\u00f6rfattarskap, samt tr\u00e4ffat ett par av dessa personer i G\u00f6teborg. Bland isl\u00e4ndsk prosa och poesi i bokhyllorna finns ocks\u00e5 Isl\u00e4ndska samtal <\/em> av H\u00e5kan Brostr\u00f6m, f\u00f6rfattarv\u00e4n fr\u00e5n Eskilstuna. P\u00e5 G\u00f6teborgs Filmfestival brukar Island vara v\u00e4l representerat. Har sett \u00e5tskilliga sev\u00e4rda filmer d\u00e4rifr\u00e5n (recenserade A White, White Day <\/em>fr\u00e5n 2019), samt \u00e4ger en bok om Isl\u00e4ndsk films uppsving under senaste decennierna.<\/p>\n\n\n\n

Av stilbildande s\u00e4rlingen Bj\u00f6rk har jag tv\u00e5 skivor och sett utomhuskonsert, vilket blir mer \u00e4n mer relevant info i sammanhanget, eftersom The Whale <\/em>\u00e4r utgiven p\u00e5 det bolag som Bj\u00f6rk och Sugarcubes startade. Och albumet spelades in i Sigur R\u00f3s ber\u00f6mda studio. En nydanande grupp jag sett p\u00e5 Skeppsholmen och har dvd (Heima 2007)<\/em> med. En annan l\u00e5nglivad, flitigt turnerande fusiongrupp \u00e4r Mezzoforte, vars grundare \u00e4r far till Anna Greta. Denne saxofonist hade s\u00e5ngerskan Stina samarbetat med, redan innan hon i Sverige tog kontakt med Anna Greta (aktuell med solodebut). M\u00e4rkliga sammantr\u00e4ffanden, eller hur?<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kenth W\u00e5ngklev<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att ber\u00e4tta om ett album som redan tagits emot med \u00f6ppna armar i Island. Vi f\u00e5r sex l\u00e5tar, varav merparten covers. Hon som med glimten i \u00f6gat kallar sig s\u00e5ngdiva, alternativt jazz-ninja, integrerar maximalt p\u00e5 engelska med de tv\u00e5 ackordinstrumenten. F\u00f6rsta sp\u00e5ren erbjuder stor njutning. En superelastisk version av Joni Mitchells klassiker Both Sides Now <\/em>, avl\u00f6ses av suggestiv, lysande tolkning: Buckets Full Of Rain<\/em> (Bob Dylan) fr\u00e5n plattan Blood On Tracks. Alla tre ska ha bidragit med f\u00f6rslag p\u00e5 l\u00e5tar, inklusive egna tons\u00e4ttningar\/ texter.<\/p>\n\n\n\n

Man \u00e4r inte i f\u00f6rsta hand ute efter att behaga. \u00e4ven om covers p\u00e5 Aaon Parks och Damien Rice <\/em>marineras ytterst angen\u00e4mt i sk\u00f6na, ljusa toner. Cd:n pr\u00e4glas av \u00f6msom light- taggig, \u00f6msom sublim nerv. Tilltalas mucket av arty pop med starka refr\u00e4nger, j\u00e4mte v\u00e4lavv\u00e4gda ”utsv\u00e4vningar”, solon inom givna ramar.. Det \u00e4r s\u00e4llsynt dynamiskt, vilket ger upphov yill oupph\u00f6rligt f\u00e4ngslande st\u00e4mningar. Augustsdottirs l\u00e4tt besl\u00f6jade altst\u00e4mma f\u00f6rmedlar en uppsj\u00f6 av emotioner, understryker p\u00e5 ett suver\u00e4nt s\u00e4tt s\u00e5ngernas karakt\u00e4r. Hur hon l\u00e5ter n\u00e4r hon t\u00f6jer ut sitt dramatiska omf\u00e5ng? Hittar inga uppenbara j\u00e4mf\u00f6relser, n\u00e4rmaste associationer f\u00e5r bli Sinne Eeg, Sandy Denny samt den idag tyv\u00e4rr bortgl\u00f6mda Berit Andersson. <\/p>\n\n\n\n

I uts\u00f6kta arrangemang r\u00e4der sinnrik balans mellan en ovanlig treenighet. Elgitarren med sina raffinerade effekter inklusive svajarm styr ofta, ger sig iv\u00e4g i fascinerande utflykter. Har aldrig tidigare h\u00f6rt Mikael Mani Asmundsson (sl\u00e4ppte soloalbum 2019). Jublar \u00f6ver en ny uppt\u00e4ckt, vars sound kan liknas vid en korsning mellan Adrian Belew och John Abercrombie. I titell\u00e5ten j\u00e4mte ett par andra sekvenser anger Sigurdardottir melodiers textur genom sina pregnanta, ibland \u00f6verraskande h\u00e5rda och torra klanger. Ett par g\u00e5nger spelar hon med ackuratess bitterljuva intron. Tycker mig h\u00f6ra att det kn\u00e4pps p\u00e5 pianostr\u00e4ngar. Dogs <\/em>(Damien Rice) pr\u00e4glas av bl\u00e4ndande snyggt samspel mellan instrument. <\/p>\n\n\n\n

Noterar lysande solon, slingrande och samtidigt sammanh\u00e5llna melodier magnifikt exekverade. I avsaknad av beat framtr\u00e4der finurligt spetsiga konturer, j\u00e4mte en otroligt uttrycksfull r\u00f6st som \u00e4r allt annat \u00e4n oansenlig. F\u00e5r f\u00f6r mig att man velat ge illusionen av natur i studion. Anar vind och porlande vatten. Ljud\u00e5tergivningen \u00e4r som v\u00e4ntat superb.<\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 s\u00e5nger, delvis av experimentell art, inneh\u00e5ller aningen sv\u00e5rsm\u00e4lta repetitiva inslag, exempelvis den bittra titell\u00e5ten. En marginell randanm\u00e4rkning som g\u00f6r att jag avh\u00e5ller mig fr\u00e5n att utdela fullpo\u00e4ngare. \u00c5 andra sidan \u00e4r helheten s\u00e5 enormt imponerande att The Whale<\/em> \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd sina 4+. F\u00f6religger heller ingen som helst risk att man tr\u00f6ttnar p\u00e5 denna m\u00e4rkv\u00e4rdiga och h\u00f6gklassiga skiva.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

St\u00edna \u00c1g\u00fastsd\u00f3ttir trio The Whale 4 Inspelad 10\/1 2020 i studio Sundlaugin Reykjavik Skivbolag: Smekkleysa 28:07 Svensk release: 26\/3 2021 S\u00e5ngerskan Stina Augustsdottir (rationaliserar genom att skippa accent forts\u00e4ttningsvis) har bildat intim trio med pianisten Anna Gr\u00e9ta Sigurdardottir ( H\u00e5kan Brostr\u00f6ms New Places, Terese Lien Evenstad, Max Schultz mm) och gitarristen Mikael M\u00e1ni \u00c1smundsson. Samtliga […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-139620","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139620","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=139620"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139620\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":139688,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139620\/revisions\/139688"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=139620"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=139620"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=139620"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}