![\"skjutintepajournalisten\"](\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/10\/skjutintepajournalisten-204x300.jpg\" "\\"skjutintepajournalisten\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
Journalisten som rapporterar hem om krig och konflikter, naturkatastrofer och storpolitiska skeenden fr\u00e5n v\u00e4rldens orosh\u00e4rdar \u00e4r p\u00e5 n\u00e5got vis sj\u00e4lva sinnebilden f\u00f6r \u201djournalisten\u201d, en figur med n\u00e4rmast mytisk dimension – k\u00e4nd fr\u00e5n s\u00e5 v\u00e4l Tintins seriev\u00e4rld som otaliga spelfilmer och den egna, svenska televisionens profiler. <\/strong><\/p>\n I \u201dSkjut inte p\u00e5 journalisten!\u201d kommer 19 svenska korrespondenter till tals i egna ber\u00e4ttelser. Riktiga journalister som finns p\u00e5 riktigt, \u00e4r det l\u00e4tt att t\u00e4nka. Och i det ligger en sp\u00e4nning, en attraktion, som infrias vid l\u00e4sning av boken. Det blir ocks\u00e5 en p\u00e5minnelse om en faktisk verklighet: Antologins sista bidrag \u00e4r TV4:s Rolf Porseryds skildring av hur han och kollegan Bo Lid\u00e9n f\u00e4rdas genom det h\u00f6gsommarvackra svenska landskapet, p\u00e5 v\u00e4g till en begravning: Fotografen Martin Adl\u00e9r sk\u00f6ts till d\u00f6ds d\u00e5 han i arbetet dokumenterade en demonstration under en reportageresa i Somalia 2006. \u00c5ret innan hade de alla tre kunnat rapportera hem fr\u00e5n Afghanistan om norra alliansens fall, samma kv\u00e4ll tr\u00e4ngde bev\u00e4pnade m\u00e4n in p\u00e5 deras hotell och avlossar tv\u00e5 skott. Deras kollega, Ulf Str\u00f6mberg, tr\u00e4ffades n\u00e4ra hj\u00e4rtat av det ena och hans liv gick inte att r\u00e4dda. <\/p>\n Det \u00e4r 19 namnkunniga, svenska journalister som i boken \u00e5terger bitar av sitt yrkesliv \u2013 ibland genomf\u00f6rt med risk f\u00f6r det egna livet. De dramatiska skeendena skildras dels ur ett personligt, subjektivt perspektiv. Dels ur ett historiskt dokumenterat, i efterhand m\u00f6jligt att s\u00e4tta in i ett sammanhang. Just i det personliga ligger en styrka, i det \u00e4rliga skildrandet av det f\u00f6rvirrande och mots\u00e4gelsefulla d\u00e5 det sker, som f\u00f6rm\u00e5r att ber\u00f6ra mer \u00e4n de ofta anonyma frontrapporter fr\u00e5n olika nyhetsbyr\u00e5er som dagsaktuell nyhetsjournalistik bygger p\u00e5. <\/p>\n Ett av flera exempel \u00e4r Eva Elms\u00e4ters \u201dKriget om Tjetjenien \u2013 drama i tv\u00e5 akter\u201d, som \u00e5terger b\u00e5de f\u00f6rs\u00f6ken att rapportera fr\u00e5n Groznyj, omkringk\u00f6rda av en kamouflagekl\u00e4dd man i BMW med Kalasjnikov i baks\u00e4tet och en handgranat vid handbromsen, och hur en civil armenier i sin risiga bil – helt utan egen vinning – hj\u00e4lper det svenska tv-teamet att evakuera ut ur landet sedan situationen blivit f\u00f6r farlig. <\/p>\n Det \u00e4r ocks\u00e5 en analys av det ryska f\u00f6rs\u00f6ket att tysta pressen som ett s\u00e4tt att isolera Tjetjenien. Inga kritiska \u00f6gon skulle under det p\u00e5f\u00f6ljande kriget f\u00e5 chansen att bevittna vad som skedde i krigszonen. F\u00f6rutom pressen h\u00f6lls \u00e4ven internationella hj\u00e4lporganisationer utanf\u00f6r. Men effekterna av kriget s\u00e5g de, barn och vuxna som lyckats ta sig ut och l\u00e5g p\u00e5 sjukhusen i gr\u00e4nstrakterna av Ingusjien: \u201dBleka m\u00e4nniskokroppar svartprickiga av splitter. En stank av ruttnande s\u00e5r. Barn med slocknad blick och amputerade ben. De hems\u00f6kte mig i mardr\u00f6mmar l\u00e5ngt efter\u00e5t.\u201d<\/p>\n Richard Swartz \u201dS\u00e4po och jag\u201d har ett sk\u00f6nlitter\u00e4rt drag men skildringarna fr\u00e5n det \u00d6steuropa, som han rapporterat f\u00f6r Svenska Dagbladet under decennier, har en detaljskildring som \u00e4r journalistisk exakt. Det \u00e4r sp\u00e4nnande som en mycket v\u00e4lskriven deckare, fr\u00e5n en v\u00e4rld och ett persongalleri bakom j\u00e4rnridan som tills nyligen var sj\u00e4lvklar men nu \u00e4r historia. Sp\u00e4nnande p\u00e5 ett litter\u00e4rt, om \u00e4n annorlunda, vis \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4rldsreportern Staffan Heimersons \u201dAlexander den Store, Kipling och jag\u201d. V\u00e4lskrivet med den drivne reporterns till synes snabbt skildrade erfarenheter av dramatik \u2013 och r\u00e4dsla \u2013 i Centralasien. Inledningsvis \u00e4r det Tove Jansson som citeras: \u201dDet \u00e4r ingen konst att vara modig om man inte \u00e4r r\u00e4dd.\u201d <\/p>\n Att vara r\u00e4dd och \u00e4nd\u00e5 g\u00f6ra det kan vara ett kall, en drift som journalist. Men som boken visar kan det ocks\u00e5 vara en slump att vara p\u00e5 r\u00e4tt, eller fel, plats vid en viss tid. Och det vi kallar de stora historiska h\u00e4ndelserna, \u00f6desstunderna, avtecknar sig inte alls s\u00e5 tydligt f\u00f6r den som upplever dem och befinner sig mitt i ett skeende. Men att \u00e4nd\u00e5 kunna rapportera utifr\u00e5n de ofta knapph\u00e4ndiga uppgifter som finns \u2013 och mot makthavarnas vilja \u2013 handlar inte bara om rutin och kunskap utan ocks\u00e5 om mod. <\/p>\n Text: Lilly Hallberg<\/strong><\/p>\n Skjut inte p\u00e5 journalisten! Atlas f\u00f6rlag i samarbete med pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gr\u00e4nser L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om journalistik<\/a>, medier<\/a>, recension<\/a>, b\u00f6cker<\/a>, Reportrar utan gr\u00e4nser<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Journalisten som rapporterar hem om krig och konflikter, naturkatastrofer och storpolitiska skeenden fr\u00e5n v\u00e4rldens orosh\u00e4rdar \u00e4r p\u00e5 n\u00e5got vis sj\u00e4lva sinnebilden f\u00f6r \u201djournalisten\u201d, en figur med n\u00e4rmast mytisk dimension – k\u00e4nd fr\u00e5n s\u00e5 v\u00e4l Tintins seriev\u00e4rld som otaliga spelfilmer och den egna, svenska televisionens profiler. I \u201dSkjut inte p\u00e5 journalisten!\u201d kommer 19 svenska korrespondenter till […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,62,3,16],"tags":[907,2765,3582,12285],"class_list":["post-13953","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-medie-och-kulturpolitik","category-litteratur","category-recension","tag-bocker","tag-journalistik","tag-medier","tag-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13953","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=13953"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13953\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=13953"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=13953"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=13953"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n19 korrespondenters ber\u00e4ttelser om yttrandefrihetens gr\u00e4nser\u201d<\/p>\n
\nRedakt\u00f6r. Lars Gunnar Erlandsson
\nISBN 9789173893657<\/p>\n