![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/02\/unnamed-10-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Quo Vadis, Aida
\nBetyg 5
\nSvensk biopremi\u00e4r 26 februari 2021
\nRegi Jasmila \u017dbani\u0107<\/p>\n
Vinnare av Dragon Award Best International Film p\u00e5 G\u00f6teborg Filmfestival 2021, nominerad till Guldlejonet i Venedig och kortlistad till Oscars som Bosniens bidrag. Utan tvekan en av de starkaste filmerna som skapats under 2000-talet. En film om n\u00e5got vi egentligen inte vill k\u00e4nna till att det h\u00e4nt. Ett folkmord p\u00e5 mer \u00e4n 8.000 bosniska m\u00e4n och pojkar under serbernas intagning av den bosniska staden Srebrenica. Ett folkmord i Europa i modern tid och d\u00e4r FN och omv\u00e4rlden svek. Filmen tar upp n\u00e5got oerh\u00f6rt viktigt och den g\u00f6r det p\u00e5 ett filmiskt och dramaturgiskt starkt och v\u00e4lgjort s\u00e4tt.<\/p>\n
Hur \u00e4r det ens m\u00f6jligt att detta kunde h\u00e4nda, f\u00f6r bara n\u00e5gra decennier sedan, under 1990-talet i Europa och medan FN:s soldater tittade p\u00e5 och n\u00e4st intill gav st\u00f6d \u00e5t serbernas mord p\u00e5 bosnier.<\/p>\n
Handlingen utspelas i Bosnien, i juli 1995. I centrum st\u00e5r Aida som \u00e4r \u00f6vers\u00e4ttare f\u00f6r FN i den lilla staden Srebrenica. N\u00e4r den serbiska arm\u00e9n \u00f6vertar staden s\u00f6ker tusentals medborgare skydd i FN-l\u00e4gret, bland dem Aidas man och tv\u00e5 s\u00f6ner. Alla f\u00e5r inte plats och situationen blir alltmer kaotisk. Fr\u00e5n sin position som tolk \u00e5t ledningen h\u00f6r och ser hon vad som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att h\u00e4nda. Jasna Djuricic i rollen som Aida \u00e4r s\u00e5 bra, s\u00e5 \u00e4kta. Jag k\u00e4nner hennes frustration n\u00e4r hon springer i l\u00e4gret mellan de olika FN-cheferna som alla sviker.<\/p>\n
Filmen har s\u00e5 m\u00e5nga styrkor. Jasna Djuricic har jag redan n\u00e4mnt och det \u00e4r en l\u00e5ng rad duktiga sk\u00e5despelare som alla k\u00e4nns trov\u00e4rdiga, det k\u00e4nns som om jag \u00e4r med d\u00e4r, jag \u00e4r en i m\u00e4ngden och jag upplever allt. Hur vanliga m\u00e4nniskor som \u00e4r grannar p\u00e5 riktigt, i verkligheten, p\u00e5 fullt allvar, hamnar p\u00e5 var sin sida i ett krig och tvingas medverka till den andres d\u00f6d. Vi f\u00e5r ocks\u00e5 f\u00f6lja livet ett par \u00e5r efter kriget och f\u00e5r se hur dessa m\u00e4nniskor \u00e5ter lever sida vid sida. M\u00e4n som deltog i att massmordet lever som vanliga hyggliga m\u00e4nniskor som njuter av sina barns och barnbarns skolavslutningar tillsammans med grannar som f\u00f6rlorat sin familj.<\/p>\n
Regiss\u00f6ren Jasmila \u017dbani\u0107 ber\u00e4ttar om filmen:
\n– Vi var drivna av ett behov att ber\u00e4tta. Det \u00e4r inte bara en film om Bosnien och Balkan utom om m\u00e4nniskor, hur vi behandlar varandra n\u00e4r allt m\u00e4nskligt omkring oss sl\u00e5s s\u00f6nder.<\/p>\n
Det \u00e4r m\u00e4sterligt ber\u00e4ttat och filmat. Varken den som lyder order eller den som ger order i ett krig beh\u00f6ver se ut som ett monster. N\u00e4r en nation faller is\u00e4r, som det forna Jugoslavien gjorde, kan grannar pl\u00f6tsligt st\u00e5 p\u00e5 olika sidor i ett krig.<\/p>\n
Jag tror vi beh\u00f6ver filmer som denna, som f\u00e5r oss att f\u00f6rst\u00e5 vad som h\u00e4nder vid krig, s\u00e5 att vi g\u00f6r att allt vi kan f\u00f6r att f\u00f6rhindra att det blir krig. Och jag t\u00e4nker ocks\u00e5 hur viktigt det \u00e4r att l\u00e4nder som lever i fred kan bist\u00e5 och ge st\u00f6d \u00e5r fredsr\u00f6relser i krigsdrabbade l\u00e4nder, att vi g\u00f6r allt vi kan f\u00f6r att f\u00f6rhindra krigen. Att ta emot flyktingar fr\u00e5n l\u00e4nder i krig \u00e4r n\u00e5got vi b\u00f6r g\u00f6ra, som medm\u00e4nniskor. Men vi b\u00f6r satsa o\u00e4ndligt mycket p\u00e5 att f\u00f6rhindra krig.<\/p>\n
Lite fakta om regiss\u00f6ren, som vi l\u00e4r f\u00e5 se mer av i framtiden:
\nJasmila \u017dbani\u0107 \u00e4r f\u00f6dd i Sarajevo 1974 d\u00e4r hon \u00e4ven f\u00e5tt sin utbildning som regiss\u00f6r f\u00f6r film och teater. Innan hon b\u00f6rjade g\u00f6ra film har hon bland annat arbetat som dockspelare p\u00e5 Vermontbaserade Bread and Puppet Theatre och som clown. Hennes l\u00e5ngfilmsdebut Grbavica vann Guldbj\u00f6rnen i Berlin 2006<\/p>\n
– Srebrenica \u00e4r en 40-minuters flygresa fr\u00e5n Wien och mindre \u00e4n tv\u00e5 timmar fr\u00e5n Berlin, s\u00e4ger hon. Det \u00e4r skr\u00e4mmande att t\u00e4nka att ett folkmord kunde \u00e4ga rum mitt framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 Europa, och det efter att vi miljoner g\u00e5nger upprepat att det aldrig f\u00e5r h\u00e4nda igen.<\/p>\n
Filmen \u00e4r kortlivad som Bosniens bidrag till Oscars. Det \u00e4r intressant att f\u00e5 se en filmskapelse fr\u00e5n ett land Bosnien som inte s\u00e5 ofta syns i internationella filmsammanhang. I Bosnien produceras en film om \u00e5ret. Det finns ingen filmindustri och ytterst sm\u00e5 finansieringsm\u00f6jligheter. I pressmaterialet om filmen ber\u00e4ttas att det var problematiskt att g\u00f6ra en film om Srebenica ocks\u00e5 av politiska sk\u00e4l, d\u00e5 det fortfarande finns m\u00e5nga ledande politiker som f\u00f6rnekar att det som h\u00e4nde var ett folkmord. Det tog m\u00e5nga \u00e5r att g\u00f6ra filmen, och det \u00e4r en samproduktion med inte mindre \u00e4n nio europeiska l\u00e4nder.<\/p>\n