{"id":139285,"date":"2021-02-23T15:56:14","date_gmt":"2021-02-23T13:56:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=139285"},"modified":"2021-02-23T15:56:14","modified_gmt":"2021-02-23T13:56:14","slug":"komplext-berattande-fran-lovande-debutanter-latar-om-faglar-annat-alla-far-medalj","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=139285","title":{"rendered":"Komplext ber\u00e4ttande fr\u00e5n lovande debutanter – L\u00e5tar om f\u00e5glar & annat – Alla f\u00e5r medalj"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
illustration Viktor Edsj\u00f6<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Alla f\u00e5r medalj<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tar om f\u00e5glar & annat<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad och mixad 26-27\/10 2019 i Signalverket, Malm\u00f6 av Truls Nilsson och Finn Popke<\/p>\n\n\n\n

Solters Records<\/p>\n\n\n\n

42:25<\/p>\n\n\n\n

Release: 12\/12 2020<\/p>\n\n\n\n

Alla f\u00e5r medalj bildades p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i Malm\u00f6 2017. Initiativtagaren heter Frank William Reis, vars kompositioner utg\u00f6r spr\u00e5ngbr\u00e4da f\u00f6r handplockade unga musiker p\u00e5 ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt debutalbum. Trumslagaren Reis – d\u00e4rut\u00f6ver akustisk gitarr i tre korta, snarlika stycken som markerar skivans uppl\u00e4gg – kallar sig n\u00e5got s\u00e5 udda som sagober\u00e4ttare. ”Varudeklarationen” \u00e4r ambiti\u00f6s s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r. L\u00e5tskrivaren ser lycka i de sm\u00e5 tingen, vill f\u00f6rmedla tankar, upplevelser och k\u00e4nsloloopar. M\u00e5ls\u00e4ttningen \u00e4r n\u00e5 ut till alla i sin omgivning, knyta an och ber\u00f6ra genom att inte v\u00e4ja f\u00f6r allvar eller komplicerade \u00e4mnen. F\u00f6r att f\u00e5 utlopp f\u00f6r denna sammansatta kreativitet formades Alla f\u00e5r medalj. Bandledaren h\u00f6rs ocks\u00e5 i andra konstellationer: Clove Pink Tribe, Sparvh\u00f6k och Celeste 11, Lucie med flera. <\/p>\n\n\n\n

Gruppen best\u00e5r f\u00f6rutom honom sj\u00e4lv av Johanna Jakobsson p\u00e5 altsax, Ludvig Samuelsson p\u00e5 sopran- och barytonsaxofon, gitarristen Robin Petersson, pianisten Gustaf Rosenberg, basisten Felisia Westberg samt Iris Bergcrantz p\u00e5 s\u00e5ng. F\u00f6r mig nya namn bortsett fr\u00e5n de tv\u00e5 sist n\u00e4mnda som nyligen sl\u00e4ppt skivor jag recenserat. Betr\u00e4ffande Bergcrantz ska p\u00e5pekas att hon sjunger v\u00e4xelvis ordl\u00f6st och p\u00e5 svenska. I Visa till min mor <\/em>st\u00e5r hon som textleverant\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

Hittar ingen uppgift om producent varf\u00f6r jag utg\u00e5r fr\u00e5n att bandledaren ikl\u00e4tt sig den kostymen. Att han som det verkar skippat denna viktiga bollplanksfunktion, inneb\u00e4r en risk, s\u00e4rskilt d\u00e5 det handlar om ett f\u00f6rstlingsverk. Min teori om att utexaminerade musikstuderande brinner av lust att visa allt vad de l\u00e4rt sig, besannas i h\u00f6g grad p\u00e5 L\u00e5tar om f\u00e5glar & annat. <\/em>Lika attraherad en upphovsman kan bli av att oms\u00e4tta ett kalejdoskop av id\u00e9er, lika knepigt kan det bli f\u00f6r lyssnaren att greppa musik med s\u00e5dan utg\u00e5ngspunkt. En smaksak om utfallet betraktas som varierat eller spretigt och \u00f6verlastat. Hur som helst absolut extraordin\u00e4rt och uppseendev\u00e4ckande att kombinera sv\u00e4vande jazz i folkton med h\u00e5rt markerad spr\u00e4ck och gungande beat.. Men slutprodukten hade s\u00e4kerligen blivit mindre abstrakt med extern producent. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Hedvig Jahre<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Inledningsvis h\u00f6rs mest gitarr med fint vibrato innan det ljusaste registret ur saxofonfamiljen tar vid. Noterar att Westberg p\u00e5 sin kontrabas har en framtr\u00e4dande roller i flera sekvenser, vilket \u00e4r ett lyckat drag. R\u00e5der ingen tvekan om att den l\u00e5nge Reis styr skeendet genom sitt driv och f\u00e4bless f\u00f6r cymbaler och vispar, bygger sina l\u00e5tstrukturer p\u00e5 precis lagom mycket rytmisk energi.<\/p>\n\n\n\n

En l\u00e5t v\u00e4l v\u00e4rd att framh\u00e5llas extra \u00e4r Visa till mor<\/em>. Med lugna, \u00f6verv\u00e4gda aktioner hittar samtliga musiker ett gemensamt flow, turas om att pr\u00e4gla melodin p\u00e5 ett dynamiskt s\u00e4tt. Och den vokala prestationen \u00e4r helgjuten. Ideligen illustreras hur obekymrat man beh\u00e4rskar sina instrument. I gott s\u00e4llskap <\/em>inneh\u00e5ller exempelvis ett alldeles utm\u00e4rkt altsaxsolo av Johanna Jakobsson.<\/p>\n\n\n\n

I analogi med viljan att vara sagober\u00e4ttare l\u00e5ter det lekfullt. Varsamt och ystert om vartannat. Efter noggrann lyssning identifieras g\u00e4ckande och skissartade tendenser. Somliga l\u00e5tar g\u00e5r i varann, medan andra kan definieras som hisnande stilbrott, h\u00f6gst annorlunda sound. Iris Bergcrantz sopran k\u00e4nns igen. S\u00e5vitt jag kan bed\u00f6ma \u00e4r tontr\u00e4ffen total. Tyv\u00e4rr lutar hennes imponerande r\u00f6st \u00e5t det monokroma, ordl\u00f6st ”drillande” med samma omf\u00e5ng som i vissa melodier g\u00f6r s\u00e5ngen statisk, emellan\u00e5t en gnutta enformig.<\/p>\n\n\n\n

Gruppen h\u00f6r hemma i en europeisk, stundtals l\u00e4tt avantgardistisk tradition. I b\u00e5ngstyriga Sneaky Chicken In The Shadows <\/em>drar gitarristen p\u00e5 maximalt, vr\u00e4nger och vrider fram medryckande toner. Gillar \u00f6verhuvudtaget skarpt m\u00e5ngsidigheten hos Robin Petersson! Hans rockbeat de luxe omvandlas efterhand till kakofoniska konturer, n\u00e4r intensivt br\u00f6tiga ljud fr\u00e5n bl\u00e5sinstrument tar vid. F\u00f6ljs typiskt nog av en eggande k\u00e4rleksballad med porlande tema p\u00e5 piano. Vacker s\u00e5ng av Bergcrantz. F\u00f6rmodligen har septetten haft enormt kul n\u00e4r de framf\u00f6r en absurd sak betitlad Fakk duvor, duvor suger. <\/em> Detta Heavy Metal-jazzst\u00f6k antar sansl\u00f6sa proportioner. Framst\u00e5r som aggressivt p\u00e5 rekordniv\u00e5 vad betr\u00e4ffar svenska jazzutgivningar. <\/p>\n\n\n\n

Efter f\u00f6reg\u00e5ende hysteriska infall m\u00e5ste betonas att debutalbumet inneh\u00e5ller ett par l\u00e4ngre sekvenser med j\u00e4mn och behaglig puls, sekvenser som sprider suggestiv sk\u00f6nhet. Kulmen n\u00e5s n\u00e4r gitarrist, pianist och basist bekv\u00e4mt m\u00f6ts p\u00e5 samma plan. Komposit\u00f6ren \u00e4r som antytts f\u00f6rtjust i kontraster, vill bjuda p\u00e5 en k\u00e4nslornas berg och dalbana. AFM g\u00e5r i m\u00e5l med hoppfulla hj\u00e4rtan och smittande leende . Sprittande sopransax visar v\u00e4gen. Avslutningen b\u00e4ddas in i ett befriande beat, stiger jublande mot skyn, l\u00e4mnar lyssnaren tillfredsst\u00e4lld; f\u00f6rvisso n\u00e5got konfunderad sammantaget<\/p>\n\n\n\n

Texterna med f\u00e5glar i blickf\u00e5nget \u00e4r minst sagt g\u00e5tfulla, en korsning mellan diffust poetiska och lustigt m\u00e4rkv\u00e4rdiga. Vad g\u00e4ller mitt omd\u00f6me best\u00e4mde jag mig i ett sent skede, \u00e4ndrade fr\u00e5n 3+ d\u00e5 h\u00e4r finns tillr\u00e4ckligt sp\u00e4nnande och sp\u00e4nstig musik , \u00e4ven om inte varje l\u00e5tid\u00e9 hittade helt r\u00e4tt. Projektets h\u00f6ga ambitionsniv\u00e5 genomsyrar albumet. Argumentet som definitivt f\u00e4llde avg\u00f6randet, var dock hur underbart musikerna spelade. De klickade fullst\u00e4ndigt med varandra. D\u00e4rtill levererade \u00e5tskilliga meningsfulla solon. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Alla f\u00e5r medalj L\u00e5tar om f\u00e5glar & annat 4 Inspelad och mixad 26-27\/10 2019 i Signalverket, Malm\u00f6 av Truls Nilsson och Finn Popke Solters Records 42:25 Release: 12\/12 2020 Alla f\u00e5r medalj bildades p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i Malm\u00f6 2017. Initiativtagaren heter Frank William Reis, vars kompositioner utg\u00f6r spr\u00e5ngbr\u00e4da f\u00f6r handplockade unga musiker p\u00e5 ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt debutalbum. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-139285","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139285","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=139285"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139285\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":139294,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/139285\/revisions\/139294"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=139285"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=139285"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=139285"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}