{"id":138987,"date":"2021-02-13T17:22:35","date_gmt":"2021-02-13T15:22:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=138987"},"modified":"2021-02-14T21:22:09","modified_gmt":"2021-02-14T19:22:09","slug":"en-romantisk-juvel-domineras-av-frasch-mjukjazz-karleken-av-anders-boson-jazz-ensemble","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=138987","title":{"rendered":"Romantisk juvel domineras av fr\u00e4sch mjukjazz – K\u00e4rleken av Anders Boson Jazz Ensemble"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Omslag Hellblau Design Co<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Anders Boson Jazz Ensemble<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4rleken<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i maj 2020 i Studio Epidemin, G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Producerad, mixad och mastrad av Johannes Lundberg<\/p>\n\n\n\n

HOOB Records<\/p>\n\n\n\n

37:22<\/p>\n\n\n\n

Release: 19\/2 2021<\/p>\n\n\n\n

Trumpetaren och s\u00e5ngaren Anders Boson har en bakgrund i popbandet Fibes, Oh Fibes. Den v\u00e4l mottagna solodebuten kom 2010. I fjol recenserade jag trion Boson\/ Jardemark\/ Bergstr\u00f6m och n\u00e4rvarade p\u00e5 deras streamade release p\u00e5 hemmaplan i Lerum. Nu sl\u00e4pps en ambiti\u00f6s satsning med f\u00f6retr\u00e4desvis original – skrivna av bandledaren och arrade av Erik Dahl (undantaget en l\u00e5t Alex M\u00e5rdsj\u00f6 tagit hand om) , vilka framf\u00f6rs av jazzmusiker med boende i G\u00f6teborg. De tillh\u00f6r gr\u00e4ddan av vad som kan uppbringas, varf\u00f6r jag h\u00f6rt dem i olika konstellationer \u00e5tskilliga g\u00e5nger live. Anders \u00f6nske-ensemble best\u00e5r av Axel M\u00e5rdsj\u00f6 p\u00e5 alt- och tenorsax, Jakob Sollerman (trombon), Simon Westman (piano), Olli Rantala (kontrabas) och Michael Edlund (trummor). G\u00e4star p\u00e5 tre l\u00e5tar g\u00f6r Jonathan Kronevik spelandes flygelhorn. Somliga av dem har egna f\u00f6rstklassiga grupper, medan andra ing\u00e5r i storband och andra s\u00e4ttningar.<\/p>\n\n\n\n

Fyrtiosex\u00e5rige socionomen fr\u00e5n Floda har r\u00f6rt sig inom flera genrer, genomg\u00e5ende med en igenk\u00e4nnbar h\u00e5llning. Inom hans nisch smaskas det inte p\u00e5 med tungt artilleri. Ist\u00e4llet premieras innerlighet, noga utvalda toner och vackra eller snitsiga melodier. I pressutskick s\u00e4ger Boson att han betydligt mer \u00e4n tidigare, betonat att t\u00e4nka genreorienterat i en jazzig kontext. Vidare att han velat utmana sig sj\u00e4lv och framh\u00e4va sin personlighet. Efter att ha lyssnat p\u00e5 K\u00e4rleken<\/em> i h\u00f6rlurar upprepade g\u00e5nger nattetid, menar jag att upps\u00e5tet lyckats. L\u00e5ter mysigt och snyggt utan att tendera till att bli menl\u00f6st, tv\u00e4rtom. Kompositionerna har attraktiv egenart, ofta kryddade med vemod. Man minns dem efter\u00e5t. Inuti en \u00f6verordnad st\u00e4mning r\u00f6r sig melodierna i olika riktningar. \u00c5tskilliga p\u00e4rlor utkristalliseras. Musikerna spelar ypperligt, motsvarar h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar.<\/p>\n\n\n\n

Albumets sju sp\u00e5r inleds med en variant p\u00e5 Lawns <\/em>av Carla Bley (henne h\u00f6rde jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen live i f\u00f6rfjol p\u00e5 Fasching). N\u00e4r ensemblens ledare sjunger den p\u00e5 svenska \u00e4r den d\u00f6pt till V\u00e4rlden utanf\u00f6r. <\/em> En hoppingivande st\u00e4mning etableras omg\u00e5ende. Texten marinerad i \u00f6gonblicksbilder smeker medh\u00e5rs ackompanjerad av lyh\u00f6rt musicerande. Av covers g\u00f6rs en l\u00e5t signerad folkrockiga Bon Iver, fint medryckande Blindsided<\/em>. H\u00e4r finns antydan till Michael Franks l\u00e4ckra sound anno tidigt 80-tal. Sn\u00e4rtigt och polerat s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r. Vokalisten och hans musiker ger angen\u00e4m kontur, genom finstilt sv\u00e4ng som fogar in sig i helheten. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Ensemblen fotograferad i samband med inspelning<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Musikaliskt befinner sig m\u00e4nnen p\u00e5 exakt samma v\u00e5gl\u00e4ngd, spelar med frapperande auktoritet. Skulle man uppskatta saxofonistens \u00e5lder uteslutande genom lyssning p\u00e5 hans solon, skulle man s\u00e4kerligen dubbla Axel M\u00e5rdsj\u00f6s \u00e5lder, i tron att han samlat p\u00e5 sig oceaner av erfarenhet. Kronevik p\u00e5 flygelhorn respektive Boson himself p\u00e5 trumpet beh\u00e4rskar fullkomligt det taktila handlag man efterstr\u00e4vat. H\u00e4nf\u00f6rs av perfekt avv\u00e4gning mellan det unisona och features, vilket givetvis l\u00e5tskrivare och arrang\u00f6r ska kreddas f\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

Ensemblens ledare har extra mycket ber\u00f6mt basisten Olli Rantala, en musiker med absolut geh\u00f6r vars lott alltf\u00f6r ofta \u00e4r att hamna utanf\u00f6r rubriker och rampljus. Ett s\u00e5dant h\u00e4r projekt faller platt utan fink\u00e4nsligt, metodiskt trumspel. D\u00e4rf\u00f6r ska framh\u00e5llas att Michael Edlunds (Music Music Music med mera) bedrift utg\u00f6r en v\u00e4sentlig framg\u00e5ngsfaktor. Han kommer verkligen till sin r\u00e4tt. Har aldrig h\u00f6rt Simon Westman spela b\u00e4ttre. P\u00e5 My Witness Of Love <\/em>\u00e4r pianisten i sitt esse, en magisk touch han bibeh\u00e5ller skivan igenom. <\/p>\n\n\n\n

Ovan n\u00e4mnda melodi doppad i ett nedtonat format, f\u00f6rtj\u00e4nar beteckningen storartad. Har ett f\u00f6rsiktigt uttryck \u00f6ver sig, utstr\u00e5lar f\u00f6rundran och framf\u00f6r allt livsgl\u00e4dje. Bluesen <\/em>ger mig Jan Sigurd-vibbar som i sin tur har Randy Newman som en av sina husgudar. Har Boson f\u00e5tt inspiration h\u00e4rifr\u00e5n? Fr\u00f6jdas \u00e5t hur Rantala och trombonist Jakon Sollerman f\u00e4rgl\u00e4gger. En visa lakoniskt betitlad K\u00e4rleken <\/em>bjuder p\u00e5 f\u00f6rn\u00e4mlig cocktailjazz, vars aura g\u00f6r den perfekt under dygnets m\u00f6rka timmar. Rytmisk figur kontinuerligt upprepad l\u00e4gger grund f\u00f6r fantastisk ensemblespel. St\u00e4mmor och stil associeras naturligt till mytomspunna Kind of Blue. <\/em>Basg\u00e5ngen antar skepnad av Paul Chambers, likheter kan sp\u00e5ras till fler p\u00e5 denna ikoniska inspelning sent 50-tal. L\u00e5ten heter Alvis. <\/em> Trevliga Blindsided <\/em>utstr\u00e5lar hit-potential med typisk tonartsh\u00f6jning. V\u00e4ldigt vacker instrumental ballad avslutar. Den sv\u00e4var l\u00e5gintensivt, str\u00e4cker p\u00e5 sig ett lika intrikat som njutbart vis. <\/p>\n\n\n\n

Inledningsvis kan hos oinitierade viss tveksamhet uppst\u00e5 kring den vokala f\u00f6rm\u00e5gan hos Anders Boson. \u00c4r det r\u00f6sten som har begr\u00e4nsningar eller estetiskt val som medf\u00f6r att han framst\u00e5r som Tommy K\u00f6rbergs antites? Tror det senare efter ing\u00e5ende studier. M\u00f6jligen kan \u00f6ronen till en b\u00f6rjan beh\u00f6va anpassa sig, n\u00e4r han med spr\u00f6d r\u00f6st l\u00e5ter Chet Baker-idiomet styra. S\u00e5ngen visar sig efterhand inte bara vara behaglig och n\u00e4raliggande hj\u00e4rtats andetag, utan \u00e4ven anta subtila f\u00f6rgreningar. <\/p>\n\n\n\n

G\u00e4nget som jag r\u00e5kar k\u00e4nna genom min passion f\u00f6r sm\u00e5skalig livemusik, ska vara stolta \u00f6ver vad de \u00e5stadkommit. Blir djupt imponerad av niv\u00e5n! Vidare ska \u00e5nyo betonas att kompositionerna \u00e4r av f\u00f6rbluffande h\u00f6g standard oavsett stil. Beundransv\u00e4rt att man med Anders Boson i t\u00e4tposition, klarat av att fokusera p\u00e5 en h\u00e4ngiven skapelseprocess i denna dystra tid d\u00e4r resignation ligger n\u00e4ra till hands.<\/p>\n\n\n\n

Johannes Lundberg ska ha en j\u00e4tteeloge f\u00f6r hur l\u00e4ckert finf\u00f6rdelat ljudet \u00e4r, vilket inneb\u00e4r att skivan l\u00e5ter optimalt i h\u00f6rlurar. Ang\u00e5ende slutgiltigt omd\u00f6me: K\u00e4rleken <\/em>inkasserar f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande 4+ <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Anders Boson Jazz Ensemble K\u00e4rleken 4 Inspelad i maj 2020 i Studio Epidemin, G\u00f6teborg Producerad, mixad och mastrad av Johannes Lundberg HOOB Records 37:22 Release: 19\/2 2021 Trumpetaren och s\u00e5ngaren Anders Boson har en bakgrund i popbandet Fibes, Oh Fibes. Den v\u00e4l mottagna solodebuten kom 2010. I fjol recenserade jag trion Boson\/ Jardemark\/ Bergstr\u00f6m och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-138987","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138987","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=138987"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138987\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":139125,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138987\/revisions\/139125"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=138987"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=138987"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=138987"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}