{"id":138827,"date":"2021-02-03T21:31:05","date_gmt":"2021-02-03T19:31:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=138827"},"modified":"2021-02-04T00:13:35","modified_gmt":"2021-02-03T22:13:35","slug":"inbjudan-till-det-komplexa-och-skona-med-orubblig-tyngd-elevate-av-anders-bergcrantz","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=138827","title":{"rendered":"Inbjudan till det komplexa och sk\u00f6na med orubblig tyngd – Elevate av Anders Bergcrantz"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Kenth W\u00e5ngklev<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Anders Bergcrantz<\/p>\n\n\n\n

Elevate<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Inspelad, mixad och mastrad (utom Fountain of Youth) av Henrik Holst Hansen juli och oktober 2019 i Studio Three, K\u00f6penhamn<\/p>\n\n\n\n

Producent: Anders Bergcrantz<\/p>\n\n\n\n

Vanguard Music Boulevard – dubbel vinyl \/ cd<\/p>\n\n\n\n

58:09<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 30\/10 2020<\/p>\n\n\n\n

Om man inte vet \u00e4r det p\u00e5fallande ofta knepigt att pricka in konstn\u00e4rers h\u00e4rkomst. F\u00f6r de av dem som \u00e4gnar sig \u00e5t att komponera och musicera \u00e4r motsvarande fenomen inte s\u00e4llsynt. Universella drag existerar. Att oinformerade lyssnares f\u00f6rsta impuls (t\u00e4nk p\u00e5 n\u00e4r man fastnade f\u00f6r en l\u00e5t p\u00e5 radion och missat vilka som spelar) l\u00e5ngt ifr\u00e5n alltid st\u00e4mmer, brukar framg\u00e5 tydligt n\u00e4r jazzmagasinet Orkesterjournalen genomf\u00f6r Osynliga sp\u00e5r med en framst\u00e5ende musiker. Blir t\u00e4mligen ofta h\u00e4pnadsv\u00e4ckande sv\u00e5rt f\u00f6r de som ska identifiera upphovsperson(er), ibland vilda gissningar.<\/p>\n\n\n\n

I min konstruerade kategori ”svenskproducerad musik med p\u00e5taglig verksh\u00f6jd som l\u00e5ter osvensk”, placerar jag in s\u00e5dana som The Hives, Soundtrack Of Our Lives, Tonbruket, projekt med Goran Kajfes, Anders Hagberg, Isabella Lundgren, flera av landets fr\u00e4msta storband, Peter Asplund, Ellen Andersson och givetvis Anders Bergcrantz. <\/p>\n\n\n\n

Trumpetaren och l\u00e5tskrivaren Bergcrantz har med bas i Malm\u00f6 haft en l\u00e5ng och framg\u00e5ngsrik karri\u00e4r. Han fick sitt genombrott i Tolvan Big Band och har gett ut ett tiotal skivor i eget namn, varav den f\u00f6rra var snubblande n\u00e4ra h\u00f6gsta betyg i Kulturbloggen. Pappa var jazzmusiker, ett arv som f\u00f6rts vidare till nya generationer i och med att familjen Bergcrantz – Laurin best\u00e5r av f\u00f6r\u00e4ldrar och d\u00f6ttrar, samtliga professionella och omskrivna musiker. Man medverkar g\u00e4rna p\u00e5 varandras utgivningar, Elevate <\/em> inget undantag. Dessutom driver de skivbolag. F\u00f6r att anknyta till tesen ovan, ska framh\u00e5llas att trumpetaren verkligen g\u00e5r hem i jazzens hemland. Tre g\u00e5nger har den dubble Gyllene Skivan-vinnaren korats till ”Best Trumpeter in the World” av ansedd jazzblogg i Los Angeles. <\/p>\n\n\n\n

Samtliga nio l\u00e5tar b\u00e4r den hyllade sk\u00e5ningens signatur, d\u00e4rtill arrangerade av honom bortsett fr\u00e5n symfoniska stycket Fountain of Youth<\/em> (arr Anna-Lena Laurin). Texten till Bagatelle <\/em>har skrivits av Rebecca Bergcrantz (mest k\u00e4nd under artistnamnet Raindear). Vem spelar vad p\u00e5 denna lika storstilade som svindlade resa? P\u00e5 trumpet, flygelhorn, kornett samt percussion frontar huvudrollsinnehavaren sj\u00e4lv. Denna g\u00e5ng har Anders anlitat en k\u00e4rna av goda v\u00e4nner och familj. Bottenplattan utg\u00f6rs av pianist Sven Erik Lundeqvist, trumslagare Niclas Campagnol j\u00e4mte Lasse Lundstr\u00f6m p\u00e5 bas. P\u00e5 tre sp\u00e5r f\u00f6rekommer Tomas Franck (tenorsax) respektive Anders Chico Lindvall i avg\u00f6rande insatser. Iris Bergcrantz (som jag under fjol\u00e5ret recenserade i OJ) medverkar med s\u00e5ng i Dance <\/em>och Fountain of Youth. <\/em>Storasyster Rebecca sjunger sin egen text Bagatelle. <\/em>Listan \u00f6ver vilka som bidragit blir komplett med Norrlandsoperans Symfoniorkester vars dirigent heter Ingar Bergby. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto fr\u00e5n Anders Bergcrantz facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Recensionsex ska behandlas respektfullt. \u00d6nskv\u00e4rt att kunna umg\u00e5s med dem utan tidspress, lyssna b\u00e5de i h\u00f6rlurar och via stereons massiva och balanserade ljud. Elevate <\/em>l\u00e5ter m\u00e4ktigt, har ett expansivt och avancerat formspr\u00e5k genomlyst av f\u00f6rbluffande auktoritet. Efter f\u00f6rsta kontakt med plattans, stundtals experimentellt inriktade, femtio\u00e5tta minuter var jag en smula brydd; inte framme vid den fullpo\u00e4ngare som blev slutliga omd\u00f6met. Min kollega i OJ betonar klokt, \u00f6ppenheten hos Bergcrantz f\u00f6r det kr\u00e4vande och komplexa. Inte konstigt egentligen att den vitala urladdningen, fordrar lyssnare villiga att anstr\u00e4nga sig. Efter ytterligare studier av l\u00e5tarna -som ibland r\u00f6r sig rakt fram, ibland g\u00e5r improviserade(?) omv\u00e4gar – \u00e4r jag helt uppfylld av ett fullmatat inneh\u00e5ll. <\/p>\n\n\n\n

M\u00e5ste betecknas som en lyxig utmaning att cirka ett kvartal efter release f\u00e5 m\u00f6jlighet att ber\u00e4tta om en osvensk, kompromissl\u00f6s produktion, vars sound utvecklas till ett statement uppdelat i svindlande sektioner. Blir \u00e5ka av direkt, precis som p\u00e5 f\u00f6reg\u00e5ende album Soulfully Yours<\/em>. Skillnaden \u00e4r att denna g\u00e5ng registrerar jag en gemensam \u00f6verordning, fast musiken v\u00e4xlar emellan hardbop, fusion, sv\u00e4vande ballader, progressive, orkesterklanger med mera.<\/p>\n\n\n\n

Tycker mig h\u00f6ra att Bergcrantz med sin formidabla teknik, praktiserar anv\u00e4ndandet av \u00f6vertoner likt kollegan Lasse Lindgren (som kuri\u00f6st nog uppvaktade p\u00e5 mitt 50-\u00e5rs kalas). I till exempel Dance<\/em>, d\u00e4r dottern Iris str\u00e5lande sjunger ordl\u00f6st, bevisar han definitivt att inga tecken till stagnation h\u00f6rs. Ett av flera favoritsp\u00e5r som avl\u00f6ses av lika ljuvliga Simplicity.<\/em> F\u00f6rutom Anders ofattbart magnifika solon, noteras glimrande prestationer fr\u00e5n Campagnol och Lundeqvist. Den sedan decennier i K\u00f6penhamn boende Tomas Franck g\u00f6r ingen jazzentusiast besviken, tv\u00e4rtom. Han borgar f\u00f6r kvalitet. \u00d6verraskar allra mest g\u00f6r Anders Chico Lindvall med sina pedaler och andra fr\u00e4cka effekter. Kan inte erinra mig ha h\u00f6rt honom (ocks\u00e5 bakgrund i Tolvan Big Band) lika eldf\u00e4ngd tidigare. Han g\u00e5r loss kopi\u00f6st flera g\u00e5ngar p\u00e5 sin elgitarr, skapar furi\u00f6st groove och sp\u00e4nnande sound. I l\u00e5nga sekvenser triggas han att lira h\u00e4rligt distade toner utan uppenbar f\u00f6rebild. Atmosf\u00e4ren p\u00e5minner stundtals om de l\u00e4ckert frihetliga uttryck som uppstod p\u00e5 70-talet.<\/p>\n\n\n\n

Mycket gynnsamt f\u00f6r Elevate<\/em> hur arrang\u00f6r Bergcrantz v\u00e4xlar ansp\u00e4nning med avsp\u00e4nt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, det ekvilibristiska med lugnt reflekterande. Dynamiken \u00e4r s\u00e5ledes outstanding! Forever <\/em>och Bagatelle <\/em>kontrasterar ypperligt mot de intensiva, n\u00e4stan spr\u00e4ckliga l\u00e5tar de omges av. Enda g\u00e5ngen jag inte h\u00e4nger med hela v\u00e4gen, \u00e4r i ett antal dissonanta takter i Demons<\/em>, \u00e4ven om jag gillar dess suggestiva karakt\u00e4r och rent av \u00e4lskar Chico Lindvalls och ”Svempas” avantgardistiska inpass. Sven Erik Lundeqvist (vars spel jag kunde njuta av med hans sammansvetsade trio i fjol p\u00e5 Unity), musicerar elegant med underbart ledigt anslag. I avskalade Maple Syrup <\/em>ges han, s\u00e5v\u00e4l som rytmsektionen, utrymme f\u00f6r fr\u00e4scha solon. <\/p>\n\n\n\n

Finalen med Norrlandsoperans orkester \u00e4r triumfartad. Fl\u00f6dande vacker, rikhaltig och uppstigande musik vars intro kan associeras till Ralph Lundsten. Symfonikernas klanger matchar s\u00f6ml\u00f6st Anders Bergcrantz enast\u00e5ende bedrift som solist. <\/p>\n\n\n\n

I f\u00f6rbig\u00e5ende ska inflikas att l\u00e5tarna i sig inte \u00e4r vad som sticker ut mest. Somliga melodier kan te sig aningen anonyma. Magin best\u00e5r ist\u00e4llet av makal\u00f6sa prestationer fr\u00e5n medverkande musiker, toppat av frontmannens hisnande bravader. Stord\u00e5d utr\u00e4ttas sannerligen! Vidare p\u00e4rlbandet av suggestiva stilar f\u00f6renade under gemensamt paraply. Receptiva \u00f6ron f\u00f6rf\u00f6rs av Anders Bergcrantz fenomenala k\u00e4nsla f\u00f6r dynamiskt eggande sound, en f\u00f6rm\u00e5ga han h\u00e4r lyfter till h\u00f6gsta m\u00f6jliga niv\u00e5. Beh\u00f6ver kanske inte ens p\u00e5pekas att ljudet \u00e4r perfekt? <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Anders Bergcrantz Elevate 5 Inspelad, mixad och mastrad (utom Fountain of Youth) av Henrik Holst Hansen juli och oktober 2019 i Studio Three, K\u00f6penhamn Producent: Anders Bergcrantz Vanguard Music Boulevard – dubbel vinyl \/ cd 58:09 Releasedatum: 30\/10 2020 Om man inte vet \u00e4r det p\u00e5fallande ofta knepigt att pricka in konstn\u00e4rers h\u00e4rkomst. F\u00f6r de […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-138827","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138827","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=138827"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138827\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":138852,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138827\/revisions\/138852"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=138827"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=138827"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=138827"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}