{"id":138723,"date":"2021-01-31T03:40:50","date_gmt":"2021-01-31T01:40:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=138723"},"modified":"2021-01-31T03:40:51","modified_gmt":"2021-01-31T01:40:51","slug":"vanlig-vokaljazz-med-avskalade-evergreens-all-of-me-av-rosemarie-simonsen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=138723","title":{"rendered":"V\u00e4nlig vokaljazz med avskalade evergreens – All of Me av Rosemarie Simonsen"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Inspelad av Martin Carlberg i Moorstream Studio i Stenkullen <\/p>\n\n\n\n

Producent: Anders Boson<\/p>\n\n\n\n

Imogena Records<\/p>\n\n\n\n

19:50<\/p>\n\n\n\n

Release: 11\/12 2020<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Att debutera i eget namn vid \u00e5ttio \u00e5rs \u00e5lder m\u00e5ste vara synnerligen ovanligt. Tilldragelsen ska tillskrivas Simonsens lust och kunnande. Och processen gjordes m\u00f6jlig genom att hennes barn och musikerkollegor, kom fram till att skivinspelning skulle vara den ultimata presenten. Sedan trettiosex \u00e5r sjunger Simonsen i renommerade Preoria Jazzband, ett tradjazzband fr\u00e5n G\u00f6teborg vars sprudlande sound tagit dem ut i v\u00e4rlden. I genrens Mecka New Orleans m\u00f6ttes gruppen av v\u00e4ldigt positiv respons och i Kina av f\u00f6rsynta och vetgiriga noviser.<\/p>\n\n\n\n

Skivdebutanten som haft yrken som socionom och psykoterapeut. har s\u00e5ngm\u00e4ssigt en l\u00e5ng meritlista. Deltagande i vokalistt\u00e4vling p\u00e5 Rondo i ungdomen, innebar engagemang i jazzk\u00f6ren The MerryMakers. Vidare vokalkvartetten HiFi tillsammans med Ronny Hartley och hans storband p\u00e5 Liseberg. Andra hon anlitats av har varit Willy Lundin och Scandinavian Five med vibrafonisten Sune Waldehorn och i den konstellationen sedermera pianisten H\u00e5kan Berghe. <\/p>\n\n\n\n

I intervju i lokaltidning s\u00e4ger Simonsen att ”musik betyder livskvalitet och gemenskap”. Att f\u00e5 ut\u00f6va ett jobb d\u00e4r appl\u00e5der ges f\u00f6r utf\u00f6rt uppdrag \u00e4r f\u00e5 f\u00f6runnat enligt Rosemarie. Producenten – tillika son och sj\u00e4lv mycket aktiv musiker och s\u00e5ngare – upplyser i en text p\u00e5 cd:n om att exempelvis Maxine Sullivan, Billie Holliday samt Ella Fitzgerald utgjort f\u00f6rebilder f\u00f6r mamma. F\u00f6rutom titell\u00e5ten har hon valt ut fem tidiga standards (1918 – 1935) plus ett alster av Paul McCartney. M\u00e4rkligt nog passar balladen fr\u00e5n 2012 idealiskt in i helheten, trots att Eric Clapton g\u00e4star p\u00e5 originalet. <\/p>\n\n\n\n

Tar till mig fin frasering och ett naturligt handlag med distinkta, mjuka melodier. Rosemarie Simonsen \u00e4r medveten om att hon tappat f\u00f6rm\u00e5gan till h\u00f6ga toner, vilket hon mer \u00e4n n\u00f6jaktigt kompenserar. L\u00e5ter trevligt tack vare en bejakande atmosf\u00e4r, parat med utm\u00e4rkta insatser av en pianol\u00f6s trio. Ska flikas in att jag h\u00f6rt dem ett otal g\u00e5nger, men troligen inte p\u00e5 trio tidigare. Syftar p\u00e5 gitarristen Rolf Jardemark, basisten Magnus Bergstr\u00f6m samt trumslagare Fredrik Hamr\u00e5. De tre herrarna frestade mig till att recensera. Man beh\u00f6vs f\u00f6r att tillf\u00f6ra inslag av nerv och finess, vilket \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt om m\u00e5let \u00e4r h\u00f6gre \u00e4n of\u00f6rarglig underh\u00e5llning. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Magnus Bergstr\u00f6m – Rolf Jardemark – Anders Boson i Lerum<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I f\u00f6rsta takterna noterar jag att basens register ligger f\u00f6r h\u00f6gt. En lapsus eller avsiktligt? Sl\u00e4pper utan dr\u00f6jsm\u00e5l iakttagelsen. Ist\u00e4llet tar v\u00e4llusten \u00f6ver, tack vare uppsluppet gitarrspel. Jardemark ”plockar” ackord p\u00e5 ett karismatisk s\u00e4tt, vilket blir till en grundbult i denna pianol\u00f6sa formation. Den mannen kan man ur ett musikaliskt perspektiv alltid lita p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Gee Baby <\/em>skrider fram med sugande, bluesig k\u00e4nsla medan arret p\u00e5 Sweet Georgia Brown <\/em>\u00e4r lite knixigt kul. H\u00e4r i tredje l\u00e5ten man\u00f6vrar rytmleverant\u00f6r Hamr\u00e5 sig l\u00e4ngre fram, l\u00e5ter visparna pr\u00e4gla tolkningen. Absolut tv\u00e5 h\u00f6jdpunkter, b\u00e5de vokalt och fr\u00e5n uppbackande musiker.<\/p>\n\n\n\n

Uppfriskande att h\u00f6ra hur After You\u00b4ve Gone <\/em>behandlas. Samtliga under leding av Jardemark l\u00e4gger mitt i in en h\u00f6gre v\u00e4xel. Och p\u00e5 sluttampen sk\u00e4nker trumslagaren lyssnarna ett solo. I Exactly Like You <\/em>fr\u00e5n 1930 m\u00e4rks Simonsens begr\u00e4nsade omf\u00e5ng i ett par passager, utan att bli n\u00e5got st\u00f6rre st\u00f6rningsmoment. Inneh\u00e5ller sk\u00f6n energi med tillf\u00f6rsel av lite ov\u00e4ntade rytmer, j\u00e4mte ett inspirerat bassolo. Ep:n avrundas genom My Valentine, <\/em>den tidigare omtalade McCartney-kompositionen. En samtida melodi k\u00e4nnetecknad av elegant, avm\u00e4tt ackordspel och lyh\u00f6rt komp. Vill d\u00e4rut\u00f6ver framh\u00e5lla Simonsens utm\u00e4rkta tajming, vilket sj\u00e4lvfallet beror p\u00e5 hennes avsev\u00e4rda erfarenhet.<\/p>\n\n\n\n

Kan vara befogat att deklarera att glad dixie och obekymrad, l\u00e4ttsam swingbetonad musik, inte \u00e4r vad jag normalt g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5. Men All of Me <\/em>\u00e4r duktigt hantverk med flera p\u00e4rlor som extra krydda. Vad som unisont utvinns ur instrument och r\u00f6st g\u00f6r mig tillfreds. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Inspelad av Martin Carlberg i Moorstream Studio i Stenkullen Producent: Anders Boson Imogena Records 19:50 Release: 11\/12 2020 3 Att debutera i eget namn vid \u00e5ttio \u00e5rs \u00e5lder m\u00e5ste vara synnerligen ovanligt. Tilldragelsen ska tillskrivas Simonsens lust och kunnande. Och processen gjordes m\u00f6jlig genom att hennes barn och musikerkollegor, kom fram till att skivinspelning skulle […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-138723","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138723","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=138723"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138723\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":138731,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138723\/revisions\/138731"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=138723"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=138723"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=138723"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}