{"id":138173,"date":"2020-12-30T15:50:14","date_gmt":"2020-12-30T13:50:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=138173"},"modified":"2021-01-01T13:51:29","modified_gmt":"2021-01-01T11:51:29","slug":"arets-album-petter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=138173","title":{"rendered":"\u00c5rets album: Petter"},"content":{"rendered":"<p>S\u00e5 \u00e4ntligen \u00e4r det dags f\u00f6r \u00e5rets albumlista. Som vanligt har det inte varit l\u00e4tt. S\u00e5 mycket bra musik blev till 2020, de mest tragiska \u00e5r som mest dominerades av ett l\u00f6mskt virus bjuder p\u00e5 flera musikaliska guldkorn.<br \/>\nJag har suttit i karant\u00e4n&nbsp; i m\u00e5nader (som det k\u00e4nns) och tryckt i mig s\u00e5v\u00e4l m\u00e4ktig blm-protestmusik fr\u00e5n Storbritannien som modern mexikansk folkmusik till rejvig filmisk punk till minimalistisk karkant\u00e4n-pop. Till slut n\u00e5dde jag v\u00e4gs \u00e4nde. H\u00e4r mina damer och herrar, queers och squares, har vi min lista \u00f6ver \u00e5rets b\u00e4sta album. Enjoy!<\/p>\n<p>1. Porridge Radio &#8211; Every Bad<\/p>\n<figure id=\"attachment_138174\" aria-describedby=\"caption-attachment-138174\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption alignnone\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-138174\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/porridge-radio-christopher-fenner-220519-1-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/porridge-radio-christopher-fenner-220519-1-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/porridge-radio-christopher-fenner-220519-1.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-138174\" class=\"wp-caption-text\">Pressbild<\/figcaption><\/figure>\n<p>Vem trodde att en punkig fyrtett fr\u00e5n Brexit-land skulle toppa \u00e5rets lista? Inte jag i alla fall. Men efter ett antal lyssningar fanns det ingen tvekan.<br \/>\nIngen smooth rap i v\u00e4rlden eller mjuk indiepop kan m\u00e4tta sig med<br \/>\nkompisarna fr\u00e5n Brighton. \u00c5rets etta \u00e4r modern post-punk i filmisk kostym, med episka riff, avancerade l\u00e5tbyggen och med de snyggaste melodier. S\u00e5 fj\u00e4derl\u00e4tt samtidigt s\u00e5 kaxigt. Som att de fyra aldrig f\u00f6r en minut tvekat \u00f6ver sin vision. Storheten sitter i det lilla. Att n\u00e5got p\u00e5 papret s\u00e5 banalt kan&nbsp; l\u00e5ta s\u00e5 underks\u00f6nt, som en sommardr\u00f6m som tar mig med till en ljusare, soligare och framf\u00f6rallt kramgoare tid.<\/p>\n<p>2. Jay Electronica &#8211; A Written Testimony<br \/>\n<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-138175\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/jay-electronica-a-written-testimony-240x300.jpg\" alt=\"\" width=\"240\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/jay-electronica-a-written-testimony-240x300.jpg 240w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/jay-electronica-a-written-testimony.jpg 520w\" sizes=\"auto, (max-width: 240px) 100vw, 240px\" \/><\/p>\n<p>Wow. \u00c5ret har bjudit p\u00e5 mycket bra hip hop, men inget g\u00e5r upp mot Jay Electronicas opus magnum &#8211; A Written Testimony. Soundet, de darrande tonerna av underg\u00e5ng och misslyckande. De lyriskt \u00f6verm\u00e4ttade, det kraftfulla politiska slagorden. Och musiken &#8211; electronica blandat med rap och instrumental musik som tillsammans bildar en v\u00e4v av mystisk och st\u00e4ndigt \u00f6verraskande hip hop. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste \u00e5rets hiphop-nydanare till\u00e4gnas Jay Electronica.<\/p>\n<p>3. SAULT &#8211; Black is<br \/>\n<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-138176\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/Untitled-Rise_Sault-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/Untitled-Rise_Sault-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/Untitled-Rise_Sault-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/Untitled-Rise_Sault.jpg 320w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/p>\n<p>2020 var \u00e5ret d\u00e5 poliser tog till v\u00e5ld och unge George Flyod kv\u00e4vdes till d\u00f6ds. Men en enorm r\u00f6relse reste sig och sa ifr\u00e5n mot \u00f6verv\u00e5ldet. 2020 var \u00e5ret d\u00e5 BLM blev p\u00e5 allas l\u00e4ppar. Unga v\u00e4rlden \u00f6ver trotsade Corona-restriktioner och begav sig ut p\u00e5 gator och torg f\u00f6r att demonstrera f\u00f6r Svarta m\u00e4nniskors r\u00e4ttigheter och v\u00e4rdighet. Protesterna h\u00f6rdes eka p\u00e5 mils avst\u00e5nd. De fick rockartister och sing-a-song-writers fr\u00e5n Paris till Helsinki att bev\u00e4pna sig med gitarrer och trummor. Brittiska SAULT bombarderade oss med argsint och kraftfull protestmusik med ett budskap om allas lika v\u00e4rde. Musiken, en hybrid av funk, disco, afrobeat, hiphop, spoken word och gospel inramar k\u00e4nslan. Med SAULTs Untitled Black Is och Rise levandeg\u00f6rs \u00e5ratal av svart historia, musikhistoria och sorgen och ilskan hos miljontals f\u00e5r en r\u00f6st. Vi s\u00e4tter hoppet till 2021, \u00e5ret d\u00e5 allt som rimmar p\u00e5 h\u00f6gerpopulism, Trumpism och rasism f\u00e5r sig ett abrupt och kortvarigt slutdatum.<\/p>\n<p>4. Haim &#8211; Women In Music PT. III<br \/>\n5. The Avalanches &#8211; We Will Always Love You<br \/>\n6. Creeper &#8211; Sex, Death And Infinite Void<br \/>\n7.U.S Girls &#8211; Heavy Light<br \/>\n8. Fiona Apple &#8211; Fetch The Bolt Cutters<br \/>\n9. Julianna Barwick &#8211; Healing Is A Miracle<br \/>\n10. Run The Juvels &#8211; RTJ 4<br \/>\n11. Rina Sawayana- SAWAYAMA<br \/>\n12. BC Camplight &#8211; Shortly After Takeoff<br \/>\n13. Jarv is &#8211; Beyond The Pale<br \/>\n14. Owen Pallett &#8211; Island<br \/>\n15. Jessie Ware &#8211; What&#8217;s Your Pleasure<br \/>\n16. Perfume Genius &#8211; Set My Heart On Fire Immediately<br \/>\n17. Phoebe Bridger&#8217;s &#8211; Punisher<br \/>\n18. Sparks &#8211; A Steady Drip,Drip, Drip<br \/>\n19. Bruce springsteen &#8211; Letter To You<br \/>\n20. Adrienne Lenker &#8211; songs<br \/>\n21. The Soft Pink Truth &#8211; Shall We Go On Sunning So That Grace May Increase?<br \/>\n22. Bartrees Strange &#8211; Live Forever<br \/>\n23. Lido Pimienta &#8211; Miss Colombia<br \/>\n24. Yves Tumor &#8211; Heaven To A Tortured Mind<br \/>\n25. Weeknd &#8211; After Hour<br \/>\n<a href=\"https:\/\/open.spotify.com\/playlist\/6YnFbREPtgUsskwWRU4tvQ?si=7jLi5RuYQseEtifCdmm7Tg&amp;fbclid=IwAR36mQA_Nhrh0FQV7sRCD0_90DdSY9L4p3Qqij4o8aYiP1b7Q47aXRoPUMw\">https:\/\/open.spotify.com\/playlist\/6YnFbREPtgUsskwWRU4tvQ?si=7jLi5RuYQseEtifCdmm7Tg&amp;fbclid=IwAR36mQA_Nhrh0FQV7sRCD0_90DdSY9L4p3Qqij4o8aYiP1b7Q47aXRoPUMw<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>S\u00e5 \u00e4ntligen \u00e4r det dags f\u00f6r \u00e5rets albumlista. Som vanligt har det inte varit l\u00e4tt. S\u00e5 mycket bra musik blev till 2020, de mest tragiska \u00e5r som mest dominerades av ett l\u00f6mskt virus bjuder p\u00e5 flera musikaliska guldkorn. Jag har suttit i karant\u00e4n&nbsp; i m\u00e5nader (som det k\u00e4nns) och tryckt i mig s\u00e5v\u00e4l m\u00e4ktig blm-protestmusik [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-138173","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138173","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=138173"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138173\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":138195,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/138173\/revisions\/138195"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=138173"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=138173"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=138173"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}