![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/denlangstadagen.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Den l\u00e4ngsta dagen<\/strong> En poetisk, vacker, sorgsen, stark, ber\u00f6rande, djup skildring av m\u00e4nskligheten och livet med de existentiella fr\u00e5gorna i centrum, i m\u00e4nniskors vardag s\u00e4tter regiss\u00f6ren fingret p\u00e5 v\u00e5ra mest existentiella fr\u00e5gor. Vi f\u00e5r f\u00f6lja n\u00e5gra olika personer som gestaltas var f\u00f6r sig under en l\u00e5ng dag under midsommar norr om Polcirkeln. Det \u00e4r en av \u00e5rets l\u00e4ngsta dagar och solen \u00e4r p\u00e5 topp och lyser n\u00e4stan dygnet runt. D\u00e5 mycket i livet \u00e4r jobbigt, vad \u00e4r egentligen meningen och varf\u00f6r ska vi ens le och st\u00e5 ut? Ju l\u00e4ngre dagarna \u00e4r, ju l\u00e4ngre m\u00e5ste vi st\u00e5 ut tills vi f\u00e5r g\u00e5 till s\u00e4ngs och sova.<\/p>\n Filmskaparen verkar vara inspirerad av Roy Anderssons s\u00e4tt att ber\u00e4tta f\u00f6r h\u00e4r \u00e4r m\u00e4nniskorna ocks\u00e5 filmade p\u00e5 ett s\u00e5 d\u00e4r de \u00e4r l\u00e5ngt fr\u00e5n vackra, snarare absurda, ofta r\u00e4tt l\u00f6jev\u00e4ckande. P\u00e5 ytan \u00e4r det en m\u00e4ngd skiftande scener med olika personer som inte verkar ha med varandra att g\u00f6ra. Mot slutet av Den l\u00e4ngsta dagen f\u00f6rs karakt\u00e4rerna dock samman mer \u00e4n i Roy Anderssons filmer.<\/p>\n P\u00e5 hemsidan f\u00f6r TriArt, filmens distribut\u00f6ren beskrivs filmen: Milj\u00f6erna och fotot po\u00e4ngterar en skoningsl\u00f6s n\u00e4rhet. Av och till f\u00e5r jag n\u00e4stan ont i magen av hur ensamma och utsatta m\u00e4nniskorna \u00e4r innerst inne, hur l\u00e5ngt bort fr\u00e5n hollywoods glamor\u00f6sa m\u00e4nniskoskildringar filmens karakt\u00e4rer \u00e4r. Samtidigt finns det en bubblande humor i botten. P\u00e5 en b\u00e4nk utanf\u00f6r en kyrkog\u00e5rd sitter en \u00e4ldre kvinna och tv\u00e5 \u00e4ldre sk\u00e4ggiga m\u00e4n och str\u00f6r visdomsord mellan varandra, ett och annat av citaten \u00e4r riktiga p\u00e4rlor, som ”Livet \u00e4r inte till f\u00f6r att levas, det \u00e4r till f\u00f6r att uth\u00e4rdas” av Arthur Schopenhauer.<\/p>\n Bitvis \u00e4r filmen sv\u00e5r att se d\u00e5 m\u00e4nniskornas \u00e5ngest \u00e4r stark. Det \u00e4r \u00a0m\u00e4sterligt utf\u00f6rt. Med sm\u00e5 medel f\u00e5r regiss\u00f6ren fram mer \u00e4n m\u00e5nga regiss\u00f6rer f\u00e5r med stora basuner. M\u00e4nniskorna \u00e4r som m\u00e4nniskor \u00e4r, p\u00e5 gott och ont. M\u00f6rkret har o\u00e4ndlig makt inom m\u00e4nniskorna, ocks\u00e5 den l\u00e4ngsta ljusa dagen. \u00c4nd\u00e5 finns det v\u00e4rme och hopp och mening att streta vidare.<\/p>\n Det \u00e4r regiss\u00f6rens fj\u00e4rde film och jag l\u00e4ngtar redan nu till hans n\u00e4sta film.<\/p>\n Lite fakta om regiss\u00f6ren fr\u00e5n TriArts hemsida:
\nBetyg 4
\nRegi Jonas Selberg Augusts\u00e9n
\nPremi\u00e4r p\u00e5 bio och vod 27 november 2020<\/p>\n
\nEn midsommarafton n\u00e5gonstans norr om Polcirkeln. Solen lyser skoningsl\u00f6st hela dygnet \u00f6ver ett litet samh\u00e4lle d\u00e4r alla inte uppskattar dess fr\u00e5nvaro av skugga och svalka. F\u00f6r visst \u00e4r det jobbigt att m\u00e5 d\u00e5ligt n\u00e4r dagen aldrig verkar vilja ta slut?<\/em><\/p>\n
\nJonas Selberg Augusts\u00e9n \u00e4r f\u00f6dd 1974 i Boden, Norrbotten. L\u00e4ste Film- och videoutbildning vid Kalix Folkh\u00f6gskola och Filmregi vid H\u00f6gskolan f\u00f6r Fotografi & Film i G\u00f6teborg. P\u00e5 ett h\u00f6gst egensinnigt och humoristiskt s\u00e4tt ber\u00e4ttar han historier om m\u00e4nniskor och platser som tycks befinna sig i ett gr\u00e4nsland. Han har en s\u00e4llsynt f\u00f6rm\u00e5ga att extrahera existentiella fr\u00e5gor ur de mest vardagliga situationer och f\u00e5 till underh\u00e5llande t\u00e4nkv\u00e4rdheter. Han fick Bo Widerberg-stipendiet 2007 med motiveringen att han p\u00e5 sitt alldeles egna s\u00e4tt lever upp till Widerbergs motto \u2019liv till varje pris\u2019. Den l\u00e4ngsta dagen \u00e4r den fj\u00e4rde filmen i en planerad serie om fem d\u00e4r det talade spr\u00e5ket \u00e4r ett av Sveriges fem officiella minoritetsspr\u00e5k. I Sophelikoptern (2016) var det romani, i Myrlandet (2011) samiska och i H\u00f6stmannen (2010) me\u00e4nkieli. I Den l\u00e4ngsta dagen \u00e4r det talade spr\u00e5ket finska.<\/p>\n