{"id":137501,"date":"2020-11-12T06:31:54","date_gmt":"2020-11-12T04:31:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137501"},"modified":"2020-11-12T15:27:44","modified_gmt":"2020-11-12T13:27:44","slug":"frascha-tolkningar-ger-total-njutning-you-should-have-told-me-av-ellen-andersson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137501","title":{"rendered":"Fr\u00e4scha tolkningar med egenart ger total njutning – You Should Have Told Me av Ellen Andersson"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Satu Knape<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ellen Andersson<\/p>\n\n\n\n

You Should Have Told Me<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Nilento Studios juni 2019 (kompletterande inspelning G\u00f6ran Stegborn och Viktor L\u00f6fgren)<\/p>\n\n\n\n

Mixning: P\u00e5l Svenre Unit 7<\/p>\n\n\n\n

Producent: Anton Forsberg och Ellen Andersson (exekutiv prod. Stephan Jansson)<\/p>\n\n\n\n

Prophone Records<\/p>\n\n\n\n

41:13<\/p>\n\n\n\n

Release: 6\/11 2020<\/p>\n\n\n\n

K\u00f6p inte rakt av opinionsbildande musikjournalisters uttalanden n\u00e4r de exalterat kommer med formuleringar om genombrott som bidrar till uppsving f\u00f6r en slumrande genre, ung s\u00e5ngstj\u00e4rna fyller glappet, skapar n\u00f6dv\u00e4ndigt sug och revitaliserar jazzscenen. Flera som \u00f6st superlativ \u00f6ver Ellen Andersson tillh\u00f6r skaran utifr\u00e5n kommande bed\u00f6mare. S\u00e5dana som snappat upp att vokalisten med sin pianol\u00f6sa kvartett, sensationellt tilldelades Gyllene Skivan f\u00f6r sin debut (omr\u00f6stning d\u00e4r \u00e5rets jazzskiva utses). Jag som har viss koll och alltid omfamnat jazziga yttringar, har aldrig saknat tillg\u00e5ng till ypperliga svenska s\u00e5ngerskor. Och bortsett fr\u00e5n festivaler \u00e4r det ofta tr\u00f6gt med publiktillstr\u00f6mning till jazzkonserter. Icke f\u00f6rty finns all anledning att gl\u00e4djas \u00e5t ett efterl\u00e4ngtat album fr\u00e5n en vokalist, vars h\u00e4ngivenhet att tolka andras kompositioner kan leda tankarna till fenomenala Linda Ronstadt. <\/p>\n\n\n\n

\u00c4ger ovan n\u00e4mnda debut och har h\u00f6rt Ellen Andersson Quartet minst tre g\u00e5nger live (recenserat vid ett par tillf\u00e4llen). D\u00e4remot inte f\u00e5tt m\u00f6jlighet att se henne i sammanhang med Sveriges Radios eller Malm\u00f6s Symfoniorkester, ej eller Norrbotten Big Band. Hennes homogena band f\u00f6rmedlade ett f\u00f6rf\u00f6risk, friskt sound. Mycket v\u00e4lklingande och dynamiskt! Om jag fr\u00e4ckt nog skulle generalisera, k\u00e4ndes konceptet emellan\u00e5t inneslutet i sin konsekventa form. Nya albumet \u00e4r delvis annorlunda, intar en friare h\u00e5llning. Och den lika m\u00e5lmedvetna som avsp\u00e4nda attityden framg\u00e5r med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet. Utfaller enbart till samtligas f\u00f6rdel att ta emot Ellen Anderssons st\u00e4mma i en mestadels ny omgivning.<\/p>\n\n\n\n

Kvar sedan succ\u00e9debuten \u00e4r radarpartnern Anton Forsberg p\u00e5 gitarr, fast nu mer som backup \u00e4n musikalisk motor. P\u00e5 skivan fr\u00e5n 2016 g\u00e4stade trumpetfantomen Peter Asplund. Han medverkar \u00e5nyo, vilket g\u00f6r mig salig. S\u00e4ttningen i \u00f6vrigt: Joel Lyssarides p\u00e5 piano, Johan L\u00f6fcrantz Ramsay bakom trummorna och kontrabasisten Niklas Fernqvist. De fyra musikerna ing\u00e5r i gr\u00e4ddan av svenska musiker. Har haft \u00e4ran att recensera, njuta av dem live och p\u00e5 skiva ( i ett par fall sedan 90-talet). Tillkommer g\u00f6r en str\u00e5kkvartett vars medlemmar heter Johanna Tafvelin (violin), Nina S\u00f6derberg (violin), Jenny Augustinsson (viola) samt Florian Erpelding (cello). En omst\u00e4ndighet som st\u00f6r mig en smula \u00e4r sj\u00e4lva designen. Cd:n inneh\u00e5ller tre foton p\u00e5 sjungande stj\u00e4rnan, men inget bild p\u00e5 musikerna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto fr\u00e5n Ellen Anderssons hemsida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Titell\u00e5ten fungerar som \u00f6ppningssp\u00e5r. D\u00e4rut\u00f6ver levereras \u00e5tta tolkningar, av vilka ett soundtrack komponerat av Randy Newman p\u00e5 90-talet torde vara f\u00e4rskast. En annan melodi som avviker fr\u00e5n temat standards \u00e4r Blackbird<\/em> fr\u00e5n Beatles vita dubbelalbum. Ellen har f\u00f6rst\u00e5s valt repertoar med omsorg. Menar att det \u00e4r lika skr\u00e4mmande som inspirerande att tolka andra. Varvar s\u00e5ledes v\u00e4lk\u00e4nda alster med titlar som inte framf\u00f6rs lika ofta. N\u00e4r jag av nyfikenhet googlar noterar jag flera s\u00e5nger skrivna p\u00e5 30-talet, i n\u00e5got fall sent 20-tal. Vi erbjuds melodier associerade med Anita \u00f2 Day, Nat King Cole, Doris Day med flera. Ligger n\u00e4ra till hands att anta att Joel Lyssarides putsat fram flertalet fantastiska arrangemang. Men eftersom Anton Forsberg och Ellen skissat fram varje l\u00e5ts sound, kan det lika g\u00e4rna vara de som ska harangeras. <\/p>\n\n\n\n

Kvinnan fr\u00e5n Link\u00f6ping som b\u00e5de tilldelats en Jazzkatt och Gunnar Hoffstens stipendium, f\u00e4rgar stundtals sitt tonala ber\u00e4ttande med dramatisk nerv, tangerar ibland vad somliga skulle anse tillgjort. Hon glider p\u00e5 diftonger, l\u00e5ter tidl\u00f6s, internationell och ofta uppseendev\u00e4ckande besl\u00f6jad och str\u00e4v. Lena Horne uppkommer hos mig som referens, vilket knappast \u00e4r en slump, d\u00e5 Ellen p\u00e5 tribut-evenemang hyllat stilbildaren ifr\u00e5ga. Har man konverserat med 90-talisten f\u00f6rundras man, undrar varifr\u00e5n den s\u00e4llsamma s\u00e5ngr\u00f6sten kommer Fraseringen \u00e4r vidunderlig! J\u00e4mf\u00f6relsen med Isabella Lundgren relevant. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 You Got A Friend In Me <\/em>(Newman) h\u00e4nger sig Ellen Andersson \u00e5t rytmisk uppvisning ihop med glimrande L\u00f6fcrantz Ramsay. Efterhand f\u00f6rst\u00e4rks sv\u00e4nget av like f\u00f6rtr\u00e4fflige Fernqvist.. I andra arrangemang h\u00e5ller hon sig sk\u00f6nsjungande inom t\u00f6jbara ramar. F\u00e4ster mig f\u00f6rst\u00e5s vid betagande scats\u00e5ng och ordl\u00f6sa oktavkliv.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
fr\u00e5n Ellen Anderssons hemsida – fotograf ok\u00e4nd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vokalisten i vars namn You Should Have Told Me <\/em>\u00e4r utgiven, har f\u00e5tt till ett bl\u00e4ndande, fabul\u00f6st samarbete med samtliga musiker. Alla verkar stimuleras extra av variationen i arrangemangen. H\u00f6r hisnande tajming fr\u00e5n alla h\u00e5ll. Jag absorberar inspelningen i mina Sony h\u00f6rlurar sent nattetid ett par n\u00e4tter i f\u00f6ljd. Blir ofantligt tillfreds av att till\u00e4gna mig skiftande st\u00e4mningar. Man har \u00e5stadkommit en ytterst v\u00e4lgjord, charmerande produktion. I intervju l\u00e4ser jag att Ellen g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5 hur musiker i liten grupp har utrymme att reagera p\u00e5 varandra, ta lika mycket ansvar. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e4ckert uppbackad av str\u00e5karna spelar Lyssarides s\u00e5 att nackh\u00e5ren reser sig i Once Upon A Summertime. <\/em> Snarlika rysningar av v\u00e4lbehag skapar han \u00e5tskilliga g\u00e5nger. Kritiker b\u00f6r akta sig f\u00f6r att frekvent s\u00e4tta st\u00e4mpeln geni p\u00e5 extraordin\u00e4ra skapande m\u00e4nniskor, s\u00e4rskilt innan de fyllt trettio. \u00c4nd\u00e5 uppst\u00e5r situationer n\u00e4r det blir lika ofr\u00e5nkomligt som befogat. Att Peter Asplund st\u00e5r f\u00f6r helhj\u00e4rtad insats och enormt kunnande f\u00f6rv\u00e5nar inte, tv\u00e4rtom. Lyssnat mycket p\u00e5 honom. Hans besj\u00e4lade trumpettoner ut i stratosf\u00e4ren ska klassificeras som v\u00e4rldsklass. M\u00e4sterliga solon h\u00e4rb\u00e4rgerar storskaligt k\u00e4nslorus. Sl\u00e4pande blues signerad Duke Ellington, osar av r\u00f6kig hedonism. Sparsamt f\u00f6rekommande Anton Forsberg involveras i den samf\u00e4llt orgiastiska aktiviteten p\u00e5 ett mycket attraktivt s\u00e4tt. Deras frustande version av Just Squeeze Me<\/em> m\u00e5ste anses vara en av \u00e5rets l\u00e5tar oavsett kategori.<\/p>\n\n\n\n

I balladen Too Young <\/em> har Forsberg med Barney Kessel-doftande ackord huvudansvaret. Mjukt intro a cappella \u00f6verg\u00e5r i samma s\u00e4ttning som hos Ellen Andersson Quartet. Trummor och bas broderar snyggt i sticket. S\u00e5 raffinerat, s\u00e5 ledigt utf\u00f6rt med lika delar sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och \u00f6dmjukhet. Tar inte tillbaka p\u00e5st\u00e5endet i f\u00f6reg\u00e5ende stycke om het kandidat till \u00e5rets l\u00e5t. Vill dock meddela att knivskarp konkurrens r\u00e5der. Tolkningen av The Thrill Is Gone <\/em>vars ursprung emanerar fr\u00e5n tidig 30-tals musikal, g\u00f6rs med en lysande Lyssarides i f\u00f6rars\u00e4tet. Hans magiskt expanderande melodispel j\u00e4mte f\u00f6runderlig s\u00e5ng, str\u00e5lande rytmisk tillf\u00f6rsel och suggestiv \u00f6verg\u00e5ng; resulterar i en ljuvlig fulltr\u00e4ff. <\/p>\n\n\n\n

\u00b4Deed I Do <\/em>river Joel, Johan och Niklas av i h\u00e4rligt febril up tempo. Tippar att Joel i somliga sekvenser till\u00e5ter sig att improvisera i stundens ingivelse. Den prisade pianisten imponerar kolossalt, fast jag k\u00e4nde till hans kapacitet. Ellens vokala vighet v\u00e4gleder n\u00e4mnda garvade g\u00e4ng i n\u00e4mnda snabbsv\u00e4ngande d\u00e4nga.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r m\u00e5nga om budet. Vill \u00e4nd\u00e5 framh\u00e5lla Blackbird <\/em>(Lennon\/ McCartney) som den allra mest fantasifulla tolkningen. Fr\u00e5n klart definierad utg\u00e5ngspunkt tr\u00e4der musiker och r\u00f6st in i ett egenkonstruerat universum. Str\u00e5kkvartetten kompletterar framg\u00e5ngsrikt, medan Lyssarides \u00e5nyo firar triumfer. Det suggestiva temat utvinns med delay(?) av en riffande Forsberg i sitt esse.<\/p>\n\n\n\n

En underbar anr\u00e4ttning med ett spektrum av goda smaker fullbordas genom I Get Along Without You Very Well <\/em>i avskalad tappning. Noterar anm\u00e4rkningsv\u00e4rt klipp av stimmig atmosf\u00e4r, ett sorl av minglande r\u00f6ster. Att komma p\u00e5 r\u00e4tta infallsvinklar till existerande musik, \u00e4r liktydigt med hur Ellen Andersson f\u00f6rh\u00e5ller sig till sin kreativa kraft. <\/p>\n\n\n\n

Man b\u00f6r undvika att \u00f6verutnyttja h\u00f6gsta betyg, samtidigt som man vill ge \u00f6ronen b\u00e4sta m\u00f6jliga stimulans. D\u00e4rf\u00f6r v\u00e4ljer jag att l\u00e4gga energi p\u00e5 vad som \u00e4r v\u00e4rt att sprida vidare, struntar i utgivningar som l\u00e4mnar mig rej\u00e4lt besviken eller of\u00f6rst\u00e5ende.<\/p>\n\n\n\n

You Should Have Told Me <\/em>\u00f6vertr\u00e4ffar h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rhoppningar. Ellen Anderssons magnifika vokala f\u00f6rm\u00e5ga, str\u00e5lande arrangemang, taggade superproffs och perfekt ljud fr\u00e5n en ber\u00f6md studio i min hemkommun. Sk\u00e4l nog att best\u00e4mma sig f\u00f6r en fullpo\u00e4ngare. Trist att f\u00f6ruts\u00e4ttningar saknas f\u00f6r en st\u00f6rre releaseturn\u00e9. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ellen Andersson You Should Have Told Me 5 Inspelad i Nilento Studios juni 2019 (kompletterande inspelning G\u00f6ran Stegborn och Viktor L\u00f6fgren) Mixning: P\u00e5l Svenre Unit 7 Producent: Anton Forsberg och Ellen Andersson (exekutiv prod. Stephan Jansson) Prophone Records 41:13 Release: 6\/11 2020 K\u00f6p inte rakt av opinionsbildande musikjournalisters uttalanden n\u00e4r de exalterat kommer med formuleringar […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":["post-137501","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137501","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=137501"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137501\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":137528,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137501\/revisions\/137528"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=137501"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=137501"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=137501"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}