{"id":137439,"date":"2020-11-09T06:25:21","date_gmt":"2020-11-09T04:25:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137439"},"modified":"2020-11-11T01:55:23","modified_gmt":"2020-11-10T23:55:23","slug":"finurligt-upplagg-pa-rungande-feministfest-forfesten-pa-hagateatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137439","title":{"rendered":"Finurligt uppl\u00e4gg p\u00e5 rungande feministfest &#8211; F\u00f6rfesten p\u00e5 Hagateatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL3998.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137440\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL3998.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL3998-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Baserad p\u00e5 nyskrivna texter av Annika Lantz, Emma Knyckare, Lisa Lind\u00e9n, Lina Ekdahl, Beate Persdotter L\u00f6ken och Pamela Jaskoviak<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Hanna Nyg\u00e5rds<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi &amp; kostymdesign: Heidi Saikkonen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Maskdesign: Linda Bill<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljusdesign: Max Mitle<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musik: Den svenska bj\u00f6rnstammen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sk\u00e5despelare: Ylva Nilsson, Sara Klingvall &amp; Helena Gezelius<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">R\u00f6stsk\u00e5despelare: Youbri Maria Salamanca Gonzalez<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas P\u00e5 Hagateatern vid S\u00f6dra All\u00e9gatan 2 i G\u00f6teborg till och med 5\/12<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r: 6\/12 2020<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Genomf\u00f6rs med st\u00f6d fr\u00e5n Kulturr\u00e5det, G\u00f6teborgs Stad &amp; ABF<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Majoriteten scenkonst som kunnat ha premi\u00e4r i h\u00f6st i G\u00f6teborg, har haft kvinnliga f\u00f6rtecken. Tesen bekr\u00e4ftas \u00e5nyo i Hagateaterns nya collage, vars titel lite G\u00f6teborgsvitsigt anspelar p\u00e5 ett f\u00f6rest\u00e5ende jubileum. 2021 \u00e4r det som bekant hundra \u00e5r sedan kvinnor, efter idogt kampanjande, fick r\u00f6sta i allm\u00e4nna val f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Absolut en milstolpe v\u00e4rd att uppm\u00e4rksamma. Den av restriktioner utspridda publiken har n\u00e4rmast sig namnplattor med okuvliga hj\u00e4ltinnor. I programh\u00e4ftet presenteras vilka autentiska pionj\u00e4rer som f\u00f6rekommer i <em>F\u00f6rfesten. <\/em>Och vi erbjuds celebrera med ett glas f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Genom humor, finess och flera portioner j\u00e4drar anamma tar sig teamet an uppgiften. N\u00e4r \u00e4rendet bestod i att undervisa om kampen och vidh\u00e4ngande  k\u00f6nsmaktsordning, ins\u00e5g regiss\u00f6ren att ironi fungerar som ett o\u00f6vertr\u00e4ffat vapen. <em>F\u00f6rfesten <\/em>inneh\u00e5ller  d\u00e4rtill pamflettartade citat i monologform plus osannolika m\u00f6ten. Upphovet till de proklamerade sanningarna avsl\u00f6jas efter att ha skanderats,  ett av flera smarta dramaturgiska knep. Uppskattningsvis ett femtontal tabl\u00e5er bildar framg\u00e5ngsrikt m\u00f6nster, vars ledmotiv lyder ungef\u00e4r: &#8221;<em>Man ska alltid br\u00e5ka och vara utled p\u00e5 kompromisser.&#8221; <\/em> <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL3945.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137463\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL3945.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL3945-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Collaget \u00e4r en estetisk form  Hagateatern (f\u00f6re detta Teater Tamauer) odlat fram under en f\u00f6ljd av \u00e5r.  \u00c4r d\u00e4rf\u00f6r inte det minsta f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att de \u00e5terigen lyckats. Huruvida regiss\u00f6ren eller dramaturg Anna Berg haft huvudansvar, f\u00f6r att samordna best\u00e4llda manus \u00f6ver historiska personer, ska jag l\u00e5ta vara osagt. Att l\u00e5ta persongalleriet &#8211; fr\u00e5n Heliga Birgitta \u00f6ver Strindbergs svenska hustrur till skiljaktiga akademiledaledam\u00f6ter umg\u00e5s i delvis anakronistiska formationer; resulterar i lika kittlande som komiska scener.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Medveten om att jag alltf\u00f6r s\u00e4llan resonerar om regiss\u00f6rens inverkan. H\u00e4r framst\u00e5r Hanna Nyg\u00e5rds vision i ett f\u00f6rklarat ljus. Om  samf\u00f6rst\u00e5nd och skarpa tankar, beslutsamhet och f\u00f6rm\u00e5gan att dra ner byxorna p\u00e5 motparten. Men ocks\u00e5 k\u00f6nets egna hierarkier och sp\u00e4nningar. Trots allt det slitsamma som skildras, fr\u00e5n Victoria Benedictssons f\u00f6rv\u00e4grade erk\u00e4nnande och k\u00e4rlekssorg till Maja Ekel\u00f6fs onda rygg, genomsyras gestaltningen av  vass humor. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL3829.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137462\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL3829.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL3829-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Att  jag som drygt sextio\u00e5rig man sympatiserar med uppr\u00f6rdheten \u00f6ver patriarkatets ologiska motst\u00e5nd, \u00e4r bevis f\u00f6r att budskapet f\u00f6rankras. \u00c4ven om det vore missvisande att h\u00e4vda igenk\u00e4nning och delade erfarenheter, f\u00f6rmedlas stundom en k\u00e4nsla av identifikation.  Underl\u00e4ttas av hur texterna bearbetats, hur de lockar till ideliga skratt.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Under cirka sjuttio minuter gestaltar tre karismatiska, snarlika sk\u00e5despelare  spr\u00e4ngkraften i sina ofta samf\u00e4llda aktioner. N\u00e4stan som om de blivit klonade: Samma frisyr, samma l\u00e4ngd, samma kl\u00e4der  Deras rollfigurer mobiliserar  styrka, v\u00e5gar samtidigt exponera sk\u00f6rhet orsakad av grusade f\u00f6rhoppningar och f\u00f6rtryck.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Nilsson, Klingvall och Gezelius upptr\u00e4der p\u00e5 en scen vars utseende p\u00e5minner om en t-formad catwalk, inramad av fluffigt upph\u00e4ngd rid\u00e5. Kristin Fransson f\u00f6rtj\u00e4nar guldstj\u00e4rna f\u00f6r s\u00f6mnad av scenografi. Rutinerade Max Mitle framh\u00e4ver skickligt vad som utspelas genom raffinerat skiftande ljusdesign. En ytterligare faktor att ta med i ber\u00e4kningen, \u00e4r  fr\u00e4ckt beatbaserade tong\u00e5ngar signerade Den svenska bj\u00f6rnstammen. Visste inte att de kunde skriva musik som l\u00e5ter som en poppig variant av Fever Ray, eller rent av Daft Punk. Dessutom omfamnar man historiens vingslag genom att tons\u00e4tta <em>Svenska kvinnors medborgars\u00e5ng<\/em> av Ellen Kleman fr\u00e5n 1909. Framf\u00f6rs med v\u00f6rdnadsfullt patos av ensemblen till  journalfilm. N\u00e4r jag lyssnar  separat uppst\u00e5r gl\u00e4djefyllda konvulsioner. Vilket statement och vilken power! Attacken g\u00f6r den till en odiskutabel hit.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL4230.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137467\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL4230.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL4230-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Finns s\u00e5 mycket att h\u00e4mta ur manus. Passusen om romernas senf\u00e4rdiga r\u00f6str\u00e4tt var viktig, liksom exemplen p\u00e5 hur kvinnor f\u00f6rminskas. Argumenten mot att l\u00e5ta halva befolkningen inte f\u00e5 p\u00e5verka politiken,  framst\u00e5r ju med v\u00e5r tids glas\u00f6gon som skrattretande. Stor komik n\u00e4r Ellen Key, Elin W\u00e4gner med flera, \u00e5tergav p\u00e5st\u00e5enden om kvinnors br\u00e4ckliga natur och okunskap om samh\u00e4llet. Lika lysande var osannolika m\u00f6tet mellan r\u00f6kande k\u00e4ndisar fr\u00e5n diametralt olika milj\u00f6 och epok. M\u00f6jligen saknades  problematisering kring den backlash av ofrihet f\u00f6r somliga invandrargrupper, som blivit en realitet f\u00f6r kvinnor i utanf\u00f6rskapsomr\u00e5den. Ist\u00e4llet speglas smart det sj\u00e4lvklara faktum, att kvinnor per se inte \u00e4r n\u00e5gon homogen grupp Markeras kraftfullt efter att ett obekv\u00e4mt kl\u00e4desplagg samf\u00e4llt avl\u00e4gsnas. Friktioner, klassperspektiv i form av hush\u00e5llerskas r\u00f6st och antydan till konfrontation ger verket v\u00e4lg\u00f6rande komplexitet.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL4106.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137470\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL4106.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/MGL4106-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Som framg\u00e5tt \u00e4r trion p\u00e5 scen experter p\u00e5 att agera i en viss tradition. Ett f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt d\u00e4r koreografin utg\u00f6r v\u00e4sentlig best\u00e5ndsdel. P\u00e5 detta omr\u00e5de syns  att de vet precis hur det ber\u00e4ttade ska understrykas. Inte bara kroppsspr\u00e5k beh\u00e4rskas till full\u00e4ndning, utan ocks\u00e5 s\u00e4ttet att uttala sn\u00e4rtiga repliker. Beh\u00f6ver v\u00e4l knappast p\u00e5peka att ensemblen \u00e4r suver\u00e4nt samtrimmad? Vilken fr\u00f6jd att f\u00e5 bevittna sk\u00e5despelare som n\u00e4stan helt utan rekvisita,  \u00e4ger publikens oavl\u00e5tliga uppm\u00e4rksamhet oavsett perspektiv.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Efter\u00e5t sm\u00e4lte jag intrycken tillsammans ett par lika n\u00f6jda textleverant\u00f6rer. Sa d\u00e5 att det k\u00e4nns lite sorgligt att s\u00e5 f\u00e5 har m\u00f6jlighet att komma och titta. Nyligen visade SVT en inspelning av <em>Madame Bovary (2019) <\/em>fr\u00e5n Folkteatern ett par stenkast bort. <em>F\u00f6rfesten <\/em>skulle ocks\u00e5 otvivelaktigt  vara kvalificerad f\u00f6r att s\u00e4ndas p\u00e5 SVT.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Baserad p\u00e5 nyskrivna texter av Annika Lantz, Emma Knyckare, Lisa Lind\u00e9n, Lina Ekdahl, Beate Persdotter L\u00f6ken och Pamela Jaskoviak Regi: Hanna Nyg\u00e5rds Scenografi &amp; kostymdesign: Heidi Saikkonen Maskdesign: Linda Bill Ljusdesign: Max Mitle Musik: Den svenska bj\u00f6rnstammen Sk\u00e5despelare: Ylva Nilsson, Sara Klingvall &amp; Helena Gezelius R\u00f6stsk\u00e5despelare: Youbri Maria Salamanca Gonzalez Spelas P\u00e5 Hagateatern vid S\u00f6dra [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-137439","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137439","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=137439"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137439\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":137492,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137439\/revisions\/137492"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=137439"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=137439"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=137439"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}