{"id":137405,"date":"2020-11-06T02:10:49","date_gmt":"2020-11-06T00:10:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137405"},"modified":"2020-11-06T15:21:21","modified_gmt":"2020-11-06T13:21:21","slug":"stralande-skadespeleri-i-absurd-enaktare-stolarna-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137405","title":{"rendered":"Str\u00e5lande sk\u00e5despeleri i absurd enaktare &#8211; Stolarna p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"567\" height=\"454\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/thumbnail_Februari.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137406\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/thumbnail_Februari.jpg 567w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/thumbnail_Februari-300x240.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><figcaption>Pressbild Peter Lloyd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus: Eug\u00e8ne Ionesco<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">\u00d6vers\u00e4ttning: Sven-\u00c5ke Heed<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">\/ Med st\u00f6d fr\u00e5n Kulturr\u00e5det, G\u00f6teborgs Stad och ABF G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Vera Berzak<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi &amp; kostym: Ger Olde Monnikhof<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Koreografi: Frei von Fr\u00e4\u00e4hsen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljus och ljud: Miranda Seiborg Wikstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">P\u00e5 scen: Ingvar \u00d6rner &amp; Annika Nordin<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r: 4\/11 2020<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 29\/11 p\u00e5 Teater Trixter, Masthamnsgatan 17 i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ovanligt nog syns sk\u00e5despelarna vandra omkring i salongen och v\u00e4lkomna den f\u00e5taliga publiken. S\u00e4ger till en av dem att det \u00e4r p\u00e5 tiden att jag ser  <em>Stolarna<\/em>, skriven av en  dramatiker vars kollegor ur delvis samma estetiska skola tilldelats nobelpris. Syftar f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 Beckett och Pinter. D\u00e5 svarar denne att verket s\u00e4llan s\u00e4tts upp i Sverige. N\u00e4r jag googlar uppt\u00e4cker jag \u00e4nd\u00e5 att Rum\u00e4nienf\u00f6dde Ionescos epokg\u00f6rande pj\u00e4s fr\u00e5n 1952, under grovt r\u00e4knat senaste decenniet spelats p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l Dramaten som Strindbergs Intima. Kontentan efter halvannan timmes f\u00f6rest\u00e4llning landar i tacksamhet. M\u00e5ste ha varit ett anstr\u00e4ngande projekt, inte minst f\u00f6r att man tvingades skjuta p\u00e5 premi\u00e4ren tv\u00e5 g\u00e5nger. S\u00e5 gl\u00e4djande d\u00e5 att  bedriften burit frukt. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large is-resized\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF7035-Edit.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137412\" width=\"580\" height=\"295\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF7035-Edit.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF7035-Edit-300x153.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 580px) 100vw, 580px\" \/><figcaption>foto Peter Lloyd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Brukar f\u00f6rs\u00f6ka undvika att blicka tillbaka. Knappast konstruktivt att gr\u00e5ta \u00f6ver spilld mj\u00f6lk, \u00e4ven om vissa f\u00f6rehavanden ocks\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nat i positiv riktning.  Slumpens nyckfulla inverkan hade vid en s\u00e5dan granskning blivit ett tema i mitt liv. I vad som av pj\u00e4sf\u00f6rfattaren definierats som tragisk fars,  m\u00f6ter vi ett portvaktspar i 90-\u00e5rs \u00e5ldern bosatt i ett torn. Hustrun halvt anklagar, halvt \u00f6mkar maken f\u00f6r att ha saknat ambitioner. <em>&#8221;Vi hade kunnat vara s\u00e5 lyckliga. Vi har f\u00f6rlorat allt<\/em>.&#8221;. Hon kastar fram lusten att planera n\u00e5got grandiost, f\u00f6r att ta igen vad de g\u00e5tt miste om. I en virvel av tilltagande f\u00f6rvirring invaderas deras hem av imagin\u00e4ra g\u00e4ster, personer  maken s\u00e4ger sig k\u00e4nna till, alternativt svassat f\u00f6r i sitt yrkesverksamma liv. Alltfler presentationer g\u00f6rs, alltfler olika stolar st\u00e4lls fram. Till slut \u00e5terst\u00e5r bara st\u00e5platser. Skaran av g\u00e4ster ditlockade f\u00f6r att \u00e5h\u00f6ra ett tal med budskapet om att r\u00e4dda v\u00e4rlden, ett tal som huvudpersonen -han som p\u00e5st\u00e5s alltid bli missf\u00f6rst\u00e5dd &#8211; \u00f6verl\u00e5tit  till en l\u00e4mplig utvald att framf\u00f6ra. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large is-resized\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF6998-Edit.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137415\" width=\"580\" height=\"401\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF6998-Edit.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF6998-Edit-300x208.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 580px) 100vw, 580px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   I detta nonsensartade virrvarr upph\u00e4vs verklighetens logik. Som en absurdismens ikon inpr\u00e4ntar Ionesco det gagnl\u00f6sa i att str\u00e4va efter mening. Det \u00e5ldrande paret tillf\u00f6rs energi och \u00f6gonblick av klarsyn, genom att  inbilla sig att de blir upps\u00f6kta av viktiga m\u00e4nniskor, att en v\u00e4ndpunkt \u00e4r n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende. Regiss\u00f6ren tar fasta p\u00e5 att gamlingarna dr\u00f6mmer bakl\u00e4nges, om livet de \u00f6nskade sig. Motsatsen till hur barn fantiserar om sin framtid. Det \u00e4r lika m\u00e4rkligt som storslaget att upps\u00e4ttningen fusionerar  skruvade repliker i hallucinatorisk anda med v\u00e5rt behov av existentiella tankar. Ingen tvekan om att den tokroliga intrigen omg\u00e4rdas av en relevant hinna. Makan g\u00f6r allt i sin makt f\u00f6r att bringa ordning i ett eskalerande kaos. Vilka \u00e4r alla? Vad vill dom? M\u00e5ste vi lida?<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Annika Nordin och Ingvar \u00d6rner k\u00e4nner sig hemma p\u00e5 Trixters scen. \u00d6rner tillh\u00f6r mer eller mindre inventarierna f\u00f6r att anv\u00e4nda en klyscha som ska tolkas positivt. Kan d\u00e4remot inte erinra mig ha sett duon spela mot varandra tidigare. Uppdraget b\u00f6r rimligen ha utgjort en avsev\u00e4rd utmaning.. Hur de under regiss\u00f6rens styrning &#8211; f\u00f6dd i Ryssland, uppvuxen i Israel och verksam i Sverige sedan 2017 &#8211;  kn\u00e5dar fram denna k\u00f6ttiga absurdism imponerar storligen. Dialogen, kaotiska replikskiften, blixtsnabba skiften i mimik, kroppens reaktioner och h\u00e5llning (\u00e4ven \u00e5lderdomens krumma ). Varje detalj bidrar till framg\u00e5ngsrika gestaltningen. Vilken ynnest att f\u00e5 studera hur \u00d6rner &amp; Nordin matar p\u00e5 med sin rikhaltiga konstn\u00e4rliga erfarenhet. Och det p\u00e5 v\u00e4ldigt n\u00e4ra h\u00e5ll. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large is-resized\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF6789-Edit.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137419\" width=\"580\" height=\"580\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF6789-Edit.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF6789-Edit-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/hirez__DSF6789-Edit-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 580px) 100vw, 580px\" \/><figcaption>foto Peter Lloyd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">T\u00e4nker p\u00e5 hur rollfigurerna inleder sammanslingrade, f\u00f6r att efterhand separeras i dubbel mening. Uppskattar att l\u00e4ktarens trappa anv\u00e4ndes. Scenografiskt bl\u00e4ndas man av alla olikformade stolar. I \u00f6vrigt listig  l\u00f6sning med roterande speglar, vikv\u00e4ggar l\u00e4ngs sidorna och ett illusionsnummer. Ljus- och s\u00e4rskilt ljudl\u00e4ggning f\u00f6rh\u00f6jer effektfullt dramatiken. En imposant statist (Hans Brorson) har tilldelats vad som m\u00e5 betecknas som cloun i <em>Stolarna. <\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Riktar en j\u00e4tteeloge till teamet som skapat f\u00f6rstklassig teater. Att greja detta under r\u00e5dande betingelser \u00e4r extra beundransv\u00e4rt. Uppmanar publik som suktar efter v\u00e4lgjord fars, med filosofisk underton f\u00f6r tv\u00e5 roller, att g\u00e5 och se.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Manus: Eug\u00e8ne Ionesco \u00d6vers\u00e4ttning: Sven-\u00c5ke Heed \/ Med st\u00f6d fr\u00e5n Kulturr\u00e5det, G\u00f6teborgs Stad och ABF G\u00f6teborg Regi: Vera Berzak Scenografi &amp; kostym: Ger Olde Monnikhof Koreografi: Frei von Fr\u00e4\u00e4hsen Ljus och ljud: Miranda Seiborg Wikstr\u00f6m P\u00e5 scen: Ingvar \u00d6rner &amp; Annika Nordin Premi\u00e4r: 4\/11 2020 Spelas till och med 29\/11 p\u00e5 Teater Trixter, Masthamnsgatan 17 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-137405","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137405","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=137405"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137405\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":137421,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137405\/revisions\/137421"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=137405"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=137405"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=137405"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}