{"id":137298,"date":"2020-11-02T00:59:05","date_gmt":"2020-11-01T22:59:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137298"},"modified":"2020-11-02T00:59:06","modified_gmt":"2020-11-01T22:59:06","slug":"emma-osterlof-forkroppsligar-speedad-narcissism-blixtra-spraka-blanda-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137298","title":{"rendered":"Emma \u00d6sterl\u00f6f f\u00f6rkroppsligar speedad narcissism – Blixtra, spraka, bl\u00e4nda p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Manda Stenstr\u00f6m – fritt efter bok av Jenny J\u00e4gerfeld<\/p>\n\n\n\n

Regi: Emma Roswall<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Jenny Kronberg<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Ellen Dynebrink<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Bella Oldenqvist<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Tora Vinter<\/p>\n\n\n\n

Medverkande. Emma Vinter<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 10\/10 2020 p\u00e5 lilla scen Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

spelas till och med 9\/12 <\/p>\n\n\n\n

Jag s\u00e5g monologen f\u00f6rst 30\/10 vilket beror p\u00e5 en fad\u00e4s fr\u00e5n min sida. Missade att kolla i almanackan som ju av k\u00e4nda sk\u00e4l haft v\u00e4ldigt f\u00e5 noteringar inskrivna senaste halv\u00e5ret. Med tanke p\u00e5 Corona-l\u00e4get blir man glad f\u00f6r varje gedigen upps\u00e4ttning som kunnat genomf\u00f6ras, som inte tvingas st\u00e4lla in p\u00e5 grund av sjukdomssymptom. F\u00f6rest\u00e4llningen ska bokf\u00f6ras i dylik kolumn. <\/p>\n\n\n\n

Visserligen r\u00f6r det sig om en f\u00f6ga uppbygglig historia, men Blixtra, spraka, bl\u00e4nda <\/em>kan f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6st rekommenderas varf\u00f6r jag vill sprida vetskapen om dess existens. I en n\u00e4stan helt igenom kvinnlig produktion st\u00f6ter jag p\u00e5 f\u00f6r mig nya namn. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag tar del av ett manus fr\u00e5n Manda Stenstr\u00f6ms penna, som i sin tur baseras p\u00e5 Jenny J\u00e4gerfelds f\u00f6rsta vuxenroman. Augustprisade J\u00e4gerfeld – ocks\u00e5 psykolog och medarbetare i radio och Svd – har jag inte l\u00e4st. D\u00e4remot n\u00e5gra romaner ur samma h\u00e4mningsl\u00f6sa stil som denna f\u00f6rfattares f\u00f6rsta vuxenroman fr\u00e5n 2018, vars gemensamma n\u00e4mnare best\u00e5r i Syftar p\u00e5 titlar som M\u00e4nnen i mitt liv <\/em>– Sofia R\u00f6nnow Pessah, Rippad – <\/em>Josefine Adolfsson, Det k\u00e4nns konstigt att vakna i sin egen s\u00e4ng – <\/em> Sophie Adolfsson samt En debutants dagbok – Wera von Essen. Ber\u00e4ttarjagen agerar som subjekt, s\u00f6ker bekr\u00e4ftelse genom om\u00e4ttligt behov av kickar. <\/p>\n\n\n\n

Tror det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen regiss\u00f6r Roswall (\u00e4ven dramatiker) s\u00e4tter upp pj\u00e4s i G\u00f6teborg. Ocks\u00e5 os\u00e4ker p\u00e5 om jag besk\u00e5dat scenografi skapad av Jenny Kronberg, trots att hon varit delaktig i flera stora projekt p\u00e5 Backa Teater. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vad som skildras i monologform \u00e4r en sj\u00e4lvf\u00f6rbr\u00e4nnande person, vars extrema eskapader under en kaosartad, dekadent tid p\u00e5minner om att befinna sig i en centrifug.<\/p>\n\n\n\n

Hon som bel\u00f6nats med Augustpriset (mer \u00e4n ett sammantr\u00e4ffande f\u00f6rst\u00e5s) f\u00f6r autofiktionen Strid <\/em>heter Penny L\u00f6we. Alla runt omkring henne, inte minst f\u00f6rlaget, v\u00e4ntar ot\u00e5ligt p\u00e5 uppf\u00f6ljaren. P\u00e5 krogen tr\u00e4ffar Penny ett f\u00f6rslaget fan (en popul\u00e4r Youtuber) som f\u00f6resl\u00e5r att de ska dra till London, br\u00e4nna det gener\u00f6sa f\u00f6rskott den omsusade f\u00f6rfattaren (kan man titulera sig som s\u00e5dan efter endast en bok \u00e4r en \u00e5terkommande fr\u00e5ga i Blixtra, spraka, bl\u00e4nda.) <\/em>Penny inbillar sig att skrivkrampen d\u00e5 kommer f\u00f6rsvinna. Men icke, som f\u00f6rv\u00e4ntat \u00e4gnar sig v\u00e4ninnorna ist\u00e4llet \u00e5t droger och sex, att klubba och att shoppa under ett hedonistiskt rus. De v\u00e5gar vara vulg\u00e4ra. Huvudpersonen l\u00e4r sig bli proffs p\u00e5 prokrastinering. Efter hand kommer man underfund med att det troligen \u00e4r n\u00e5got annat som skaver, annat \u00e4n bristande disciplin.<\/p>\n\n\n\n

Jenny J\u00e4gerfelds bok har av en ansedd recensent betecknats som pratig sk\u00e4lmroman, vars motiv kretsar kring f\u00f6rh\u00e5llandet \u00e4kta – fake. Hennes karakt\u00e4rs devis \u00e4r avsl\u00f6jande f\u00f6r vad det kostar att vara under press i rampljuset. ”Riv och slit som en dobberman, v\u00e4gra att sl\u00e4ppa taget”. <\/em> Monologen \u00e4r lika drastiskt uppskruvad som tragikomisk. Pennys s\u00e4tt att ber\u00e4tta om tryggt tr\u00e5kiga pojkv\u00e4nner, j\u00e4mte farligt f\u00f6rf\u00f6riska typer inbjuder till \u00e5tskilliga fniss, s\u00e5 ocks\u00e5 det intima umg\u00e4nget med en ledamot ur Svenska Akademin (tankarna g\u00e5r i viss riktning). Att h\u00f6ra snyltaren Lolas formuleringar \u00e5terges p\u00e5 sk\u00e5nsk dialekt, tillh\u00f6r \u00e4ven det dramats komiska h\u00f6jdpunkter, hon som \u00e4r inkarnationen av obekymrad lastbarhet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lite tillspetsat kan p\u00e5st\u00e5s att regiss\u00f6ren h\u00e4nger upp den \u00e5ttio minuter l\u00e5nga monologen p\u00e5 kl\u00e4dbyten, vilket synes vara ett smart dramaturgiskt knep. Kl\u00e4desplagg som signalerar olika personlighet h\u00e4nger h\u00f6gt p\u00e5 galgar f\u00e4sta p\u00e5 metallriggar. Nygjorda musiken av dj:n och producenten Tora Vinter understryker dramats hetsigaste episoder, fast hennes pumpande techno saknar s\u00e4rart. Det uppdrivna tempot kr\u00e4ver inlagda andh\u00e4mtningspauser f\u00f6r att publiken ska kunna sm\u00e4lta stoffet. S\u00e5dana stunder finns, tack och lov.<\/p>\n\n\n\n

Jag har sett Emma \u00d6sterl\u00f6f i fem upps\u00e4ttningar p\u00e5 Folkteatern (gjorde praktik h\u00e4r 2016). Har varje g\u00e5ng framst\u00e5tt som trov\u00e4rdig och talangfull. Nu har hon varit tvungen att steppa upp ytterligare, eftersom allt ljus enbart lyser p\u00e5 henne. Det \u00e4r hon med sina olika outfits, sin charmerande pondus och sitt skrivande\/ ritande med krita p\u00e5 blankt kakel; ska f\u00e4ngsla \u00e5sk\u00e5darna genom sitt yrkeskunnande. Och hon g\u00f6r det med besked. Beh\u00e4rskar varje \u00e5tb\u00f6rd, varje tonfall och varje andetag. Konstaterar att \u00d6sterl\u00f6fs insats m\u00e5ste betraktas som hennes definitiva genombrott p\u00e5 scen. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Manda Stenstr\u00f6m – fritt efter bok av Jenny J\u00e4gerfeld Regi: Emma Roswall Scenografi: Jenny Kronberg Kostymdesign: Ellen Dynebrink Ljusdesign: Bella Oldenqvist Komposit\u00f6r: Tora Vinter Medverkande. Emma Vinter Urpremi\u00e4r 10\/10 2020 p\u00e5 lilla scen Folkteatern i G\u00f6teborg spelas till och med 9\/12 Jag s\u00e5g monologen f\u00f6rst 30\/10 vilket beror p\u00e5 en fad\u00e4s fr\u00e5n min sida. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-137298","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137298","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=137298"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137298\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":137316,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137298\/revisions\/137316"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=137298"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=137298"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=137298"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}