![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/dekommeratt.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
De kommer att drunkna i sina m\u00f6drars t\u00e5rar
\nRegi Farnaz Arbabi
\nScenografi Jenny Kronberg
\nKostym Elin Hallberg
\nMusik Mikael Karlsson
\nDansinstrukt\u00f6r Jackie Kleefield
\nLjus Johan Sund\u00e9n
\nI rollerna: Ester Claesson, Astrid Kakuli, Robin Keller, Rita Lemivaara, Bashkim Neziraj, Tina Pour Davoy, Nina Rashid, Davood Tafvizian
\nPremi\u00e4r den 29 oktober 2020
\nUnga Klara Kulturhuset<\/p>\n
Scenen i f\u00f6rsta akten \u00e4r Hondos seriebutik d\u00e4r de tre ungdomarna planerar och utf\u00f6r sitt d\u00e5d. En h\u00e4rligt sp\u00e4nnande scenografi skapad av m\u00e5nga detaljer. Tidningar , b\u00f6cker och kartonger, allt i en enda trivsam r\u00f6ra. Hit kommer Nour (Tina Pour Davoy) och tv\u00e5 killar f\u00f6r att utf\u00f6ra en h\u00e4mnd. De skjuter den person som i en intervju svamlar om karikatyrer och yttrandefrihet. En Lars Vilks-liknande man som sedan skadeskjuten kryper runt p\u00e5 golvet.
\nI n\u00e4sta scenario \u00e4r en annan version d\u00e4r Nour f\u00f6rhindrar terrord\u00e5det. Dessutom har hon blivit en annan person. Med ursprung fr\u00e5n Belgien d\u00e4r sn\u00f6n f\u00f6ll den 11 juni. Ester Claesson och Tina Pour Davoy spelar tillsammans rollen. Det \u00e4r sv\u00e5rt att \u00f6vers\u00e4tta en roman till scenen. Det \u00e4r ocks\u00e5 sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 den onda och den goda versionen av framtiden enbart genom scenen. Att Nour ber\u00e4ttar sin version f\u00f6r f\u00f6rfattaren g\u00f6r historien \u00e4n mer komplicerad och l\u00e4gger till ytterligare en dimension. f F\u00f6rfattaren (Astrid Kakuli) som lever med sin make (Bashkim Neziraj) och dotter och har sina v\u00e5ndor. Det \u00e4r m\u00e5nga ord och det blir komplicerat.<\/p>\n
I andra akten \u00e4r scenen kal med suggestiva foton som kommer fram p\u00e5 v\u00e4ggen. M\u00e4nniskor b\u00e4r likadana k\u00e5por och g\u00e5r i rader. Ett f\u00e5ngl\u00e4ger f\u00f6r de som f\u00f6rs\u00f6ker avvika. Att samh\u00e4lle
\ninte \u00e4r humant \u00e4r tydligt. N\u00e4r Nour har rymt och kommer tillbaka blir hon tv\u00e5ngsklippt och torterad. Den fascistiska staten har tagit \u00f6ver.<\/p>\n
En f\u00f6rest\u00e4llning med m\u00e5nga tr\u00e5dar och fr\u00e5gor. Eftersom historien \u00e4r s\u00e5 komplicerad blir man i f\u00f6rsta akten mer koncentrerad p\u00e5 att f\u00f6rst\u00e5 handlingen \u00e4n k\u00e4nslan i pj\u00e4sen.
\nDet \u00e4r mycket ord som fl\u00f6dar och m\u00e5nga sammanhang att knyta ihop. I andra akten \u00e4r handlingen rak och enkel och g\u00e5r till hj\u00e4rtat.<\/p>\n
F\u00f6rest\u00e4llningen inneh\u00e5ller m\u00e5nga fina scener. Dervischdansen \u00e4r fantastisk, pappan som s\u00e4ger till dottern \u201dVi \u00e4r en k\u00e4rleksdikt\u201d. R\u00e4dslan f\u00f6r medborgarkontrakt.
\nMen n\u00e4r den skjutne serietecknaren i bokhandeln enbart \u00e4r l\u00f6jlig eller den coola kompisen \u00e4r allt f\u00f6r cool, Vad h\u00e4nder d\u00e5?<\/p>\n
Ensemblen \u00e4r lysande med t\u00e4tt samspel. Flera g\u00f6r dubbla roller .<\/p>\n
Se pj\u00e4sen som en varning f\u00f6r polarisering i samh\u00e4llet. Om medborgarkontrakt blir obligatoriska , om f\u00f6rorten Kaning\u00e5rden blir ett f\u00e5ngl\u00e4ger och om fascismen har tagit \u00f6ver.
\nVad som h\u00e4nder nu styr framtiden. Kommer enskilda terroristd\u00e5d forma om samh\u00e4llet? Ett mycket aktuellt \u00e4mne nu och s\u00e4kert i framtiden.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
De kommer att drunkna i sina m\u00f6drars t\u00e5rar Regi Farnaz Arbabi Scenografi Jenny Kronberg Kostym Elin Hallberg Musik Mikael Karlsson Dansinstrukt\u00f6r Jackie Kleefield Ljus Johan Sund\u00e9n I rollerna: Ester Claesson, Astrid Kakuli, Robin Keller, Rita Lemivaara, Bashkim Neziraj, Tina Pour Davoy, Nina Rashid, Davood Tafvizian Premi\u00e4r den 29 oktober 2020 Unga Klara Kulturhuset Scenen i […]<\/p>\n","protected":false},"author":56,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-137292","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137292","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/56"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=137292"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137292\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":137296,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137292\/revisions\/137296"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=137292"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=137292"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=137292"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}