{"id":137275,"date":"2020-10-30T03:40:31","date_gmt":"2020-10-30T01:40:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137275"},"modified":"2020-10-31T23:10:01","modified_gmt":"2020-10-31T21:10:01","slug":"saregna-tillstand-av-utbrott-och-utforskande-your-body-isnt-just-you-av-adas-teater-och-kassandra-production","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137275","title":{"rendered":"S\u00e4regna tillst\u00e5nd av utbrott  och utforskande- Your Body Isn\u00b4t Just You av ADAS Teater och Kassandra Production"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/thumbnail_ADASTeater_okt20_172.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137276\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/thumbnail_ADASTeater_okt20_172.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/thumbnail_ADASTeater_okt20_172-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Gustavo Perillo Nogueria<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Id\u00e9, manus och medverkande: Fia Adler Sandblad och Annika B Lewis<\/p>\n\n\n\n<p>Scenografi &amp; kostym: Nonno Nordqvist<\/p>\n\n\n\n<p>Ljuddesign: Jonas Franke-Blom<\/p>\n\n\n\n<p>Ljusdesign: Christofer W Fogelberg<\/p>\n\n\n\n<p>Med st\u00f6d av G\u00f6teborgs stad, Aarhus Kommunes, Kulturudviklingspulje, Konstn\u00e4rsn\u00e4mnden, Nordisk Kulturkontakt, Mobilitetsprogram, \u00c4bne Scene\/ Godsbanen Aarhus och ABF.<\/p>\n\n\n\n<p>Urpremi\u00e4r: 26\/10 2020<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 3\/11 p\u00e5 Cinnober (Masthuggsterassen 3) i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 v\u00e4g ut fr\u00e5n den Corona-anpassade premi\u00e4ren byter jag n\u00e5gra meningar med ADAS  producent. H\u00e4vdar att det finns en lust i att uts\u00e4tta sig f\u00f6r of\u00f6ruts\u00e4gbar scenkonst, f\u00f6rs\u00f6ka ta in erfarenheter man saknar naturlig koppling till. <\/p>\n\n\n\n<p>Vad \u00e4r det f\u00f6r genre jag sett under knappt en timme i en lokal med tak p\u00e5 tjugo \u00e5sk\u00e5dare. (Den alternativa konstn\u00e4rsoasen ett stenkast fr\u00e5n Masthuggsterassen som kallas  Skogen). Jag resonerar mig fram till att <em>Your Body Isn\u00b4t Just You <\/em>kan klassas som  dansverk med inslag av performance. Begreppet fysisk teater utg\u00f6r en  bottenplatta, naturligt nog eftersom  Fia Adler Sandblad har sin hemh\u00f6righet i s\u00e5dan estetik, vilket m\u00e4rks. F\u00f6r l\u00e4nge sedan utvecklade hon ett samarbete med dansaren Annika B Lewis &#8211; svensk-amerikanska verksam i Aarhus som turnerat v\u00e4rlden \u00f6ver. F\u00f6rsta g\u00e5ngen man m\u00f6ttes var redan p\u00e5 80-talet, d\u00e5 influerade av en polsk teatertradition.<\/p>\n\n\n\n<p>Denna r\u00f6relsebaserade scenkonst s\u00e4gs rymma b\u00e5de gl\u00e4dje och sorg.  Id\u00e9makarna har upplyst om att de vill skildra sammanbrott j\u00e4mte osammanh\u00e4ngande tillst\u00e5nd.  S\u00f6nderfall som en adekvat reaktion p\u00e5 en v\u00e4rld ur kurs, d\u00e4r behov inte tillgodoses.  Vill f\u00f6r egen del betona att de fr\u00e4mst lyfter tillst\u00e5nd av f\u00f6rvirring, f\u00f6rf\u00e4ran och f\u00f6rundran. L\u00e5ngt ifr\u00e5n allt som gestaltas sker med m\u00f6rka glas\u00f6gon. Motvikten till panik och oro visar sig vara underfundiga uppt\u00e5g och avv\u00e4pnande humor. <\/p>\n\n\n\n<p> N\u00e4r duon skapat verket har de l\u00e5tit sig inspireras av bland annat mikrobiologi, feministiska teorier och skulpt\u00f6ren Giacometti. En utg\u00e5ngspunkt har varit vetskapen att v\u00e5ra kroppar till \u00f6verv\u00e4gande del best\u00e5r av mikrober som m\u00e5ste samarbeta f\u00f6r att \u00f6verleva. &#8221;Manualen&#8221; som ges i programblad och sociala medier underl\u00e4ttar f\u00f6r oss som vill f\u00f6rst\u00e5, vill f\u00e5 bevekelsegrunder f\u00f6rklarade. Sammanbrott f\u00f6reb\u00e5dade av balansakter p\u00e5 gr\u00e4nsen till psykos, bildar enligt mig ett m\u00f6nster i f\u00f6rest\u00e4llningen.  Stillsamma konturer f\u00f6rekommer, men vad som framh\u00e4vs \u00e4r  en vild  attityd som bejakar det groteska. <\/p>\n\n\n\n<p>   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/thumbnail_ADASTeater_okt20_248-copy.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137285\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/thumbnail_ADASTeater_okt20_248-copy.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/thumbnail_ADASTeater_okt20_248-copy-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Gustavo Perillo Nogueria <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Man ska inte prata om en dams \u00e5lder heter det. Men jag f\u00f6rmodar att de utlevande scenkonstn\u00e4rerna \u00e4r i min \u00e5lder, vilket inneb\u00e4r att om de \u00e4gnat sig \u00e5t balett i danskompani, hade de pensionerats f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Absolut en fascinerande omst\u00e4ndighet, n\u00e4r de efter l\u00e5nga f\u00f6rberedelser nu fokuserar p\u00e5 att g\u00f6ra vad som ter sig osynligt synligt. I str\u00e4van att exponera sprickor och kaos i m\u00e4nniskan har de ocks\u00e5 haft klimatkrisen i bakhuvudet. Den gr\u00e5, oartikulerade desperation Roy Andersson gjort till sin, har utgjort en slags referenspunkt. Resultatet \u00e4r m\u00e4rkligt annorlunda, troligen mer s\u00e4reget \u00e4n n\u00e5got annan upps\u00e4ttning jag sett i \u00e5r. S\u00e5tillvida en avsev\u00e4rd skillnad j\u00e4mf\u00f6rt med den frist\u00e5ende, bitvis didaktiska, trilogi om pl\u00e5gade, k\u00e4mpastarka kvinnor jag sett hos ADAS. <\/p>\n\n\n\n<p>Scenografin utg\u00f6rs av hopsn\u00f6rda kuddar som p\u00e5minner om puppliknande sovs\u00e4ckar. Ibland befinner sig duon liggandes p\u00e5 golvet bland kuddarna. Oftast \u00e4r dock positionen st\u00e5ende eller uppr\u00e4tt virvlande. R\u00f6relsebaserad konst klarar sig n\u00e4ppeligen utan musik. Duon har valt tv\u00e5 olikartade stycken musik, vars gemensamma n\u00e4mnare \u00e4nd\u00e5 \u00e4r  effektfull, hypnotisk inverkan. Leonard Cohen (som jag har minst fyra album med) \u00e4r den ena komposit\u00f6ren. Till hans f\u00f6rf\u00f6riska st\u00e4mma beter sig duon lustigt,  dansar med knyckigt skuttande r\u00f6relser.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/thumbnail_ADASTeater_okt20_256.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137290\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/thumbnail_ADASTeater_okt20_256.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/thumbnail_ADASTeater_okt20_256-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Gustavo Perillo Nogueria<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Upps\u00e4ttningen  utformad som en cirkelr\u00f6relse beaktar vad som  underligt \u00e4r, genom exempelvis groteskt f\u00f6rvridna anletsdrag och ynkligt kvidande l\u00e4ten.  <em>Your Body Isn\u00b4t Just You<\/em> speglar motsatsen till trygga varelser i ett logiskt sammanhang.  Att m\u00e4nniskor under press l\u00e4tt kan tippa \u00f6ver och bli maniska, demonstreras med stor humor redan inledningsvis. Handsprit som universalmedel!<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e5gra repliker har stannat kvar hos mig. Allra mest  monologen fr\u00e5n Annika B Lewis om att just i \u00e5r t\u00e4nka p\u00e5 de svaga, vilket inte \u00e4r samma sak som att agera f\u00f6r att l\u00f6sa problem. Vidare f\u00e4ste jag mig vid utsagan om att miljoner organismer talar samtidigt (underf\u00f6rst\u00e5tt de mikrober som n\u00e4mnts tidigare) och Fia Adler Sandblads konstaterande om att hennes rollfigur fastnat. En iakttagelse \u00e4r att duon inte uttalat samspelar, utan existerar fr\u00e4mst i sina egna universum.  <\/p>\n\n\n\n<p>Sv\u00e5rt att fastsl\u00e5 hur mycket jag kunde relatera till och ta med mig fr\u00e5n premi\u00e4ren.  Kan d\u00e4remot med best\u00e4mdhet h\u00e4vda att det experimentella utf\u00f6randet med sina m\u00e5nga referenser, g\u00e5r vid sidan om \u00f6vrig scenkonst jag bevittnat i \u00e5r.  Definitivt sp\u00e4nnande och m\u00e4rkligt att ha upplevt.<\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Id\u00e9, manus och medverkande: Fia Adler Sandblad och Annika B Lewis Scenografi &amp; kostym: Nonno Nordqvist Ljuddesign: Jonas Franke-Blom Ljusdesign: Christofer W Fogelberg Med st\u00f6d av G\u00f6teborgs stad, Aarhus Kommunes, Kulturudviklingspulje, Konstn\u00e4rsn\u00e4mnden, Nordisk Kulturkontakt, Mobilitetsprogram, \u00c4bne Scene\/ Godsbanen Aarhus och ABF. Urpremi\u00e4r: 26\/10 2020 Spelas till och med 3\/11 p\u00e5 Cinnober (Masthuggsterassen 3) i G\u00f6teborg [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-137275","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137275","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=137275"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137275\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":137297,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137275\/revisions\/137297"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=137275"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=137275"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=137275"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}