{"id":137194,"date":"2020-10-26T03:42:40","date_gmt":"2020-10-26T01:42:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137194"},"modified":"2020-10-26T03:42:41","modified_gmt":"2020-10-26T01:42:41","slug":"medryckande-absurdism-avrundar-stimulerande-snabbproduktioner-don-quijote-vii-into-the-end-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=137194","title":{"rendered":"Medryckande absurdism avrundar stimulerande snabbproduktioner &#8211; Don Quijote VII, Into the End p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"545\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/122582692_4431242003615090_96162837987060126_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137195\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/122582692_4431242003615090_96162837987060126_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/122582692_4431242003615090_96162837987060126_o-300x252.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspirerad av Cervantes roman<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Erik Holmstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi och kostymdesign: Maja Kall<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljusdesign: Tobias Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl och Sofie Andersson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Komposition och livemusik: Lotta Wengl\u00e9n och Cecilia Nordlund<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Medverkande: Andrea Paddington Edwards, Malin Morgan, Lena B Nilsson, Pelle Grytt, Jonas Sj\u00f6qvist, Anna Lundstr\u00f6m (praktikant) och Sana Hultman (p\u00e5 l\u00e4nk)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r 23\/10 2020<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas 23\/10 &#8211; 24\/10 2020 p\u00e5 Folkteaterns stora scen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Har fungerat lite som terapi att g\u00e5 p\u00e5 ny premi\u00e4r med gemensamt paraply, p\u00e5 Folkteatern varje helg under h\u00f6sten. Beh\u00f6vde etablera ett inrutat m\u00f6nster,  fylla p\u00e5 med upplevelser fr\u00e5n j\u00e4mte m\u00f6jligheten att kunna tr\u00e4ffa folk. Tacksam f\u00f6r m\u00f6jligheten som uppstod. Vemodigt n\u00e4r ritualen nu upph\u00f6rt och att jag inte fick m\u00f6jlighet att tacka n\u00e5gon ur teamet IRL. Till saken h\u00f6r att \u00e5tta avsnitt var planerade, men  f\u00f6reg\u00e5ende veckas episod st\u00e4lldes in p\u00e5 grund av sjukdom. Den skulle ha hetat <em>In To the Fanzine<\/em>.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> I vanlig ordning gavs introduktion av initiativtagaren Erik Holmstr\u00f6m. Han sa att &#8221;nu l\u00e4gger vi ner riddarrustningarna, knyter ihop s\u00e4cken. Projektet tar slut. Sorgligt att vi \u00e4r inne p\u00e5 sista dagen. K\u00e4nns osannolikt med alla genrer vi \u00e4gnat oss \u00e5t&#8221; Regiss\u00f6ren p\u00e5talade ocks\u00e5 ensemblens frustration, beroende p\u00e5 att trettio sidor ur romanen inte hanns med under den stipulerade tiden f\u00f6r h\u00f6gl\u00e4sning. Detta skulle bu r\u00e5das bot p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   Som relevant parantes kan inflikas att ensemblen if\u00f6rd riddarkl\u00e4dsel t\u00e5gade till Stadshuset mitt p\u00e5 fredagen. Anledningen till utflykten var att oantr\u00e4ffbara beslutsfattare uppvaktades om hot mot Folkteatern \u00f6ppeth\u00e5llande, i och med  \u00f6verh\u00e4ngande risk  att n\u00f6dutg\u00e5ng kommer blockeras. S\u00e5 vad som kunde misstas f\u00f6r satiriskt infall, var i sj\u00e4lva verket blodigt allvar om krav p\u00e5 omedelbar \u00e5tg\u00e4rd.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"545\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/122551333_4431241976948426_2437903249126046640_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137197\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/122551333_4431241976948426_2437903249126046640_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/122551333_4431241976948426_2437903249126046640_o-300x252.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Prologen utmynnar i en orgie av skratt. P\u00e5 storbildsduk visas n\u00e4mligen film med Andrea Paddington Edwards i interaktion med Anna Lundstr\u00f6m. Duons uppdrag best\u00e5r i att redovisa romanens resterande sidor. Uppgiften kompliceras kapitalt av att det ska ske under stigande alkoholp\u00e5verkan. Vansinnigt roligt att sk\u00e5da hur de misslyckas. F\u00f6ruts\u00e4tter att de simulerar sin tilltagande berusning, fast sluddrigt uttal och okontrollerade r\u00f6relser framst\u00e4lls mycket trov\u00e4rdigt. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">D\u00e4refter \u00f6verg\u00e5r <em>Into the End i <\/em>musikalens form. Jonas Sj\u00f6qvist f\u00e5r p\u00e5 sin lott att f\u00f6ra in oss i denna v\u00e4rld, genom att upprepade g\u00e5nger uttala en lakonisk kommentar om oundviklig d\u00f6d och hur olika den kan tas emot. Kvinnliga musikerna har tvingats sp\u00f6ka ut sig som sk\u00e4ggiga barder sjungandes p\u00e5 ful sk\u00e5nsk dialekt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Till Wengl\u00e9n och Nordlund riktas stora lass av ber\u00f6m f\u00f6r h\u00e4stjobbet att komponera f\u00f6r musikalen. Misst\u00e4nker att man kunnat h\u00e5lla p\u00e5 hela h\u00f6sten, eftersom slutprodukten l\u00e5ter v\u00e4ldigt proffsig. Merparten av  materialet verkade ha spelats in i f\u00f6rv\u00e4g. Kvinnorna har l\u00e5nat friskt, kanske rent av samplat.  F\u00e4ste mig vid enormt kl\u00e4mmiga refr\u00e4nger och fr\u00e4cka melodier, vars ursprung p\u00e5minde om s\u00e5dana som the Doors, Visage och Nick Cave.  Framf\u00f6r allt blev man upprymd av schlagerm\u00e4ssig  up- tempo framf\u00f6rd med f\u00f6rbluffande ackuratess. \u00c4ven sk\u00e5despelare som normalt sett inte sjunger, har utbildats i vokal teknik. Och  minik\u00f6ren som poserar och tar ton p\u00e5 scenens  trappsteg f\u00f6rtj\u00e4nar rungande \u00f6verbetyg.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"545\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/122747104_4431241900281767_2256981418080451418_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137202\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/122747104_4431241900281767_2256981418080451418_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/122747104_4431241900281767_2256981418080451418_o-300x252.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Av n\u00e5gon  orsak visas manus, s\u00e5v\u00e4l s\u00e5ngtexter som talade repliker, som textremsor att l\u00e4sa f\u00f6r publiken. Ett hj\u00e4lpmedel som underbl\u00e5ser komiken i galenskapen. Hela po\u00e4ngen med dr\u00e5pliga illustrationer av sista trettio sidorna ur Don Quijote, kokar ner till en ohanterlig r\u00f6ra av f\u00f6rvirring. In absurdum ges olika versioner, osammanh\u00e4ngande kommentarer p\u00e5 temat <em>&#8221;what the fuck h\u00e4nder?&#8221;<\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><em> <\/em>Genomf\u00f6randet \u00e4r infernaliskt konsekvent. Oenighet r\u00e5der om vad som sker. Omtagningar \u00e4r legio.  Fr\u00e5n uppslagna  manusp\u00e4rmar levereras konstant motsatsen till fullst\u00e4ndiga och genomt\u00e4nkta meningar. Upphovet till dessa underh\u00e5llande dikesk\u00f6rningar och dito avsiktligt tafflig gestaltning, skulle kunna vara ensemblens famlande efter rim och reson vid f\u00f6rsta repetitionerna. Hur gestalta ologisk information? Kanske har de resonerat i termer av att den kr\u00e5ngliga processen ska redovisas. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Att avsiktligt bete sig supert\u00f6ntigt och testa upprepandets gr\u00e4ns , ter sig som  beundransv\u00e4rda bedrifter, om \u00e4n t\u00e5lamodspr\u00f6vande. Har sammantaget dock st\u00f6rre beh\u00e5llning av s\u00e5ngerna och den l\u00e4ttsamt synkade koreografin. Erinrar mig en kommentar fr\u00e5n tidigare avsnitt.  En oneliner i stil med &#8221;\u00e4r en s\u00e5dan h\u00e4r situation exempel p\u00e5 n\u00e4r sk\u00e5despelare har roligare \u00e4n publiken&#8221;.  F\u00f6rvisso hade jag kul \u00e5t den kn\u00e4ppa konsekvensen med dess kr\u00e5ngliga konstruktion l\u00e5ngt in i musikalen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">.m<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"545\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/121807111_4400699203336037_8814716382855065362_o.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-137206\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/121807111_4400699203336037_8814716382855065362_o.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/121807111_4400699203336037_8814716382855065362_o-300x252.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">     Ljuss\u00e4ttaren firar p\u00e5 uppmaning julafton. Att se scenen bada i ljus hade uppiggande inverkan.  I ensemblens avskedsceremoni medverkar Sanna Hultman p\u00e5 l\u00e4nk.  Lena B Nilsson hade precis \u00e5terkommit fr\u00e5n karant\u00e4n, vilket stundtals framgick av hennes position. Som redan tangerats \u00f6verdrivs bokens l\u00f6jev\u00e4ckande drag konstant, \u00e4r en del av charmen med projektet som helhet. Don Quijotes \u00e5ngestridna karakt\u00e4r psykologiseras (&#8221;har han feltolkats?&#8221;), medan man f\u00f6rs\u00f6ker bringa klarhet i l\u00e5ngrandigt diffusa beskrivningar. Malin Morgan i brudkl\u00e4nning spelar d\u00f6d i \u00e5tskilliga varianter och Andrea Paddington Edwards \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r frenetiskt hur Sancho Panza blir pryglad.  N\u00e4r ensemblens kvinnor grunnar p\u00e5 vad riddarseden statuerar, kommer de fram till att &#8221;killar \u00e4r d\u00e5liga p\u00e5 att dra sig tillbaka&#8221;, ett p\u00e5st\u00e5ende som omvandlas till slagf\u00e4rdigt k\u00f6rnummer.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Har varit ett lustfyllt \u00e4ventyr att f\u00f6lja Erik Holmstr\u00f6m och den lika duktiga som energiska ensemblen, ta del av deras snabbproducerade skiftande avsnitt, framst\u00e4llda i Folkteaterns resursstarka laboratorium. F\u00f6rhoppningsvis kan filmade delar klippas ihop och finnas tillg\u00e4ngligt f\u00f6r fler \u00e4n den begr\u00e4nsade skara som utgjort publik.   <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Inspirerad av Cervantes roman Regi: Erik Holmstr\u00f6m Scenografi och kostymdesign: Maja Kall Ljusdesign: Tobias Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl och Sofie Andersson Komposition och livemusik: Lotta Wengl\u00e9n och Cecilia Nordlund Medverkande: Andrea Paddington Edwards, Malin Morgan, Lena B Nilsson, Pelle Grytt, Jonas Sj\u00f6qvist, Anna Lundstr\u00f6m (praktikant) och Sana Hultman (p\u00e5 l\u00e4nk) Premi\u00e4r 23\/10 2020 Spelas 23\/10 &#8211; [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-137194","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137194","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=137194"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137194\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":137209,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/137194\/revisions\/137209"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=137194"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=137194"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=137194"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}