![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/Summerland_980x240_se.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Summerland
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 23 oktober 2020
\nRegi: Jessica Swale
\nManus: Jessica Swale
\nMedverkande: Gemma Arterton, Gugu Mbatha-Raw, Penelope Wilton, Tom Courtenay, Lucas Bond, Dixie Egerickx<\/p>\n
En film som totalt f\u00f6rf\u00f6r mig. Jag \u00e4lskar den, fast jag egentligen ser filmarens knep v\u00e4ldigt tydligt och till stor del \u00e4r den r\u00e4tt f\u00f6ruts\u00e4gbar, fast med n\u00e5gra riktiga \u00f6verraskande v\u00e4ndningar. Men den \u00e4r vacker och \u00e4ven om den delvis \u00e4r en form av film som jag sett m\u00e5nga versioner av s\u00e5 bryter den mot en del alltf\u00f6r vanliga trender och undviket en del enkla klich\u00e9er.<\/p>\n
Filmen utspelar sig p\u00e5 brittiska landsbygden under andra v\u00e4rldskriget och jag \u00e4r svag f\u00f6r brittiska filmer, speciellt de som inte utspelar sig i nutid (\u00e4ven om det finns o\u00e4ndligt m\u00e5nga s\u00e5dana m\u00e4sterliga filmer ocks\u00e5). N\u00e4r de utspelar sig p\u00e5 brittiska landsbygden eller i mindre st\u00e4nder blir det ett extra plus. Dessa milj\u00f6er lockar och fascinerar mig. Dessutom har denna film, som s\u00e5 m\u00e5nga brittiska filmer, en l\u00e5ng rad duktiga sk\u00e5despelare. Penelope Wilton som s\u00e4kert m\u00e5nga k\u00e4nner igen fr\u00e5n serien Downtown Abbey \u00e4r en skicklig sk\u00e5despelare. Ett yngre ansikte \u00e4r femton\u00e5riga Dixie Egerickx som spelar Edie – och det g\u00f6r hon imponerande bra.<\/p>\n
Handlingen kretsar kring f\u00f6rfattarinnan Alice (spelas som ung av Gemma Arterton och som \u00e4ldre av Penelope Wilton) \u00e4r en stark och sj\u00e4lvst\u00e4ndig kvinna under andra v\u00e4rldskriget. Hon \u00e4r lite f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndig f\u00f6r ortsborna. Rykten g\u00e5r p\u00e5 bygden att hon \u00e4r en h\u00e4xa eller en spion f\u00f6r nazisterna. Hon har dock en hemlighet. Att hon \u00e4r ogift och lever ensam beror inte bara p\u00e5 att hon \u00e4gnar sig tid \u00e5t att skriva utan ocks\u00e5 att hon har en k\u00e4rlekssorg i bagaget, hon har haft en stor k\u00e4rlekshistoria som yngre med en annan kvinna, n\u00e5got som det inte g\u00e5r att vara \u00f6ppen med i den tidens Storbritannien. Kanske anar bygdens inv\u00e5nare detta?<\/p>\n
En dag tvingas hon att ta hand om Frank, en skolpojke som evakuerats fr\u00e5n London. Britter runt om i landet hj\u00e4lps \u00e5t p\u00e5 detta s\u00e4tt f\u00f6r att barn ska kunna komma ifr\u00e5n London som bombas h\u00e5rt av de tyska naziflygen. Alice v\u00e4grar att ta hand om honom men blir \u00f6vertalad att l\u00e5ta honom stanna en vecka. Att Alice och Frank sakta hittar en gemenskap, det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6ruts\u00e4gbart. Men hur detta skildras \u00e4r unikt och mycket ber\u00f6rande.<\/p>\n
Att barn evakuerades under kriget var vanligt. Jag k\u00e4nner m\u00e4nniskor som v\u00e4xt upp i andra l\u00e4nder som var med i andra v\u00e4rldskriget ocks\u00e5 och som evakuerades. Dessa l\u00e4nder och deras befolkning har p\u00e5 det s\u00e4ttet en vana av och f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r att hj\u00e4lpas \u00e5t under kris. Det \u00e4r v\u00e4l n\u00e5got som saknas i Sverige d\u00e5 v\u00e5rt land aldrig var med i n\u00e5got av v\u00e4rldskrigen. Det m\u00e4rks under denna pandemi av corona, till exempel, d\u00e4r andra l\u00e4nder tar betydligt allvarligare p\u00e5 pandemin. I Sverige till\u00e5ts tr\u00e4ngsel p\u00e5 bussar mitt under pandemin med mera. Jag t\u00e4nker att filmer som skildrar m\u00e4nniskor under kriser kan ber\u00e4tta mycket f\u00f6r oss som bor i ett land som Sverige.<\/p>\n
Filmen \u00e4r dock mer \u00e4n en ber\u00e4ttelse om solidaritet i ett krisdrabbat land. Den handlar om m\u00e4nskliga relation, om sorg, om att tala med varandra och om att v\u00e5ga vara den man \u00e4r och om f\u00f6rdomar och frihet fr\u00e5n f\u00f6rdomar och om fantasins kraft.<\/p>\n
Filmleverant\u00f6ren skriver om filmen i ett pressmeddelande:
\nFr\u00e5n Storbritanniens starkaste nya r\u00f6st, den Olivier Award-vinnande och banbrytande f\u00f6rfattaren och regiss\u00f6ren Jessica Swale, inspirerar publiken med ett \u00e4rligt och samtida tema – en intensiv och emotionell resa av sj\u00e4lvuppt\u00e4ckt, k\u00e4rlek och v\u00e4nskap.<\/p>\n
F\u00f6r mig handlar filmen b\u00e5de om det som n\u00e4mns ovan men ocks\u00e5 om de existentiella fr\u00e5gorna, om liv och d\u00f6d och om hur viktig fantasin \u00e4r.<\/p>\n