{"id":136996,"date":"2020-10-19T03:21:59","date_gmt":"2020-10-19T01:21:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136996"},"modified":"2020-10-19T16:33:40","modified_gmt":"2020-10-19T14:33:40","slug":"kusligt-gatfullt-och-vibrerande-triangeldrama-barnen-pa-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136996","title":{"rendered":"Kusligt, g\u00e5tfullt och vibrerande triangeldrama – Barnen p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Per Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Lucy Kirkwood<\/p>\n\n\n\n

Regi: Mattias Nordkvist<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Richard Andersson<\/p>\n\n\n\n

Kostym och rekvisita: Fianna Robjin<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign och scenbygge: Nicklas J\u00f6rgner<\/p>\n\n\n\n

Musik och ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Mia Eriksson, Hanna Ullerstam och Erik \u00c5kerlind<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 16\/10 2020<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 6\/12 2020 Stigbergsliden 5 B i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4nns en smula surrealistiskt att kliva ner f\u00f6r trapporna i frigruppens lokal, veta att man har framf\u00f6r sig en of\u00f6ruts\u00e4gbar premi\u00e4r p\u00e5 omkring hundra minuter. S\u00e5 l\u00e5ngt har det g\u00e5tt. Vi tvingas acklimatisera oss till en ny verklighet. Beundransv\u00e4rt att GDT best\u00e4mt sig f\u00f6r att h\u00e5lla fanan h\u00f6gt, den dramatiskt fladdrande fana som indikerar v\u00e4lspelad teater, tillkommen f\u00f6r att f\u00e5 oss att reflektera \u00f6ver m\u00e4nniskors beteenden. Vid anblicken av scen syns spartansk k\u00f6ksinredning i vad som visar sig vara ett torp. S\u00e4tter mig p\u00e5 grad\u00e4ngen d\u00e4r varannan stol plockats bort f\u00f6r att uppn\u00e5 rekommenderat avst\u00e5nd. <\/p>\n\n\n\n

Lucy Kirkwood tillh\u00f6r en skara av yngre engelska dramatiker, vars pj\u00e4ser t\u00e4mligen ofta spelats i G\u00f6teborg senaste \u00e5ren. Just Barnen <\/em>fr\u00e5n 2016, har efter urpremi\u00e4ren i London, satts upp b\u00e5de p\u00e5 Broadway (nominerades till flera priser) och av Teater Giljotin p\u00e5 Kulturhuset. Manus \u00e4r inspirerat av h\u00e4rdsm\u00e4ltan i Fukushimas k\u00e4rnkraftverk som en f\u00f6ljd av en tsunami, fast Kirkwood har placerat handlingen till engelsk kustmilj\u00f6.<\/p>\n\n\n\n

Rollfigurerna jobbade vid k\u00e4rnkraftverket n\u00e4r olyckan med f\u00f6r\u00f6dande konsekvenser intr\u00e4ffade. Trion m\u00f6ts samlade arton \u00e5r senare n\u00e4r Rose oanm\u00e4ld bes\u00f6ker det gifta paret Robin och Hazel, vars tre barn \u00e4r utflugna ur boet. Vad har den mystiskt uppdykande personen f\u00f6r \u00e4rende? Etappvis utan att alla pusselbitar logiskt faller p\u00e5 plats rullas historien upp, p\u00e5 b\u00e5de privat plan och makroperspektiv. Enligt regiss\u00f6ren Mattias Nordkvist representerar karakt\u00e4rerna olika livsh\u00e5llning. Vad betr\u00e4ffar triangeldramat g\u00e5r mina associationer till de okuvliga konflikter D\u00f6dsdansen <\/em>h\u00e4rb\u00e4rgerar, fast i lightversion. Medan somliga reaktioner i Barnen f\u00e5r sin naturliga f\u00f6rklaring f\u00f6rblir andra omst\u00e4ndigheter egendomliga (med reservation f\u00f6r att jag kan ha missat v\u00e4sentliga fakta). Det \u00e4r f\u00e4ngslande och finkalibrerarat spel! Sp\u00e4nningen uppr\u00e4tth\u00e5lls l\u00e4nge och v\u00e4l, innan \u00e4rendets problematik, en sammansm\u00e4ltning av beg\u00e4ran och f\u00f6rfr\u00e5gan, g\u00f6r moraliskt kattrakande ofr\u00e5nkomligt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Per Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Mattias Nordkvist och den ramstarka ensemblen har f\u00e5tt till en nervkittlande upps\u00e4ttning, vars manus inneh\u00e5ller m\u00e4rkligt tragikomiska replikv\u00e4xlingar, j\u00e4mte en dissekering av etiskt dilemma. Den l\u00e4tt alkoholiserade kvinnokarlen Robin levererar dessutom ett antal sarkasmer. Regiss\u00f6ren tillh\u00f6r till vardags sedan \u00f6ver ett decennium fasta ensemblen hos G\u00f6teborgs Stadsteater. F\u00f6r tevetittare \u00e4r han mest k\u00e4nd som den \u00e4ldste brodern i V\u00e5r tid \u00e4r nu. <\/em>Av en slump tr\u00e4ffade jag efter premi\u00e4ren i Stigbergsliden en jazzpianist som h\u00f6rdes i serien, men det \u00e4r en annan historia. Minst en av sk\u00e5despelarna (Mia Eriksson) har f\u00f6r \u00f6vrigt medverkat i n\u00e4mnda storsatsning. <\/p>\n\n\n\n

Den treenighet som st\u00e5r p\u00e5 scen utg\u00f6r lejonparten av den ink\u00f6rda ensemblen i G\u00f6teborgs Dramatiska Teater. Erik \u00c5kerlind \u00e4r en grundarna medan Hanna Ullerstam och Mia Eriksson tillkom inte m\u00e5nga \u00e5r senare. Alla tre 70-talister har f\u00f6rekommit p\u00e5 filmduken i biroller, alldeles s\u00e4rskilt Ullerstam. <\/p>\n\n\n\n

Hon har tilldelats rollen som Rose, ett uppfordrande orosmoment ute p\u00e5 v\u00e4rvarstr\u00e5t. Rose undervisar studenter, men verkar ha antagit uppdraget att \u00e5terta kontrollen \u00f6ver k\u00e4rnkraftverket oavsett personliga konsekvenser. Mia Eriksson spelar sunda Hazel vars elixir \u00e4r ”yoga och yoghurt”. Framst\u00e5r som rekorderlig och halsstarrig maka, misst\u00e4nker att hon blivit bedragen. Hennes make i \u00c5kerlinds skepnad \u00e4r en uppbl\u00e5st varelse med flackande blick, n\u00e5gon som till viss del vill gjuta olja p\u00e5 v\u00e5gorna. N\u00e4r trion g\u00e5r loss f\u00f6r att sl\u00e4ppa bitterhet, ist\u00e4llet minnas oskuldsfull ungdom genom att twista till favoritl\u00e5t, sker tv\u00e5 incidenter, varav den ena signalerar fara \u00e5 f\u00e4rde. Att olyckan kontaminerade naturen och bestr\u00e5lade m\u00e4nniskor p\u00e5 ett fatalt vis ges \u00e5tskilliga skr\u00e4mmande exempel p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Per Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Scenografin fungerar lysande fr\u00e5n konstruktionen av k\u00f6ket till placeringen av Robins f\u00e5t\u00f6lj. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka tematiken kring str\u00e5lningens effekter har man d\u00e4rtill f\u00e5tt till sinnrika l\u00f6sningar. Aprop\u00e5 l\u00f6sningar finns anledning att ta upp motiv och oklarheter i Barnen<\/em>, ett apokalyptiskt kammarspel med krypande k\u00e4nsla av obehag. Varf\u00f6r har paret med g\u00e5rd och stuga slagit ner sina bop\u00e5lar s\u00e5 n\u00e4ra den livsfarliga zonen? Och vad inneb\u00e4r det i praktiken om de tre f\u00f6re detta fysikerna\/ k\u00e4rningenj\u00f6rerna skulle g\u00f6ra gemensam sak? Somligt i pj\u00e4sen vetter \u00e5t n\u00e5gon slags kuslig science fiction. Att l\u00e4ra sig n\u00f6ja sig med mindre n\u00e4r situationen blivit minst sagt bister lyder credot fr\u00e5n Rose. F\u00f6r kommande generationers skull \u00e5terst\u00e5r tydligen f\u00f6r erfarna experter, ingen annan framkomlig v\u00e4g \u00e4n att offra sig, eller? Det moraliska dilemmat utmynnar i tuffa diskussioner. <\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelarna beh\u00e4rskar s\u00e5v\u00e4l det grova artilleriet som finstilta sk\u00e4rmytslingar, j\u00e4mte det m\u00e4nskliga kitt som binder samman. Kroppsspr\u00e5ket som motsvarar replikerna \u00e4r exakt instuderade, liksom rytmen i samspelet. Vad jag kan erinra mig, f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag ser upps\u00e4ttning i regi av Nordkvist. M\u00e4rks att han besitter erforderligt handlag. Pj\u00e4sen erbjuder s\u00e5v\u00e4l dj\u00e4rva tankespr\u00e5ng som s\u00e5rbara relationer. Gestaltningen befann sig i j\u00e4mnh\u00f6jd med tidigare ytterst framg\u00e5ngsrika produktioner av GDT – Faces, Anteckningar fr\u00e5n ett k\u00e4llarh\u00e5l, Terror, Kriget har inget kvinnligt ansikte, Kentaur, Valerie Solanas ska bli president i Amerika <\/em>f\u00f6r att n\u00e4mna en handfull. Ett n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende bes\u00f6k p\u00e5 black box-lokalen nedanf\u00f6r Henriksberg rekommenderas.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Lucy Kirkwood Regi: Mattias Nordkvist Scenografi: Richard Andersson Kostym och rekvisita: Fianna Robjin Ljusdesign och scenbygge: Nicklas J\u00f6rgner Musik och ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand I rollerna: Mia Eriksson, Hanna Ullerstam och Erik \u00c5kerlind Premi\u00e4r: 16\/10 2020 Spelas till och med 6\/12 2020 Stigbergsliden 5 B i G\u00f6teborg K\u00e4nns en smula surrealistiskt att kliva ner f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-136996","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136996","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=136996"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136996\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":137051,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136996\/revisions\/137051"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=136996"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=136996"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=136996"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}