{"id":136901,"date":"2020-10-14T03:47:39","date_gmt":"2020-10-14T01:47:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136901"},"modified":"2020-10-14T14:55:34","modified_gmt":"2020-10-14T12:55:34","slug":"bevekande-tilltal-borrar-sig-innanfor-huden-stad-dis-av-lovisa-samuelsson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=136901","title":{"rendered":"Bevekande tilltal borrar sig innanf\u00f6r huden – Stad\/Dis av Lovisa Samuelsson"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Omslag Nino Ramsby<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lovisa Samuelsson<\/p>\n\n\n\n

Stad\/Dis<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad, mixad och mastrad av Daniel Bengtson i Studio Rymden, Stockholm<\/p>\n\n\n\n

Producent: Lovisa Samuelsson och Daniel Bengtson<\/p>\n\n\n\n

Pacaya Records<\/p>\n\n\n\n

27:10<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 9\/9 2020 (utgiven med st\u00f6d av Statens Kulturr\u00e5d)<\/p>\n\n\n\n

Varje nummer av tidskriften LIRA \u00e5tf\u00f6ljs av en samlings-cd, d\u00e4r l\u00e4sarna f\u00e5r ett slags varuprov fr\u00e5n nya skivor som recenseras, eller av aktuella artister\/ band. P\u00e5 ljudsp\u00e5r h\u00f6sten 2020 fanns mycket att bli upprymd av. Och en g\u00e5ng gladdes \u00f6ronen alldeles extra, fick obeskrivlig feeling av en genomtr\u00e4ngande r\u00f6st p\u00e5 svenska. Det r\u00e5kade vara \u00f6ppningssp\u00e5ret p\u00e5 f\u00f6religgande extraordin\u00e4ra skiva, som ges ut digitalt samt p\u00e5 vinyl. Stad\/Dis <\/em>\u00e4r tredje egna verket. F\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver att Lovisa Samuelsson som blev Ted G\u00e4rdestad-stipendiat f\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan, g\u00e5tt under min radar. Kommer \u00e4nd\u00e5 fr\u00e5n G\u00f6teborgstrakten, har studerat m\u00e5nga \u00e5r p\u00e5 Artisten (H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik). Nya plattan \u00e4r delvis en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till staden. Likt H\u00e5kan Hellstr\u00f6m omn\u00e4mns flera f\u00f6r mig bekanta platser. Kuri\u00f6st nog finns en koppling till honom och hans storslagna Ullevi-event p\u00e5 Sp\u00f6ket, <\/em>l\u00e5ten som fick mig att vilja ta reda p\u00e5 vem Lovisa Samuelsson \u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

Samuelsson gick ut musiklinjen p\u00e5 Alstr\u00f6mergymnasiet i Alings\u00e5s 2003. F\u00f6rutom flera examina p\u00e5 H\u00f6gskolan i G\u00f6teborg har hon utbildat sig p\u00e5 vislinjen vid Nordiska Folkh\u00f6gskolan samt Instituto Superior de Arte p\u00e5 Kuba. Hennes multiinstrument-beg\u00e5vning lyser igenom p\u00e5 nya plattan. Lovisa spelar gitarr, cello, piano och synth P\u00e5 tv\u00e5 sp\u00e5r sjunger hon. Vad jag kunnat utr\u00f6na framtr\u00e4der hon i eget namn fr\u00e4mst p\u00e5 mindre st\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n

Kan t\u00e4nka mig att f\u00f6rs\u00f6rjningen tryggats av kommersiellt s\u00e4kra engagemang hon haft hos Mauro Scocco, Ane Brun, Sarah Dawn Finer, Sisela Kyle och Tomas Andersson Wij. P\u00e5 turn\u00e9er njuter hon av att slippa fronta och slita. Troligen s\u00e5g jag henne som cellist p\u00e5 konsert med den sist n\u00e4mnde f\u00f6r ett par \u00e5r sedan. Har ett vagt minne av att kvinnan som flyttat till Stockholm framf\u00f6rde en egen l\u00e5t. Med tanke p\u00e5 antalet stipendier och en ganska l\u00e5ng karri\u00e4r, f\u00f6rst\u00e4rks f\u00f6rv\u00e5ningen \u00f6ver att ha missat en s\u00e5 modig och personlig musikskapare som undviker fluffiga mainstreamtendenser. Klich\u00e9n avskalat och mollanstruket g\u00f6r sk\u00e4l f\u00f6r namnet, undantaget uppsluppna ”New Orleansstojet” med upplyftande s\u00e5ng d\u00f6pt till Chapmans torg <\/em>(bel\u00e4get i Majorna). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Stefan Ganestam <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Om slutprodukten skimrar b\u00f6r samtliga medverkande listas. Samuelsson omger sig av Hannah Tolf (framg\u00e5ngsrikt experimenterande vokalartist jag skrivit om) och Isabel S\u00f6rling p\u00e5 s\u00e5ng, P\u00e5 bl\u00e5sinstrument h\u00f6rs Julia Strzalek (saxofon), Vera Westberg (trombon) och trumpetaren Niklas Barn\u00f6. Orgel\/ keyboard spelas av Per Norin medan Love Meyerson trakterar dragspel. Rytmsektionen best\u00e5r av Helena Winkler p\u00e5 kontrabas j\u00e4mte trumslagaren Anna Lund. Av dessa musiker \u00e4r jag f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00f6rtrogen med Lund och i viss m\u00e5n Barn\u00f6. <\/p>\n\n\n\n

Snedstrecket i titeln symboliserar tv\u00e5 olika inriktningar. F\u00f6rst f\u00f6rmedlas en slags k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till G\u00f6teborg, vars geografi artisten ser som en gammal v\u00e4n. Andra halvan vetter \u00e5t instrumental jazz. Utm\u00e4rks av improvisation och minimalistiskt tonspr\u00e5k. En recensent kom till slutsatsen att Stad\/Dis \u00e4r frukten av en separation, rent av livskris. Ett rimligt antagande, men inte en konklusion som m\u00e5ste vara otvetydig. I Intervju s\u00e4ger Samuelsson att hon kunnat praktisera ett friare f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt gentemot tidigare utgivningar, att hon inte beh\u00f6vt anpassa sig (till marknadens f\u00f6rv\u00e4ntan om hits). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Per Kristiansen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Klanger och vidh\u00e4ngande ackord sveper in \u00f6ver lyssnaren. Jag f\u00f6rflyttas till olika tillst\u00e5nd och platser, blir uppfylld av ett rent, noga avv\u00e4gt sound. Musiken \u00e4r oftast dr\u00f6msk, framskrider l\u00e5ngsamt och stundtals majest\u00e4tiskt. All musik och samtliga arrangemang \u00e4r signerade Lovisa Samuelsson. Har vissa problem att urskilja vad Lovisa sjunger, vilket kan bero p\u00e5 hur r\u00f6sten lagts vid inspelningen. Men troligen \u00e4r orsaken att jag inte har tillg\u00e5ng till vinylutg\u00e5van, utan lyssnar digitalt via l\u00e5ngt ifr\u00e5n optimalt balanserade datorh\u00f6gtalare. <\/p>\n\n\n\n

Uppgiften att artbest\u00e4mma \u00e4r egentligen om\u00f6jlig. R\u00e5kade l\u00e4sa en ljum recension fr\u00e5n popskribent som \u00f6nskade sig mer s\u00e5ng, troligen fler medryckande harmonier. Som sagt, somliga bed\u00f6mare saknar f\u00f6rm\u00e5ga att \u00f6ppna sig f\u00f6r den minimalistiska, nakna sk\u00f6nheten. I vilken kategori har Stad\/Dis <\/em>sorterats in hos skivf\u00f6rs\u00e4ljare? Ibland m\u00e4rks traditionen fr\u00e5n Singer\/Songwriters, \u00e5 andra sidan meditativ kammarmusik, ibland filmiska st\u00e4mningar kontra jazziga f\u00f6rh\u00f6jningar. Viktigt att fastsl\u00e5 att musiken aldrig blir \u00f6verlastad eller onaturligt infallsrik. Ist\u00e4llet bildar l\u00e5tarna ett sammanh\u00e4ngande m\u00f6nster av sagolikt vackra och meningsfulla sekvenser. Fast l\u00e5tarna \u00f6verv\u00e4gande \u00e4r instrumentala refererar jag till akter som L\u00e5ngbacka\/ B\u00e5dag\u00e5rd, Rebecka T\u00f6rnqvist, Ebba Forsberg och Stina Nordenstam. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 ett magiskt album d\u00e4r tr\u00e4den i All\u00e9n passerar revy liksom J\u00e4rntorget och Gullbergsvass (Dr\u00f6mmarnas kaj), <\/em>faller jag f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l helheten som enskilda bedrifter. En f\u00f6rsynt gitarrmelodi, dialogen mellan dragspel och trummor i ”s\u00e4vligt” suggestiva livsbejakande Chapmans torg, <\/em>pregnanta anslag p\u00e5 pianots klaviatur som l\u00e5ngsamt s\u00f6ker sig fram\u00e5t, cellons hypnotiska inverkan och fullkomligt ljuvliga solon fr\u00e5n Niklas Barn\u00f6. Hans inneh\u00e5llsrika spel glimrar mer \u00e4n n\u00e5gonsin, f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 Bosse Broberg och Peter Asplund. Efter Niklas svidande bl\u00e5 toner i avslutande Monsun <\/em>sker en n\u00e4rmast sm\u00e4rtsamt vacker \u00f6verg\u00e5ng. Som om det klarnar upp och ljuset \u00e5terv\u00e4nder efter ett ov\u00e4der. Stad\/Dis <\/em>framkallar starkt, mestadels \u00f6msint fl\u00f6dande sentiment. <\/p>\n\n\n\n

Tidigare i \u00e5r har h\u00f6gsta betyg utg\u00e5tt till album fr\u00e5n exempelvis Lena Swanberg och L\u00e5ngbacka\/ B\u00e5dag\u00e5rd med Karin Hammer som runner up. Nu s\u00e4llar sig Lovisa Samuelsson till samma exklusiva kategori. M\u00e5lmedvetna kvinnor som lyckas lansera konstn\u00e4rlig framg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

obs Under avdelningen fakta b\u00f6r i sammanhanget Pacaya Records n\u00e4mnas, vars grundare heter just Lovisa Samuelsson. Tr\u00f6tt p\u00e5 skeva k\u00f6nsf\u00f6rdelningen i branschen, valde hon 2014 att g\u00e5 fr\u00e5n ord till handling. Till dags dato har etiketten gett ut 50 skivor och organiserat tv\u00e5 festivaler. F\u00f6r att komma i fr\u00e5ga ska minst h\u00e4lften av aktens medlemmar best\u00e5 av kvinnor eller transpersoner. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lovisa Samuelsson Stad\/Dis 5 Inspelad, mixad och mastrad av Daniel Bengtson i Studio Rymden, Stockholm Producent: Lovisa Samuelsson och Daniel Bengtson Pacaya Records 27:10 Releasedatum: 9\/9 2020 (utgiven med st\u00f6d av Statens Kulturr\u00e5d) Varje nummer av tidskriften LIRA \u00e5tf\u00f6ljs av en samlings-cd, d\u00e4r l\u00e4sarna f\u00e5r ett slags varuprov fr\u00e5n nya skivor som recenseras, eller av […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-136901","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-skivor","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136901","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=136901"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136901\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":136925,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/136901\/revisions\/136925"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=136901"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=136901"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=136901"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}